All The Swedish Christianity | Den svenska kristenheten
C. S. Lewis - a real Treasury...
Alla som värdesätter C. S. Lewis ur olika perspektiv har en Skattkammare i Dave Armstrongs Länklista. Se hans alldeles enorma sida: 20th-Century Christian Knight
Fakta om denne Dave Armstrong... Inactive links removed and 325 new links.
Se också hans blog: Cor ad cor loquitur med underrubriken "Hjärta talar till hjärta" (:John Henry Newman)
Under rubriken THE LION, THE WITCH, AND THE WARDROBE ARTICLES
AND MOVIE REVIEWS Disney page for the movie
REFLEKTION
Den svenska kristenheten har en förbild och ett gott exempel vad gäller att skilja på samfund - tradition - fokus bara på egen kyrka i förhållande till allt det som är gemensamt utifrån devisen "Mere Christianity" eller "Only Christianity" i C. S. Lewis...
Den svenska kristenheten har en förbild och ett gott exempel vad gäller att skilja på samfund - tradition - fokus bara på egen kyrka i förhållande till allt det som är gemensamt utifrån devisen "Mere Christianity" eller "Only Christianity" i C. S. Lewis...
Feb. 19 INTERCESSION
READING - Mark chapter 6:30-56
- Taking the five loaves and the two fish and looking up to heaven, he gave thanks and broke the loaves. Then he gave them to his disciples to set before the people. He also divided the two fish among them all. (V.41)
- Taking the five loaves and the two fish and looking up to heaven, he gave thanks and broke the loaves. Then he gave them to his disciples to set before the people. He also divided the two fish among them all. (V.41)
REFLECTION - Receiving the Bread from Above
- When Jesus shares the Bread from Above we are blessed. We need every new day the fresh and new bread. By the Bread of the Eternal life we have all we need for today and eternity…
- When Jesus shares the Bread from Above we are blessed. We need every new day the fresh and new bread. By the Bread of the Eternal life we have all we need for today and eternity…
INTERCESSION - Australia
Have a look and read about the prayer items for our Prayer.
Have a look and read about the prayer items for our Prayer.
Global Generation - Generation X och Millenniels...
Generation X och Generation Millenniels... Men hur pass mycket känner man till Global Generation?
Under hösten 2005 har ett antal personer engagerade i tonårsliv varit samlade kring tonårsfrågor.
Sexton personer från Tyskland, Pakistan, Nederländerna, Frankrike, Albanien, Costa Rica, Uruguay, Polen, USA och Nordirland var under sex veckor samlade i Marlette, en liten stad i Michigan.
Man ville vara en gemenskap förenade för att finna hoppets visioner för tonåringar internationellt.
FUNDERINGAR
"Vad fungerar och vad fungerar inte för tonåringar i ditt land och runt om i världen? Vad är likheterna och skillnaderna bland Globala Tonåringar?" Man lyssnar och undrar om den Globala Generationen och tiden vi lever. Vad tänker de om den Globala Generationen?
RUBRIKER
- Känslor av hopplöshet - Behov av kärlek - Behov av att accepteras - Vänskap är allt - Intresse av få råd - Leva för ögonblicket - Önskan att få känna att de är värda något - Måste höra till en grupp - Erfarenhet är mer viktigt än kunskap - En känslig ['high-touch'] generation - De lever och älskar förändring - De önskar vuxna vänner -
OM FAMILJ, MUSIK, TILLIT, MENTORER, RESPEKT, KYRKAN, VERKLIGHETEN
Familjer har brutits sönder så våra tonåringar lever liksom i starka grupper - nya familjer bland sina vänner (Tyskland)
Våra unga lever också i grupper. Cricketteam startar på gatan med stora förhoppningar att komma med i stora klubbar. Tonåringar överlåter sig åt sin klubb (Pakistan)
Unga lever alltid i grupper, både i sport och vardagslivet. En del har dåliga relationer med sina föräldrar och får inte känna nån kärlek. De är alltid ute med sin nya familj (Frankrike)
Tonåringar i allmänhet håller ihop och följer massan. Grupper formas huvudsakligen från sammanhangen i skolan (Nordirland)
Ungdomscentra och träningslokaler attraherar tonåringar, men även där håller man samman med sin grupp. Man finner identitet i musik, kläder och sport. Lagsporter ersätts av de nya grupp-sporterna som
t.ex. snowboard och skating. När tonåringarna en gång finner en grupp som de hör hemma med, väljer de att helt leva i den gruppen (Nederländerna)
Familjen är fortfarande mycket viktig. Mitt land är 40 år efter er i västliga länder och tonårsflickor behöver fortfarande tillåtelse för att kunna få gå ut. Gemenskapen bland vänner är mycket viktig (Albanien)
Tonåringar lever fortfarande kontrollerade och påverkade av sina familjer, men mycket mindre i de större städerna (Pakistan)
Unga litar inte på vuxna. De känner vrede mot regeringen och arbetssituationen, i synnerhet de mellan 16 och 18 år, som hänger ute i grupper mesta delen av sin tid. De flesta vill lämna landet. Nyckeln för att forma en grupp är musiken - alltid nyckeln (Polen)
Ungdomar är utan hopp, i synnerhet gentemot regeringen (Frankrike)
Ingen av de unga är intresserade av vad regeringen är eller gör; det är inte så intressant (Costa Rica)
Många av de unga talar om regeringen med ilska därför att de tar död på deras drömmar. Tonåringar kommer till Gud därför att Han är enda vägen för att realisera drömmarna man har (Ungern)
Musiken är språket man har i gruppens kultur, den anger mode, attityd, trend och sinnesstämning (USA)
En del kyrkor har växande ungdomsgrupper,
men de flesta unga kommer inte till kyrkan. Kyrkan ses som tråkig och
bryr sig inte om de unga (Tyskland)
Det tråkiga är att politik har kommit in i kyrkan och de unga kan se detta (Pakistan)
Statistik säger att 99 % av vår befolkning är kristen/katolsk, men
de flesta tonåringar skäms för att gå till en kyrka. Man saknar tilltro
till kyrkan eller dess ledare (Polen)
Kyrkan har blivit ett system där tillbedjan och gudstjänst är gammaldags. Ledare skapar inte nya ting och kyrkan har blivit fört seriös; ingen roligt är tillåtet (Pakistan)
Kristna tonåringar har ingen kontakt med icke-kristna unga, i eller utanför kyrkan (Nordirland)
Många kyrkor har 60 % unga som är mycket aktiva. Det finns
särskilda mötestillfällen och gudstjänster för att möta de ungas behov (Costa Rica)
Behoven för de unga och de äldre generationerna är olika. Man når antingen de unga eller de äldre i kyrkan, inte båda (Tyskland)
Vi har två slags kyrkor: traditionella
(där alla tonåringar lämnat) och moderna. Moderna kyrkor gör en hel del
bra med de unga, men mest handlar det om programbaserade insatser, inte
om relationsbaserade. Unga behöver tid och gemenskap tillsammans. Unga
letar efter Gud men finner honom inte i kyrkan. Så därför uppstår det
unga kyrkor (Nederländerna)
Många av de unga kyrkorna antingen varar bara för en kort tid
därför att de är studentledda eller för att de är programbaserade och
tillgodoser bara en enda grupp (USA)
Kyrkan tycks ha en en hel del för barn och vuxna, men lite för
tonåringarna. Det håller på att bli bättre med mera av medvetenhet om
detta, men bara sakteliga (Nordirland)
Tonåringar vill inte ha traditioner; de vill realitet (Polen)
Tonåringar vill inte ha traditioner; de vill realitet (Polen)
Tonåringar har behov av att känna kärlek.
De har sagt: "Vi kan se er älska oss och vi är inte bara ert jobb!" det
är mycket viktigt (Frankrike)
Vi som vuxna behöver tro på dem (Costa Rica)
Ledare och pastorer i kyrkan byter strategier gentemot unga människor utan att inberäkna dem (Pakistan)
Unga behöver upptäcka att de är Guds folk. Gud har ansvarsuppgifter
för dem i kyrkan. Vi måste skapa ordentligt utrymme för dem att växa (Uruguay)
Kyrkan behöver veta om att de inte behöver slåss för sina gamla vägar att vara kyrka. Tonåringar är inte mot det gamla; de vill bara få frihet att också själva utöva äganderätt (Tyskland)
Vi måste tänka på de unga, inte bara tänka för dem. De älskar att få vara inberäknade på färden (USA)
Många tonåringar är talangfulla, men behöver erfarenhet. Ett ställe
att få vara med om hopp är i kyrkan. Vi behöver låta dem få veta att de
kan göra det (Albanien)
Tonåringar behöver kärlek, omsorg och tilltro. Vi borde vara de
bästa på att erbjuda en alternativ gemenskap för dem. De behöver inte gå
nån annanstans för att hitta kärlek. MSN är stort, men de behöver
personlig tid med varandra och med oss (Nederländerna)
Personlig tid är något vi alla borde kunna ge, men det betyder att
vi behöver sluta upp med att göra så mycket för dem och i stället
tillbringa mera tid med dem - tala mindre till unga människor och tala
mera med dem (USA)
Vi behöver bli mera involverade i de ungas liv. En del vuxna är
involverade i möten för unga, men inte involverade i deras veckor (Nordirland)
Vi måste vara med dem och föra samman dem med andra kristna tonåringar (Tyskland)
Acceptans och kärlek är vad de behöver från oss. Vår investering i
deras vardagsliv kan visa dem nya sätt att leva. Vi behöver gå den där
extra milen och ge mer än bara uppmärksamhet - småsaker som
telefonsamtal och delaktighet i tjänande (Nederländerna)
Källa: övers. av artikeln Is There A Global Teenager? av Dan & Suzie Potter, Young-Hope.net; i Relay 3rd edition 2005.
R E F L E K T I O N
Den svenska kristenheten har en gemensam och stor utmaning i det som artikeln Global Generation ovan berör. Må vi utbedja oss Andens kreativitet att finna vägar av kärlek och överlåtelse till alla tonåringar och unga som kanske lever i den svåraste tidsperioden någonsin hittills.
Fotnot Bilderna ovan är hämtade från OM's TeenStreet-Gallerier
R E F L E K T I O N
Den svenska kristenheten har en gemensam och stor utmaning i det som artikeln Global Generation ovan berör. Må vi utbedja oss Andens kreativitet att finna vägar av kärlek och överlåtelse till alla tonåringar och unga som kanske lever i den svåraste tidsperioden någonsin hittills.
Fotnot Bilderna ovan är hämtade från OM's TeenStreet-Gallerier
(1) T. Austin-Sparks - Andlig mognad
***
ANDLIG MOGNAD
T. Austin-Sparks
T. Austin-Sparks
Kapitel 1
Grunden lagd
Läsning: Rom 8:19, 29; 1 Kor 3:1-3; 2 Kor 3:18; Gal 3:26-27; 4:6, 19; Ef 1:5, 18-19; 3:18-19; 4:13; Fil 3:12-14; Kol. 1:28; Hebr 5:12-14; 6:1.
Denna samling skriftställen är stor nog för att visa att det övergripande mål som Herren har satt upp för sitt folk är fullgången mognad, ett fullt mått av Kristus. Vart och ett av de apostoliska breven har siktet inställt på detta, och vart och ett av dessa apostoliska brev behandlar någon faktor relaterad till den fulla mognaden. Om detta är riktigt, vilar det på oss som Herrens folk att se till att ha målet säkrat och klart för oss. Om detta är riktigt, måste vi låta oss bli funna i den samme Ande som Paulus när han sa, "jag jagar efter att gripa det, eftersom jag själv har blivit gripen av Kristus Jesus" - eller "jag jagar efter att gripa det för vilket jag har blivit vunnen och gripen av Kristus."
Styrkan i hans uttalande kanske inte har nått ner i våra hjärtan. Aposteln uttrycker här i klara och distinkta ord att när Herren Jesus konfronterade och grep tag om honom var det för något mer och större än att bli en frälst människa. Det var relaterat till ett mål till vilket ett pris var knutet, och till vilket en strävan och en kamp var bunden. Han menade att sådant han mötte hade värde endast i den mån det bistod honom i att nå målet och att inget hade något värde alls om det inte tillförde något härtill. På samma sätt skulle Herrens folk alltid vara helt och hållet upptagna med det syfte för vilket de har förts samman. Överallt i Skriften visas Guds tanke för sitt folk i termer av att de är ämnade till att nå full mognad i fullt mått, efter Kristi mått.
