Mission Xp
"... ni [ska] bli mina vittnen i Jerusalem & i hela Judeen & Samarien & ända till jordens yttersta gräns" (Apg 1:8)
24/1-05 /LEDARE/ Kristenhetens ABC... Efterföljare
E. Efterföljare
Svensk kristenhet är något stort. Större än vi själva ser. Det gäller bara att höra vad Anden säger till församlingarna.
Vad säger Anden?
När
vi läser om de sju församlingarna i Uppenbarelseboken kap 2:1-3:22 får
varje församling höra dels om brister, dels om tillgångar. Herren saknar
en hel del… ”Jag känner dina gärningar”. Men han säger också att hon –
kyrkan – ”Åt den som segrar skall jag ge…” Hon har stora tillgångar.
Också svensk kristenhet har en hel
del himmelska tillgångar. Som är av övernaturlig karaktär och natur.
Inte bara mycket gott ledarskap, mycket god administration, mycket goda
mål och visioner. Inte bara allt detta och mycket därtill, men allt det
av himmelsk natur som verkligen är större och mera än vad vi oftast ser.
Som Kristi Jesu lärjungar är vi hans efterföljare och inte någon annans efterföljare. Vi går och lever som hans lärjungar i hans fotspår. Efterföljare går efter - och låter Herren gå före. Det är efterföljd. Vi ser, hör och vet om hans närvaro. Hans närvaros rikedomar. Efterföljare vill vara med sin Herre. Han vill ha de sina med sig. Där vi är… där är Han mitt ibland oss. Hemma i huset. I kvarteret. I byn och socknen. I stan. I landet. Tillsammans är vi alla kopplade till nätet som får sin kraft, ljuset och värmen, från högspänningsledningen från Himlens kraftkälla. Förbindelsen i endräktens enhet går via efterföljelsens bedjande.
/DS
24/1-05 Ingrid, Zaki och hjärtat

Hjärtats djupa gemenskap - Samtal i kök och hall med Anna-Lisa och Kristina. De ber mig hälsa, när jag ger mig av på denna nya dags Walks n’ Talks. Vinterland är som en dröm längs Tabergsån. Så skimrande var heller aldrig detta snövita hav av januariskönhet. Samtalet jag sen får vara med om så gott som jag inte ens kunnat föreställa mig. Vi delar det som ligger på våra hjärtan enkelt och rakt; ett helt vanligt samtal. Ändå så välgörande. Hälsningar tas emot och sänds åter. De gäller också Issa och Seyde. Verkliga hälsningar är det som är ens eget djup i hjärtats gemenskap med en annan. Tänk vilken enhet och mission att få bära hälsningar. Att bära bud… det förmedlar hjärtans tillhörigheter.
Begravning som inspirerar - Om tårar: - Jag vet inte var jag skall börja. Men ord som kommer upp i mina tankar är Guds rikes ankomst, ljuvlighet, nåd, ett outgrundligt hopp om framtiden, smärta, tårar (har nog aldrig gråtit så mycket), himlens mysterium, perspektiv. De som sörjde var starka men visst var det många tårar på deras kinder och det var en omtumlande helg.
Även om det var många tårar, var där också skratt. Som kom från hjärtat.
Vi får be för NN att han kommer tillbaka mer än någonsin. För enligt det judiska ordspråket ”Ju mer smärta ju mer glädje.” Begravningen gav mig inspiration till att söka honom än djupare.
Krampen på bussen - Kvinnan mitt emot, kanske 50 år, tittar på mig. - Så där som kvinnor inte brukar titta på mig. Fördelen med ”mig och mitt face” är att det inte är He-Man-attraktivt, men tydligen kan jag ge godhet ett ansikte, plus att mina bruna ögon är djupt varma. - Nå, dummare är jag inte än att jag förstår här är något å färde, så jag frågar: - Kan jag hjälpa till? Vi har precis lämnat Juneporten och passerat Frälsningsarmén och tre-fyra kvarter. Hon tittar på mig. Tyst. Hon har ont, har kramp, säger (som jag uppfattar det ett snabbt tyst): Jesus och håller sig i handtaget under fönstret. Hon måste hem. Jag frågar: Kan jag be för dig. En minuts stilla bön som ingen utom hon hör – och bönens mottagare så klart. Hon går av bussen och ska nu hem och ta den tablett hon inte hade med sig efter sin canceroperation. Ingrid, svarar hon på mitt Vi ses, mitt namn är Dag. Du kan ju titta på den här webbloggen (jag lämnar ett litet kort som Andrea hjälpt mig med; med adressen MissionXp.webblogg.se).
Fåglarnas predikan idag – Svanarna så stolt raka och upprätta i sin hållning predikar med sjöisarna om att det är på det ofrusna vattnet man rör sig i Guds rike, inte i eller på isen. Kan du se de djupare skikten i det enkla konstaterandet? Predikar också om renheten och att gestalta den tid som kommer men som redan är här. Jag hör liksom vore det Svansjön och dess musik i bakgrunden… Zaki kommer stapplande. Idag med rollator. Han är på väg för en kaffe nere i Gallerian. Alltid när vi hälsar varann lyfter Zaki sina händer och säger: Tack gode Gud. Hans lungor är i stort behov av den friska luften. Han behöver extra syre varje andetag, Zaki. Jag undrar, hur länge orkar du? Jag ber om nådens verkan. Fritt vatten utan is… Missionen och bönen går hand i hand. Här och i hela landet, eller hur?
/DAG JustNu månd 23/1 kl 20.50
Om Mission Xp

Mission Xp
- delar alla kristnas i Sverige vision om den svenska kristenhetens enhet
- delar alla kristnas vision om bönens och kärlekens betydelse för inbördes relationer mellan alla olika kyrkor och samfund
- delar alla kristnas vision om missionsuppdraget som behöver mobiliseras och kraftsamlas i svensk kristenhet
Mission Xp vill därför vara ett hjärta och en röst med hela den svenska kristenheten, det vill säga stå tillsammans med alla kyrkor och samfund i Sverige med alla dess församlingar, ledare, präster, pastorer, biskopar och allt Guds folk.
Jönköping i januari månad 2005
För webbloggen Mission Xp
Dag SelanderMissionXp@myway.com
23/1-05 Bland Beduiner & Domherrar

SPLIT VISION
Walks n’ Talks börjar när den gnistrande solen förgyller det vintriga 10-gradiga vinterlandskapet. Iskristallerna, skoknarret och en ny söndagsmorgon i Sverige förflyttar min själs närvaro till tidigt 50-tal i Skinnarbyn. Nedanför vårt hus nere på det stora fältet är det stor skidtävling med hundratals startande från Västerbotten. Martin Lundström-andan svävar över Bygdeå’s skidklubb denna morgon. N’Yngve är där för att titta på hur det går i skidspåret för n’John, pappan som har snickeriverkstan mot Bobacken till… Och lilla jag tio år med kompisen, varmchokladen och varmkorven mellan alla uppgifter som dånar ut från högtalaren.
Här hemma på gården står jag och räknar in och tittar på antalet domherrar. Medan jag samtidigt i min tidsmässiga ’split vision’ ser dem - lite större bara - i den där stora björken hemma utanför vardagsrumsfönstret där jag en natt drömde. Att ryska armén marscherade förbi 1944. Domherrarna och Gröngölingen - som jag hör meddela sig på hemvägen idag, innan jag stöter på Nisse och Tinni – är tillsammans med Pilfinken de som gör starkast intryck på mig denna morgon…
SE PÅ FÅGLARNA
Det är ett litet ord med tre bokstäver som är mitt eget lilla ABC. För vaddå? Undras… Jo, fåglarna är för mig de små predikanterna som alltid har mitt öra. De har lärt mig hur jag ser Herren själv. Det är ju genom att höra deras ljud som jag sen eventuellt kan upptäcka och se dem. Genom att höra kan jag se. Så är det med Herren själv. Genom hela hans Ord går ’hörandet’ som en röd tråd från första till sista bok. Se och lära känna min Gud – det får jag göra genom öronen. Ibland kan jag till och med se hans gärningar. Fast hans ansikte får vi likt Mose aldrig se – än…
Se på fåglarna… handlar om S:t Franciskus och skapelsen och hans Solskenssång. Om munkarna och fader Gunnar på Gratia Dei i sin mundering med sherryn i ena handen och den andra på kalotten medan sparvarna och finkarna kom landande på hans axlar.
FÅGLARNA PREDIKAR SÅ TYDLIGT
Se på fåglarna… är för mig inte så stort som dessa herrar Franciskus och f. Gunnar, nej, för mig är det predikan. Domherrarna, Gröngölingen och Pilfinken predikar idag igen över samma ämne. De tre ordens kontext är inte bara förnöjsamheten och bekymmerslösheten med skapelseteologins under, nej, det är fr.a. Guds rike som är temat. När Mästaren talar om fåglarna som bild så talar han djupast och innerligast om sin egen sändning och mission: att dela med sig av Evangelium om Guds rike. Det är den predikan som orden alltid ljuder av. Se på fåglarna… Sök först Guds rike… Det är prioritet # 1. Detta Guds rike har ett folk, ett land, ett språk, gränser, en regering, ett försvar och ett mål. Missionen är det som ligger i Evighetens härlighet med det fullkomnade Guds rike.
EMMA & IAN BLAND BEDUINER
Medelene i kassan säger: 228 kronor, tack… Mitt hjärta åker upp i halsgropen. Brita gav mig två hundringar så jag skulle ha och över nog för det lilla inköp som skrivits upp. Efter Gröngölingens uppenbarelse till min stora glädje för sju minuter sen, är min sista uppgift att handla. Nu står jag där och lämnar fram de två hundra. Och säger: Snälla be att jag hittar 28 i min ficka… Hon i kassan kanske ber - vad vet jag. Jag är i en pinsam situation. Men här hjälpte det. Jag hade 31 kronor löst i bröstfickan. Slapp undan med äran i behåll och ”Tack, snälla Madelene för din förbön”, hon ler sitt charmigaste leende mot kön.
När jag nu går hemåt tänker jag på Emma och Ian, som arbetar i Syrien bland beduinerna. Igårkväll berättade Peter & Lena om sitt besök i Syrien under ramadan. Det finns 1 miljon beduiner bland Syriens 18 miljoner invånare. Emma gör sång och musik till också denna folkgrupp. Ian doktorerar på beduindialekter, men doktorerar nu under året. De båda har gjort kassettband med ett skådespel om livet och den nåd som också finns för denna folkgrupp. Genom Jesu försoning på Golgata är allt utplånat är ett huvudbudskap de presenterar. Emma är svenska och Ian britt. Det slår mig vad nära alla är. Tänker på Skinnarbyn 1951 och Syriens beduinsituation på samma gång. Tänk att Guds mission är så stor. Den förvandlar hjärtan helt och hållet – från beduintält till Gratia Dei. Vilken mission Herren har – och vi med honom. Och i mitt hjärta sjunger det: O r e m u s…
/Dag JustNu 23/1 kl 14
23/1-05 /LEDARE/ Kristenhetens ABC... D

ACCEPTANS - BÖN - CARITAS
Acceptans, Bön, Caritas är de första nyckelorden, vari finns själva fundamentet för visionens verklighet. Nämligen Faderns Kärlek som bl.a uttrycker sig i begreppet Acceptans. En pastor, präst, biskop eller samfundsledare, som någon gång varit med om mänskors klara signaler att inte visa sitt erkännande, den ledaren vet vad detta är. Den attityden ger själsliga sår för den som möter den klart demonstrerade icke-kärleken. Först och främst är det fråga om synd som drabbar Frälsaren själv.
Faderns kärlek vill nå våra hjärtan allt djupare allt innerligare. Den samlade svenska kristenheten har mera att ta emot av denna Faderns kärlek. Det Herren vill visa oss på nytt är vägen vi har att gå. Vägen och nyckeln är Bön. Enskild och gemensam. Ortens äldste som kommer samman i bön. Den maningen har särskilt starkt utgått under senaste fyra-fem decennierna. Låt oss på nytt säga Ja till denna ”övermåttan härliga väg”. Caritas… i Bön…
Egentligen är detta ABC en variation på en enda maning, nämligen B. Ett memento att på nytt och på nytt ta till oss med ett antal ”#” – kors – i både B-dur och B-moll. Tillbedjans mångfald och enhet är tonen B, det är tonen från Himlen med sin fasta grund på Golgata kors.
Dock varierar B-tonen med dagens bokstav D.
DELAKTIGHET
’Delaktighet’ är att ta del i skeendet Herren verkar idag. Delaktighet är ’sharing’ oss emellan. Delaktighet är ’fellowship’ i vänskap. Delaktighet är ’koinonía’ – ett delande i djupaste mening så som Jesus Kristus själv delade vår tillvaro i inkarnationen
Med delaktighetens Ande inspireras vi på nytt att leva ut tillbedjans, åkallandets och ropets bedjande. Kanhända har många orter, kommuner, städer och socknar kvar ett steg att röra sig så att det om oss alla kan sägas: Nu har de kommit samman i bön. I bön för orten, bygden, för landet…
DIN DELAKTIGHET I HERRENS AGENDA
Tror du - som biskop, samfundsledare och lokal ledare med allt enskilt och gemensamt Guds folk – att det finns ytterligare ett steg att ta på bönens område under veckan, våren och året som ligger framför?
Jag tror att jag med dig vet att vi var och en kan säga: - Vi känner den agenda Herren har i sin delaktighet för oss. Vi vill be om mera av delaktighet med övriga delar av kristenfolket på orten, regionen och landet…
M’Xp 23 januari 2005
/Dag Selander
22/1-05 Vårbäckar & Äppelblom