Ett faktum av stor betydelse
Det tycks mig som om Nya testamentet förutsätter att tillväxt, alltså församlingens utveckling i antal individer, följer på andlig tillväxt och andlig mognad hos gudsfolket. Jag säger att det ser ut att vara förutsatt, därför att det är så tydligt och påtagligt att Nya testamentet är särskilt sysselsatt med denna sak. Det faktum att alla dessa brev - vartenda ett - skrevs till troende med ett enda syfte, deras andliga tillväxt, och så många av dem innehåller satser som "manlig mognad" eller "fullvuxen i Kristus" betyder inte att församlingen upphörde att vara evangelisationens verktyg.
De fortsatte med sitt arbete för de ofrälsta, men det är ju så att mycket lite sägs om detta och det vi har nedtecknat handlar om församlingens andliga mognad. Detta är oerhört betydelsefullt och viktigt för församlingen att förstå och omfatta. Det verkar snarast som om församlingen glömt bort att det förhåller sig så. I en vid krets finns ett genuint intresse för den evangeliserande delen av församlingens liv och verk - ett engagemang som är rätt och passande och som aldrig skulle minska, istället skulle det utvidgas - men så ofta och i så hög grad bortser man från den grund på vilket detta arbete vilar, vilket är en uppbyggandets och undervisandets funktion.
Resultatet av detta är att församlingen försöker nå ut för att möta och fylla världens behov med otillräckliga andliga resurser och den är ofta svag och bräcklig när svårigheterna kommer och därför blir utfallet av en sådan karaktär vilket inte kan räknas för att vara ett uttryck för Guds verk och Kristi fullhet. Men detta är nu sagt i förbigående.
Det är för att du och jag ska upptäcka och förstå detta som Herren i sitt ord har lagt ner en överväldigande mängd bevis och belägg för att hans allt dominerande syfte för sitt hushåll är full mognad och att varje Guds barn ska ha detta för ögonen. Vi borde bekymra oss för den andliga mognaden och ge utrymme för ämnet i våra sinnen och hjärtan på samma sätt och i samma grad som det uppenbarligen upptar Herrens sinne. Vi har hänvisat till fragment i Pauli brev vilka direkt lyfter fram den fullständiga andliga mognaden, vilka visar att detta är Herrens vilja för sitt folk. Vi nämnde att vart och ett av de apostoliska breven tar upp någon aspekt som omedelbart relaterar till det gudomliga målet, komplett mognad. Vi ska inte våga försöket att gå igenom alla dessa brev vid detta tillfälle men vi ska etablera en begynnelse så som Herren leder och gör oss skickliga därtill. Vi närmar oss den känsla som Paulus hade när han skrev, ". . . förmanar varje människa och undervisar varje människa med all vishet, för att ställa fram varje människa som fullkomlig - mogen, komplett - i Kristus."
Kristus, vår rättfärdighet
Låt oss se på Romarbrevet med denna koppling. Vi påminner oss om de ord som finns i Rom 8:19, 29. Detta brev lägger grunden för allt det arbete som Herren utför i och bland sitt folk i förhållande till detta övergripande mål vilket han har satt upp och vilket styr allt som han säger till dem och gör med dem. Detta brev innehåller och sörjer för den grund utifrån vilken Herren kan gå vidare i sitt formande av sitt folk hän mot mognad. Vi frågar, vad är denna grund?
Vi känner till Romarbrevets tema, det syfte för vilket aposteln skrev. Vi vet att dess stora, klart framhävda, sanning är rättfärdighet genom tro, rättfärdiggörelse genom tro. Vilket är innehållet i denna sats, vad innehåller en sådan tro? I detta brev står tron fram som det medel genom vilket vi förs till den grund som är Kristus genom sin uppståndelse. "Han uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull." Kristi uppståndelse utgör grunden för vår rättfärdiggörelse och vår rättfärdighet. Genom sin död har han gjort upp med all orättfärdighet och allt som fjärmat och skiljt oss från Gud och som betydde fördömelse, dom och död. Genom att ha bearbetat och fört undan allt detta genom sin död är grunden genom uppståndelsen renad och säkrad. Synden har konfronterats och eliminerats, så ock all dess konsekvens till sista och yttersta del. Genom uppståndelsen är Guds väg öppen, och där det förr var orättfärdighet finns nu rättfärdighet, där det förr var främlingskap existerar nu samhörighet och där det var distans och kyla råder nu vänskap. Den uppståndne Kristus är vår rättfärdighetsgrund, och tron på Herren Jesus är här framställd som det medel genom vilket vi förs upp på den grund vilken Herren är i sin uppståndelse. Så är gemenskap med Gud etablerad i Kristus den uppståndne, och den är etablerad utan att kunna skakas eller rubbas. Detta är ämnet för detta kapitel, som du utan tvivel lagt märke till.
Vi vill låta slutorden i kapitel 8 få full genomslagskraft. Verserna 35 till 39 måste läsas samman med 31 till 34. Här ser du den orubbliga grund, denna odelbara enhet, detta oförstörbara liv vilande på vad Herren Jesus har gjort genom sin död och uppståndelse och vad han är som person vid Guds högra sida. Jag tror att det har funnits stunder då vi har tvekat att citera dessa ord från slutet av Romarbrevet 8. Vi har känt en skälvning inombords när vi har läst de orden med dess uppföljning: "varken död eller liv", och vi har undrat om vi inte varit lite väl djärva och haft lite för stor tillit. Vi har undrat om vi inte vid något tillfälle kommer att hamna i en prövosituation för att finna att våra ord inte var olika Petrus självsäkra bekännelse - "Jag är redo att följa dig i döden". Jag måste erkänna att detta har varit sant om mig, men jag är glad att kunna säga att det inte finns någon sådan tvekan längre.
Det finns en grund som är säkert lagd och fixerad, orubblig i Herren Jesu död och uppståndelse. Den grunden är Guds kärlek uttryckt i Jesus Kristus gentemot mig; det är inte fråga om min kärlek till honom, inte vad jag har kunnat eller kan åstadkomma, inget som jag bär på eller kan producera. Allt beror på honom, vad han är, vad han har gjort, vad han har givit och vad han har ställt fram i sin egen person sittande på Guds högra sida.
Detta är gudomlig kärlek och den har han låtit vila över dig och mig som han "förut känt". Han har gjort allt detta i relation till oss, allt detta är iordninggjort och slutfört och det finns inget maktcentra i hela Guds universum som har kraft nog att förändra, skaka eller skada detta faktum det minsta. Detta är något som Gud har åstadkommit. Det är en utgestaltning av Guds egen kärlek i Kristus, vilken inget i skapelsen kan komma åt och denna kärlek riktar sig i hela sin styrka till hans utvalda. Därför heter det: "Vem kan anklaga Guds utvalda?" Detta textavsnitt rör den punkt vid vilken vi låter all vår tro på Gud vila på denna grund. Den tron för oss över till den grund vilken utgörs av vad Kristus är som uppstånden, och det betyder att det inte finns en enda varelse som kan komma åt oss med en enda anklagelse.
Vilken vilopunkt! Du kan finna många fel och brister hos mig. Jag kan kanske hitta några hos dig. Vi kanske ser en del som inte är färdigt hos varandra men du kan inte föra mig in under fördömelsen och skilja mig från min rättfärdiggörelses grund. Du kan söka upp alla fel som går att hitta och kan fortsätta med det hela livet men du kan inte rubba grunden för min rättfärdiggörelse inför Gud, du kan inte komma åt den punkten i min erfarenhet med honom. Jesu Kristi blod har ordnat och intygat detta för evigt. Om du kan riva ner eller flytta Jesus Kristus från hans plats vid Guds högra sida, då kan du förstöra min frälsningsgrund. Men det klarar du inte. Detta är säkrat i himlen i honom.
Nödvändigt att vara rotad på denna grund för att nå mognad
Herren ställer fram detta som vår grund. Det är en trygghet som har blivit vår genom tron, på basis av Guds nåd. Detta är Romarbrevets budskap. Guds nåd i Jesus Kristus förser oss med en grund vars verkan är att ingen del av skapelsen kan lägga oss något till last eller på någon punkt fördöma oss. Det finns ingen maktansamling i universum som kan störa vad Gud gjort för oss i Kristus. Ordet instruerar oss att låta oss placeras i detta genom tro. Säg inte; dessa prövningar, dessa svårigheter, detta motstånd, dessa lidanden, liv, död, furstar och alla dessa övriga ting! De har så mäktigt inflytande över oss. De hänger över oss. De stör oss och slår oss, och det känns som om vi inte alls älskar Herren lika mycket som i förrgår, och vår gemenskap med Herren är inte lika innerlig som den var förr, och vi känner att allt detta oroar och solkar allt vi tar oss för. Så är det inte.
Du och jag måste ta oss till den punkt där vi inser och accepterar att Gud är oföränderlig, hans väsen och hållning ändras inte det minsta och att genom hans verk genom korset kommer vår frälsning inte att skälva ens en hårsmån. Den är lika säkert fastlagd som hans tron. Det är på denna grund som vår frälsning vilar och tron måste gripa tag om detta. Då blir det möjligt för oss att säga, "Om Gud är för oss. . ." och han är för oss just så. Vilket under ligger inte i dessa ord, Gud. . . för oss! Han utgav sin Son för oss och gav oss i honom allt övrigt. Genom korset har han rättfärdiggjort oss och friat oss från all synd och missgärning och i Sonen ser han oss utan synd, som fullkomliga.
Detta är Herrens ord till oss: Om du endast ville låta din tro finna ro och vila i detta, istället för att flytta över, bort från tron, till din egen grund, till det du är i dig själv, då skulle fiendens makt över ditt liv krossas och det finns inget i hela skapelsen som kan hindra dig att nå mina syften. Inget som reser sig upp, varken liv eller död, ting i det närvarande eller företeelser i det kommande, varken höjder eller djup eller furstar eller någon annan del av skapelsen - inget av detta kan någonsin skilja dig från att nå mitt bestämda mål om du låter din tro ta ordentligt fäste. Detta är Guds grund och han för oss och leder oss ingenstans förrän vi står i denna ställning.
Du inser hur sant detta är att om det finns någon osäkerhet, något ifrågasättande, något vacklande hos oss vid något tillfälle, då bromsas allt upp och Gud står hindrad och Herrens Ande kan inte arbeta vidare. När vi står i tron fortsätter han att verka oavsett vad han har att göra. Allt summeras i detta: Ska vi stå i tron eller inte? Om vi inte gör det är det lika bra att vi överger allt av den enkla anledningen att allt beror på huruvida vi tror honom och betror honom.
Här är alltså grunden för tron. Verklig mognad vilar på denna grund. Du kommer inte att komma någon vart i riktning mot Guds mål förrän denna grund är lagd i ditt liv. Det är av största vikt att vi står på Guds grund. Låt oss söka denna grund. Detta är ett ord för troende, och kanske mer än någonsin ett ord för idag - vi måste sträva efter att kunna se att Gud är fundamentalt skiljd från allt vad växling och förändring innebär. Naturligtvis finns det människor som inte är särskilt känsliga för variationer och vindkast men andra känner till allt om växlingarna i det naturliga livet, känslolivets vågsvall, tankarnas kast och alla dessa omställningar orsakade av omständigheter runt ikring.
Vi finner oss påverkade av hur kroppen mår, eller vilka omständigheter som råder. Vi finner oss i olika stämningar och med olika inställning allteftersom vår tanke och andliga utblick växlar. Vi ändrar oss från dag till dag, till och med från timme till timme. Gud beter sig inte på det sättet. Det han har åstadkommit i Sonen genom korset och uppståndelsen går inte att påverka eller förändra; det står fast och orubbligt. Detta är Guds hållning. Han förändras inte. Om vi bara kunde stanna upp för att se att Guds nåd är oändlig och denna nåd har demonstrerats och visats upp till det yttersta och den är oföränderlig. Om vi drar oss undan från den saknar betydelse. Den finns kvar och är oförändrat likadan. Vi kommer tillbaka och finner Gud just där vi lämnade honom. Han flyttade sig inte.
Detta är inte sagt för att rättfärdiga svaghet, men för att säga något slutgiltigt om Guds nåd. Allt är sådant det är på grund av hans nåd, allt beror av hans nåd, av Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre. Om vi kommer till ro i detta kan Gud fortsätta sitt arbete. Mognad fullt ut? Ja, när du tror honom fullt ut, när du sätter din fulla tillit till honom och när din tillit till Gud vilar på den grund som innefattar den fullständiga rättfärdiggörelse vilken han har fastlagt, då flyttas varje hinder undan på vägen till att nå hans syften. Romarbrevet beskriver detta. Grunden läggs genom tro för att förbereda för allt som kan nås i Guds syften och mål och sedan kan man ge sig vidare till överbyggnaden. De följande breven behandlar faktorer som verkar fram mot den fulla mognaden efter det att grunden blivit lagd.