Drottningens Äppelblom på Drottningholm har börjat slå ut i små knoppar och lite grönt syns nu på kvistarna i vasen på köksbordet. Så också hos Hampus i Strömsberg. Drottning Silvias Äppelblom står sedan Nyår nu också i min kära Britas och vårt kök. Gröna knoppar och skimrande grönt löv börjar växa på ett par kvistar. Inte nog med det! I vårt LivingRoom knoppar och grönskar kvistar av björk- och eklöv. Mor- och farfar i huset ville komplettera det som sker i fastlagen med advents- och julris (!). - "Typiskt honom", hör jag somliga tänka…- Därav denna vårens rapport från slott och koja. - Missionens budskap har alltid ett inslag av Hopp, bortom alla gränser…
Etthundraåttiogradersrörelsen – en artikel skriven av min gode vän och broder Lars i Linköping – har inspirerat till mångas reaktioner inför både språket och innehåll. Livets U-sväng eller denna 180-vändning. (Artikeln finns under Operation Intercessors.) Det är en rörelse som hör samman med vår inriktning. Mot Fadern. I och efter hans vilja och tanke. Den rörelsen kostar. Det är en rörelse som handlar om nyckeln till allt vårt liv i Kristenheten. Vare sig det är på Lokalplanet, det Nationella eller Globala planet av Christianity.
Precis jämförbart med det bedjande som dr Roz bad igår för en broders hjärtbesvär eller Amirs med en annan broder medan Mehdi undervisar om Korset för perserna. Eller vännerna bär systrarna, den ena nere vid Örekilsälven, den andra uppe vid Önnebacka.
Etthundraåttiogradersrörelsen handlar om liv och död. Ty, det är vad De goda nyheterna innehåller och bär på; annars vore där inget Liv. Döden är död och besegrad, därför lever Livet… Uppdragets riktning och ursprung är Faderns ansikte och hjärta. HERREN välsigne dig och bevare dig, HERREN låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig, HERREN vände sitt ansikte till dig och give dig frid. Missionen är Guds Ord och den kraft den bär på till förändrade omständigheter. Inga små förändringar, precis; en förändrad evighet, som Peter brukar påminna om…
Umeå – Uddevalla – Uppsala – Uppåkra… det är fyra U-städer i norra, västra, östra och södra Sverige. Brita hemma i vår lilla lya om 58 kvadrat (som blivit till missionsstation på sistone och själv nyvorden missionsdirektor hemmavid) kom på kakorna i Uppåkra, och så fann familjen en fjärde U-stad i Sverige. U-städerna påminner oss nämligen om U-svängen som Etthundraåttiograderserörelsen beskriver. Vi behöver dagligen 180 graderslivet i ett ständigt U-vändande… Vi är komna av Gud och på väg till Honom, och Hans Himmel. Missionens sak är vår som Finlands sak var Jockes med C.G.E. Mannerheim, eller hur?
Sommaren och våren är nära. Dagens Walk n’ Talk har delvis varit i strålande solsken som vore vi i mars mot påsken… Äppelblommen slår ut. Björkriset är grönt. Koltrastparet har vaknat till riktigt bra. Sveper om och om igen upp till Ingas balkong på 7:an tillsammans med talgoxar och gråsparv som kvittrar så vackert som bara en lycklig grå liten gråsparv kan… GudsrikesNytt talar om igen om att det våras. Det porlar i bäckarna. Det droppar från taken. Men temperaturen är –5. I Etthundraåttiogradersrörelsen är både vinter och sommar, men regerar gör detta rikes Konung Kristus. Därför går Kristenheten med Missionen in i en ny omvändelserörelse i ”en tid såsom denna”…
/DAG JustNu Lördag 22/1 kl 17.10
22/1-05 LEDARE - Only Christianity ABC
22/1-05 LEDARE Only Christianity ABC
Bönen är livsrummet och kraftkällan till förnyelse, fördjupning och förstärkning av den kristenhet som har behov av ny nåd, ny frid och ny kraft. Uppdraget från Jerusalem ut ända till jordens yttersta gräns har sin grund och källa i Herrens egen Ande.
Vårt behov i kristenheten är Vad för något? Jo, kraft. Den får vi av nåd enligt Herren genom Ordet och den Helige Ande.
I Gunnar Viklunds ”vår lilla stad” behövs ljus i mörkret. Vårt land har Kraftstationer företrädesvis i Norra Sverige. I min gamla morfar Karl Andersson’s Sörfors finns Stornorrforsen. Här produceras stora mängder från min hembygd i Västerbotten för att Stockholm och Jönköping med sina Elverk ska leva i ljus och kraft. Med 10.000 volts högspänning går spänningen via höga master och på höga höjder mot Elverken. Där transformeras de ned till lågspänning om 400 volt. Sedan går kraften ut i nätet till min bostad på Havsörnsgatan, där jag via strömbrytaren tänder min taklampa. Fantastiskt är detta mirakel som jag varje dag ser i lampskenets ljus här vid min dator just nu. Här samverkar min morfars Sörfors med högspänningens 10.000 volt via Elverket och nedtransformeringen ned till mitt eluttag så datorn kan sända ut dessa rader på Nätet i denna webblogg om Kristenhetens samverkan till förnyad Mission!
Detta är vad vi i Svensk kristenhet är kallade till. Bönens kraft ut till hela landet – via högspänningen – nedtransformeringen och nätet till Stadens bästa för Guds rikes utbredande.
Vårt ABC som vi stavar på kunde ha haft CIVITAS eller CELEBRATIO här under bokstaven C. Men Caritas (= ’kärlek’ på latin) är Nyckelordet. Kristenheten – Only Christianity – har sitt särskilda ABC, där ”Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han har gett oss”.
Se brevet från Addis Ababa idag.
Joseph Negasa svarar på Missionsenkäten.
M’Xp 22 januari 2005
/Dag Selander
ACCEPTANSEN
- Var och en som vet något om att inte vara accepterad eller erkänd av andra trossyskon, den vet också något om vad Faderns utgjutna kärlek (Rom 5:5) är.
- I Guds församling - också i den svenska kristenheten - är acceptansen och erkännandet av varandra den Faderns livsrum av kärlek i vilken vi är, rör oss och lever i.
- Där acceptansen och erkännandet inte finns, där pastorer och ledare inte ser en annan ledare – oavsett ledare eller annan lärjunge – där råder synden. Här finns utrymme för syndakännedom, syndanöd, tårar o-c-h kärlekens nya flöden till liv och upprättelse i Body of Christ.
BÖNEN
Bönen är livsrummet och kraftkällan till förnyelse, fördjupning och förstärkning av den kristenhet som har behov av ny nåd, ny frid och ny kraft. Uppdraget från Jerusalem ut ända till jordens yttersta gräns har sin grund och källa i Herrens egen Ande.
Vårt behov i kristenheten är Vad för något? Jo, kraft. Den får vi av nåd enligt Herren genom Ordet och den Helige Ande.
I Gunnar Viklunds ”vår lilla stad” behövs ljus i mörkret. Vårt land har Kraftstationer företrädesvis i Norra Sverige. I min gamla morfar Karl Andersson’s Sörfors finns Stornorrforsen. Här produceras stora mängder från min hembygd i Västerbotten för att Stockholm och Jönköping med sina Elverk ska leva i ljus och kraft. Med 10.000 volts högspänning går spänningen via höga master och på höga höjder mot Elverken. Där transformeras de ned till lågspänning om 400 volt. Sedan går kraften ut i nätet till min bostad på Havsörnsgatan, där jag via strömbrytaren tänder min taklampa. Fantastiskt är detta mirakel som jag varje dag ser i lampskenets ljus här vid min dator just nu. Här samverkar min morfars Sörfors med högspänningens 10.000 volt via Elverket och nedtransformeringen ned till mitt eluttag så datorn kan sända ut dessa rader på Nätet i denna webblogg om Kristenhetens samverkan till förnyad Mission!
Detta är vad vi i Svensk kristenhet är kallade till. Bönens kraft ut till hela landet – via högspänningen – nedtransformeringen och nätet till Stadens bästa för Guds rikes utbredande.
CARITAS
Vårt ABC som vi stavar på kunde ha haft CIVITAS eller CELEBRATIO här under bokstaven C. Men Caritas (= ’kärlek’ på latin) är Nyckelordet. Kristenheten – Only Christianity – har sitt särskilda ABC, där ”Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han har gett oss”.
Se brevet från Addis Ababa idag.
Joseph Negasa svarar på Missionsenkäten.
M’Xp 22 januari 2005
/Dag Selander
22/1-05 Joseph Negasa: om Mission

Brev från Yoseph Negasa i Addis Ababa Ethiopia
22 januari 2005
---
Dear Rev. Selander
Greetings in the name of Jesus Christ. I thank you very much for your letter that you sent me
during Christmas.
Answer # 1 - The mission differs from the other activities of the church mainly because it focuses on reaching other people who are far away and who have not heard about Jesus. It focuses on reaching other people who are not reached with the message of the Lord Jesus Christ. While the other activity of the congregation focuses on nurturing, teaching and guiding those who have already come to Jesus Christ.
Answer # 2 - The message of the mission is not something which man should do in future but takes care of the message of salvation which was already brought by the Lord Jesus. This
message has to reach all nations.
Answer # 3 - Yes God has done something for human beings which is worth for them to depend on. Which is that he sent his only son for their salvation.
God Bless
Yours I Christ,
Joseph Negasa
Reverend
... mina vittnen i Jerusalem... ända till jordens yttersta gräns...

"... ni [ska] bli mina vittnen i Jerusalem & i hela Judeen & Samarien & ända till jordens yttersta gräns" (Apg 1:8)
När läkaren, missionären och historikern Lukas ska skildra Jesu avslutande dagar med sina lärjungar, då skriver han enligt NIV’s översättning i Apg 1:1-11:
1In my former book, Theophilus, I wrote about all that Jesus began to do and to teach 2until the day he was taken up to heaven, after giving instructions through the Holy Spirit to the apostles he had chosen. 3After his suffering, he showed himself to these men and gave many convincing proofs that he was alive. He appeared to them over a period of forty days and spoke about the kingdom of God. 4On one occasion, while he was eating with them, he gave them this command: “Do not leave Jerusalem, but wait for the gift my Father promised, which you have heard me speak about. 5For John baptized with water, but in a few days you will be baptized with the Holy Spirit.”
6So when they met together, they asked him, “Lord, are you at this time going to restore the kingdom to Israel?”
7He said to them: “It is not for you to know the times or dates the Father has set by his own authority. 8But you will receive power when the Holy Spirit comes on you; and you will be my witnesses in Jerusalem, and in all Judea and Samaria, and to the ends of the earth.”
9After he said this, he was taken up before their very eyes, and a cloud hid him from their sight.
10They were looking intently up into the sky as he was going, when suddenly two men dressed in white stood beside them. 11“Men of Galilee,” they said, “why do you stand here looking into the sky? This same Jesus, who has been taken from you into heaven, will come back in the same way you have seen him go into heaven.”
Lukas’ skildring av Jesu fyrtio dagar - då han lät sig ses av sina lärjungar och talade med dem om Guds rike - kan sammanfattas så här:
- Lämna inte Jerusalem utan vänta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig…
- När den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns…
- Då han hade sagt detta, såg de hur han lyftes upp, och ett moln tog honom ur deras åsyn…
- Denne Jesus som har
blivit upptagen från er till himlen, han skall komma igen på samma sätt
som ni har sett honom fara upp till himlen…
Vi befinner oss i detta spänningsfält mellan Jerusalem och jordens yttersta gräns med ett klart och tydligt givet uppdrag. Missionen är att vi har privilegiet att vara vittnen – ”mina vittnen” säger Kristus Jesus… ”mina vittnen”.
"... ni [ska] bli mina vittnen i Jerusalem & i hela Judeen & Samarien & ända till jordens yttersta gräns" (Apg 1:8)
/Dag
Kontakt M'Xp
21/1-05 Från Roz till Ros...

Doktor Roz i Sangan Khaf
Roz
- min gode vän från Persien – berättar på morgonen om livet i Sangan
Khaf. Staden har 10.000 invånare och gränsen till Afghanistan är inte
långt borta. Under åren 1969-71 arbetar han som stadsläkare här bland
den befolkning som har det allra fattigast. Fyra månader om året har
invånarna att leva med sandstorm. 60% av befolkningen har aktiv
tuberkulos. Doktor Roz skrev till Shahen av Iran om denna stads fattiga
folk och bad om akut bistånd för människorna. En dag fick Roz besök på
sin mottagning av SAVAK (säkerhetspolisen). ”Är du inte nöjd med lönen,
dr Roz?” – ”Jag är nöjd men folket är så fattiga att regeringen måste
göra nåt för dem.” Shahens av Iran egna
hjälpfond bistod med 20.000 kg torrmjölk och 50 ton vete. Nu hjälpte Roz
och hans vänner också till att gräva upp alla vattencisterner och
reningsverket under mark. En dag – som var en glädjens stora dag - fanns
både vatten och mat för dessa behövande i Sangan Khaf. Doktor Roz
berättar detta för mig för att illustrera sin hållning av lyhördhet,
lyssnande och tålamod också tidsmässigt. Detta eftersom vi samtalat om
tiden det tar för andlig mognad. För hans vänner från Persien, för honom
själv. Själv har han levt nära nöden under lång tid dessa fyra år och
många flera år sammantaget – där tiden är en faktor som vi
västerlänningar måste lämna till Herren och inte glömma bort att växande
och mognad tar tid.
Ekorren hoppar över gångvägen i fredagens morgonmörker. Snön och fågelsången som vore det april med ekorrens skutt från trottoarkanten upp till första grenen och sen till nästa högre upp. Jag kommer. Ekorren skuttar vidare som ville han säga: Häng med! Jojo, kom ihåg att jag joggade nere vid Vätterstranden nästan 1000 meter för första gången på många år, tänkte jag säga. Men han skulle ju inte begripa min ofantliga dagenefterglädje. Glad är jag bara för att ekorren joggar och hoppas han också. Mitt i vintern, snöigt vitvacker och rimfrostig som Fader Vinter själv. Jag går in till Ali som nyss kommit hem från Bagdad. Han har hälsat på kusiner, där och i Syrien och Libanon. Han berättar om sina starka upplevelser. Om Östra porten, Albab Alsherki, där så många kristna bor, assyrier. Ali tror att det bor 150.000 kristna i Bagdad med 40-50 kyrkor i denna miljonstad som är sönderbombad. Vad kan vi göra, Ali? Ingenting. Men be Gud om att hoppet kommer tillbaka till mina vänner i Irak. Ja, affischen på morgonen har påmint om vår mission: ”Be my hands, be my feet…”
Tinni har en vision om hur församlingsmötena kan vitaliseras. Jag tänker på hennes vision som hon delade i förrgår. Fyra-fem gånger om året möts vi till samtal om nuanalys och framtidsvision. Från olika miljöer – c:a 20-talet nationer – möts vi i RFG, Råslätts Församlingsgemenskap, och nu funderas det över formerna. Det är viktigt att också den gemenskapen får fortsätta som oasmiljöer i vardan vid sidan om söndagarna och lägren. David, Svenne och Håkan delar Tinni´s vision. Jag går och riktigt ser vilka härliga visions- och missionskvällar det kommer att bli.
I Kristus finns ej öst och väst, ej heller syd och nord, men en gemenskap hög och rik, varhelst man tror hans ord. Så sjunger vi orden diktade av J. Oxenham 1908, när vi samlats till middagsbön i Immanuelskyrkan. Sista dagen i den Ekumeniska böneveckan blir en stark påminnelse om Bönens plats i kristenheten. Jan och Lars-Erik guidar oss i bön och ordets delande i den helige Andes starka närvaro. Luk 18:1-8 om änkans bön styrker och tänder folket som samlats. Tänk vilken möjlighet att få vara med Jesus. Tänk vilken möjlighet att få vara med och påverka för Guds rikes skull. Bönens möjlighet: att få till stånd förändring. Den som aldrig ger upp, segrar alltid. Den som alltid ger upp, segrar aldrig. Vi samlas kring altaret. Bönealtaret aktualiseras. Bön är det som förändrar staden, orten och landet.
Bön förlöser kärleken från Fadern. Tänker på personen som fick en ros härommorgonen som sa: ”Vet du vad! Jag har varit kristen ett tag nu. Men detta var en ny upplevelse av kärlek”, och tårarna strömmar nedför kinderna på den som berörts av Faderns utgjutna kärlek. Som så starkt och hjärtförändrande verkar i Sveriges land…
/DAG JustNu
ANDLIG MOGNAD - del 2
***
BÖNEHUS NORDEN
ANDLIG MOGNAD del 2
T. Austin-Sparks
-----------------------------------
5. Att inte kunna urskilja och se Kroppen
I kapitel tio och elva beskrivs de brister vilka leder till att man inte lyckas se och urskilja Herrens kropp. Sammanhanget utgörs av ett långt resonemang om avgudaoffer och hur det ena knyts upp till det andra. Herrens måltid, nattvarden, såg på apostlarnas tid inte ut som våra nattvardsfiranden. Vi samlas runt Herrens bord och detta är något som vi uppfattar som väl avgränsat, något som man inte kan missförstå. På apostlarnas tid satt man ned till gemensam måltid. Vid en viss punkt stannade man upp i ätandet för att tillbe och tog av den mat man hade framför sig för att uttrycka sin tillbedjan. De lät sin måltid förvandlas till tillbedjan inför Herren. Aposteln säger, ”Ni kommer kanske hungriga till måltiden och sätter er ner för att äta er mätta och i er iver att stilla hungern blandar ni samman de båda sakerna. Det som hör till Herrens kropp och Herrens blod gör ni till en del av ert festande, till något som tillfredställer aptit och smak.” Vi hamnar, naturligt nog, inte i exakt samma fälla, men det finns en princip här som Herren genom sin apostel sätter fingret på.
En rad förförliga saker hände i församlingen i Korint som följd av deras hållning, många drabbades av sjukdom och inte så få dog. Det fanns ett element knutet till detta, vilket vi redan har antytt, nämligen att en betydande del av det som man åt av hade redan blivit offrat till hednagudar i slaktarbodarna. Man brydde sig inte om detta faktum. Men principen är denna; brödet och bägaren talar om två ting. Brödet och bägaren talar om förbundsrelationen till Herren, en relation genom vilken allt som hör till våra liv blir hans och han blir allt för oss. Vi är ute ur bilden och Kristus har blivit allt, Kristus har för oss blivit centrum och ytterkant, det enda i våra liv. Brödet och bägaren talar också om den plats som Kristi kropp, församlingen, fått i vår sinnevärld tack vare den kärlek Kristus visar den, en kärlek som är beredd att dö för den. ”Kristus har älskat församlingen och utgivit sig själv för henne.” Det är ”Guds församling, som han har vunnit med sitt eget blod”. Det är ytterligare skrivet ”Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den, för att helga den, sedan han renat den genom vattnets bad, i kraft av ordet. Ty han ville ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck eller skrynkla eller något annat sådant…” De troendes attityd mot församlingen måste vara lik Kristi hållning mot församlingen.
Andlighet uttrycks genom att Kristus ges välde övre allt som hör till det personliga planet och den gör det möjligt för oss att se till att allt underställs hans vilja och intressen. I församlingen i Korint misslyckades man med detta. Man lät personlig tillfredställelse gå före det som hörde till Herrens ära. Andlighet står i motsats till detta, andlighet utmärks av mognad. Vi når aldrig någon nämnvärd grad av mognad så länge vi styrs av begär efter tillfredställelse i det naturliga.
Andlighet uttrycks också genom kärlek till allt Guds folk. I Korint misslyckades man med att se och förstå Kristi kärlek till församlingen. Deras attityd var därför lik allt annat än Kristi kärlek till de sina. De kunde inte urskilja Kristi kropp sådan den representerades vid nattvardsfirandet. Paulus säger: ”Brödet, som vi bryter, är inte det en delaktighet av Kristi kropp? Eftersom det är ett enda bröd, så är vi, fastän många, en enda kropp, ty alla få vi vår del av detta ena bröd.” Herrens bord är en representation av Kristi kropp. Vi måste se och inse att föremålet för Kristi kärlek och hängivenhet är församlingen och ha samma kärlek och hängivenhet till hans folk som han har. Låt oss säga det på ett enkelt sätt. Ett verkligt moget andligt liv utmärks av stor hängivenhet för Guds folk, till Kristi kropp – detta i motsats till individualismens mått och mätmetoder.
6. Att söka andliga gåvor för nöje och vinning
Det sista uttrycket för köttslighet som vi ska ta upp är det som beskrivs i kapitel sju i relation till de andliga gåvorna. Det är märkligt att denna sak dyker upp i förhållande till köttsligheten och den andliga omognaden, men så är det. Jag kan inte se hur man skulle kunna hantera detta fakta på annat sätt, om vi läser detta kapitel med uppriktighet, än utifrån apostelns generella ståndpunkt knuten till de andra företeelserna i korintierförsamlingen. Vad var problemet? Det omfattar något som vi kanske tror att vi inte behöver vara rädda för. Den första delen av kapitel tolv märker ut vari problemet bestod. Vi kan inte stanna upp för att syna verserna ett till tre i detalj, men det finns mycket där som vi gjorde väl i att se på noggrant.
Det första som möter oss är detta; innan dessa korintier kom till tro var de hedningar i sådan grad att de sysslade med spiritism. I spiritistiska sammanhang, (ibland använder man termen spiritualism), finns ett system av andliga manifestationer som liknar och härmar Andens gåvor. Spiritismen, sådan vi känner den idag, kan naturligtvis efterapa tungotalet och alla de andra företeelserna såsom kraftgärningar och helanden. Hela detta system är en efterapning. Jag tror att spiritismen kommer att vara Antikrists bundsförvant, efterapningarnas Kristus och dess andemakt, och genom detta spektakel kommer många att luras och föras vilse.
Korintiernas bindning till det hedniska systemet visar sig i hur de lät sig föras bort till de stumma avgudarna. Denna avgudadyrkan bjöd på andemakters manifestationer och man fördes in under andarnas efterapningar av den Helige Andes verk. Grekiskan är slående i sitt uttryck här och ger oss en perfekt bild av hur man hamnar under andarnas inflytande för att agera och tala under deras kontroll. Om man kontrolleras av en andemakt undviker man till varje pris att erkänna att Jesus verkligen är Herre. En ond ande kan inte bekänna något sådant.
Saken är denna att det bland dessa människor i korintierförsamlingen inte fanns en klar förståelse av skillnaden mellan spiritistiska manifestationer och den Helige Andes verk. Här har vi nått kärnan i problematiken. De hade suttit fast i efterapningarnas system och hade nu förts till sann andlighet men kunde inte göra åtskillnad mellan de båda. Varför kunde de inte skilja mellan de båda? De hade ingen sådan förmåga eftersom de var upptagna med upplevelser, manifestationer, demonstrationer och sensationer vilka alla är synbara, men också skenbara, bevis för att något äger rum. Detta är den uppenbara faran.
Faran ligger i att man vill ha en erfarenhet, ett bevis, en sensation. Detta är köttslighet och man kommer att blanda ihop Andens uttryck med sådana som hör till spiritismen om man inte är vaksam, och de flesta har ingen sådan vaksamhet. Fienden får övertag i många människors liv därför att rågångar och riktmärken inte är klara. Man tror att den Helige Ande är verksam när falskheten verkar av den enkla anledningen att man vill uppleva något.
Aposteln nöter envist in denna tankegång. Han säger: ”Var försiktig, placera inte saker på fel plats. Låt inte de ting som inte har särskilt stor betydelse få plats och utrymme som om de hade stor betydelse. Tungotalet har inte den roll som ni tror att det har. Det är en av de mindre gåvorna.”
Ser du innebörden? V måste få tag på betydelsen av dessa första tre verser i kapitel tolv. Man hade misslyckats med att skilja mellan den verklige Helige Ande och allt det falska.
I den resterande delen av kapitlet, från vers 12 till 27, visas att dessa korintier inte förstod hur gåvorna hörde samman och skapade samhörighet. Det finns en beskyddande och bevarande funktion i att kunna se detta. Dessa Andes gåvor är verkliga, de är sanna till sin natur och vi kan inte lägga dem åt sidan på grund av efterapningarna. Samtidigt måste vi vaka över balansen, vi måste visa andlig förståelse och visdom i denna sak. Korintierna grep tag i dessa företeelser som om de kunde göras till personliga ägodelar och lyfte fram dem som underbara, fantastiska upplevelser. För dem ändade allt vid detta.
Varför skrev Paulus hela denna sektion rörande Kristi kropp, och varför kunde han göra det så kraftfullt och levande? ”Det finns olika slags gåvor, (här kommer kontrollpunkten – de hade alla sökt ära i dessa varierade uttryck, var och en tyckte att de hade något att berömma sig av) men Anden är densamme.” ”Det finns olika slags tjänster men Herren är den samme.” ”Det finns olika slags kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla.” Vi måste väga varje fragment – Gud är densamme, han som verkar allt i alla dessa lemmar i hela kroppen. ”Hos var och en uppenbarar sig Anden så att det blir till nytta.”
När alla gåvorna är uppräknade konstaterar han, ”Liksom kroppen är en. . . så är det också med Kristus.” Här är själva hjärtat i sammanhanget. Andliga gåvor? Ja! Till vad nytta? För att individen ska finna förnöjelse och upphöjelse? För att kunna prata om dessa fantastiska upplevelser? Här är prövostenen. Finner kroppen uppbyggelse i detta? Äras Herren genom detta? Är våra upplevelser inriktade på, verkar de fram, ömsesidig andlig tillväxt? Dessa ting hör till den gemensamma sfären, och har inget med individuella fördelar att göra. Om man kopplar loss dessa gåvor och dess uttryck från det gemensamma skiljer man dem från deras verkliga syfte vilket är uppbyggnad av kroppen i samfälld andlig tillväxt.
Vilka blev resultaten i Korint? De hade förvandlat denna sak till något strikt individuellt, något som inte hade det gemensamma som mål, genom vilket de skaffade sig själva pris och ära. De kom förfärande nära den värsta synden i sitt misslyckande att skilja mellan spiritistiska fenomen och den Helige Ande, och detta genom sitt begär efter och kärlek till sådant som gav dem personlig tillfredställelse, personlig förnöjelse och njutning. Detta är köttslighet. Detta är omogenhet.
Dessa ting är måhända upplysande och instruktivt, men du ser hur kraftfullt detta brev understryker behovet av verklig andlighet och vad denna andlighet innehåller. Den verkliga andligheten behåller inget av Herrens för sig själv och gör inget av Herrens till en grund för egen njutning och välbefinnande eller till bas för personlig, självisk upphöjelse. Andlighet söker allt till förmån för alla de heliga, för att Kristus ska bli synlig i fullt mått. Den finner inget värde i något som är skilt från detta mål.
Sålunda fortsätter aposteln sitt korrigerande.
Två saker har blivit tydliga när vi betraktar detta brev i sin helhet.
Den naturliga människan hel och hållen eliminerad genom korset
Först, från början, korset skiljer på ett orubbligt och absolut sätt bort den naturliga människan. ”Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst.” Paulus agerade utifrån korsets princip när han sa, ”Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er”. Det fanns inget hos Paulus av naturlig styrka. Hade han bestämt sig för att komma till dem på en sådan grund hade han kunnat agera på alla andra sätt förutom att visa upp och ge dem korsets ord. Men han lät korsets princip vara verksam. Han säger att det var medvetet gjort för att deras tro inte skulle stå på mänsklig visdom men i Guds kraft. Det de behövde lära känna igen var skillnaden mellan naturlig kraft och visdom och allt som hör till detta område och Guds verkliga kraft i den Helige Ande. Korset åsidosätter och diskvalificerar allt som hör det naturliga livet till och öppnar vägen för andlighet och full mognad.
Kärlek är kärnan i andligheten
Som en andra punkt, när allt annat har sagts, andlighetens innersta väsen är kärlek – kapitel 13. ”Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek” – är jag då en väldigt andlig människa? Inte alls! Har jag avancerat i andlig mognad? Inte alls! Vad är jag då? Bara ”en ljudande malm eller en skrällande cymbal”. Så mycket är vår andlighet värd – inklusive tungotalet.
Paulus skriver ett stort ”Ingenting, värdelöst” över en mängd ting som vi i det naturliga skulle finna vara väldigt värdefulla: Tro som förflyttar berg, att ge sin kropp till att brännas, och så vidare – han stämplar dem alla med ett kraftfullt ”Inget värde”. Inte så att dessa ting skulle sakna värde satta i sitt rätta sammanhang, men om de inte är mättade med kärlek är de helt och hållet värdelösa. Andlighetens kärna är inte gåvor, den heter nåd.
Vi kan inte välja mellan nåd och gåvor, vi kan inte skilja kärlek och gåvor åt. Aposteln leder oss inte till att ta denna attityd: ”Ge mig kärlek, jag bryr mig inte om gåvorna. Jag struntar i alla gåvorna om jag bara får tag på kärleken”. Paulus försöker förklara att dessa företeelser går att omfatta på köttsligt vis. För att verkligen nå det syfte vartill Gud givit dem måste de omfattas och brukas andligt, och andlighetens innersta väsen är kärlek. Detta förklarar allt och sätter allt i sitt rätta sammanhang.
Vi tar oss tillbaka till begynnelsen nu, och börjar om: Vishet, styrka, splittring och schism, begärelse – allt detta måste gå när kärleken ges rum. Därför låter Paulus slutackordet ljuda med varierande stämmor: ”Må Jesu Kristi nåd och Guds kärlek och gemenskapen i den Helige Ande vara med er alla.” Detta är vad Korintierförsamlingen behöver. Paulus summerade det hela på samma sätt som vi gör i det vi kallar ”välsignelsen”.
Kapitel ett sänds på begäran - Intercessors.Network@Comhem.se
-- -- -- -- --
Två av Sparks många texter finns översatta till svenska:
”Pionjärer på Himlens väg”, åtta kapitel om den kristna uppgiften.
Som alla Sparks skrifter innehåller denna en noggrann nedteckning av hans undervisning från en konferenssituation.
Ett litet utdrag:
”Guds folk knutet till Himlen
All fostran, hela vår upplevelse och personliga historia som Guds barn är knuten till Himlen. Detta är en av de saker vi måste se på något mer i detalj. Låt det vara sagt och låt det vara klart att hela vår personliga fostran och utveckling som Guds barn är knuten till Himlen - och jag tänker inte enbart på det faktum att vi är på väg till Himlen. Vi är sammanlänkade med himmelriket genom födelse, genom dess försorg och genom evig kallelse.
All vår fostran är sammankopplad med Himlen. Du och jag måste lära oss hur Himlen gör saker. Vi måste lära oss vad Herren menade när han sa: ”Ske din vilja, såsom i Himlen så ock på jorden”, Matt 6:10 - ett omfattande stycke som täcker all fostran av ett Guds barn i den bön som begynner med ”Fader vår som är i Himlen”. Så som det är i Himlen så måste det också vara här. En hel livstids fostran och drastisk övning fordras för att den överensstämmelsen ska slå rot.”
”I Kristi Skola”, åtta kapitel om Andens formande av Kristus i oss.
David Wilkerson skrev i sitt förord till ”I Kristi skola”:
Det var under en period av intensiv andlig hunger som jag uppmärksammades på Sparks skrifter. Min vän Leonard Ravenhill bad mig läsa ”The School of Christ”.
Detta är en bok som du kommer att läsa många gånger. Det var under en tredje läsning som jag fullt ut kunde greppa dess innehåll. Den har påverkat mitt predikande, mitt sätt att förhålla mig till livet och fördjupat min hunger efter korsets frihet.
Dessa båda texter sänds på begäran som e-post text eller som MS WORD fil via e-post.
Texten finns också att få som ”gammaldags” läsning i pappershäftets form.
Beställ och ge bort till verkliga läsare och bedjare.
Några kortare artiklar av T. Austin-Sparks:
De ting som gör skillnad
Ett ansikte som lyser
Ett kärl lämpat till återupprättelse
Faderns syfte
Dessa artiklar sänds på samma villkor som hans böcker.
----------
De artiklar som distribueras till Bönehus Norden
kan användas fritt och sändas vidare för att verka fram mera bön.
Notera dock att de inte får reproduceras på hemsidor eller tryckas till försäljning.
Låt dina vänner ta del av dem och föreslå dem att länka sig till Bönehuset.
Dessa bönehus är i hög grad relaterade till och understödda av Intercessors Network med dess förgreningar i mer än 100 nationer.
***********
Första prioritet:
Be för var och en i auktoritetsposition; 1 Tim 2:1-4
Lars Widerberg
Intercessors Network
Intercessors.Network@Comhem.se
Storskiftesgatan 87
58334 Linköping, Sverige
Telefon + Fax: 013 213630
Mobil: 0709 349850
Storskiftesgatan 8758334 Linköping, SverigeTelefon + Fax: 013 213630Mobil: 0709 349850
BÖNEHUS NORDEN
ANDLIG MOGNAD del 2
T. Austin-Sparks
-----------------------------------
5. Att inte kunna urskilja och se Kroppen
I kapitel tio och elva beskrivs de brister vilka leder till att man inte lyckas se och urskilja Herrens kropp. Sammanhanget utgörs av ett långt resonemang om avgudaoffer och hur det ena knyts upp till det andra. Herrens måltid, nattvarden, såg på apostlarnas tid inte ut som våra nattvardsfiranden. Vi samlas runt Herrens bord och detta är något som vi uppfattar som väl avgränsat, något som man inte kan missförstå. På apostlarnas tid satt man ned till gemensam måltid. Vid en viss punkt stannade man upp i ätandet för att tillbe och tog av den mat man hade framför sig för att uttrycka sin tillbedjan. De lät sin måltid förvandlas till tillbedjan inför Herren. Aposteln säger, ”Ni kommer kanske hungriga till måltiden och sätter er ner för att äta er mätta och i er iver att stilla hungern blandar ni samman de båda sakerna. Det som hör till Herrens kropp och Herrens blod gör ni till en del av ert festande, till något som tillfredställer aptit och smak.” Vi hamnar, naturligt nog, inte i exakt samma fälla, men det finns en princip här som Herren genom sin apostel sätter fingret på.
En rad förförliga saker hände i församlingen i Korint som följd av deras hållning, många drabbades av sjukdom och inte så få dog. Det fanns ett element knutet till detta, vilket vi redan har antytt, nämligen att en betydande del av det som man åt av hade redan blivit offrat till hednagudar i slaktarbodarna. Man brydde sig inte om detta faktum. Men principen är denna; brödet och bägaren talar om två ting. Brödet och bägaren talar om förbundsrelationen till Herren, en relation genom vilken allt som hör till våra liv blir hans och han blir allt för oss. Vi är ute ur bilden och Kristus har blivit allt, Kristus har för oss blivit centrum och ytterkant, det enda i våra liv. Brödet och bägaren talar också om den plats som Kristi kropp, församlingen, fått i vår sinnevärld tack vare den kärlek Kristus visar den, en kärlek som är beredd att dö för den. ”Kristus har älskat församlingen och utgivit sig själv för henne.” Det är ”Guds församling, som han har vunnit med sitt eget blod”. Det är ytterligare skrivet ”Ni män, älska era hustrur, så som Kristus har älskat församlingen och offrat sig för den, för att helga den, sedan han renat den genom vattnets bad, i kraft av ordet. Ty han ville ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck eller skrynkla eller något annat sådant…” De troendes attityd mot församlingen måste vara lik Kristi hållning mot församlingen.
Andlighet uttrycks genom att Kristus ges välde övre allt som hör till det personliga planet och den gör det möjligt för oss att se till att allt underställs hans vilja och intressen. I församlingen i Korint misslyckades man med detta. Man lät personlig tillfredställelse gå före det som hörde till Herrens ära. Andlighet står i motsats till detta, andlighet utmärks av mognad. Vi når aldrig någon nämnvärd grad av mognad så länge vi styrs av begär efter tillfredställelse i det naturliga.
Andlighet uttrycks också genom kärlek till allt Guds folk. I Korint misslyckades man med att se och förstå Kristi kärlek till församlingen. Deras attityd var därför lik allt annat än Kristi kärlek till de sina. De kunde inte urskilja Kristi kropp sådan den representerades vid nattvardsfirandet. Paulus säger: ”Brödet, som vi bryter, är inte det en delaktighet av Kristi kropp? Eftersom det är ett enda bröd, så är vi, fastän många, en enda kropp, ty alla få vi vår del av detta ena bröd.” Herrens bord är en representation av Kristi kropp. Vi måste se och inse att föremålet för Kristi kärlek och hängivenhet är församlingen och ha samma kärlek och hängivenhet till hans folk som han har. Låt oss säga det på ett enkelt sätt. Ett verkligt moget andligt liv utmärks av stor hängivenhet för Guds folk, till Kristi kropp – detta i motsats till individualismens mått och mätmetoder.
6. Att söka andliga gåvor för nöje och vinning
Det sista uttrycket för köttslighet som vi ska ta upp är det som beskrivs i kapitel sju i relation till de andliga gåvorna. Det är märkligt att denna sak dyker upp i förhållande till köttsligheten och den andliga omognaden, men så är det. Jag kan inte se hur man skulle kunna hantera detta fakta på annat sätt, om vi läser detta kapitel med uppriktighet, än utifrån apostelns generella ståndpunkt knuten till de andra företeelserna i korintierförsamlingen. Vad var problemet? Det omfattar något som vi kanske tror att vi inte behöver vara rädda för. Den första delen av kapitel tolv märker ut vari problemet bestod. Vi kan inte stanna upp för att syna verserna ett till tre i detalj, men det finns mycket där som vi gjorde väl i att se på noggrant.
Det första som möter oss är detta; innan dessa korintier kom till tro var de hedningar i sådan grad att de sysslade med spiritism. I spiritistiska sammanhang, (ibland använder man termen spiritualism), finns ett system av andliga manifestationer som liknar och härmar Andens gåvor. Spiritismen, sådan vi känner den idag, kan naturligtvis efterapa tungotalet och alla de andra företeelserna såsom kraftgärningar och helanden. Hela detta system är en efterapning. Jag tror att spiritismen kommer att vara Antikrists bundsförvant, efterapningarnas Kristus och dess andemakt, och genom detta spektakel kommer många att luras och föras vilse.
Korintiernas bindning till det hedniska systemet visar sig i hur de lät sig föras bort till de stumma avgudarna. Denna avgudadyrkan bjöd på andemakters manifestationer och man fördes in under andarnas efterapningar av den Helige Andes verk. Grekiskan är slående i sitt uttryck här och ger oss en perfekt bild av hur man hamnar under andarnas inflytande för att agera och tala under deras kontroll. Om man kontrolleras av en andemakt undviker man till varje pris att erkänna att Jesus verkligen är Herre. En ond ande kan inte bekänna något sådant.
Saken är denna att det bland dessa människor i korintierförsamlingen inte fanns en klar förståelse av skillnaden mellan spiritistiska manifestationer och den Helige Andes verk. Här har vi nått kärnan i problematiken. De hade suttit fast i efterapningarnas system och hade nu förts till sann andlighet men kunde inte göra åtskillnad mellan de båda. Varför kunde de inte skilja mellan de båda? De hade ingen sådan förmåga eftersom de var upptagna med upplevelser, manifestationer, demonstrationer och sensationer vilka alla är synbara, men också skenbara, bevis för att något äger rum. Detta är den uppenbara faran.
Faran ligger i att man vill ha en erfarenhet, ett bevis, en sensation. Detta är köttslighet och man kommer att blanda ihop Andens uttryck med sådana som hör till spiritismen om man inte är vaksam, och de flesta har ingen sådan vaksamhet. Fienden får övertag i många människors liv därför att rågångar och riktmärken inte är klara. Man tror att den Helige Ande är verksam när falskheten verkar av den enkla anledningen att man vill uppleva något.
Aposteln nöter envist in denna tankegång. Han säger: ”Var försiktig, placera inte saker på fel plats. Låt inte de ting som inte har särskilt stor betydelse få plats och utrymme som om de hade stor betydelse. Tungotalet har inte den roll som ni tror att det har. Det är en av de mindre gåvorna.”
Ser du innebörden? V måste få tag på betydelsen av dessa första tre verser i kapitel tolv. Man hade misslyckats med att skilja mellan den verklige Helige Ande och allt det falska.
I den resterande delen av kapitlet, från vers 12 till 27, visas att dessa korintier inte förstod hur gåvorna hörde samman och skapade samhörighet. Det finns en beskyddande och bevarande funktion i att kunna se detta. Dessa Andes gåvor är verkliga, de är sanna till sin natur och vi kan inte lägga dem åt sidan på grund av efterapningarna. Samtidigt måste vi vaka över balansen, vi måste visa andlig förståelse och visdom i denna sak. Korintierna grep tag i dessa företeelser som om de kunde göras till personliga ägodelar och lyfte fram dem som underbara, fantastiska upplevelser. För dem ändade allt vid detta.
Varför skrev Paulus hela denna sektion rörande Kristi kropp, och varför kunde han göra det så kraftfullt och levande? ”Det finns olika slags gåvor, (här kommer kontrollpunkten – de hade alla sökt ära i dessa varierade uttryck, var och en tyckte att de hade något att berömma sig av) men Anden är densamme.” ”Det finns olika slags tjänster men Herren är den samme.” ”Det finns olika slags kraftgärningar, men Gud är densamme, han som verkar allt i alla.” Vi måste väga varje fragment – Gud är densamme, han som verkar allt i alla dessa lemmar i hela kroppen. ”Hos var och en uppenbarar sig Anden så att det blir till nytta.”
När alla gåvorna är uppräknade konstaterar han, ”Liksom kroppen är en. . . så är det också med Kristus.” Här är själva hjärtat i sammanhanget. Andliga gåvor? Ja! Till vad nytta? För att individen ska finna förnöjelse och upphöjelse? För att kunna prata om dessa fantastiska upplevelser? Här är prövostenen. Finner kroppen uppbyggelse i detta? Äras Herren genom detta? Är våra upplevelser inriktade på, verkar de fram, ömsesidig andlig tillväxt? Dessa ting hör till den gemensamma sfären, och har inget med individuella fördelar att göra. Om man kopplar loss dessa gåvor och dess uttryck från det gemensamma skiljer man dem från deras verkliga syfte vilket är uppbyggnad av kroppen i samfälld andlig tillväxt.
Vilka blev resultaten i Korint? De hade förvandlat denna sak till något strikt individuellt, något som inte hade det gemensamma som mål, genom vilket de skaffade sig själva pris och ära. De kom förfärande nära den värsta synden i sitt misslyckande att skilja mellan spiritistiska fenomen och den Helige Ande, och detta genom sitt begär efter och kärlek till sådant som gav dem personlig tillfredställelse, personlig förnöjelse och njutning. Detta är köttslighet. Detta är omogenhet.
Dessa ting är måhända upplysande och instruktivt, men du ser hur kraftfullt detta brev understryker behovet av verklig andlighet och vad denna andlighet innehåller. Den verkliga andligheten behåller inget av Herrens för sig själv och gör inget av Herrens till en grund för egen njutning och välbefinnande eller till bas för personlig, självisk upphöjelse. Andlighet söker allt till förmån för alla de heliga, för att Kristus ska bli synlig i fullt mått. Den finner inget värde i något som är skilt från detta mål.
Sålunda fortsätter aposteln sitt korrigerande.
Två saker har blivit tydliga när vi betraktar detta brev i sin helhet.
Den naturliga människan hel och hållen eliminerad genom korset
Först, från början, korset skiljer på ett orubbligt och absolut sätt bort den naturliga människan. ”Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst.” Paulus agerade utifrån korsets princip när han sa, ”Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er”. Det fanns inget hos Paulus av naturlig styrka. Hade han bestämt sig för att komma till dem på en sådan grund hade han kunnat agera på alla andra sätt förutom att visa upp och ge dem korsets ord. Men han lät korsets princip vara verksam. Han säger att det var medvetet gjort för att deras tro inte skulle stå på mänsklig visdom men i Guds kraft. Det de behövde lära känna igen var skillnaden mellan naturlig kraft och visdom och allt som hör till detta område och Guds verkliga kraft i den Helige Ande. Korset åsidosätter och diskvalificerar allt som hör det naturliga livet till och öppnar vägen för andlighet och full mognad.
Kärlek är kärnan i andligheten
Som en andra punkt, när allt annat har sagts, andlighetens innersta väsen är kärlek – kapitel 13. ”Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek” – är jag då en väldigt andlig människa? Inte alls! Har jag avancerat i andlig mognad? Inte alls! Vad är jag då? Bara ”en ljudande malm eller en skrällande cymbal”. Så mycket är vår andlighet värd – inklusive tungotalet.
Paulus skriver ett stort ”Ingenting, värdelöst” över en mängd ting som vi i det naturliga skulle finna vara väldigt värdefulla: Tro som förflyttar berg, att ge sin kropp till att brännas, och så vidare – han stämplar dem alla med ett kraftfullt ”Inget värde”. Inte så att dessa ting skulle sakna värde satta i sitt rätta sammanhang, men om de inte är mättade med kärlek är de helt och hållet värdelösa. Andlighetens kärna är inte gåvor, den heter nåd.
Vi kan inte välja mellan nåd och gåvor, vi kan inte skilja kärlek och gåvor åt. Aposteln leder oss inte till att ta denna attityd: ”Ge mig kärlek, jag bryr mig inte om gåvorna. Jag struntar i alla gåvorna om jag bara får tag på kärleken”. Paulus försöker förklara att dessa företeelser går att omfatta på köttsligt vis. För att verkligen nå det syfte vartill Gud givit dem måste de omfattas och brukas andligt, och andlighetens innersta väsen är kärlek. Detta förklarar allt och sätter allt i sitt rätta sammanhang.
Vi tar oss tillbaka till begynnelsen nu, och börjar om: Vishet, styrka, splittring och schism, begärelse – allt detta måste gå när kärleken ges rum. Därför låter Paulus slutackordet ljuda med varierande stämmor: ”Må Jesu Kristi nåd och Guds kärlek och gemenskapen i den Helige Ande vara med er alla.” Detta är vad Korintierförsamlingen behöver. Paulus summerade det hela på samma sätt som vi gör i det vi kallar ”välsignelsen”.
Kapitel ett sänds på begäran - Intercessors.Network@Comhem.se
-- -- -- -- --
Två av Sparks många texter finns översatta till svenska:
”Pionjärer på Himlens väg”, åtta kapitel om den kristna uppgiften.
Som alla Sparks skrifter innehåller denna en noggrann nedteckning av hans undervisning från en konferenssituation.
Ett litet utdrag:
”Guds folk knutet till Himlen
All fostran, hela vår upplevelse och personliga historia som Guds barn är knuten till Himlen. Detta är en av de saker vi måste se på något mer i detalj. Låt det vara sagt och låt det vara klart att hela vår personliga fostran och utveckling som Guds barn är knuten till Himlen - och jag tänker inte enbart på det faktum att vi är på väg till Himlen. Vi är sammanlänkade med himmelriket genom födelse, genom dess försorg och genom evig kallelse.
All vår fostran är sammankopplad med Himlen. Du och jag måste lära oss hur Himlen gör saker. Vi måste lära oss vad Herren menade när han sa: ”Ske din vilja, såsom i Himlen så ock på jorden”, Matt 6:10 - ett omfattande stycke som täcker all fostran av ett Guds barn i den bön som begynner med ”Fader vår som är i Himlen”. Så som det är i Himlen så måste det också vara här. En hel livstids fostran och drastisk övning fordras för att den överensstämmelsen ska slå rot.”
”I Kristi Skola”, åtta kapitel om Andens formande av Kristus i oss.
David Wilkerson skrev i sitt förord till ”I Kristi skola”:
Det var under en period av intensiv andlig hunger som jag uppmärksammades på Sparks skrifter. Min vän Leonard Ravenhill bad mig läsa ”The School of Christ”.
Detta är en bok som du kommer att läsa många gånger. Det var under en tredje läsning som jag fullt ut kunde greppa dess innehåll. Den har påverkat mitt predikande, mitt sätt att förhålla mig till livet och fördjupat min hunger efter korsets frihet.
Dessa båda texter sänds på begäran som e-post text eller som MS WORD fil via e-post.
Texten finns också att få som ”gammaldags” läsning i pappershäftets form.
Beställ och ge bort till verkliga läsare och bedjare.
Några kortare artiklar av T. Austin-Sparks:
De ting som gör skillnad
Ett ansikte som lyser
Ett kärl lämpat till återupprättelse
Faderns syfte
Dessa artiklar sänds på samma villkor som hans böcker.
----------
De artiklar som distribueras till Bönehus Norden
kan användas fritt och sändas vidare för att verka fram mera bön.
Notera dock att de inte får reproduceras på hemsidor eller tryckas till försäljning.
Låt dina vänner ta del av dem och föreslå dem att länka sig till Bönehuset.
Dessa bönehus är i hög grad relaterade till och understödda av Intercessors Network med dess förgreningar i mer än 100 nationer.
***********
Första prioritet:
Be för var och en i auktoritetsposition; 1 Tim 2:1-4
Lars Widerberg
Intercessors Network
Intercessors.Network@Comhem.se
Storskiftesgatan 87
58334 Linköping, Sverige
Telefon + Fax: 013 213630
Mobil: 0709 349850
Storskiftesgatan 8758334 Linköping, SverigeTelefon + Fax: 013 213630Mobil: 0709 349850
ANDLIG MOGNAD - del 1
***
BÖNEHUS NORDEN
BÖNEHUS NORDEN
ANDLIG MOGNAD (del 1)
T. Austin-Sparks
T. Austin-Sparks
Läsning: 1 Kor 2
Vi
ger oss nu vidare till första Korintierbrevet, och du ser att den punkt
som är utmärkt som kapitel 3 börjar med ett kraftigt uttalande vilket
låter oss förstå att de svårigheter och problem som församlingen i
Korint stod mitt i berodde på andlig omogenhet. De var som små barn,
trots att de borde ha lämnat det stadiet. Detta var det övergripande
problemet i Korint.
Herren formar den andliga människan
Hela detta brev arbetar med orsakerna till en under lång tid fördröjd mognadsprocess och med det som utgör den grundläggande faktorn hos de människor vilka inte växer. Vi kan genast slå fast vad denna faktor egentligen är. Den är nyckeln till hela detta brev och den heter ”andlighet”. Då detta nu är nyckeln till hela brevet, är den därför i alla dessa situationer nyckeln till den fulla mognaden. Det andra kapitlet är bräddfyllt av detta faktum och dess nödvändighet. Om vi frågar vad andlighet innebär kommer detta kapitel att svara med att tala om att det är ett liv fullt ut upplyst, lett, och dirigerat av den Helige Ande – en upplysning och ett dirigerande som inte följer det yttre.
Hela detta brev arbetar med orsakerna till en under lång tid fördröjd mognadsprocess och med det som utgör den grundläggande faktorn hos de människor vilka inte växer. Vi kan genast slå fast vad denna faktor egentligen är. Den är nyckeln till hela detta brev och den heter ”andlighet”. Då detta nu är nyckeln till hela brevet, är den därför i alla dessa situationer nyckeln till den fulla mognaden. Det andra kapitlet är bräddfyllt av detta faktum och dess nödvändighet. Om vi frågar vad andlighet innebär kommer detta kapitel att svara med att tala om att det är ett liv fullt ut upplyst, lett, och dirigerat av den Helige Ande – en upplysning och ett dirigerande som inte följer det yttre.
Det
är just på denna punkt som vi måste notera en bestämmande skillnad. Det
handlar här inte om den Helige Ande som en person som kommer för att
lägga sin hand på oss och styra oss i en eller annan riktning och för
att tala med oss och ge oss direktiv. Aposteln gör det klart i denna del
av brevet att det snarare handlar om vad slags personer vi är.
Han nämner i detta kapitel två vägar, två sätt att nalkas det andliga. Det ena kallar han den naturliga eller den själiska människans sätt. Den andra vägen är den andliga människans väg. Den ena vägen dikteras av individens eget själsliv och av vad som kommer därifrån. På den andra leds man av den Helige Ande genom det inre livets kanaler och växer därigenom som andlig människa, detta till skillnad från den själiska människan.
Han nämner i detta kapitel två vägar, två sätt att nalkas det andliga. Det ena kallar han den naturliga eller den själiska människans sätt. Den andra vägen är den andliga människans väg. Den ena vägen dikteras av individens eget själsliv och av vad som kommer därifrån. På den andra leds man av den Helige Ande genom det inre livets kanaler och växer därigenom som andlig människa, detta till skillnad från den själiska människan.
Den
andliga människan hör till en särskild kategori vilken har sina
bestämda särdrag och en egenart med duglighet, styrka och förmåga som
den andra saknar. Denna andliga människa besitter förmåga vilken inte
delas av den själiska människan, den naturliga människan, förmåga som
för henne bortom gränserna för den naturliga människan i
uppfattningsförmåga, i fråga om insikt och förståelse och därtill i
handlingsduglighet.
Vi måste göra detta klart för oss, därför att man ofta menar att den som är ledd av Anden styrs och dirigeras som om det vore fråga om påtvingade tankar och beteenden i det yttre. Den andliga människan representerar inget av detta. Istället rör det sig om den intimaste samhörighet. Den andliga människans konstitution innebär andlig fattningsförmåga vilken gör det möjligt att intimt lära känna och ha innerlig gemenskap med Gud själv. Detta är andlighet och detta är själva hjärtat i mognaden.
Vi måste göra detta klart för oss, därför att man ofta menar att den som är ledd av Anden styrs och dirigeras som om det vore fråga om påtvingade tankar och beteenden i det yttre. Den andliga människan representerar inget av detta. Istället rör det sig om den intimaste samhörighet. Den andliga människans konstitution innebär andlig fattningsförmåga vilken gör det möjligt att intimt lära känna och ha innerlig gemenskap med Gud själv. Detta är andlighet och detta är själva hjärtat i mognaden.
Det
är underbart att se hur den kronologiska ordningen av dessa brev har
åsidosatts till förmån för en andlig ordning. I Romarbrevet finner vi
rättfärdiggörelse genom tro som begynnelse och grund. Sedan följer
första Korintierbrevet, och här förs man direkt till den person,
Kristus, som allt centreras i – med honom på rätt plats begynner något
att konstitueras, få struktur och byggas upp. Således finner du att allt
rör sig om huruvida man har låtit sig finnas i Kristus genom tron;
Kristus i dig, detta är begynnelsen på allt om nu Kristus fullt ut ska
ta gestalt. Och detta är andlighetens mening.
Detta brev gör det, å andra sidan, tydligt att köttslighet och ytlighet särmärker omogenheten och effektivt lägger hinder ivägen för mognadsprocessen. Se nu på brevet och lägg märke till köttslighetens uttryck och bristen på mognad som resultat av dessa uttryck. Vi gör i det följande några anteckningar om dem till hjälp för förståelsen av verklig andlighet.
Detta brev gör det, å andra sidan, tydligt att köttslighet och ytlighet särmärker omogenheten och effektivt lägger hinder ivägen för mognadsprocessen. Se nu på brevet och lägg märke till köttslighetens uttryck och bristen på mognad som resultat av dessa uttryck. Vi gör i det följande några anteckningar om dem till hjälp för förståelsen av verklig andlighet.
Sex uttryck för kött och värld påvisade i första Korintierbrevet
1. Att förlita sig på naturlig visdom
Här i kapitel 1 och 2 visas särskilt hur köttsligheten är en böjelse till och en benägenhet att styras av det som hör till det naturliga, till sådant som har värde enligt människors egen uppfattning. Dessa som levde i Korint satte uppenbarligen den mänskliga visdomen högt. De befann sig i ett centra för sådan visdom, och deras samfällda liv präglades av beundran för den. De sysselsatte sig med filosofins sökande och spekulerande, det hörde till själva deras natur.
Det hörde till det korintiska sinnet att alltid hävda den mänskliga visdomens överlägsenhet, och de troende i Korint hängav sig åt dessa ting. Vi är fortfarande lika influerade av dess tyngd, och dess kraft har genomgripande effekt. För korintierna var kunskap lika med makt. Detta var innehållet i deras livssyn. Ju mer mänsklig kunskap man samlar på sig, ju högre plats och position når man i denna värld. Ett sådant innehav ger ett övertag. Kunskap är framgångens begynnelsepunkt enligt världens sätt att se.
Här i kapitel 1 och 2 visas särskilt hur köttsligheten är en böjelse till och en benägenhet att styras av det som hör till det naturliga, till sådant som har värde enligt människors egen uppfattning. Dessa som levde i Korint satte uppenbarligen den mänskliga visdomen högt. De befann sig i ett centra för sådan visdom, och deras samfällda liv präglades av beundran för den. De sysselsatte sig med filosofins sökande och spekulerande, det hörde till själva deras natur.
Det hörde till det korintiska sinnet att alltid hävda den mänskliga visdomens överlägsenhet, och de troende i Korint hängav sig åt dessa ting. Vi är fortfarande lika influerade av dess tyngd, och dess kraft har genomgripande effekt. För korintierna var kunskap lika med makt. Detta var innehållet i deras livssyn. Ju mer mänsklig kunskap man samlar på sig, ju högre plats och position når man i denna värld. Ett sådant innehav ger ett övertag. Kunskap är framgångens begynnelsepunkt enligt världens sätt att se.
Aposteln
delar ut en rad verkligt kraftfulla slag mot det som hör det naturliga
till, mot det jordebundna och köttsliga. Det som hör till det naturliga
är följdriktigt på den nivån, men när det gör sig gällande i en troendes
liv faller det under köttslighetens kategorier. Köttsligheten betecknar
något som är mera aktivt än det som innefattas av termen det naturliga.
Vi är det vi är utifrån vår natur, men när man för in det vi är i det
naturliga på nådens område och försöker åstadkomma något utifrån det
naturliga på nådens område då verkar köttsligheten, då verkar
orättfärdighet och ondska. Dessa två kapitel är till stor del avsatta
för ett genomgripande avslöjande av den utomordentliga dåraktighet och
kraftlöshet som vilade över det som dessa troende berömde sig av.
Kunskap? Makt? Skaffa sig företräden i denna värld? Nåja. . . Världen i
all sin visdom, i den visdom som den kallar makt och styrka, korsfäste
härlighetens Herre. Vad anser du om det? De gjorde det i blindo. Detta
är absolut okunnighet!
Vi
ska inte följa denna tråd längre än så här. Vi antyder den i
förbigående därför att den visar ett sakernas tillstånd. Man hanterade
värderingar enligt världslig standard och detta är att vandra efter
köttet, vilket aldrig för till mognad. Detta var hindret för deras
andliga utveckling. Principen är således denna; böjelsen till det
naturliga, att låta det naturliga bli en faktor i livet som Guds barn är
ett tecken på omogenhet och denna böjelse är ett effektivt hinder på
varje område. Du kanske tänker att detta inte är nödvändigt att
poängtera bland Guds folk i dessa dagar, men jag är inte alls säker på
det. Du vet, likaväl som jag, att detta är en av de grundläggande
svagheterna hos varje mänskligt
hjärta. Vi kan vara helt på det klara med att korintierna hade helt och
hållet fel och att Paulus hade rätt, eller att denna världens vise
utifrån fullständig dårskap korsfäste Herren Jesus och att allt detta
hade sin rot i en i grunden falsk föreställning om visdom, kunskap och
makt. Vi kan vara helt på det klara med detta och ändå låter vi oss dras
i den riktningen just därför att denna princip finns hos oss alla.
Överallt
och i alla sammanhang försöker man på varje upptänkligt sätt att öppna
väg för evangeliet, för Kristus och för kristenlivet genom att göra sig
ens och jämkas med världen.
Unga män, för att ta fram ett exempel, tycker att om de gör väl ifrån sig i idrottssammanhang och resultaten uppmärksammas, kan detta användas för att vinna andra män för Kristus. Många prövar denna väg för att vinna respekt och uppskattning, och för att få gehör. Man ger sig in i på arenan med tanke att leda andra till omvändelse. Det är en och samma princip omsatt på ett annat område. Om människor endast kan vinnas genom sådana medel är företaget inte värt att satsa på. Man når sällan äkta omvändelse med sådana metoder. Den enda grund på vilken en människa verkligen blir frälst är utifrån ett hjärtats djupa behov, känt och bejakat, vilket leder honom till Kristus som på liv och död. Om han måste vinnas genom att vi skapar och ställer fram något som tilltalar honom på hans egna villkor kommer detta att orsaka en permanent svaghet i hans kristenliv. Låt oss därför se till att vi i vår iver inte kompromissar ens en smula genom att röra oss på det naturligas plan, vilket för den kristne inte är annat än köttslighet. Detta är det korintiska sättet. Det för oss inte bortom barnastadiet, människors standard och världens värderingar.
Unga män, för att ta fram ett exempel, tycker att om de gör väl ifrån sig i idrottssammanhang och resultaten uppmärksammas, kan detta användas för att vinna andra män för Kristus. Många prövar denna väg för att vinna respekt och uppskattning, och för att få gehör. Man ger sig in i på arenan med tanke att leda andra till omvändelse. Det är en och samma princip omsatt på ett annat område. Om människor endast kan vinnas genom sådana medel är företaget inte värt att satsa på. Man når sällan äkta omvändelse med sådana metoder. Den enda grund på vilken en människa verkligen blir frälst är utifrån ett hjärtats djupa behov, känt och bejakat, vilket leder honom till Kristus som på liv och död. Om han måste vinnas genom att vi skapar och ställer fram något som tilltalar honom på hans egna villkor kommer detta att orsaka en permanent svaghet i hans kristenliv. Låt oss därför se till att vi i vår iver inte kompromissar ens en smula genom att röra oss på det naturligas plan, vilket för den kristne inte är annat än köttslighet. Detta är det korintiska sättet. Det för oss inte bortom barnastadiet, människors standard och världens värderingar.
Detta
är alltså den första punkten i allt detta som rör andlighet. Det
andliga har inget med det världsliga att göra. Vad är det Paulus
egentligen menar? Vad är det han verkligen säger? Han slår fast: Du kan
ge dig in bland folk med all din världsliga visdom och försöka vinna dem
för Kristus, men den naturliga människan kan inte förstå det som hör
Guds Ande till. Ett sådant arbete är fuktlöst. En människa måste bli
född på nytt innan han kan förstå det som hör Guds Ande till. Han måste
få tag på något som ingen människa utanför Kristus äger. Du befinner dig
i en hopplös position om du försöker ge dig in på den grunden. ”Vi har
inte fått världens ande, utan den Ande som är från Gud, för att vi ska
veta vad vi har fått av Gud.” 1 Kor 2:12. Dessa Korintier hade världens
ande och försökte vara kristna enligt världens ande, därför var de
begränsade i sin kunskap, i sin förståelse och fattningsförmåga och
dröjde därför kvar på barnastadiet utan att ha nått fram till någon
personlig kännedom och insikt om Guds väsen. Allt de hade var det man
hade sagt dem och förmedlat till dem i det yttre.
2. Att välja tillhörighet på naturlig grund
I kapitel 3 och 4 redogör Paulus för nästföljande fas av denna köttslighet. Han visar där utmärkandet, utväljandet och exklusiviteten på det naturligas grund. Detta är en annan form av böjelsen till det naturligas sfär. En säger, jag håller mig till Paulus; en annan, jag hör till Apollos; ytterligare en, jag är ett med Petrus; någon säger, jag och Kristus. Paulus tar mycket allvarligt itu med detta i dessa två kapitel. Köttsligheten ställs här fram som den dragning utifrån vilken du väljer ut det som passar din egen karaktär bland ledare och lärare. ”Jag föredrar Paulus som person.” ”Jag trivs bättre med Apollos.” ”Jag tycker om Paulus undervisning.” ”Apollos har ett underbart språk.” ”Petrus sätt att formulera sig passar mig.”
Man gjorde ett urval efter smak och delade upp Herrens tjänare och Herrens församling i kategorier som passade det naturliga. Vem vågar vara djärv nog att säga att han inte har handlat på detta sätt? Det är fullt naturligt att ha den sortens förbehåll. Det betyder ofta att vi måste låta något dö för att vi ska kunna lyssna till somliga personer, och för att kunna ha med dem att göra. Vi måste ta grepp om oss själva och säga: ”Jag måste ta reda på om det finns något där som är av Herren och just nu blunda för det som är anstötligt.” Det är fullt naturligt att säga; ”Jag gillar den här predikanten, och jag rese nästan vart som helst för att få höra honom, men den där andre, honom gillar jag inte alls”. Detta är köttslighet.
I kapitel 3 och 4 redogör Paulus för nästföljande fas av denna köttslighet. Han visar där utmärkandet, utväljandet och exklusiviteten på det naturligas grund. Detta är en annan form av böjelsen till det naturligas sfär. En säger, jag håller mig till Paulus; en annan, jag hör till Apollos; ytterligare en, jag är ett med Petrus; någon säger, jag och Kristus. Paulus tar mycket allvarligt itu med detta i dessa två kapitel. Köttsligheten ställs här fram som den dragning utifrån vilken du väljer ut det som passar din egen karaktär bland ledare och lärare. ”Jag föredrar Paulus som person.” ”Jag trivs bättre med Apollos.” ”Jag tycker om Paulus undervisning.” ”Apollos har ett underbart språk.” ”Petrus sätt att formulera sig passar mig.”
Man gjorde ett urval efter smak och delade upp Herrens tjänare och Herrens församling i kategorier som passade det naturliga. Vem vågar vara djärv nog att säga att han inte har handlat på detta sätt? Det är fullt naturligt att ha den sortens förbehåll. Det betyder ofta att vi måste låta något dö för att vi ska kunna lyssna till somliga personer, och för att kunna ha med dem att göra. Vi måste ta grepp om oss själva och säga: ”Jag måste ta reda på om det finns något där som är av Herren och just nu blunda för det som är anstötligt.” Det är fullt naturligt att säga; ”Jag gillar den här predikanten, och jag rese nästan vart som helst för att få höra honom, men den där andre, honom gillar jag inte alls”. Detta är köttslighet.
”Så
länge det råder avund och strid ibland er, är ni då inte köttsliga och
lever som alla andra? Om en säger, ”Jag. . .” Behöver vi läsa längre än
så? Detta är kärnan, ”Jag”. Det skulle vara ”inte längre jag, men
Kristus”. Finns det något av Kristus i dessa män? Det är detta som vi
borde söka. Kärlet kanske besvärar mig, personen är kanske inte lätt att
ha att göra med, men mina böjelser och reaktioner i det naturliga får
inte styra mig – det vore köttsligt. Det vore rätt för den som inte
bekänner sig tillhöra Kristus att vända ryggen till, men för mig är det
att agera efter köttet. För oss vore det att föra in ett handlande efter
det naturliga på det
andligas plan och låta köttsligheten styra och ställa där Ande borde få
råda.
Andlighet,
att vara andlig, innebär att man söker det som är av Kristus oavsett
vilket kärl som för ögonblicket används för att förmedla det. Åter och
återigen visar Guds ord klart att om människor hade varit öppna för de
sätt Gud använde för att närma sig dem, hade de inte gått miste om
välsignelserna. Israel gjorde sådana förluster gång efter annan. De tog
anstöt av mannen Jesus. ”Är inte denne snickaren?” Hade han varit en
glansfull potentat från de himmelska regionerna hade de säkerligen tagit
emot hans budskap. Här måste vi vara försiktiga. Gud prövar ofta den
verklighet och äkthet som våra hjärtan bär på, huruvida den är knuten
till honom själv. Han gör det genom att ge oss sina
välsignelser i fula paket.
Andlighet är raka motsatsen till att välja och gruppera enligt naturlig böjelse, enligt förbehåll och förtjusning. Om vi har längtan att nå mognad, är detta en av de saker som vi måste ta oss an och göra upp med. Ett liv levt efter det naturliga måste läggas åt sidan till förmån för det andliga. Sådana situationer hör till vardagen. Andlighet bestäms av i vilken utsträckning vi finner oss i att bli ledda.
Andlighet är raka motsatsen till att välja och gruppera enligt naturlig böjelse, enligt förbehåll och förtjusning. Om vi har längtan att nå mognad, är detta en av de saker som vi måste ta oss an och göra upp med. Ett liv levt efter det naturliga måste läggas åt sidan till förmån för det andliga. Sådana situationer hör till vardagen. Andlighet bestäms av i vilken utsträckning vi finner oss i att bli ledda.
3. Brist på känsla för moral
Vi ger oss vidare till kapitel 5. Det är ett förfärligt kapitel. Köttsligheten beskrivs här för oss som oförmåga till känslighet på moralens område. Vi ska inte arbeta oss in i frågan men vi kan inte ignorera den. Andlighet måste komma till uttryck i verklig känsla för det anständiga, en känslighet som verkar fram kraftfulla reaktioner mot de naturens tendenser som drar i nedåtgående riktning bort från dygd och tukt. Vi talar inte om att inte kunna råka i frestelse. Var och en blir frestad. Det faktum att vi bär med oss en natur som inte är renad fullt ut från de fibrer och rötter som hör synden till tillhandahåller grund ur vilken frestelserna kommer. Frestelser är inte synd i sig själv. Det finns tillfällen då svaghet sätter in; vi är av olika anledningar mera öppna i vissa situationer än i andra. Men huvudpunkten är denna, andligheten representerar en revolt i vårt inre, ett reagerande som riktas mot det moraliskt svaga området. Detta hör till Guds Andes verk i oss för att göra oss andliga.
Vi ger oss vidare till kapitel 5. Det är ett förfärligt kapitel. Köttsligheten beskrivs här för oss som oförmåga till känslighet på moralens område. Vi ska inte arbeta oss in i frågan men vi kan inte ignorera den. Andlighet måste komma till uttryck i verklig känsla för det anständiga, en känslighet som verkar fram kraftfulla reaktioner mot de naturens tendenser som drar i nedåtgående riktning bort från dygd och tukt. Vi talar inte om att inte kunna råka i frestelse. Var och en blir frestad. Det faktum att vi bär med oss en natur som inte är renad fullt ut från de fibrer och rötter som hör synden till tillhandahåller grund ur vilken frestelserna kommer. Frestelser är inte synd i sig själv. Det finns tillfällen då svaghet sätter in; vi är av olika anledningar mera öppna i vissa situationer än i andra. Men huvudpunkten är denna, andligheten representerar en revolt i vårt inre, ett reagerande som riktas mot det moraliskt svaga området. Detta hör till Guds Andes verk i oss för att göra oss andliga.
I
situationen i Korint gällde det inte bara den som begick synd; det som
oroade och besvärade aposteln mera var att församlingen inte hade
moralisk känslighet nog för att ta itu med eländet och han kände sig
tvungen att skriva ett skarpt brev för att föra dem upp till nödvändig
moralisk standard, för att åstadkomma en rening i församlingen. De
gjorde inget åt det förrän Paulus tog itu med dem. Den moraliska
känslans nivå var låg och otillräcklig, det fanns inte ett tillräckligt
stort mått andlighet för att kunna mobilisera en reaktion. Ingen
förmådde säga: ”Vi har blivit orenade, vi måste skaffa undan detta, en
rening måste komma till stånd. Vi måste kunna stå inför Gud utan skuld i
detta.”
I stället tolererade man det, man lät det fortgå.
Vi
tar inte fram detta för att peka på någon särskild församling nu, vi
vill föra fram att andlighet innebär en skarp reaktion mot all orenhet
och allt främjande av orenheten. Det finns många former av bristande
känsla för moral, men hos den andliga människan och i den andliga
församlingen finns det alltid en kraftfull reaktion mot sådant.
Andlighet är något som lyfter och bär mot andra höjder.
Vi har beskrivit ytterligare en sida av köttsligheten. Inget enskilt liv, ingen sammankomst inför Herren kan väntas växa i Kristi fullhet utan denna andliga känslighet vilken indikerar djup olust inför omoralens tvetydigheter och dess djärvare uttryck.
Vi har beskrivit ytterligare en sida av köttsligheten. Inget enskilt liv, ingen sammankomst inför Herren kan väntas växa i Kristi fullhet utan denna andliga känslighet vilken indikerar djup olust inför omoralens tvetydigheter och dess djärvare uttryck.
4. Oenighetens och motsättningarnas klimat
I kapitel sex lyfter Paulus fram den köttslighet som uttrycker sig i att man gör varandra illa och sedan söker sin rätt inför domstol. Han börjar med att tala om processandet, men tar sig ner bakom detta och gör klart att de är sysselsatta med att röva från varandra. Varje process och rättegång inför världens ögon, eller i församlingen, skulle kunna göras helt och hållet överflödig genom att ta itu med den inneboende tendensen att göra varandra illa. Det är en förfärande låghet som uppenbaras bland Herrens folk genom denna ömsesidiga plundring.
I kapitel sex lyfter Paulus fram den köttslighet som uttrycker sig i att man gör varandra illa och sedan söker sin rätt inför domstol. Han börjar med att tala om processandet, men tar sig ner bakom detta och gör klart att de är sysselsatta med att röva från varandra. Varje process och rättegång inför världens ögon, eller i församlingen, skulle kunna göras helt och hållet överflödig genom att ta itu med den inneboende tendensen att göra varandra illa. Det är en förfärande låghet som uppenbaras bland Herrens folk genom denna ömsesidiga plundring.
Det
finns många sätt att genomföra detta plundrande, men det är den
underliggande principen som Paulus vill åt nämligen oviljan att erkänna
en kristens rättigheter. Kristna gör fel i att hävda sina rättigheter,
men det är också fel att åsidosätta en kristens rätt. Det finns något
som heter respekt och heder. Det existerar en plikt, om vilken Paulus
skriver i andra sammanhang, att se till den andres bästa. Detta är en
skyldighet som gäller alla – att tänka på andras rätt, att respektera
andra, att ge andra utrymme. Det verkar som om den anda som rådde i
Korint lade fokus på individens vinning och på personliga fördelar på
andras bekostnad. Det är anden bakom allt detta som är det verkliga
bekymret.
Andlighet visar sig i motsatt handlande. Om någon behandlats illa,
skulle denne inte söka göra det till rättssak inför världens domstolar.
Andlighet innehåller ett ömsesidigt bejakande och ett värnande om den
andre därför att, som Paulus visar längre fram i texten, vi är lemmar
varandra till tjänst.
Jag
tycker mycket om den visdom som den Helige Ande visar på genom sin
tjänare Paulus i det att dessa olika delar leder fram till en konklusion
i kapitel tolv. Föreställ dig en av lemmarna i kroppen inför rätta
anklagad av en annan lem. Vad slags förnuft är det om en hand slåss mot
den andra eller om en knuten näve ger sig på en annan del av kroppen.
Det är kanske ett klumpigt sätt att beskriva situationen, men Paulus
använder ett sådant bildspråk och slår fast: Ni är alla lemmar i en och
samma kropp och ni är alla beroende av varandra.
Ni kan inte klara er utan den andre och den lem som vill gå till rätta med en annan gör inget annat än plundrar sig själv. Det är så narraktigt, det saknar vett, det är så kraftlöst. Allt sådant visar på brist på andlig mognad. Andlighet lyser fram genom att man erkänner varje lems värde, genom att var lem respekteras och äras – utifrån det enkla faktum att varje lem är oersättlig. Vi behöver varandra och därför är det utomordentligt naivt ur andlig synvinkel att kivas och vara oeniga. Den andliga mognaden lämnar aldrig bifall till sådan hållning. Om vi bara begrep att vår attityd i förhållande till andra kristna studsar tillbaka på oss och blir till vår hållning mot oss själva. Så har Gud ordnat det genom att den Helige Ande är den ande som styr och ger balans åt hela kroppen.
Ni kan inte klara er utan den andre och den lem som vill gå till rätta med en annan gör inget annat än plundrar sig själv. Det är så narraktigt, det saknar vett, det är så kraftlöst. Allt sådant visar på brist på andlig mognad. Andlighet lyser fram genom att man erkänner varje lems värde, genom att var lem respekteras och äras – utifrån det enkla faktum att varje lem är oersättlig. Vi behöver varandra och därför är det utomordentligt naivt ur andlig synvinkel att kivas och vara oeniga. Den andliga mognaden lämnar aldrig bifall till sådan hållning. Om vi bara begrep att vår attityd i förhållande till andra kristna studsar tillbaka på oss och blir till vår hållning mot oss själva. Så har Gud ordnat det genom att den Helige Ande är den ande som styr och ger balans åt hela kroppen.
Jag
undrar om det finns något område där Guds lagar verkar mera omedelbart
och direkt än i Kristi kropp. ”Den som sår i sitt kötts åker, han skall
av köttet skörda förgängelse, men den som sår i Andens åker, han skall
av Anden skörda evigt liv.” ”Ty vad människan sår, det skall hon ock
skörda.” Dessa regler verkar omedelbart och direkt i Guds församling.
Andlig mognad räknar in detta och säger: ”Jag ska inte hämma min egen
andliga tillväxt genom att göra en annan lem i Kristi kropp illa. Jag
ska inte låta mig bli bestulen på Guds syfte med mig genom att inte
erkänna andras rätt till understöd i att nå samma mål”.
21/1-05 Kristenhetens ABC