-- -- -- -- --
Två av Sparks många texter finns översatta till svenska:
"Pionjärer på Himlens väg", åtta kapitel om den kristna uppgiften.
Som alla Sparks skrifter innehåller denna en noggrann nedteckning av hans undervisning från en konferenssituation.
Ett litet utdrag:
"Guds folk knutet till Himlen
All fostran, hela vår upplevelse och personliga historia som Guds barn är knuten till Himlen. Detta är en av de saker vi måste se på något mer i detalj. Låt det vara sagt och låt det vara klart att hela vår personliga fostran och utveckling som Guds barn är knuten till Himlen - och jag tänker inte enbart på det faktum att vi är på väg till Himlen. Vi är sammanlänkade med himmelriket genom födelse, genom dess försorg och genom evig kallelse.
All vår fostran är sammankopplad med Himlen. Du och jag måste lära oss hur Himlen gör saker. Vi måste lära oss vad Herren menade när han sa: "Ske din vilja, såsom i Himlen så ock på jorden", Matt 6:10 - ett omfattande stycke som täcker all fostran av ett Guds barn i den bön som begynner med "Fader vår som är i Himlen". Så som det är i Himlen så måste det också vara här. En hel livstids fostran och drastisk övning fordras för att den överensstämmelsen ska slå rot."
Ett litet utdrag:
"Guds folk knutet till Himlen
All fostran, hela vår upplevelse och personliga historia som Guds barn är knuten till Himlen. Detta är en av de saker vi måste se på något mer i detalj. Låt det vara sagt och låt det vara klart att hela vår personliga fostran och utveckling som Guds barn är knuten till Himlen - och jag tänker inte enbart på det faktum att vi är på väg till Himlen. Vi är sammanlänkade med himmelriket genom födelse, genom dess försorg och genom evig kallelse.
All vår fostran är sammankopplad med Himlen. Du och jag måste lära oss hur Himlen gör saker. Vi måste lära oss vad Herren menade när han sa: "Ske din vilja, såsom i Himlen så ock på jorden", Matt 6:10 - ett omfattande stycke som täcker all fostran av ett Guds barn i den bön som begynner med "Fader vår som är i Himlen". Så som det är i Himlen så måste det också vara här. En hel livstids fostran och drastisk övning fordras för att den överensstämmelsen ska slå rot."
"I Kristi Skola", åtta kapitel om Andens formande av Kristus i oss.
David Wilkerson skrev i sitt förord till "I Kristi skola":
Det var under en period av intensiv andlig hunger som jag uppmärksammades på Sparks skrifter. Min vän Leonard Ravenhill bad mig läsa "The School of Christ".
Detta är en bok som du kommer att läsa många gånger. Det var under en tredje läsning som jag fullt ut kunde greppa dess innehåll. Den har påverkat mitt predikande, mitt sätt att förhålla mig till livet och fördjupat min hunger efter korsets frihet.
Det var under en period av intensiv andlig hunger som jag uppmärksammades på Sparks skrifter. Min vän Leonard Ravenhill bad mig läsa "The School of Christ".
Detta är en bok som du kommer att läsa många gånger. Det var under en tredje läsning som jag fullt ut kunde greppa dess innehåll. Den har påverkat mitt predikande, mitt sätt att förhålla mig till livet och fördjupat min hunger efter korsets frihet.
Dessa båda texter sänds på begäran som e-post text eller som MS WORD fil via e-post.
Texten finns också att få som "gammaldags" läsning i pappershäftets form.
Beställ och ge bort till verkliga läsare och bedjare.
Några kortare artiklar av T. Austin-Sparks:
De ting som gör skillnad
Ett ansikte som lyser
Ett kärl lämpat till återupprättelse
Faderns syfte
Ett ansikte som lyser
Ett kärl lämpat till återupprättelse
Faderns syfte
Dessa artiklar sänds på samma villkor som hans böcker.
***********
Första prioritet:
Be för var och en i auktoritetsposition; 1 Tim 2:1-4
Storskiftesgatan 87
58334 Linköping, Sverige
Telefon + Fax: 013 213630
Mobil: 0709 349850
58334 Linköping, Sverige
Telefon + Fax: 013 213630
Mobil: 0709 349850
Feb. 18 INTERCESSION
READING - Mark chapter 6:1-29
- They went out and preached that people should repent. (V.12)
REFLECTION - Preaching Repentance
- When they first were sent to share the Gospel Jesus instructed them how to behave during their ministry. And when preaching they shared the necessity of repentance, that people had to repent in order to enter the Kingdom. A full gospel contents a preaching of sin and forgiveness and repentance…
INTERCESSION - Australia
- Have a look and read about the prayer challenges - and Prayer.
Teens and Youth leaders - about Building
This post is a greeting to youth leaders. It's real important lines
about teens and youth groups. Read the Article 'Building' below that is
written by Brian from US, working in Sweden and Europe. Working in
youth leadership is a wonderful and exciting ministry. But as leader you
can get frustrated. In that period is it so important to remember that
the Lord himself is the one building grace and discipleship. This is one
of the main messages in 'Building'.
/Dag Selander
***
B U I L D I N G
by Brian Mann
by Brian Mann
Ever wonder if you're being effective in the ministry you do? I do
all the time - and I think other youth workers wonder the same thing.
How do we know if we're truly making a difference in the lives of our
teenagers? How do we measure effectiveness or "success" in our ministry?
Is it about the number of teenagers who come to youth group or go out on mission trips? Is it about how awesome our program is or how teen leaders we have? Really - how do we know we're doing the right things?
I read books and visit websites about youth ministry - because I'm sure are cool people out there with better ideas than mine - and I'm always looking for new ways to share an old truth. Some books tell me how to be a good leader. Other books tell me how to be a good speaker or presenter. There are books about mentoring, about group games, about video ideas and mission outreaches, you name it - every one of them trying to show me how to be relevant and effective as a youth leader. All good stuff for sure.
But every youth leader wants to be relevant and effective. No one I know tries to bore teenagers with long talks or lame youth groups. We all strive to be as good and relevant and cool and fun as possible. Sometimes we 'succeed' and really impress our teenagers. We connect with them - a truth about God, a conversation, a personal story - and they get it. Other times, not so much.
Success is fun to talk about. Failure isn't. In the group that I help lead here in Sweden, we had ended last year with a big Christmas party. Everyone was there - we had a blast - it rocked. Then last week, we had our first youth group of the new year. Almost no teenagers came. People had good reasons - colds, flu, out of town, birthday parties, etc. But the night our leaders planned never happened. It's usually at those points where the question sneaks back at me - how do I really know if I'm effective in my ministry?
I was reading something a few days ago that made a lot of sense. An architect was explaining how, in ancient times, buildings were actually built in process, not from a pre-determined set of plans like they are today. In other words, the builder in charge had plenty of creative freedom even while the building was being built. In the end, success was determined by how well and beautifully the building was built, not by how closely it resembled the plans. That got me thinking.
Youth work is a kind of building process. The books we read can give us a blueprint in our mind of what ministry should look like. But God never really called you or me to build groups - he called us to make disciples. Disciples are Jesus-followers, people who strive to look like Jesus more everyday - basically little Jesus-es. This changes everything - because then it's not about following a preset plan. Instead, it's about the creativity God gives us as leaders in the building process of our teenagers' lives. This actually gives you and me creative influence in a teenager's life as they grow into who God wants them to be.
If every teenager is on his or her own journey of faith, then some are on the ground level of the building - wrestling, probably struggling with basic concepts of God and His ways. While others are several floors up, pursuing a daily walk with God, learning how to worship. (And a few seem stuck in the lift, constantly going up and down without much direction.) But God is the master builder, and youth workers are His hands and feet in the lives of teenagers. Youth evangelism, mentoring, friendship discipleship - it's all a building process. This was starting to remind me of a verse in the Psalms - "Unless the Lord builds the house, its builders labour in vain." (Ps. 127:1) Ouch.
I don't know about you, but that verse always wakes me up. It's like God's little kick in the butt. "Hey Brian, these are my teenagers and unless I'm calling the shots in your ministry, you're wasting your time." That's usually when I realize (again) that I've been trying to accomplish spiritual goals by human effort (again) - doing my best to be a good leader with a cool youth group in the process - and all the time wondering how well everyone thinks I'm doing.
I guess the point is - we can't know. We can't really know if we're being effective. But it's ok. We can trust in the God who made us, made teenagers, and decided to put us together for a season of ministry. We can trust that our interactions with teenagers will bear fruit one day. Back to the building analogy, it's like the people in the Middle Ages who spent their entire lives building the great cathedrals of Europe. Because they often took centuries to build, most of the builders would never live long enough to see the beauty and splendour of the finished work. They had to trust that their work wasn't in vain. And that's pretty much what you and I have to do. But that's good news.
"He who began a good work in you will carry it on to completion until the day of Christ Jesus." (Phil 1:6) Keep trusting God's plan for your teenagers' lives. And keep striving for passionate, relevant, fun, life-changing youth ministry. It's so important and so needed. But don't get caught up in creating the perfect youth group according to someone's idea - even your own. God has to build the house. Be with your teenagers, live life with them, show them Jesus. And don't miss the building process - even if it's one brick at a time.
Is it about the number of teenagers who come to youth group or go out on mission trips? Is it about how awesome our program is or how teen leaders we have? Really - how do we know we're doing the right things?
I read books and visit websites about youth ministry - because I'm sure are cool people out there with better ideas than mine - and I'm always looking for new ways to share an old truth. Some books tell me how to be a good leader. Other books tell me how to be a good speaker or presenter. There are books about mentoring, about group games, about video ideas and mission outreaches, you name it - every one of them trying to show me how to be relevant and effective as a youth leader. All good stuff for sure.
But every youth leader wants to be relevant and effective. No one I know tries to bore teenagers with long talks or lame youth groups. We all strive to be as good and relevant and cool and fun as possible. Sometimes we 'succeed' and really impress our teenagers. We connect with them - a truth about God, a conversation, a personal story - and they get it. Other times, not so much.
Success is fun to talk about. Failure isn't. In the group that I help lead here in Sweden, we had ended last year with a big Christmas party. Everyone was there - we had a blast - it rocked. Then last week, we had our first youth group of the new year. Almost no teenagers came. People had good reasons - colds, flu, out of town, birthday parties, etc. But the night our leaders planned never happened. It's usually at those points where the question sneaks back at me - how do I really know if I'm effective in my ministry?
I was reading something a few days ago that made a lot of sense. An architect was explaining how, in ancient times, buildings were actually built in process, not from a pre-determined set of plans like they are today. In other words, the builder in charge had plenty of creative freedom even while the building was being built. In the end, success was determined by how well and beautifully the building was built, not by how closely it resembled the plans. That got me thinking.
Youth work is a kind of building process. The books we read can give us a blueprint in our mind of what ministry should look like. But God never really called you or me to build groups - he called us to make disciples. Disciples are Jesus-followers, people who strive to look like Jesus more everyday - basically little Jesus-es. This changes everything - because then it's not about following a preset plan. Instead, it's about the creativity God gives us as leaders in the building process of our teenagers' lives. This actually gives you and me creative influence in a teenager's life as they grow into who God wants them to be.
If every teenager is on his or her own journey of faith, then some are on the ground level of the building - wrestling, probably struggling with basic concepts of God and His ways. While others are several floors up, pursuing a daily walk with God, learning how to worship. (And a few seem stuck in the lift, constantly going up and down without much direction.) But God is the master builder, and youth workers are His hands and feet in the lives of teenagers. Youth evangelism, mentoring, friendship discipleship - it's all a building process. This was starting to remind me of a verse in the Psalms - "Unless the Lord builds the house, its builders labour in vain." (Ps. 127:1) Ouch.
I don't know about you, but that verse always wakes me up. It's like God's little kick in the butt. "Hey Brian, these are my teenagers and unless I'm calling the shots in your ministry, you're wasting your time." That's usually when I realize (again) that I've been trying to accomplish spiritual goals by human effort (again) - doing my best to be a good leader with a cool youth group in the process - and all the time wondering how well everyone thinks I'm doing.
I guess the point is - we can't know. We can't really know if we're being effective. But it's ok. We can trust in the God who made us, made teenagers, and decided to put us together for a season of ministry. We can trust that our interactions with teenagers will bear fruit one day. Back to the building analogy, it's like the people in the Middle Ages who spent their entire lives building the great cathedrals of Europe. Because they often took centuries to build, most of the builders would never live long enough to see the beauty and splendour of the finished work. They had to trust that their work wasn't in vain. And that's pretty much what you and I have to do. But that's good news.