KRISTENHETENS ABC
A - Det första är Acceptans
Att accepteras och erkännas är grundläggande fakta i den kärlek som är Faderns livsrum.
Den som inget vet om hur det känns att inte ha de andras acceptans och erkännande, den har gått miste om något av hemligheten med kärlekens livsrum. Den ledare, lokalt eller nationellt, som vet vad detta innebär av smärta och utanförskap, den vet också vad kärlekens livsrum är. Den lärjungen vet att kristenhetens ABC börjar med A.
B - Det andra är Bön
Den som vet vad bönens livsrum är, den vet något som är den absoluta grundförutsättningen för kristenhet. Bönens altare på en ort och i en församling är fundament för liv och nåd, för Guds rikes gestaltande av en lokal församling, i Jönköping eller på min hemmaort. Eller för gestaltandet av Guds rike genom kristenheten i Sverige och dess gemensamma Mission. De goda nyheterna till hjärtan som ännu inte berörts av nåd och liv.
Etthundraåttiogradersrörelsen av Lars Widerberg under kategorin Operation Intercessors rekommenderas för läsning och meditation.
Brevhälsning till/
Ulf, Anna, Eskil, Therese,
Eta, Sören, Anders, Carl Gustaf, Karin, Martin, Caroline, Lennarth,
Andreas, Kristina, Per-Olov, Jan, Lars, Lena, Peter, Hans, Birgitta,
Håkan, Sven-Arne m.fl. m.fl.
Kära vänner
Samfunds- och kyrkoledare samt gräsrotsvännerSkriv några rader om dina tankar, dina visioner, dina drömmar, och dina bilder om den samlade Svenska kristenheten till adress: MissionXp@myway.com
Vänligen
MissionXp (Sveriges enda Missionswebblogg)
Dag Selander
/DS
Etthundraåttiogradersrörelsen