"He who began a good work in you will carry it on to completion until the day of Christ Jesus." (Phil 1:6) Keep trusting God's plan for your teenagers' lives. And keep striving for passionate, relevant, fun, life-changing youth ministry. It's so important and so needed. But don't get caught up in creating the perfect youth group according to someone's idea - even your own. God has to build the house. Be with your teenagers, live life with them, show them Jesus. And don't miss the building process - even if it's one brick at a time.
Source: yo-ho.net
Feb. 17 INTERCESSION
READING - Mark chapter 5:21-43
- Jesus realized that power had gone out from him. (V.30)
REFLECTION - Blessed by his presence
- Her thought was: "If I just touch his clothes, I will be healed." And Jesus realized that power had gone out from him. Jesus is able to help this woman sick since many years ago. Jesus is able. He has healing resources. And he heals. But the most blessing gift is to be blessed by his presence receiving his empowering faith …
- Her thought was: "If I just touch his clothes, I will be healed." And Jesus realized that power had gone out from him. Jesus is able to help this woman sick since many years ago. Jesus is able. He has healing resources. And he heals. But the most blessing gift is to be blessed by his presence receiving his empowering faith …
INTERCESSION - Aruba
- Have a look and read about the areas - and Prayer.
- Have a look and read about the areas - and Prayer.
Emergent Churchrörelsen - OK eller villfarelse!?
Min BlogRoll är rätt så välfylld med bloggar av typen/Emergent Church och Emergent Conversation [EC]. Se min Blogroll och den rikliga menyn till vänster med hundratals weblogs!
Varför? Svaret är att jag dels är helt ny på blogosfären, dels har jag funnit EC som en frisk fläkt med alla sina frågeställningar.
Många analyser kring kyrka och strukturer - som jag brottats med under minst trettio år - fann jag intressanta. Dessutom ser vi i Den svenska kristenheten och i Västvärlden hur den unga generationen inte attraheras av kyrkan i allmänhet. Generation X verkar ha lämnat in.
Inga öppna kritiska eller ifrågasättande röster om
EC har nått mina öron. Under en tid har jag sökt att lära känna EC.
Fortfarande i min undersökande attityd har jag inte nåtts av några
omdömen av tveksamhet. Men när nu en del signaler når mig och min
förståelse av rörelsen börjar klarna, då vill jag hissa om inte 100 %
varningsflagg, så ett stort Frågetecken.
Idag är kyrkornas marknader så överfyllda av
andliga och para-andliga menyer att man inför alla erbjudanden bör fråga
sig: "Vilken Jesus?" ... Jesus varnar: "Se till att ingen bedrar er…
många skall komma i mitt namn och säga… och de skall leda många vilse."
(Matt 24:4f)
I den tid som råder behöver kyrkan alltmer vara
vaken och ha slipade instrument. Insikt, kunskap och praktisk utövande
av att pröva och andebedöma undervisning, rörelser och skeenden är
måhända viktigare idag än någonsin, i synnerhet som vi lever i ändens
tid.
Paulus säger: "Om någon kommer till er och
predikar en annan Jesus än den vi har predikat, eller om ni tar emot en
främmande ande eller ett främmande evangelium som ni tidigare inte tagit
emot, då fördrar ni det bara alltför väl… Sådana som de är falska
apostlar, ohederliga arbetare, och uppträder som Kristi apostlar" (2 Kor
11:4, 13).
EC talar ibland om att dess kallelse är att
ompröva kristen tro och kristenheten. Ett uttryck man använder är
"rethinking Christianity". En nyhetsreporter har kallat rörelsen en
'mega burnout', eftersom där finns så mycket av besvikna kristna som
lämnat de traditionella kristna kyrkorna.
En undersökning påstår att över 10 miljoner s.k. 'born-again'-kristna i USA har slutat gå i kyrkan. En tidning skriver: "Many emerging churches weave together elements from different religious traditions, especially Catholicism and Eastern Orthodoxy. Some are renewing medieval mystical practices such as 'walking the labyrinth.' It is a pick-it-yourself, mix-and-match approach stressing community and social justice. Hell is rejected because it makes God look like a torturer.'"
En undersökning påstår att över 10 miljoner s.k. 'born-again'-kristna i USA har slutat gå i kyrkan. En tidning skriver: "Many emerging churches weave together elements from different religious traditions, especially Catholicism and Eastern Orthodoxy. Some are renewing medieval mystical practices such as 'walking the labyrinth.' It is a pick-it-yourself, mix-and-match approach stressing community and social justice. Hell is rejected because it makes God look like a torturer.'"
Vanligen återkommande uttryck i rörelsen är: -
We're trying to get reconnected to Jesus - the radical Jesus. - We want
to put a more humane face on Christ. - Let's dialog and try to figure
out Jesus together. Någon ledande EC-företrädare skriver: - Clarity is
good, but sometimes intrigue may be even more precious.
Men klarhet är något grundläggande i den bibliska undervisningen tvärtemot denna tidsålders grundvärderingar i postmodernistisk anda.
Aposteln skriver:
- Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, fast det inte finns något annat. Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse. Det vi redan har sagt säger jag nu än en gång: om någon predikar evangelium för er i strid med vad ni har tagit emot, så skall han vara under förbannelse. Är det människor jag nu försöker få på min sida - eller Gud? Eller försöker jag ställa mig in hos människor? Om jag fortfarande ville vara människor till lags, skulle jag inte vara Kristi tjänare. Jag vill göra klart för er, bröder, att det evangelium som jag har predikat inte kommer från människor. Jag har inte fått det eller lärt mig det av någon människa. Jag har tagit emot det genom en uppenbarelse från Jesus Kristus. (Gal. kap. 1)
(Källa: David Wilkerson Nov 2005)Aposteln skriver:
- Jag är förvånad över att ni så hastigt avfaller från honom som har kallat er genom Kristi nåd och vänder er till ett annat evangelium, fast det inte finns något annat. Däremot är det några som skapar förvirring bland er och vill förvränga Kristi evangelium. Men om det än vore vi själva eller en ängel från himlen som predikade evangelium för er i strid med vad vi har predikat, så skall han vara under förbannelse. Det vi redan har sagt säger jag nu än en gång: om någon predikar evangelium för er i strid med vad ni har tagit emot, så skall han vara under förbannelse. Är det människor jag nu försöker få på min sida - eller Gud? Eller försöker jag ställa mig in hos människor? Om jag fortfarande ville vara människor till lags, skulle jag inte vara Kristi tjänare. Jag vill göra klart för er, bröder, att det evangelium som jag har predikat inte kommer från människor. Jag har inte fått det eller lärt mig det av någon människa. Jag har tagit emot det genom en uppenbarelse från Jesus Kristus. (Gal. kap. 1)
R E F L E K T I O N
Den svenska kristenheten behöver mer än någonsin de instrument som Herren gett sin kyrka för att pröva lära, undervisning, rörelser och trender. Ett exempel är EC Emergent Church-rörelsen som är mångförgrenad och inte en enhetlig rörelse.
- Vi behöver ta vara på egna lärdomar från senare modern kyrkohistoria, från pingströrelsens och trosrörelsens begynnelse. Till lärdomar vi tagit till oss från dessa rörelsers uppkomst är bl.a. att inte helt och hållet förkasta en rörelse på grund av avvikelser från traditionell lära och undervisning. Dock behövs prövandet.
- Vad vi bör komma ihåg när det gäller Emergent Church-rörelser är att där finns viktiga ting för kyrkan i övrigt att ta vara på. Det finns "faktiskt" - som statsminister Göran Persson brukar säga - mycket att ta vara på!
- Sedan är frågan hur vi bäst hanterar det som handlar om "avfall" och "ett annat evangelium" enligt Galaterbrevet.
Dag Selander
Editor M'Xp och fortfarande lärjunge på väg, typ/ortodox prokatolsk svenskkyrklig pentekostal luthersk småkarismatisk evangelikal protestant.
Post Scriptum
Själv kommer jag att ta tid på mig att sanera min BlogRoll, som kommer
att rensas. En del EC kan komma att stanna kvar, men mycket kommer
säkert att snart försvinna…
Så tänker jag i väntan på att få höra från alla dem som "kan" detta område här hemma i Sverige… Vad jag idag nu förstår, är att t.ex. trosrörelsen vist nog helt och hållet tycks låta bli att kommentera EC…
Att andra håller tyst förvånar mig inte, eftersom den byråkratiska organisationskulturen som råder i de gamla samfunden gör att ingen annan än "högsta" ledare vågar uttala sig. Därför undrar jag varför samfundsledare och biskopar inte alls hörts uttala sig i frågan om EC?
Den svenska kristenheten behöver mer än någonsin de instrument som Herren gett sin kyrka för att pröva lära, undervisning, rörelser och trender. Ett exempel är EC Emergent Church-rörelsen som är mångförgrenad och inte en enhetlig rörelse.
- Vi behöver ta vara på egna lärdomar från senare modern kyrkohistoria, från pingströrelsens och trosrörelsens begynnelse. Till lärdomar vi tagit till oss från dessa rörelsers uppkomst är bl.a. att inte helt och hållet förkasta en rörelse på grund av avvikelser från traditionell lära och undervisning. Dock behövs prövandet.
- Vad vi bör komma ihåg när det gäller Emergent Church-rörelser är att där finns viktiga ting för kyrkan i övrigt att ta vara på. Det finns "faktiskt" - som statsminister Göran Persson brukar säga - mycket att ta vara på!
- Sedan är frågan hur vi bäst hanterar det som handlar om "avfall" och "ett annat evangelium" enligt Galaterbrevet.
Dag Selander
Editor M'Xp och fortfarande lärjunge på väg, typ/ortodox prokatolsk svenskkyrklig pentekostal luthersk småkarismatisk evangelikal protestant.
Post Scriptum
Själv kommer jag att ta tid på mig att sanera min BlogRoll, som kommer
att rensas. En del EC kan komma att stanna kvar, men mycket kommer
säkert att snart försvinna…Så tänker jag i väntan på att få höra från alla dem som "kan" detta område här hemma i Sverige… Vad jag idag nu förstår, är att t.ex. trosrörelsen vist nog helt och hållet tycks låta bli att kommentera EC…
Att andra håller tyst förvånar mig inte, eftersom den byråkratiska organisationskulturen som råder i de gamla samfunden gör att ingen annan än "högsta" ledare vågar uttala sig. Därför undrar jag varför samfundsledare och biskopar inte alls hörts uttala sig i frågan om EC?
Feb. 16 INTERCESSION
READING - Mark chapter 5:1-20
- Go home to your family and tell them how much the Lord has done for you, and how he has had mercy on you. (V.19)
REFLECTION - Deliverance and mercy
- Jesus gave deliverance and mercy to people with evil spirits. Asked this special man to go home and tell what the Lord had done by mercy. Today we also have multitudes of people demon-possessed that need deliverance and mercy…
- Jesus gave deliverance and mercy to people with evil spirits. Asked this special man to go home and tell what the Lord had done by mercy. Today we also have multitudes of people demon-possessed that need deliverance and mercy…
INTERCESSION - Armenia
- Have a look and read about the areas - and Prayer.
- Have a look and read about the areas - and Prayer.
Magadan - och pionjären Olga
VAD VET VI OM MAGADAN?
Den som är allmänbildad vet säkert en hel del. Själv hade jag just fyllt 48 innan jag för första gången hörde talas om staden Magadan. Den kunskapen gavs mig i samband med en resa 1988.
Då berättade en man vid namn Gustav Scheller om sina besök i Fjärran Östern och Magadan. Det intryck hans skildring gjorde på mig är outplånligt. Han berättade om de oräkneliga straffångar därborta som när de dött i slavarbete kördes bort för att bli utfyllnads-material i vägbyggena i Magadan. Gustav Scheller berättade om hur han i detta Gulagområde upplevt en andlig dödsatmosfär, som han aldrig varit med om i sina dar. Se talande teckningar.
MAGADAN-området kan beskrivas som Stalins straffkoloni byggd på blod, död och slavarbete, skriver Bengt Samuel Forsberg
- i Ljus i Öster 2004:4. Han säger om Magadan och dess närregion att
man inte talat så mycket om dess historia men rymmer dess mera av
lidande. Hundratusentals fångar blev deporterade hit, de flesta helt
oskyldiga, förutom att de var artister, författar, ingenjörer, tillhörde
intelligentian eller var bekännande kristna. Området är känt för sina
guldfyndigheter som under sovjettiden till stor del bearbetades av dessa
fångar. En stor del av dagens invånare utgörs av fångarnas barn och
barnbarn.
OLGA RYBAKOVA är en av dem, en målmedveten späd
kvinna med ett intressant vittnesbörd och vision. Olga berättar, enligt
Ljus i Öster/B. S. Forsberg: - Min farfar var ingenjör och ansvarig för
fiskeflottans varv i Astrachan, där Volgafloden mynnar ut i Kaspiska
havet. För sin ärliga kom-mentar om en uppkommen arbets-situation blev
han deporterad till Magadan och fick tillbringa 20 år i fångläger. Där
växte min far upp till-sammans med familjen. Efter gymnasiet utbildade
jag mig till lärare och blev med tiden docent i vetenskaplig
marxism-leninism på universitetet. Vid den tiden visste jag ingenting om
den kristna tron, berättar Olga och fortsätter:
När systemet började rasa, 1990, hände något
märkligt. En dag när jag gick i en av universitetets korridorer upplevde
jag en meningslöshet och tomhetskänsla som fick mig själv att
ifrågasätta meningen med livet. Plötsligt klädde jag mina tankar i ord
och ropade: "Gud, det är omöjligt att leva utan dig i denna värld!" Det
var första steget till ett sökande efter frid med Gud. Jag började läsa
Bibeln och besöka olika kyrkor, både ortodoxa och evangeliskt kristna.
Efter några månader av sökande tog jag emot Jesus och blev döpt i en
trosförsamling. Jag var hungrig att få lära mig mer av Guds ord, och
tillgodogjorde mig det på olika sätt. Jag upplevde också att många andra
nykristna hade samma längtan att få en bättre grund att stå på. Den
undervisning som fanns tillgänglig i Magadan var samfundsbunden, och jag
som inte växt upp i den kristna miljön upplevde det väldigt snävt.
1994 efter fyra års vandring med Herren grundade Olga i all anspråkslöshet St. James' College, en fristående Bibelskola som hon fortfarande är rektor för. Härifrån har många elever gått ut och grundat nya församlingar bland ryssar och minoritetsfolk i de arktiska områdena norr om Magadan.
1994 efter fyra års vandring med Herren grundade Olga i all anspråkslöshet St. James' College, en fristående Bibelskola som hon fortfarande är rektor för. Härifrån har många elever gått ut och grundat nya församlingar bland ryssar och minoritetsfolk i de arktiska områdena norr om Magadan.
En av Olgas medarbetare i Magadan är ett annat exempel på
pionjärskap. Irina Krisjanovskaja, som grundat en kvinnotidning och som
besökt ett kvinnofängelse iVladiovostok, 2000 km söder om Magadan, ett
avstånd som mellan Kiruna och Brüssel. Mera om henne går att läsa i Ljus
i Östers tidning 2004:4 sid 10f.
R E F L E K T I O N
Den svenska kristenheten får genom Ljus i Öster-artikeln ett flertal utmaningar. Var och en som längtar efter att få ge mer av tid och talang i tron och lärjungaskap får idéer och inspiration av pionjärer som Olga och Irina samt från Gulag i Magadan.
Den svenska kristenheten får genom Ljus i Öster-artikeln ett flertal utmaningar. Var och en som längtar efter att få ge mer av tid och talang i tron och lärjungaskap får idéer och inspiration av pionjärer som Olga och Irina samt från Gulag i Magadan.
-- -- --
Mera om Magadan
* Om Gulag
* Bild Magadan seimchan
* Om Magadan history
* Läs mera om Gustav Scheller och Fjärran Östern
* Bild: Magadan Guldgruva
* karta region
* Om Ebenezers arbete.
* Aktuellt om Ljus i Öster
I Kristi skola - T. Austin-Sparks (8)
***
I Kristi skola
Av T. Austin-Sparks
Kapitel 8
Den lag som styr den gudomliga kärleken
Läsning; Joh 1:4, 2:3, 3:3, 4:13-14, 5:5-9, 6:33-35, 9:1-7, 11:1-6, 17, 21, 23, 25-26.
En nollpunkt
Alla de verser som vi har läst är egentligen en enda sekvens. De springer fram ur det första. "I honom var liv, och livet var människornas ljus." Du lägger märke till att de alla representerar en nollpunkt. Jesu mor sa till honom, 'De har inget vin'. Det finns inget att hämta fram.
Nästa kapitel är bara ett annat sätt att säga samma sak. Nikodemus kom till Jesus och la fram sin sak utifrån en utgångspunkt vilken han fann vara tillfredställande i förhandlingarna med Jesus, men det var en punkt långt från den som Jesus kunde acceptera. Han tog honom därför direkt tillbaka till nollpunkten och sa: "Ni måste födas på nytt". Vi kan inte börja vid någon annan punkt längre fram. Om du och jag ska kunna ha en levande relation måste vi gå tillbaka ända till denna punkt, vi måste backa till nollpunkten och börja från allra första början. "Ni måste födas från ovan". "Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike." Det är ingen mening med att vi begynner vid en punkt där vi ändå inte har någon förmåga att se.
Kapitel fyra är endast ytterligare ett sätt att ställa fram samma
sanning. Kvinnan är bankrutt, uttömd. Jesus för henne bit för bit ut i
ljuset och den slutliga reaktionen från henne är denna: 'Jag känner inte
till något om detta, jag har inget av det. Jag har kommit hit dag efter
dag, men jag vet inget om det som du talar om.' Hon befann sig vid
nollpunkten. Och sedan säger han: "Det är där vi börjar. Det vatten som
jag ger är inte beroende av dina resurser, av din förmåga, det är inte
något som hämtas ur din källa, inget som du kan producera och som jag
kan förbättra och utveckla. Nej, det är något som kommer enbart från
mig, det är något nytt som är skilt från dig, det är vatten som jag ger.
Vi börjar om från början när det gäller detta."
Sedan i kapitel fem är den Helige Ande noga med att göra det
fullständigt klart att denne stackars man befann sig i ett hopplöst
läge, att varje försök hade varit lönlöst, att allt hopp hade kommit på
skam. Under trettioåtta år, en livstid, hade han haft det på detta sätt
och hopplösheten är tydlig. Herren Jesus säger inte till honom, 'Du är
en stackars krympling. Jag ska ta hand om dig och efter en tids
behandling ska du vara på fötter. Jag ska se till att dina gamla lemmar
fungerar igen, ditt tillstånd ska förbättras. Inte alls. På ett
ögonblick, omedelbart, en helt ny begynnelse. Effekten av det han
åstadkommer är den samma som om mannen hade fötts på nytt. Detta är inte
att kurera den gamle mannen, det är att i grund göra en ny människa.
Det är något som förs in i situationen som inte fanns där tidigare, som
inte kunde produceras tidigare. Grunden för det fanns inte tidigare. Det
berodde enbart och odelat på Kristi handlande. Det fanns inget att
arbeta med, han begynte vid nollpunkten.
Kapitel sex - en stor folkskara. Var ska vi kunna köpa bröd som räcker till alla dessa. Situationen är ganska hopplös, men han hanterar den på sitt eget sätt och följer upp den med sin undervisning för att tolka det han gjorde genom att ge mat till den stora skaran. Han säger, 'Jag är det bröd som har kommit ner från himlen. Det finns inget här på jorden som kan fylla detta behov. Det måste komma från Himlen. Bröd från Himlen för att världen ska få liv, om inte, är världen död. Vi begynner på nollpunkten. (Bröden och fiskarna kan representera det mått av Kristus vi bär, vilket kan förmeras.)
Kapitel nio - den blindfödde mannen. Detta är inte en man som har förlorat sin syn och som får den tillbaka. Så är det inte alls. Guds härlighet visar sig inte i förbättring. Herrens härlighet visar sig genom uppståndelse. Det är det som görs tydligt här. Guds härlighet kommer inte genom att vi klarar av att producera något eller genom att vi lägger något i hans hand, något av vårt, något som han kan ta reda på och göra något av. Guds härlighet är helt och hållet något som kommer från Gud själv och vi kan inte lägga något därtill. Guds härlighet springer fram i nollägena. Mannen var född blind. Herren Jesus ger honom syn, något som han inte hade haft förut.
Kapitel elva summerar det hela. Om du sitter ner och betraktar Lasarus finner du att han förkroppsligar 'De har inget vin'. Han förkroppsligar 'Ni måste födas på nytt'. Han är ett 'Det vatten jag ger skall i honom bli en källa'. Han personifierar en bankrutt, han hade legat i graven i fyra dagar men Herren hanterar detta. Lasarus visar upp kapitel sex; 'Jag är det bröd som ger liv, det bröd som har kommit ner från himlen'. Lasarus är förkroppsligandet av kapitel nio, en man utan syn som får den av Herren Jesus. Lasarus sammanfattar allt detta.
Men om du lägger märke till det, när den Helige Ande summerar är han mycket noga med att stryka under och lyfta fram det faktum att Herren Jesus inte rör vid något om det inte ligger långt bortom mänsklig hjälp och räddning. Han går inte in, låter sig inte komma i kontakt med det förrän alla mänskliga tankar och försök nått en bankrutt, nått nollpunkten. Detta handlar inte om ett bristande intresse, en brist på sympati eller en brist på kärlek. Den Helige Ande lyfter fram och visar upp den kärlek som fanns där. Men kärleken är bunden till en lag.
Den styrande lagen - Herrens härlighet
Den gudomliga kärleken är bunden till en lag. Kärleken bärs av en regel så som Gud ser det. Guds kärlek är underställd en regel. Den är ställd under Guds härlighets lag. Han kan visa sin kärlek endast så långt den leder till hans förhärligande. Han låter sig styras av detta. I allt kärlekens utflöde är hans syfte detta att han ska bli förhärligad och förhärligandet är länkat till uppståndelsen. "Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?" "Din bror skall uppstå." Herrens härlighet finns i uppståndelsen och därför kräver kärleken att allt ska nå den position där endast uppståndelsen bär svaret; inget kurerande, inte ett läkande av den gamla människan.
Låt mig börja ända ifrån början om det nu är nödvändigt. Det finns fortfarande en mängd människor i denna värld som tror att det finns något som man kan bistå med till Guds ära och att kristendomen är något som människor kan forma och ta fram för Guds förhärligande. Detta är en gammal, väldigt gammal lögn, en villfarelse. Det är inte sant. Kalla det vad du vill. Det har olika namn, människans inneboende godhet, det inre ljuset, livsenergin. Hela Guds ord formulerar sig mycket skarpt mot detta. Jag börjar vid nollpunkten, och denna punkt betyder att jag inte kan bidra med något alls. Allt måste komma från Gud.
Själva det faktum att Guds gåva är evigt liv betyder att du inte har det förrän det har blivit dig givet. Du är blind tills Gud ger dig förmåga att se. Du är död tills Gud ger dig liv. Du är en krympling i all hopplöshet tills Gud gör något för dig och i dig som du inte kan göra själv. Om inte Gud gör detta, om inte han verkar, då ligger du där. Så har du det andligt sett. Du kan inte bidra med något.
Nikodemus, du har inget att komma med, du måste bli född på nytt. Jag kan inte göra något så som du nu kommer till mig. Du kvinna från Samaria, du äger inget och du vet det och erkänner det - där begynner jag. Du man vid Betesdas damm, du kan inget göra och du vet det - då beror allt på mig. Om det ska bli något alls, beror det på mig. Lasarus, vad kan du göra nu? Är det någon som kan göra något alls? Om inte jag kommer, som från himlen, kommer in och gör mitt verk finns inget där utom förgängelse.
Detta är en av de verkligt stora läxorna som du och jag måste lära i Kristi skola, detta att Gud begynner att verka vid nollpunkten för sitt förhärligandes skull. Och Gud kommer genom den Helige Ande att låta oss få veta och vara fullt medvetna om att det är ett intet, att föra oss till en faktisk nollpunkt och där låta oss förstå att allt är av honom. Du förstår, det är alltid slutmålet som styr Guds handlande och målet är hans förhärligande. Ta med dig detta ord genom Johannes evangelium igen - Guds härlighet i förhållande till Jesus. Vi nämnde tidigare att Guds storartade slutmål för oss i Kristus är härlighet, härlighetens fullhet. Men sedan har vi detta - inget kött kan berömma sig inför Gud, och vart för det oss?
"Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren." 1 Kor 1:29-31. Vad är det sammankopplat med? - Honom "som Gud för oss har gjort till vishet, rättfärdighet, helgelse och återlösning, för att det skall ske som står skrivet: Den som berömmer sig skall berömma sig av Herren." Det är en fråga om vad han har gjorts till för oss. Inget kött ska berömma sig inför Gud. "Jag ger inte min ära åt någon annan." Jes 42:8, 48:11. Därför hör allt detta till Herrens sak, han kommer att se till att allt förblir i hans händer. 'När Jesus nu hörde… stannade han två dagar där han befann sig', Joh 11:6. I kärlek, styrd av kärlek för att Guds härlighet skulle uppenbaras höll han sig undan.