***
Etthundraåttiogradersrörelsen
Av Lars Widerberg
Det existerar en rörelse som skaffar sig Guds uppmärksamhet varhelst den uppträder. Det finns ett rörelseschema som Herren finner verkligt behag i. Denna rörelse är den enda tänkbara att brukas för att lotsa den enskilde in i ett rikt gudsumgänge. Detta enkla handlingsmönster är det enda dugliga då man vill förmedla något av upprättelse till dem som trängts och sargats såväl som till dem som tar sig rätten att tränga och slå. Etthundraåttiogradersrörelsen är den enda funktionella lösningen, vilken har dynamik och kraft nog att ordna ett helande i en nation.
”Om mitt folk, som är uppkallat efter mitt namn, ödmjukar sig och ber och söker mitt ansikte och omvänder sig från sina onda vägar, då vill jag höra det från himlen och förlåta deras synd och skaffa läkedom åt deras land.” 2 Krön 7:14.
Etthundraåttiogradersrörelsen är helomvändningens absoluta manöver. I denna solida vändning ligger en förståelse av att man fram till en given punkt varit på väg i fel riktning. I denna bestämda kursändring speglas ånger över det som varit och en djupgående intention att söka annan väg. Denna rörelse skapar ett momentum, ett grundtempo vilket med sin blotta existens driver på i en kärlekens önskan att Gud ska få utrymme. Omvändelsen är allt annat än en engångsföreteelse. Den är den kristnes ständiga sökande efter Gud och hans livsmönster.
180 grader är kärlekens fulla uttryck. Den vänder sig alltid till den andre. Den ger sig alltid till den andre. Den söker inte sitt. Den säger väldigt sällan ”jag”. Istället pekar den ut riktning mot det som är gott och redligt hos vänner. Denna rörelse är syskonskapets handlande.
Omvändelse innebär att ge sig till något som man tidigare har undvikit eller flytt från. Omvändelsen rör vid det djupaste uttrycket för synd – att inte vilja. Omvändelsen tar itu med oviljan att gå med Gud. Omvändelsen ger sig obevekligt på motståndet mot Herrens sak. Att vända om är att ge Gud rätt. Att vända om är att göras böjlig, att ställa sig själv åt sidan, att återbörda herraväldet till den ende som kan hantera sådant. Omvändelsen gör kontinuerligt upp med viljan till välde. Den återför styret och auktoriteten till Herren Jesus.
Etthundraåttiogradersrörelsen är prästfolkets heliga rörelse, där Herrens försoning ställs fram som möjlighet i varje dödläge. Den är ett pålysande av en helig fasta, en absolut signal om nödvändigheten av en djupt upplevd och genomlevd ånger och verklig bot i varje sammanhang där man står med ryggen mot varandra.
Omvändelse innehåller återvändande, hemvändande. Den är en familjegemenskapens rörelse, Guds familjs särmärke. Det som gått förlorat kan återerövras med enklaste fotarbete. Ett par små, nätta steg och broderskapet är återupprättat. Ett par små, enkla steg och Guds sannfärdighet har återfått väldet.
Etthundraåttiogradersrörelsen skapar brinnande hjärtan. Det hjärta som betraktar sig själv som en askhög är på god väg att utsätta sig för Herrens eld. Ett stenhjärta kan vinnas av den elden. Man slog gång efter annan fast under gångna väckelsetider att till och med de mest förhärdade hjärtan kunde nås när ånger, bot och omvändelse gjordes till huvudspår bland dem som ville nå fram till Herren. Andens roll är att vinna våra hjärtan för Jesus. Han verkar ständigt för omvändelse. Där han vistas föds förmåga att leva i gemenskap. Där han vistas vänds hjärtan i värme till varandra.
Nu är tiden sådan att kärleken har lätt för att kallna. Tiden är också sådan att man närmast tveklöst söker sitt eget. Det visar sig vara de vassa armbågarnas tid. Herdar för folket förvandlas till lystna rovjägare. Omvändelsen och det ödmjuka tjänandet är ett främsta motmedel. Herrens ögon överfar hela jorden för att hitta sådana som vågar gå med öppet sinne och hand. Herrens ögon överfar hela jorden, för att han med sin kraft skall hjälpa dem som med sina hjärtan ger sig hän åt honom. 2 Krön 16:9.
Omvändelse är att ge bort sitt hjärta. Omvändelse är att söka allt bistånd och all trygghet hos Herren. Nu är tiden sådan att de flesta mästrar Gud med hans eget ord. Den som vänder sig om med de etthundraåttio gradernas fulla skärpa återger Gud det fulla väldet. Den som börjar tänka på att ge sig hän förstår att mycket måste stanna av, mycket måste läggas åt sidan. Omvändelse är att ge bort sitt hjärta, att ge bort sin tid, att ge upp sådant som blivit vana och privilegium. Omvändelse är att vara tillgänglig.
Helomvändningen, fullföljd manöver, sätter eld på hjärtat. Ingen entusiasm, ingen positiv bekännelse, ingen uppumpad ambition kan någonsin ersätta den målmedvetenhet och drivning som denna manöver skapar. Jordebunden stimulans, uppskruvad stämning, framdriven motivation ger resultat vilka klassas som avskräde i jämförelse med den duglighet och ledighet som ligger till reds i omvändelsens väldimensionerade handlingsprogram.
Nu är tiden sådan att få lyssnar. Nu är tiden sådan att ingen får säga något om synd, rättfärdighet och dom. Nu är tiden sådan att man hävdar umgänge med Guds Ande men nekar samvetets röst dess plats. Den selektiva, självvalda omvändelsen mobiliserar Guds, domarens, intresse och särskilda agerande. Den ytliga omvändelsen, den som inte gäller dagen efter, speglar denna tid under vilken vi menar oss äga allt utan att behöva betala särskilt mycket.
Etthundraåttiogradersrörelsen är samvetets sakliga reaktion på Herrens tilltal. Den här rörelsen är utomordentligt obekväm mitt i all bekvämlighet och anpasslighet. Herrens krav och villkor kan inte hanteras lättvindigt. De kan inte hanteras alls utan att få återverkningar. 180 grader ger tveklöst utslag. Den som väljer annan kurs får också ta konsekvens.
Omvändandet ger Gud det fulla utrymmet. Allt annat är att missa målet, att missa meningen, att missa innehållet. Omvändelsen tillåter Gud att ha den plats som verkligen är hans. Att vända sig till Gud är också att vända sig till det som hör till hans syften.
”Gud har för oss kungjort sin viljas hemlighet, enligt det beslut som han efter sitt behag hade fattat inom sig själv, om en ordning som i tidernas fullbordan skulle komma till stånd, det beslutet att i Kristus sammanfatta allt som finnes i himmelen och på jorden.” Ef 1:9-10.
Omvändelsen ger Jesus det fulla utrymmet på det sätt som Fadern ämnat, för att den ordning som hör till tidens slut ska kunna etableras. Utan omvändelse, inget sammanfattande, inget inkluderande. Utan omvändelse, ingen tillhörighet. Omvändandet ger Gud fullt utrymme. Det för oss in i hans syften, Det för oss nära hans hjärta. Där brinner hjärtan. Där lyser ansikten av den härlighet som hör Kristus till. Där är hans ansikte vänt till oss, och våra till varandras.
Etthundraåttiogradersrörelsen gör dig böjlig. Det religiösa självmedvetandet som ställer anspråk på Gud vet inget om denna rörelse. Den är en inre känslighet för vad som hör till gudsumgänget. Denna rörelse gör dig formbar. Du slipper forma, hålla fast, styra och tvinga. Du slipper köttet. Denna rörelse tar genast itu med fundamentet för självupphöjelsen, självsäkerheten och självmedvetenheten. Läppars bekännelse passar inte ihop med den rörelsen. Den etablerar istället sanning i hjärtegrunden.
Den första saligheten man möts av i den rörelsen är den vilken de som är tömda i sitt innersta bär på. I den öppenheten får riket plats. Saliga är de som låter sig tömmas. Saliga är de som omvänt sig från allt samlande och fyllande.
Etthundraåttiogradersrörelsen gör dig böjlig. Den ser till att du böjs under Guds hand. Den ser till att du får kännedom om Gud sådan han verkligen är. Omvändelse är en rörelse som för dig in i Faderns närhet för att du ska få möjlighet att lära känna honom. I det umgänget växer vishet och förstånd i stadigt tempo. I det umgänget växer insikten om vad som är dugligt inför tronen som vittnesbörd och tilltal i en värld som menar sig inte kunna höra Gud. Han, den ende sanne Guden, håller inte tyst, men talar främst genom en rörelse uttryckt med bestämda, väl avvägda fotsteg efter Kristi mönster.
Etthundraåttiogradersrörelsen är det mest solida profetiska agerande som kan utföras av gudsfolket. Det är den rörelse som kommer att få störst återverkningar där den finner utrymme. Den skaffar den enskilde ett nytt hjärta. Den helar folket. Den skriver lag i människors hjärtan. Den ser till att församlingen kan vara sanningens stödjepelare och grundfäste. Den förvandlar sinnen så att dessa kan mäta och värdera vad som är gott och välbehagligt inför Gud. Denna rörelse är det stora undret som ensamt kommer att öppna för de många mindre. Där under sker utan att detta det större får utrymme verkar annan ande.
Omvändelsen som sådan lägger hinder i vägen för den som vill skaffa sig fördelar. Den stoppar jakten på ställning och position. Etthundraåttiogradersrörelsen bryter sönder varje ambition och försök att ta ledning och styre. Ytomvändelsen säger alltid ”på våra villkor”. Ytomvändelsen stänger dörrar, framhäver sin duglighet och travar på i sitt övermod.
Guds hus är bönehus. Det är bönehus för alla folk. Ytligheten säger ”vi” och säger ”de” och snörper på mun. Etthundraåttiogradersrörelsen skiljer dig från ditt eget, så att du blir tillgänglig för alla. Det finns 45-graders kristna och 90-graders kristna – alla är de sidospårskristna, ivrigt försvarande sitt och sina. Alla dessa försöker så gott det går att tjäna Gud, men gör det på självvalda vägar och efter egenhändigt utformade metoder.
Några av oss är alldeles för stora för rörelsen och därmed för klumpiga för att kunna utföra den. Kivet och stridigheterna tar sällan slut där dessa stora håller till. Herren allena kan punktera dessa uppumpade kolosser. Men han har god hjälp av de små som övar sina steg i dagligt sökande efter honom som svarar på bön.
Den fullständiga omvändelsen formulerar fundament för den fullständiga enheten. Enhet stavas med ”R”, som i renhet. Enhet verkas inte fram med sammanslagning och kompromiss. Enhet är ett igenkännande av omvändelsens verklighet och nödvändighet. Omvändelsens faktum gör dig omöjlig i de sammanhang där allt ska vara brett, stort och produktivt. Men inför tronen är du känd och välkommen. Herrens ögon letar igenom alla vrår efter sådana. Där han finner dem finner han boplats. Och han fortsätter att hålla dessa böjliga så att de ryms på den smala vägen i Jesu sällskap.
Etthundraåttiogradersrörelsen är ämnad att skapa närhet och intimitet. Rörelsen är mera än hemkänsla och välkomnande. Det är att bära på Himlen. Denna rörelse binder oss till Himlens väsen. Den öppnar för Kristi sätt och sinne. Den är själva vittnesbördet om att Fadern är nära för att formulera ett kärleksuttryck mitt bland oss. Detta allena är ett sakligt bevis för att Gud menar allvar med sitt frälsningserbjudande. Att reagera med 180-graders sväng är att slå fast att samvetet är känsligt och ambitionen har begynt stämmas efter den Guds ordning som ska komma till fullt uttryck i Ändens tid, nämligen att forma och sammanfatta allt i Kristus.
----------
De artiklar som distribueras till Bönehus Norden och Bönehus Östergötland
kan användas fritt och sändas vidare för att verka fram mera bön.
Låt dina vänner ta del av dem och föreslå dem att länka sig till Bönehuset.
Dessa bönehus är i hög grad relaterade till och understödda av Intercessors Network
med dess förgreningar i mer än 100 nationer.
***********
Första prioritet:
Be för var och en i auktoritetsposition; 1 Tim 2:1-4
Lars Widerberg
Intercessors Network
Intercessors.Network@Comhem.se
Storskiftesgatan 87
58334 Linköping, Sverige
Telefon + Fax: 013 213630
Mobil: 0709 349850
Den vackraste gåvan