Har vi kommit till rätta med det här? Vi tar så lång tid på oss att lära oss dessa grundläggande lektioner. Vi håller fortfarande fast vid idéer om att vi kan göra och producera något och alla våra bedrövliga dagar är bara resultatet av en fortsatt förhoppning om att vi på något sätt kan förse Herren med något. När vi då inte hittar något, bryter vi samman gång efter annan blir olyckliga, djupt olyckliga. Det tar oss så lång tid att komma dit där vi fullständigt och slutgiltigt gör upp med detta. Om vi levde lika länge som människor levt på denna jord skulle vi inte kunna bidra med ens det minsta som Gud kunde acceptera och använda för vår frälsning, vår helgelse, vårt förhärligande; inte något alls.
Allt han kan använda är Sonen. Och måttet på vårt slutliga förhärligande kommer att vara lika med måttet av Kristus i oss och bara det. Det kommer att vara skillnader i härlighet liksom en sak är olik den andra. Solen äger en härlighet, månen en annan, stjärnorna en tredje. Det kommer att vara skillnader i graden av härlighet och denna skillnad kommer sist och slutligen att bero på måttet av Kristus som var och en av oss bär. Detta beror i sin tur på hur mycket du och jag genom tro gör Kristus till grund för våra liv, bas för vårt dagliga liv, för själva existensen och varandet, hur mycket den princip som ligger till grund för dessa välkända ord finner tillämpning i oss. "Icke vad jag är, men vad du är." Kristus är själva härligheten, 'Lammet är härlighetens fullhet i Emanuels land'.
Kära vänner, vadhelst ni far vidare med, ta med er detta: Från Guds synpunkt beror livets härlighet helt och hållet på vår tros omfattande, trons tillägnande och trons uppskattande av Kristus och det finns ingen härlighet till reds för oss varken nu eller i den tid som kommer utom på denna grund och på detta sätt. Jag är medveten om att detta är så enkelt, så elementärt men det är också det som anger riktning och som styr i fullaste mått.
Härlighet - att Herren ska förhärligas i oss. Vad skulle kunna vara större än att Herren blir förhärligad i oss? Guds härlighet hör ihop med uppståndelsen, och denna uppståndelse hör honom allena till, den är unik, den är hans. Om Gud ska förhärligas i oss måste du och jag hämta detta liv från honom och leva detta liv utifrån honom som uppståndelsen och livet, göra det dag för dag, och känna honom som detta under det att vi vandrar genom livet.
SLUT
----------
De artiklar som distribueras till Bönehus Norden och Bönehus Östergötland
kan användas fritt och sändas vidare för att verka fram mera bön.
Låt dina vänner ta del av dem och föreslå dem att länka sig till Bönehuset.
Dessa bönehus är i hög grad relaterade till och understödda av Intercessors Network
med dess förgreningar i mer än 100 nationer.
***********
Första prioritet:
Be för var och en i auktoritetsposition; 1 Tim 2:1-4
Storskiftesgatan 87
58334 Linköping, Sverige
Telefon + Fax: 013 213630
Mobil: 0709 349850
58334 Linköping, Sverige
Telefon + Fax: 013 213630
Mobil: 0709 349850
I Kristi skola - T. Austin-Sparks (7b)
***
I Kristi skola
Av T. Austin-Sparks
Kapitel 7 (b)
Inlärning under smörjelsen
forts. från 7a
Den första lektionen i Kristi skola
När du väl är inne börjar lektion ett här. Det är endast ett återupprepande av vad vi så kraftfullt har fört fram i tidigare stycken. Den första lektionen i Kristi skola som den Helige Ande ger oss handlar om vad vi har nämnt som olikheten mellan, den fullständiga skillnaden mellan oss och Kristus. Detta är kanske inte bara den första lektionen men en pågående lektion genom hela livet. Men detta är den sak som den Helige Ande börjar med, den fullständiga olikheten mellan vad Kristus är och vad vi är. Ta fram Johannes evangelium igen och läs det stilla och målmedvetet med denna utgångspunkt. Så olik Kristus är jämfört med andra människor, till och med jämfört med sina egna lärjungar. Du kan gå vidare från Johannes evangelium till de andra evangelierna med samma tanke i botten.
Det kommer att bli en ordentlig lektion om den Helige Ande är med dig vid den läsningen. Så i grunden annorlunda han är! Den skillnaden är åter och återigen fastslagen. "Ni är nerifrån, jag är ovanifrån." Joh 8:23. Häri ligger skillnaden, och den skillnaden blir till sammanstötning vid varje punkt, en sammandrabbning i synsätt och bedömning, sammanstötning mellan olika mentalitet och inställning, tänkesättens drabbning, idéernas kamp, värderingarnas strid, en tvekamp i allt mellan honom och de andra - också med lärjungarna som är med honom i skolan. Hans natur är annorlunda. Han bär en himmelsk natur, en gudomlig natur. Ingen annan har en sådan. Han har ett himmelskt sinne, ett himmelskt tänkesätt. De andra har en jordisk mentalitet och dessa två går inte ihop, inte på någon punkt. När sista ordet är sagt återstår ett gigantiskt gap mellan de båda. Han är helt och hållet annorlunda.
Om det nu är så, säger du, så befinner vi oss i ett väldigt ogynnsamt läge. Han är sådan han är och vi är något helt annat. Men detta är helt enkelt skolans natur och innebörd. Hur ska denna svårighet, detta problem få sin lösning? Hans lösning finns i de ord som han hela tiden upprepar, orden om en tid då han ska vara i dem och de i honom, och när den tiden är inne kommer de att i den innersta och djupaste delen av sin varelse vara så olik det de är i varje annan del. Med detta menar jag att det som är Kristus kommer att finnas i dem, och allt detta som Kristus är vilket är helt och fullständigt annorlunda. Vid något tillfälle tänker dessa att det vore kanske bäst att agera på ett sätt men detta som är helt annorlunda inombords tillåter dem inte att göra som de tänkt. Vid ett annat tillfälle kanske de tänker att det inte är särskilt klokt att fortsätta med en uppgift men det som är så olikt längst in säger med skärpa sitt 'Fortsätt'.
Den yttre människan säger 'Det är galenskap. Jag bjuder in en katastrof.' Den inre människan bjuder dig att fortsätta. Dessa båda kan inte förenas. Han finns i det innersta och han är fullständigt annorlunda. Vår utbildning har som mål att lära oss att följa honom, att gå hans väg. "Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv… och följa mig." Förneka sig själv: Dina argument, dina bedömningar, ibland till och med ditt förnuft. Följ mig - och Kristus är den som får rätt vid varje tillfälle.
Människor har gjort de mest galna saker ur världens perspektiv men det visade sig ändå att de hade rätt till sist. Detta är inte en uppmaning till dig att sätta igång med galenskaper. Jag talar om Kristi auktoritet i det inre, skillnaden mellan Kristus och oss vilket är den första lektionen som den Helige Ande ger var och en som har begynt Kristi skola. Första lektionen visar denna oerhörda skillnad, denna väldiga klyfta som slår fast att han är ett och vi något helt annat och att vi inte kan vara säkra på att vi befinner oss på rätt spår om vi inte överlåter allt till honom.
Detta är anledningen till att bönen har en sådan central plats i Guds barns liv, och detta är orsaken till att bönen hade så stort utrymme i hans liv när han var här. Herren Jesu böneliv är, på ett sätt, det största problem som du stöter på. Han är Kristus, han är Guds son, han står under smörjelsen, han bär inte på någon synd, ändå, ändå måste han tillbringa en hel natt i bön efter en lång dags hårt arbete. Åter och åter finner du honom bedjande. Varför måste han be? Därför att det finns andra saker som trycker på och påverkar. Det finns andra företeelser som ropar på uppmärksamhet, som väntar gensvar och propsar på lydnad. Han är tvungen att befinna sig i linje med smörjelsen, i ständig harmoni med den Helige Ande under vars styre han har ställt sig, därför kan han inte besluta om något utifrån sig själv. Om han var tvungen att göra så, hur är det då med oss? Vi befinner oss inte ens på hans syndfria nivå. Vi bär allt det i vår natur som gör våldsamt motstånd mot Gud, hans sinne och hans vilja. Hur mycket mera nödvändigt blir det inte då för oss att skaffa ett böneliv genom vilket Anden ges tillfälle att föra oss rätt, hålla oss i linje med Guds syfte, leda oss på Herrens väg och rota oss i Herrens tid.
Mina kära, om det är något ett Guds barn kommer att lära under den Helige Andes välde så är det hur olik han är jämfört med oss, hur olika vi är i jämförelse med honom, så fullständigt annorlunda. Men, välsignad vare Gud, om vi verkligen är Guds barn är denna fullständiga olikhet inte bara något objektivt men också något invärtes mitt i denna tidsålder. Detta är den andra fasen i fråga om detta annorlundaskap.
Den första fasen handlar om skillnadens faktum. Skulle du vilja ta ställning och acceptera detta? Skulle du just nu, vid denna punkt, ordna upp denna sak? Herren Jesus är helt och hållet annorlunda jämfört med mig. Till och med då jag tycker att jag är som mest rätt är han alltfort helt annorlunda och jag kan aldrig, aldrig någonsin, lita på min egen känsla för det som är rätt tills jag har överlåtit mitt rättsmedvetande till honom. Detta är att gå väldigt långt, men det är helt nödvändigt.
Många av oss har lärt dessa lektioner. Vi talar inte utifrån något som vi har läst, vi talar utifrån vår erfarenhet. Vi har ibland varit övertygade om att vi har haft rätt och har gett oss iväg på basis av vår känsla av att vara rätt, och så har vi kommit på skam och hamnat i en förfärlig dimma av rådlöshet och förvirring. Vi var säkra på att vi var rätt, men se nu var vi har hamnat. Och när vi funderar över det och tar det inför Herren måste vi fråga oss själva om vi dröjde inför Herren och väntade på honom i tillräcklig grad i fråga om denna sak. Var vi inte en aning förhastade i vår känsla av att vara rätt? Det är som med David och arken.
Davids motiv var i ordning och hans förståelse av Guds syften var klar. Det var rätt att Gud ville ha arken i Jerusalem men David tog till sig detta i sitt sinne som en idé och den verkade fram stor entusiasm inom honom och så gjorde han en vagn. Hans motiv, hans goda motiv, en god idé, en hängiven ande, all detta förde med sig stora problem. Herren slog Ussa och denne dog inför Herren och arken ställdes undan i Obed-Edoms hus och där stod den kvar. Allt detta för att en man hade en bra idé men glömde att vara stilla inför Herren. Du känner till fortsättningen.
Senare talade David med leviternas huvudmän, "Helga er tillsammans med era bröder och hämta sedan Herrens, Israels Guds, ark upp till den plats som jag har gjort i ordning åt den. Eftersom ni inte var med förra gången, bröt Herren, vår Gud, ner en av oss. Vi sökte ju inte honom på rätt sätt."
Instruktionerna fanns till reds hela tiden men han hade inte varit stilla inför Herren. Om David hade tagit med sig sin gudfruktiga entusiasm i stillhet inför Herren, hade han kunnat dirigera honom till de instruktioner som han hade gett till Mose och han hade sagt sitt ja och hade också sagt 'Kom bara ihåg att det är så här man ska bära den." Ingen skulle ha behövt bli dödad, ingen fördröjning, saker och ting hade förlöpt utan svårighet.
Vi får kanske tag på verkligt bra idéer som främjar Herrens sak, men vi måste ge dem till Herren för att vara säkra på att de inte är något vi använder för Herrens sak, istället måste de vara något av Herrens sinne som fötts i oss. Det är oerhört viktigt att vi lär oss Kristus; han är så annorlunda.
Du förstår att detta delar upp kristna i stort i två grupper. Kristna kan i det stora hela sorteras i två kategorier. Den ena gruppen består av kristna vilkas kristendom är något objektivt, något utvärtes. Den handlar om att ha tagit till sig en kristen livsstil. De gör en hel del saker som de annars inte skulle ha gjort. De går i kyrkan, de läser Bibeln, en rad saker som de inte gjorde förut och de låter bli att göra en hel del av vad de gjorde tidigare. Detta är ungefärligen vad som räknas i denna grupp. Allt handlar om att göra och inte göra, att gå eller inte gå, att vara en god kristen utvändigt. Detta är en stor grupp med sina olika skiftningar av ljus och mörker, verkligen en stor gruppering.
Sedan finns det andra som befinner sig i Kristi skola, för vilka det kristna livet är något inre, en vandring med Herren, en hjärtats gemenskap med Herren i dess varierande mått. Detta är dess natur, en verklig inre vandring med en levande Herre i hjärtat. Skillnaden mellan de båda grupperna är avsevärd.
Andens lag eller verktyg för inlärning
Jag måste försöka avrunda detta. Denna fullständiga olikhet. På vilket sätt gör Anden denna stora skillnad känd för oss? Anden talar ju inte till oss på ett språk och med ord som hörs. Vi hör inte en yttre stämma som säger, 'Här är vägen, vandra på den'. Hur kan vi då förstå och veta? Det handlar om vad Paulus kallar 'Livets Andes lag i Kristus Jesus'. 'I honom var liv och livet var ljus'. Hur kan vi veta, på vad sätt kan vi nå insikt i denna sak som gäller skillnaden mellan vår väg, våra tankar, våra känslor och Herrens? Hur får vi tag på ljuset? Livet var ljuset. "Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus." Joh 8:12. Livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort mig fri från syndens och dödens lag. Andens instrument, om jag får använda ett sådant uttryck, för vår skolning är liv i Kristus. Detta innebär att vi förstår Andens tanke och väg i en särskild sak genom livets inre beröring, genom att urskilja och känna igen liv, gudomligt liv. Eller, å andra sidan, om vi är känsliga i Herren vet vi när Anden inte är ens med något genom en känsla av död, död i den riktningen.
Detta är en sak som ingen kan lära oss med ordens hjälp, genom att föreläsa. Men det är något vi kan veta. Du kan veta genom reaktioner, ofta våldsamma reaktioner. Du väljer en väg, och du möter en häftig reaktion. Du kämpar i en särskild riktning för att se en sak förverkligas och om du bara stannade upp något lite för att se skulle du förstå att det är du som försöker driva igenom denna särskilda sak. Du ser att det inte finns någon spontanitet i det, den spontanitet som kännetecknar Herren. Du vet att Herren inte kommer till uttryck där. Du vet med dig att det saknas spontanitet och frid. Man måste skjuta på och tvinga för att något ska hända. Ni vet alla mer eller mindre, tror jag, alla ni som är sanna Guds barn vad jag talar om.
Men, kom ihåg, detta är Andens verktyg i den skola där man lär sig Kristus - liv. Kännetecknet på en andeledd, andesmord man eller kvinna är att de är levande, att de både tjänar i liv och förmedlar liv. De vet genom denna livets lag var Herren finns, vad han bekänner sig till, vad Herren söker, vad han vill ha. Detta är det sätt på vilket de skaffar sig kännedom. Ingen röst hörs, inga yttre bilder eller symboler, men på djupet i anden fäller livet avgörandet, livets Ande avger där sin dom.
Så utomordentligt viktigt det är för oss att leva inför Gud i Kristus Jesus. Det är nödvändigt för oss att hela tiden få tag på liv. Om bara fienden kan få grepp om oss med sin dödens ande och föra vår ande in under dödens täckelse kommer han genast att skära av ljuset och få oss att famla oss fram och fråga var vi är och vad vi borde göra. Han är alltid ute efter att åstadkomma detta och vi måste hela tiden kämpa för livet. Allt som har med förverkligandet av Guds syfte är sammanlänkat med detta Liv. Detta Liv är den faktiska summan av alla Guds syften.
På samma sätt som ett frö bär liv, inte bara sitt eget liv men det fullvuxna trädets liv, och detta liv om det ges utrymme leder till framväxten av ett stort träd, så finns också i det liv som vi mottar som andligen nyfödda all den styrka vilken härbärgerar Guds fulla, sammanfattade och slutgiltiga tanke. Fienden är ute efter att, inte bara skära av livet, men också för att hindra Guds slutliga intresse av och angelägenhet om att se detta liv som är givet till oss komma till fullt uttryck, detta eviga liv som är givet till oss nu.
Anden har alltid omsorg om detta liv och han säger till oss 'Skydda, försvara detta liv'. 'Tillåt inte att något kommer in för att störa detta liv.' Närhelst något bedrövar Anden och hindrar det livets verksamhet, se då till att genast söka skydd i det dyrbara blodet som står som vittne mot all död, detta dyrbara Jesu blod, detta oförstörbara liv, det som vittnar i Himlen om seger över synd och död genom vilket du befrias från fiendens hindrande hand.
Det blodet är den grund på vilken vi måste stå för att kunna ta itu med allt som bedrövar Anden och som lägger hinder ivägen för att livet ska verka, det liv genom vilket vi lär känna Kristus, lär känna Kristus på ett levande sätt hän mot en ständigt växande fullhet.
Må Herren hjälpa oss.
I Kristi skola - T. Austin-Sparks (7a)
***
I Kristi skola
av T. Austin-Sparks
Kapitel 7 (a)
Inlärning under smörjelsen
I Kristi skola
av T. Austin-Sparks
Kapitel 7 (a)
Inlärning under smörjelsen
Läsning: Matt 11:29, Joh 1:51, Matt 3:16, Joh, 1:4, Rom 8:2, 2 Kor 3:16-18.
Kristi skola; den skola där Kristus är själva lektionen och Anden är läraren, den skola där undervisningen inte är något yttre utan åstadkommer inre förvandling, där undervisningen inte förmedlar saker men handlar om ett inre verkande utifrån vilket Kristus blir en del av oss genom erfarenhet - detta är denna skolas natur.
Smörjelsens mening
"Ni ska få se Himlen öppen." Han såg himlen öppnas och Guds Ande sänkte sig ner över honom.
Vad menas med den Helige Andes smörjelse? Det är inget annat än och inget mindre än att den Helige Ande intar sin plats som absolut Herre. Smörjelsen för med sig Herrens Andes fullständiga välde. Detta betyder att allt annat välde har satts åt sidan, vilket innefattar vårt styre i våra liv, våra sinnens välde, vår viljas herradöme, våra begärs makt och det inflytande andra utövar över våra liv. Alla dessa intressen och alla dessa influenser måste ge plats åt den Helige Andes välde utan reservation, annars kan man inte lära känna och leva under denna smörjelse.
Detta är anledningen till att Herren Jesus gick ned i Jordans flod, förebildligt ner i döden och graven, representerande människan och från den stunden lät han aldrig, inte på något sätt, sitt eget liv styra när han utförde Guds vilja utan ställde sig själv fullständigt under Guds Ande i varje detalj. Jordans grav lyfter fram åsidosättandet av allt välde som vägrar underordna sig, allt annat herravälde och varje slags inflytande. Om du läser om Kristi andliga liv i evangelierna kommer du att se att det var vid denna ståndpunkt han hela tiden höll fast.
De inflytanden och influenser som försökte påverka honom och styra hans vägar var många och starka. Ibland kunde det vara den fulla styrkan i satans angrepp för att få honom att agera för att stärka sin egen sak och till och med för att rädda sitt eget liv. Vid andra tillfällen klädde fienden sig i kära medarbetares argument och övertalning i deras försök att hindra honom att färdas dit han skulle eller för att få honom att förlänga sitt liv genom att bespara sig lidande.
Dessa inflytanden kom från alla håll, på många sätt och alla försökte få grepp om honom och en hel del av råden verkade till och med vara både visa och goda. Till exempel när det gällde att besöka lövhyddohögtiden; man närmast tvingade honom - Det är något som alla gör, om du inte går dit, kommer man att titta snett. Om du verkligen vill få ett godkännande, måste du falla in i ledet och göra det som är religiöst acceptabelt. Om du inte kommer med förlorar du i anseende, ditt inflytande snörs av, din möjlighet att hjälpa minskar. Vilken vädjan detta är om du nu har något särskilt på ditt hjärta, något av
Guds sak på ditt hjärta, något vars välgång är av största vikt.
Sådana var dessa inflytanden som ständigt nötte på honom. Men antingen det nu var satan som kom med all list och skicklighet, med insinuationer och i direkt attack eller det var genom kära lärjungar och nära medarbetare, hurudan argumenteringen än var kunde inte den mannen rubbas en hårsmån från sin princip. 'Jag befinner mig under smörjelsen, jag har givit mig till den Helige Andes absoluta suveränitet och välde och jag kan inte ändra på detta, vad det än må kosta. Om det kostar mig mitt liv, mitt rykte, mitt inflytande, om det så kostar allt som jag håller kärt, kan jag ändå inte agera om jag inte vet genom den Helige Ande att det är Faderns vilja och inte någon annans vilja, Faderns tanke och inte någon annans, att detta kommer från Fadern.'
Detta är smörjelsens innebörd. Ber du om den Helige Andes smörjelse? Varför ber du om denna smörjelse? Är smörjelsen något som du stävar efter? Av vilken anledning? För att du ska bli använd, för att du ska kunna ha makt och kraft, ha inflytande, för att kunna göra en mängd underbara saker? Det främsta och förnämligaste som smörjelsen innebär är att vi inte kan göra något alls utom det som smörjelsen leder oss att göra. Smörjelsen tar bort allt från våra händer. Smörjelsen tar ansvar för ditt rykte. Smörjelsen tar ansvar för förverkligandet av Guds syfte. Smörjelsen tar fullständig makt och kontroll över allt och allt kommer från den stunden att finnas i den Helige Andes händer. Och vi måste komma ihåg att om vi ska kunna lära oss Kristus så måste detta inlärande av Kristus ske genom den Helige Andes arbete med oss, vilket innebär att vi måste följa exakt samma väg som Kristus gick efter princip och regel.
Vi finner att vi inte har läst särskilt långt i Johannes
evangelium, vilket i särskild grad är Kristi skolas evangelium, förrän
vi får höra honom säga: "Sonen kan inte göra något av sig själv." "De
ord som jag talar till er, talar jag inte av mig själv." Mina gärningar
är inte mina. "Fadern har gett mig gärningar att fullborda."
"Sonen kan inte göra något av sig själv." Detta är den negativa sidan av smörjelsen, emedan den positiva kan summeras i ett enda ord - Fadern allena. Detta skiljer sig kanhända från den syn på smörjelsen som vi hittills har haft. Oh, att få vara smord av den Helige Ande! Vilka under vi kommer att få se, vilket underbart liv det ska bli. Det första, och något som inte går att ändra, som kan sägas om smörjelsen är att den binder oss till Guds Andes herravälde så att inget kan uträttas om inte han verkar fram det. Inget alls! Detta är ingen trevlig upplevelse om det naturliga livet är starkt och på väg att nå sina mål. Man måste ta vägen om Jordan innan det blir tal om smörjelse. Att lägga den naturliga styrkan och självlivet åt sidan är en absolut nödvändighet därför att i grund och botten bär smörjelsen med sig Andens fullständiga välde.
"Sonen kan inte göra något av sig själv." Detta är den negativa sidan av smörjelsen, emedan den positiva kan summeras i ett enda ord - Fadern allena. Detta skiljer sig kanhända från den syn på smörjelsen som vi hittills har haft. Oh, att få vara smord av den Helige Ande! Vilka under vi kommer att få se, vilket underbart liv det ska bli. Det första, och något som inte går att ändra, som kan sägas om smörjelsen är att den binder oss till Guds Andes herravälde så att inget kan uträttas om inte han verkar fram det. Inget alls! Detta är ingen trevlig upplevelse om det naturliga livet är starkt och på väg att nå sina mål. Man måste ta vägen om Jordan innan det blir tal om smörjelse. Att lägga den naturliga styrkan och självlivet åt sidan är en absolut nödvändighet därför att i grund och botten bär smörjelsen med sig Andens fullständiga välde.
Du lägger märke till detta faktum i 2 Kor 3:16. "Närhelst någon
omvänder sig till Herren", när Herren blivit det man ser på, då tas
slöjan bort. Och vi alla som med avtäckt ansikte skådar Herrens
härlighet som i en spegel, vi förvandlas till en och samma bild, från
härlighet till härlighet. Det sker genom Herren, Anden." - eller, det
sker genom Anden, som är Herre.
Du befinner dig i skolan där du ser Kristus och upplever det inre lärandet av Honom, och så förvandlas du till hans avbild under Andens välde. Så är det närhelst någon omvänder sig till Herren, när Herren är målet framför oss, den som vi väljer att se på! Ändå är det så med oss, med oss kristna, med oss som är så hängivna och uppriktiga kristna att det tar så otroligt lång tid att lära sig att se enbart på Jesus, att ha honom som enda mål. Säger jag för mycket nu?
Vi menar att vi älskar Jesus: ja, men vi är också väldigt förtjusta i att få vår egen vilja fram och vi tycker inte om att den störs. Är det någon av oss som har nått en sådan nivå andligen där vi inte har besvär alls med Herren? Nej, vi finner oss jämt och ständigt i situationer där vi tror att det ligger i Herrens intresse att vi ger oss av i en särskild riktning, men finner att Herren inte ger sin tillåtelse. Herren låter oss inte göra det och vi står avslöjade och mår dåligt. Vårt hjärta var verkligen brinnande för det där. Det var inte alls lätt, verkligen inte lätt att säga, nåväl Herre, jag är lika nöjd med detta som om jag hade fått göra det jag ville. Jag gläds alltid över att göra din vilja.