Gregorios av Nazianzos (Konstantinopel 329-389) har en gyllene vacker text betitlad "Den vackrate gåvan" som finns i Peter Halldorf Kyssa spår, sid 30.
Texten är en text att begrunda från både baptistiskt och icke-baptistiskt perspektiv. Kristenheten stärks av den gemensamma betraktelsen.
DEN VACKRASTE GÅVAN
Dopet är den vackraste gåvan och mest storslagna av Guds gåvor.
Vi kallar det gåva, nåd, smörjelse, upplysning, odödlighetens klädnad, pånyttfödelsens bad, insegel, och allt det dyrbaraste som finns.
Gåva, därför att det ges åt dem som inte själva har något att komma med;
nåd, därför att det ges till och med åt skuldbelastade människor;
dop, därför att synden begravts i vatten;
smörjelse, därför att det är heligt och kungligt (de som blir smorda är heliga och kungliga);
upplysning, därför att det är strålande ljus;
klädnad, därför att den skyler över vår skam;
bad, därför att det tvättar av;
insegel, därför att det bevarar och tecknar oss med tecknet på Guds herrav'älde.
20/1-05 Q&A 5 Missionsfrågor/Hans B. Jansson Jönköping
1) Hur vill jag definiera begreppet ’mission’?
2) Vilka är mina viktigaste erfarenheter av mission?
3) Vad är min vision för mission av imorgon?
4) Vilka är missionärerna idag och imorgon?
5) Viktiga synpunkter om mission som jag vill betona:
SVAR NR 2 20/1 - Från Hans B. Jansson Jönköping:
2) Vilka är mina viktigaste erfarenheter av mission?
3) Vad är min vision för mission av imorgon?
4) Vilka är missionärerna idag och imorgon?
5) Viktiga synpunkter om mission som jag vill betona:
SVAR NR 2 20/1 - Från Hans B. Jansson Jönköping:
- Jag skulle, utan djupare reflektion, definiera ’mission’ som ”att sprida de goda nyheterna om Jesus Kristus och gestalta Guds rike i ord och handling”.
- Jag är pastorsson och har ända sedan unga år konfronterats med mission. Missionärsbesöken var alltid något som var spännande. Kontakten med missionärer, och inhemska kristna ledare, från olika delar av vår värld har alltsedan dess utgjort en viktig inspirationskälla. Några egna missionsresor har också varit viktiga inspirationskällor för att motivera till mission.
- Det intressanta idag är väl kanske att se alla nya länder som sänder ut missionärer. Samtidigt hoppas jag ju att vi i Sverige inte ska bli helt akterseglade när det gäller mission. Min vision är att vi själva skulle få uppleva en tid av påtaglig församlingstillväxt som också skulle kunna frigöra mer medel för mission. Vi behöver idag en förnyad vision för mission. Men jag tror också att vi själva idag är i behov av missionärer som kommer hit till oss. I det sammanhanget är det dock, precis som när vi kommer till andra länder, viktigt med kulturanpassningen.
- Jag tror att morgondagens missionärer kommer att bestå både av evangelister, bibellärare eller församlingsbyggare men också av olika typer av hjälp- och biståndsarbetare. Dessutom tror jag att vi kommer att få se mycket fler exempel på människor som försörjer sig själva som ”tältmakare” och dessutom fungerar som missionärer. I den församling där jag tidigare arbetat backade vi upp en svensk som ”försörjde sig” som försteviolinist i Tokyos symfoniorkester och som både i professionen och därutöver fungerade som missionär. Jag tror att vi kommer att få se mycket mer av liknande exempel. Jag tror också att vi kommer att få se fler företagare som kommer att fungera som ”tältmakar-missionärer”. Dessutom är det min absoluta övertygelse att vi kommer att få se fler, och bättre, exempel på att missionärer kommer att lämna över stafettpinnen till inhemska arbetare. Här tycker jag att vi allt för ofta har byggt fast oss i olika missionssammanhang.
- Det sociala arbetet är definitivt viktigt, både i sig själv och därför att det skapar förtroende för missionsarbetet. Men samtidigt vill jag betona att vi inte får tappa bort det ”rent” evangeliserande arbetet. Ytterst så gäller ju ändå vårt stora uppdrag att göra människor till lärjungar.
20/1-05 Från köer till gungstolens katt...