Vi blir besvikna över att Herren inte ger oss lov att göra det vi tänkt, eller när han fördröjer det. Så hemskt det känns. Om vi bara fick sätta igång. Sådana dröjsmål avslöjar oss. Är inte detta sant om de allra flesta av oss? Naturligtvis är det sant. Vi passar i denna beskrivning och det visar att vi trots allt inte har Herren för ögonen i den utsträckning som vi trodde. Vi har ett annat syfte vid sidan om och nära knutet till Herren och detta handlar om något som vi vill vara eller som vi vill åstadkomma, något som vi vill ha eller kanske en plats, ett ställe vi gärna vill vara på. Det finns där och den Helige Ande känner till det. I denna Kristi skola, där Guds syfte och mål är Kristus, bara Kristus, Kristus fullständigt, där har smörjelsen den betydelsen att Kristus måste vara Herre genom Anden. Smörjelsen har den rollen och den positionen. Nog nu om smörjelsens betydelse. Detta var sant om Honom och så måste bli om oss.
Du befinner dig i skolan där du ser Kristus och upplever det inre lärandet av Honom, och så förvandlas du till hans avbild under Andens välde. Så är det närhelst någon omvänder sig till Herren, när Herren är målet framför oss, den som vi väljer att se på! Ändå är det så med oss, med oss kristna, med oss som är så hängivna och uppriktiga kristna att det tar så otroligt lång tid att lära sig att se enbart på Jesus, att ha honom som enda mål. Säger jag för mycket nu?
Vi menar att vi älskar Jesus: ja, men vi är också väldigt förtjusta i att få vår egen vilja fram och vi tycker inte om att den störs. Är det någon av oss som har nått en sådan nivå andligen där vi inte har besvär alls med Herren? Nej, vi finner oss jämt och ständigt i situationer där vi tror att det ligger i Herrens intresse att vi ger oss av i en särskild riktning, men finner att Herren inte ger sin tillåtelse. Herren låter oss inte göra det och vi står avslöjade och mår dåligt. Vårt hjärta var verkligen brinnande för det där. Det var inte alls lätt, verkligen inte lätt att säga, nåväl Herre, jag är lika nöjd med detta som om jag hade fått göra det jag ville. Jag gläds alltid över att göra din vilja.
Vi blir besvikna över att Herren inte ger oss lov att göra det vi tänkt, eller när han fördröjer det. Så hemskt det känns. Om vi bara fick sätta igång. Sådana dröjsmål avslöjar oss. Är inte detta sant om de allra flesta av oss? Naturligtvis är det sant. Vi passar i denna beskrivning och det visar att vi trots allt inte har Herren för ögonen i den utsträckning som vi trodde. Vi har ett annat syfte vid sidan om och nära knutet till Herren och detta handlar om något som vi vill vara eller som vi vill åstadkomma, något som vi vill ha eller kanske en plats, ett ställe vi gärna vill vara på. Det finns där och den Helige Ande känner till det. I denna Kristi skola, där Guds syfte och mål är Kristus, bara Kristus, Kristus fullständigt, där har smörjelsen den betydelsen att Kristus måste vara Herre genom Anden. Smörjelsen har den rollen och den positionen. Nog nu om smörjelsens betydelse. Detta var sant om Honom och så måste bli om oss.
Herravälde och lydnad
Om vi ska kunna ta examen i denna skola och få del av härligheten, Kristi fullständiga härlighet och därmed vara dugliga instrument i hans rikes styre är ett underordnande den enda vägen till inlärandet av detta gudomliga, himmelska styre vilket är de heligas bestämmelse, ett underordnande under den Helige Ande. Detta begrepp, lydnad eller underordnande, har en intressant betydelse i Nya testamentet. Jag menar att det har hanterats ovarsamt och givits en felaktig och närmast otrevlig betydelse. Den föreställning man får av underordnandet är att någon trycks ner och hålls nere, kuvas. "Ni hustrur, underordna er era män." Det tolkas som ett 'ni måste ner under', men ordet betyder inte detta. Hur ska vi kunna förklara vad det grekiska ordet för lydnad eller underordnande verkligen innehåller?
Skriv ner siffran 1. Skriv sedan ordet lydnad eller ordet underordnande. Hur gör du då? Du ska inte göra det genom att skriva ytterligare en etta nedanför. Ordet betyder 'att placera något jämsides eller just efter'. Nummer 1 är det primära, den främsta siffran. Den står främst, före allt som kommer efter, den styr och ger mening åt allt som följer. Underordnande innebär att han, Kristus, i allt är den främste. Vi följer efter och får vårt värde i relation till honom.
Detta är inte att vara nedtryckt, men att hämta allt från honom som den förste. Och det går inte att hämta ut något av det goda utan att först ha förts till lydnad under Kristus. Således, vi följer efter, tar en andra plats, tar den plats där det blir möjligt att få del av allt hans goda. Du får det som är värdefullt genom att ta din plats. Församlingen är inte underordnad Kristus på ett hämmande och kuvande sätt, inte nedtrampad eller med tumme i ögat. Hon följer efter eller vid hans sida; han har första plats, den förnämsta platsen, och hon som hans brud får ta emot allt gott just därför att han är den främste. Församlingen följer som tvåa. Men vem bryr sig om plats när man ändå har tillgång till allt det goda som förstaplatsen förtjänar - och detta just genom att inte skaffa sig plats. Detta är underordnande.
Herrens tanke för församlingen är att hon ska få tillgång till allt. Men hur är det tänkt att hon ska få det? Inte genom att ta första platsen men genom att vandra jämsides med honom och i allt ge honom främsta platsen. Detta är lydnad, detta är underordnande. Andens välde är inte något kärvt som skadar oss och tar allt från oss, håller oss nere hela tiden så att vi inte vågar röra oss. Andens herravälde går ut på att föra oss in i fullheten, det fulla resultatet av Herrens ställning som huvud. Men vi måste lära oss vad detta styre innehåller innan vi kan ta del av fullheten. Det är av hans fullhet vi får ta del.
Problemet har allt från Adams dagar varit detta att det inte är någon annans fullhet som människor vill ha utan bara sin egen, att kunna finna fullheten i sig själv och inte i och genom någon annan. Den Helige Ande rycker undan denna grund och säger; det är hans fullhet, det är i honom. Han måste inta sin plats i absolut herravälde innan vi kan ta del av hans fullhet.
Detta är nog för stunden om smörjelsens innebörd. Förstår du det? Må Herren ge oss nåd att kunna acceptera Jordans innebörd så att vi kan uppleva en öppen himmel och genom denna öppna himmel få stå under den smörjelse som för in all Himlens fullhet för oss. Men detta betyder Andens absoluta herravälde.
Lektion nummer ett i skolan - det är inte ens lektion nummer ett, det är själva grunden för att alls kunna komma in i skolan, det är intagningsprovet. Vi kommer aldrig in i skolan förrän vi accepterar den Helige Andes herravälde. Detta är anledningen till att så många inte kommer särskilt långt i kunskapen om Herren. Man har aldrig accepterat smörjelsens innebörd, aldrig egentligen gett sig ner i Jordan. Deras utveckling går långsamt och deras inlärning håller inte måttet. Leta reda på en person som verkligen förstår korset, förstår Jordan, och dess uppgift att rensa väg för Andens välde och du kommer att finna en snabb tillväxt, du kommer att finna en andlig mognad långt utöver andras. Detta är verkligen riktigt. Det här är begynnelsen, inträdesprovet.
----
forts. 7b
From Cross to Throne
Feb. 15 INTERCESSION
READING - Mark chapter 4:21-41
- Jesus was in the stern, sleeping on a cushion. (V.38)
REFLECTION - The need to rest
- A furious squall came up, and the waves broke over the boat… and Jesus is sleeping. Why is Jesus so unworried? Answer: He is resting in the arms of his Father - trusting him as a child its mother. Among all surrounding waves we have a huge need of this resting position in our Father's arms…
- A furious squall came up, and the waves broke over the boat… and Jesus is sleeping. Why is Jesus so unworried? Answer: He is resting in the arms of his Father - trusting him as a child its mother. Among all surrounding waves we have a huge need of this resting position in our Father's arms…
INTERCESSION - Argentina
- Have a look and read about the areas - and Prayer.
- Have a look and read about the areas - and Prayer.
Support (2) - Bron till andra stranden…
Bron över till andra sidan… Den är helt livsavgörande för om du ska komma över till andra sidan.Allen Dearing i Mississippi åkte häromveckan ned till Gulfen för att se hur läget är efter Katrinas framfart. Bron ligger totalhavererad som efter en effektiv missilattack. Det är skillnad på bron i bilden här intill och bron som den såg ut…
Allen Dearing säger:
"Området nere vid stranden ser mest ut som en skog av levande ekar där allting annat ger intryck av krigets förödelse. Bron till Ocean Springs är totalt nedvräkt och det kommer att ta år att bygga upp…"
Allens bilder från Mississippi februari 2006 ger också en illustration till vad en annan bro till en annan strand betyder.Det är bron som byggdes av Kristus Jesus som bär och håller trots alla stormar och alla krig.
Den bron håller hur Ondskans andemakter än söker dölja dess väg till evighetens land på andra stranden.
Top Story
Läs den uppmuntrande storyn om träden som lever & som inger hopp i förödelsens Mississippi
REFLEKTION
Den svenska kristenheten har fantastiskt spännande utmaningar i att bistå människosjälar att bli bärgade till den andra stranden. Kyrkan har ännu tid att prioritera sina insatser och sina liv för alla dem som behöver hjälp med att upptäcka Vägen, Sanningen och Livet. Här kommer också behovet av support och finanser in i bildens fokus. Har vi på våra skilda fronter i kristenheten en adekvat prioritering av utgivande liv - även vad gäller ekonomin i vår kyrkliga-frikyrkliga verklighet i denna tid? Sanden rinner snart ut i timglaset. Dagen D närmar sig, när Herren återkommer och sätter sin fot på Oljeberget i sin andra ankomst…
Fotnot
Photos: Allen Dearing Mississippi Feb. 2006
Fråga om Den svenska kristenheten - prioritet?
Enkel undersökning här - Välkommen
| må | ti | on | to | fr | lö | sö |
|---|---|---|---|---|---|---|
1
|
2
|
3
|
4
|
5
|
||
6
|
7
|
8
|
9
|
10
|
11
|
12
|
13
|
14
|
15
|
16
|
17
|
18
|
19
|
| 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 |
| 27 | 28 | |||||
- :: SITE MAP ::
- Ernst & Hulda
- Intercessors Network
- Jerusalem
- M'Xp Update
- Mission
- Only Christianity
- Operation Mission
- Preaching Teaching
- Swedish Christianity
- Vision
- Walk n' Talk
- Worthy Website Award
- Xp Dagens Andakt
- Xp Intercession
- Xp Moreover
- C. S. Lewis - a real Treasury...
- Feb. 19 INTERCESSION
- Global Generation - Generation X och Millenniels...
- (1) T. Austin-Sparks - Andlig mognad
- Feb. 18 INTERCESSION
- Teens and Youth leaders - about Building
- Feb. 17 INTERCESSION
- Emergent Churchrörelsen - OK eller villfarelse!?
- Feb. 16 INTERCESSION
- Magadan - och pionjären Olga
- I Kristi skola - T. Austin-Sparks (8)
- I Kristi skola - T. Austin-Sparks (7b)
- I Kristi skola - T. Austin-Sparks (7a)
- From Cross to Throne
- Feb. 15 INTERCESSION
- Support (2) - Bron till andra stranden…
- Black Board or Tabula Rasa
- Feb. 14 INTERCESSION
- Support (1) - Finanserna i Guds rike…
- Liten fundering...
- Vecka: 8 2006
- Vecka: 7 2006
- Vecka: 6 2006
- Vecka: 5 2006
- Vecka: 4 2006
- Vecka: 3 2006
- Vecka: 2 2006
- Vecka: 1 2006
- Vecka: 53 2005
- Vecka: 52 2005
- Vecka: 51 2005
- Vecka: 50 2005
- Vecka: 49 2005
- Vecka: 48 2005
- Vecka: 47 2005
- Vecka: 46 2005
- Vecka: 45 2005
- Vecka: 44 2005
- Vecka: 43 2005
- Vecka: 42 2005
- Vecka: 41 2005
- Vecka: 40 2005
- Vecka: 39 2005
- Vecka: 38 2005
- Vecka: 37 2005
- Vecka: 36