Träffar David på kontoret 7.55. ”Nej, han är inte här idag,” svarar David på min fråga om Mehrdad kommer idag. På väg vidare möter jag Peter som jag får förmana att Festina lente (Skynda långsamt) på grund av snöfallet under natten från klockan 02 och plusgraderna. Helt bevarad och kommen till Laboratoriet i Vårdcentralen med en lagom lång kö av väntande patienter om 20-25 minuter får jag en god stunds paus. Köer är nödvändiga och välgörande goda för själen. På alla läkar- och sköterske-mottagningar, affärer och alla samhällets inrättningar skulle det vara stadgat i lag att de skulle finnas tillgängliga i samhället. Så att alla invånare dagligen kunde få 15-20 minuters paus och stopp. Varför? Jo, det High Speed Society vi lever i är skadligt med alla dessa snabba lösningar.
Möter Leif som berättar. Helt plötsligt stiger han ur sin bil utanför kyrkan en lördag. Leif är förutom den innovativa samhällstjänsten förtroendevald och frivilligengagerad i kyrkan. När han klivit ur bilen, drabbas av något han aldrig varit med om. Han vet inte var han är. Han får länge och väl bara stå och söka orientera sig. Var är jag? Vart är jag på väg. Läkarbeskedet är: ”Nu, Leif, är det en sak som gäller. Åk hem. Sätt dig i gungstolen. Ta din katt i knäet. Sitt och bara vänta. Till dess att din själ hunnit ikapp dig.” Läkaren och Leif känner varann – doktorn har varit hemma och känner till både gungstolen och katten. Jag lider med Leif i hans ,,Sitz im Leben” just nu. Samtidigt som jag gläds åt att höra att Ingrid nu jobbar för fullt 50%. Vilken glädje. Men vilken smärta. Sorgen och glädjen gå hand i hand…
Be och ni ska få. De orden är som en bönematta varpå traditioner av kristtrogna bett. De orden har efter knäfallandes myckna nötande gjort varpen bönenött och sliten. I Korskyrkan talar Jan Eirestål gripande om samtalet vid köksbordet i samband med Frälsningsarméns 110- Det är nåt märkligt med sjukdomen och bönesvar.” Pappan har alltid trott på under. Varit vid årsjubileum. Jans far är 90 år. Han har cancer; står på morfin. ”Du kan inte förstå det här, Jan. botbänken. 1917 invigdes han som barnsoldat. Nu 80 år senare ett sista knäfall vid denna botbänk. ”Jag märker det på natten. Jag kan inte sova förrän jag vilar i Gud. Det är märkligt med bönesvar.” Han tillägger: ”Du kan inte förstå det förrän du själv är där…” Det är som ett övergångsställe av Frid som lägrar i en genomskinlig verklighet över köksbordet. Det finns erfarenheter av liv och under i djupaste nöd, även när cancern gjort sitt sista. Då är livet och friden kvar. På den slitna bönevarpen finns bönesvar. När det inte går att svara på frågor om bönesvar. Givaren och inte gåvorna är det yttersta bönesvaret. Ringaste barn som beder, lever oändligt tryggt, mäktar långt mer än hjälten som starkaste fästen byggt.
Sök den stads bästa… Den Ekumeniska böneveckan i Jönköping har sin lunchsamling Korskyrkan, där Jan Eirestål låter bönen och Faderns kärlek vara budskapet. Mikael och Sara, församlingens barn- och ungdomsledare leder i förbön för stadens skolor, elever, lärare och Ungdomens hus. Pastor Roger Svensson lyfter fram ansvaret som Guds folk har för orten. Sök den stads bästa dit jag har fört er i fångenskap och be för den till HERREN. När det går väl för den, går det också väl för er (Jer 29:7)
Längs Vätterns sandstrand joggar jag nu sakta hemåt från Korskyrkan till Kristine kyrka. I luften faller vita lapphandskar. Till vänster snöprydd sandstrand. Till höger ett snögrått vindpinat Vättern. Under mig en halvmeters ren vågskvalpad sandstrand. Dag Hammarskjöld-tåget från Växjö passerar till vänster. Precis i närheten av hans det hammarskjöldska föräldrahemmet.
Walks n’ Talks idag minner om vila och vederkvickelse. Om Faderns kärlek och bönemattans slitna varp. Det som är gjort i frälsningen är gjort. Det är De goda nyheterna även för kraftsamlingen i svensk kristenhet. Faderns kärlek är utgjuten… till mission…
/DAG JustNu
20/1-05 M'Xp LEDARE/Ledarskap...

John Eklind var en av de svenskar som under kriget delade Finlands sak med sin egen insats. Han kom att få det mycket speciella förtroendet att vara privatchaufför åt C.G.E Mannerheim, som dog 28 januari 1951. Han blev 83½ år gammal, medan John idag den 20 januari blir 90. Jocke som han kallas av sina vänner får många besök under dagen. Själv går jag med Janne, Agneta och Thomas över med både blommor och Kim får också vara med [Kim är deras schäfer].
Carl Gustaf Emil Mannerheim var finlandssvensk, friherre, officer, upptäcktsresande, politiker, marskalk och Finlands president. Han valdes till president - 4 augusti 1944 - då man menade att det var endast han som kunde leda landet till fred.
Mannerheim är ett strålande exempel på ledarskap. (Undrar om inte Christian Braw har skrivit om detta i någon av sina goda böcker om ledarskap.) Svensk kristenhet har ett samlat ledarskap som inte heller går av för hackor. Där finns mycken och gedigen kunskap. Där finns tjänandets signum par preference i rikt utgivande mått. Låt oss i dessa dagar - när mycket står inför skakningar och prövningar i Kristi kropp i landet - bedja om vishetens, nådens, kraftens och uthållighetens Ande för alla ledare i tunga ansvarsuppgifter.
Mannerheim var en exceptionellt utrustad ledare. Den svenska kristenhetens ledare står inför motsvarande andliga utmaningar liknande dem som fanns inför presidentvalet i Finland 1944, då Carl Gustaf Emil Mannerheim valdes därför att enbart han ansågs kunna leda landet till fred.
Det som är kristenhetens kallelse och utmaning idag är att leda landet till fred. Den fred som hör samman med Missionen och Evangeliet. Här vill Herren mobilisering och kraftsamling i ett ledarskap som i kapacitet har att räkna med större resurser än vad någonsin Mannerheim skulle kunna komma i närheten av. Därför att resurserna finns hos Honom som har all makt i himmel och på jord och som är konungarnas Konung...
/DS
Som ett klockspel...

Som ett klockspel hör jag dig, heliga Treenighet,
Fader, Son och Ande - Gud, tre i en och en i tre
Allt är nära - mänskor, träd, moln och fåglar - när jag vet
allt sin källa har i dig, heliga Treenighet.
Spela samman oss som går mot en dag som ingen sett,
tills i dig vårt mål vi når, heliga Treenighet.
Anders Frostensson 1970
Råslätt - Att leva globalt

Råslätt i Jönköping - bostadsområde 10 minuter från Centrum med 5.000 invånare. Att leva och bo på Råslätt är att leva globalt. Här kan var och en som vill få global missionserfarenhet - hemma i Sverige - praktisera mission. Ett 50-tal nationaliteter finns representerade.
Församlingar på Råslätt: Pingst, RFG, Svenska kyrkan.
Kyrkorna på Råslätt har spännande pionjärprojekt, inte minst Råslätts Församlingsgemenskap [RFG]. Info och kontakt: Håkan Karlsson, epostadress: hakan.raslatt@tele2.se
Dessutom finns OM:s Sverigekontor Kontakt: Kari Carlsson office manager eadress: kari.carlsson@s.om.org Se också OM:s webbsajt www.operationmission.se
19/1-05 När vägar korsas & möts...

Fader Toma - en av många färgstarka invandrare - gör mig sällskap ned mot centrum. Vi samtalar om hans år i Kuweit i unga år. Idag är han 74. Som präst i en av de fyra syrisk-ortodoxa kyrkorna samlas hans församling i Råslättskyrkan. Vi samtalar om språk. Han talar arabiska, arameiska och syrianska vid söndagsgudstjänsten. En av mina många brister är att jag inte – ännu – talar arabiska. Det är ju språket som är för muslimer världen över vad engelskan är för västvärlden och dess icke-muslimska globala kontakter. Frågar honom om vad ordet och mitt tilltalsnamn ”Dag” heter på arabiska. Han svarar: ”Iom”. Det betyder alltså att uttalsmässigt låter detta mitt namn Dag likadant på både arabiska och hebreiska. Intressant om det är sant. Jag frågar honom och två polska studenter om de vet vad vi talar för språk i Himlen. Fader Toma funderar och säger arabiska. ”I Himlen kommer vi att tala…”, säger jag, ”svenska. För där kommer det att vara stilla och fridfullt och inte alls arabiska.” Och polskorna och Toma storskrattar åt svensken som på grund av sin dövhet talar så högt och ljudligt – värre än högröstade araber – att halva bussen hör om språket i Himlen…
Kristenheten i Sverige har många samfund och kyrkor. Guds rike gestaltas av många olika traditioner och församlingar i en stor och rik mångfald. Men kristenhetens mångfald gestaltad i så många olika former utgör också en mycket stor rikedom. Denna rikedom finns i den faktiska verklighet som består i att kristenheten är Ett enda folk.
Kårchefen i Frälsningsarmén Lars-Erik Anderberg inleder den Ekumeniska böneveckan 2005 i Jönköping med bl.a de nämnda orden ovan. - Anderberg läser Jesu böneord ur Joh. 17: Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss för att världen skall tro att du har sänt mig. Och den härlighet som du har gett mig har jag gett dem, för att de skall vara ett, liksom vi är ett: jag i dem och du i mig, för att de skall vara fullkomligt förenade till ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig och har älskat dem så som du har älskat mig.
Tillbedjan i ande och sanning – är temat för Ekumeniska böneveckan som startar i Frälsningsarmén. Roger Svensson från Korskyrkan visar på vad som händer när vägar korsas och möts som fallet var med Jesus och kvinnan vid Sykars brunn. Där fanns självförakt men det blev en nystart genom nåden som strömmade fram ur Livets Vatten som porlade emot henne en dag. Nu måste hon få tacka och tillbe. Men hon var osäker på grund av den tidens dispyt om var man skulle tillbe Gud, på berget Gerissim eller Jerusalem. Formerna står i förgrunden, då som nu. Upplyfta händer eller inte. Pingst eller Taizé. Liturgi eller karismatik. Former och uttryckssätt inte oviktigt. Nu hjälper Jesus henne att se vad tillbedjan djupast sett är. Vi tillber vad vi känner. Vår Gud är inget religiöst väsen utan en person, som bär ett namn. Gud som ”Fader” nämns tre gånger i Sykarstexten. Vi böjer oss ned i tillbedjan. Tillbedjan av Lammet. Och, tillbedjans ton, hur är det med din tillbedjans ton… Har den klingat av… Om det är så, får vi ta till oss Evangeliet om att när våra vägar korsas av Jesus själv, då sker något nytt.
Lena går nere vid Vätterstranden förförra veckan. Hon berättar om det väldiga trädet som stormen lagt ned intill Korskyrkans gavel. Lena stannade upp inför detta stormens trädfälle. Hur var det med trädet egentligen, undrade Lena. Och tittade närmare efter. Det var visade det sig, det väldiga trädets inre som var genomruttet. Vad Herren vill är att få rena sin krist-enheten. Upprensningen och reningen av Guds hus är det som föregår de Nya källsprången. Men om Kristus bor i er, är visserligen kroppen död för syndens skull men Anden är liv för rättfärdighetens skull (Rom 8:10). Det är Kristi rättfärdighet, som renar.
Kristi rättfärdighet renar envar och hela kristenheten...
För många nya källsprång...
/DAG JustNu
Q&A 9/1-05 SVAREN/Missionsfrågor Jönköping
SVAR Nr 1 18/1 - Från Anders Bronsek - Norrahammar - kommer följande spontansvar, vilket vi tacksamt noterar i väntan på att många svar är på ingång:
1) Hur vill jag definiera begreppet ’mission’?
SVAR: Ett mångfacetterat uppdrag som ger livet mål och mening.
2) Vilka är mina viktigaste erfarenheter av mission?
SVAR: En gång förebrådde vi vår grabb Tor, då ca 10 år, för att han hade gjort av med precis alla sina sparpengar på en missionsbasaren. Han svarade: Dom andra verkade inte så ivriga att köpa och jag tänkte hur går det då med missionen.
3) Vad är min vision för mission av imorgon? 4) Vilka är missionärerna idag och imorgon?
SVAR: 1.000 000 tända kineser på väg mot Jerusalem , dvs in i det "onådda" missionsfönstret. De fullbordar evangeliets tvåtusenåriga lopp runt jorden. Wait and see! De har redan börjat dugga in. Det här är ju en vision jag övertagit, men jag vill gärna stödja den helhjärtat.
5) Viktiga synpunkter om mission som jag vill betona:
Den kristna missionen är nog den enda mission där uppdragsgivaren måste göra det mesta av både råjobbet och "finliret". Vi har den äran att få vara med på ett hörn som en slags katalysatorer, men försöker vi göra missionen till vår egen blir det heller ingen riktig mission.
---
SVAR NR 2 20/1 - Från Hans B. Jansson Jönköping:
FEM MISSIONSFRÅGOR
1) Hur vill jag definiera begreppet ’mission’?
SVAR: Ett mångfacetterat uppdrag som ger livet mål och mening.
2) Vilka är mina viktigaste erfarenheter av mission?
SVAR: En gång förebrådde vi vår grabb Tor, då ca 10 år, för att han hade gjort av med precis alla sina sparpengar på en missionsbasaren. Han svarade: Dom andra verkade inte så ivriga att köpa och jag tänkte hur går det då med missionen.
3) Vad är min vision för mission av imorgon? 4) Vilka är missionärerna idag och imorgon?
SVAR: 1.000 000 tända kineser på väg mot Jerusalem , dvs in i det "onådda" missionsfönstret. De fullbordar evangeliets tvåtusenåriga lopp runt jorden. Wait and see! De har redan börjat dugga in. Det här är ju en vision jag övertagit, men jag vill gärna stödja den helhjärtat.
5) Viktiga synpunkter om mission som jag vill betona:
Den kristna missionen är nog den enda mission där uppdragsgivaren måste göra det mesta av både råjobbet och "finliret". Vi har den äran att få vara med på ett hörn som en slags katalysatorer, men försöker vi göra missionen till vår egen blir det heller ingen riktig mission.
---
SVAR NR 2 20/1 - Från Hans B. Jansson Jönköping:
FEM MISSIONSFRÅGOR
- Jag skulle, utan djupare reflektion, definiera ’mission’ som ”att sprida de goda nyheterna om Jesus Kristus och gestalta Guds rike i ord och handling”.
- Jag är pastorsson och har ända sedan unga år konfronterats med mission. Missionärsbesöken var alltid något som var spännande. Kontakten med missionärer, och inhemska kristna ledare, från olika delar av vår värld har alltsedan dess utgjort en viktig inspirationskälla. Några egna missionsresor har också varit viktiga inspirationskällor för att motivera till mission.
- Det intressanta idag är väl kanske att se alla nya länder som sänder ut missionärer. Samtidigt hoppas jag ju att vi i Sverige inte ska bli helt akterseglade när det gäller mission. Min vision är att vi själva skulle få uppleva en tid av påtaglig församlingstillväxt som också skulle kunna frigöra mer medel för mission. Vi behöver idag en förnyad vision för mission. Men jag tror också att vi själva idag är i behov av missionärer som kommer hit till oss. I det sammanhanget är det dock, precis som när vi kommer till andra länder, viktigt med kulturanpassningen.
- Jag tror att morgondagens missionärer kommer att bestå både av evangelister, bibellärare eller församlingsbyggare men också av olika typer av hjälp- och biståndsarbetare. Dessutom tror jag att vi kommer att få se mycket fler exempel på människor som försörjer sig själva som ”tältmakare” och dessutom fungerar som missionärer. I den församling där jag tidigare arbetat backade vi upp en svensk som ”försörjde sig” som försteviolinist i Tokyos symfoniorkester och som både i professionen och därutöver fungerade som missionär. Jag tror att vi kommer att få se mycket mer av liknande exempel. Jag tror också att vi kommer att få se fler företagare som kommer att fungera som ”tältmakar-missionärer”. Dessutom är det min absoluta övertygelse att vi kommer att få se fler, och bättre, exempel på att missionärer kommer att lämna över stafettpinnen till inhemska arbetare. Här tycker jag att vi allt för ofta har byggt fast oss i olika missionssammanhang.
- Det sociala arbetet är definitivt viktigt, både i sig själv och därför att det skapar förtroende för missionsarbetet. Men samtidigt vill jag betona att vi inte får tappa bort det ”rent” evangeliserande arbetet. Ytterst så gäller ju ändå vårt stora uppdrag att göra människor till lärjungar.
18/1-05 Längs Kyrkogatan-Klostergatan...

18/1-05 Längs Kyrkogatan och Klostergatan
Zayed från Bagdad blir glad åt mitt besök. Vi ses emellanåt i hans lilla affär. Det är regndisigt och gråtrist ute på mitt Walks n’ Talks. Men i mötet med min samtalspartner från MidEast skiner värmen inte från solen men i mötandes återseende. Tänk, är det inte något gudagivet outsägligt generöst detta med glädjen… som uppstår i möten med andra. Visst är det ljuvligt när - som Psaltaren uttrycker sanningen – bröder kommer samman.
How good and pleasent it is when brothers live together in unity. It is like precious oil poured on the head, running down on beard, running down on Aaron´s beard, down upon the collar of his robes. – Endräktens välsignelse flödar uppifrån och nedåt, från huvud, over skägg, hals, krage och kläder… Endräktens glädje syns… Endräkten känns… Endräkten märks för omgivningen. Olivoljan syns. Luktar gott. Oljan ler i dropparnas mikrovärldar av Herrens egen överflödande nåd och kärlek.
Mötena som går förbi varandra ger inte endräktens välsignelse av glädje. Mötena där vi möts och ser varandra ger endräktens olivsmorda överraskningar av solsken mitt i regndiset. Det är Zayed, det är syster Kristina, det är min egen älskade fru som jag möter överraskande utanför tandkliniken och vi möts och ses. Kramar om varandra i glädjen över ett oplanerat möte som blev till för att… ja, för att tyligen tajmar Herren också vissa möten för att fördjupa endräkten mellan oss…
Högskolans alla studenter i stan ger många tillfällen till planerade och spontana möten. Mellan student och student. Mellan infödda svenskar och invandrade studenter. På Råslätt bor cirka 500 studenter från halva världen från alla världsdelar. De möter oss på Råslätt. Oss i Gallerian eller på Fyndet. Eller i kyrkan. Nya möten. Där man möts finns denna endräktens märkliga gåva av närvarande välsignlse, där man inte går förbi varann. Högskolan har cirka 10.000 studenter. Tänk så många möten en dag som idag. Inne på biblioteksfiket äter man lunch nu vid 12. Luften surrar av alla språk. En av mina vänner, Erling, berättar om märkliga möten bland studenterna, också i bönerummet. Där finns ett 30-tal bibelöversättningar som läses och samtalas om i märkliga nya möten, enligt Erling. Själv ser jag detta framför mig, mitt ibland de lunchande studenterna från hela världen, som Herren också vill välsigna med sitt Ords nåd och förvandlande liv. Jag tänker: Gud välsigne er unga vänner… Och. Gud välsigne dig Erling och alla andra kristna studenter som får vara en särskild glädje i ett eller flera möten idag.
Inne i Sofia kyrka är det fullt pådrag med nystartad inre restaurering. Framför mig på mitt skrivbord har jag en liten, liten sten 10x8 mm. En liten sten från 1888 då kyrkan var färdigbyggd. Nu körs cement- och stenbumlingar med skottkärra ut allteftersom borrningen i golvet lösgör gammal grund. Det är ett öronbedövande dån av arbetet. Bänkarna ut. Dammet yr. Kyrkvaktmästare Ragnhild inte på plats längre. Lars har ingenstans – inte här i alla fall - att ta vägen. Hit brukar han komma under dagen för en vandringspaus. Han med det väldiga skägget. Var är han idag? Sofiakyrkans medarbetare har säkert samma värme och omsorg för honom och andra i Sofiagården, förstås. Tänk vad gott ändå. Psaltaren 133 med brödernas och systrarnas tillsammanshet i endräktens välsignelse.
Längs Kyrkogatans Semlorna från Bernards, Synsam och Klostergatans Sofia, Franciskus och Strömsbergsskogen Stenknäck, fasaner och Hampus tänker jag gång på gång på temat om det yttre och det inre. Sofiakyrkans inre renovering. Ut med det gamla. Cement, sten, golv, bänkar inför de inre nya.
Är det samma förhållande tro med svensk kristenhet, tro, undras…
/DAG JustNu
Bönevecka för kristenheten

TEST
Typsnitt: Verdana
Tecken: 12
========================
Psaltaren 96
Sjung för HERREN en ny sång, sjung för HERREN, hela jorden!
Sjung för HERREN, lova hans namn, kungör hans frälsning dag efter dag!
Förkunna hans ära bland hednafolken, bland alla folk hans under!
Ty stor är HERREN och högt prisad, värd att frukta mer än alla gudar.
Folkens alla gudar är avgudar, men HERREN har gjort himlen.
Majestät och härlighet är inför hans ansikte, makt och glans i hans helgedom.
Ge åt HERREN, ni folkens släkter, ge åt HERREN ära och makt!
Ge åt HERREN hans namns ära, bär fram gåvor och kom till hans gårdar!
Tillbed HERREN i helig skrud, bäva inför honom, alla länder!
Säg bland folken: "HERREN är nu konung! Därför står världen fast och vacklar inte. Han dömer folken med rättvisa."
Må himlen vara glad och jorden fröjda sig, må havet brusa och allt som fyller det.
Må marken glädja sig och allt som är därpå. Jubla skall alla skogens träd
inför HERREN, ty han kommer, ty han kommer för att döma jorden. Han skall döma världen med rättfärdighet och folken med sin trofasthet.
| må | ti | on | to | fr | lö | sö |
|---|---|---|---|---|---|---|
1
|
2
|
|||||
3
|
4
|
5
|
6
|
7
|
8
|
9
|
10
|
11
|
12
|
13
|
14
|
15
|
16
|
17
|
18
|
19
|
20
|
21
|
22
|
23
|
24
|
25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
| 31 |


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar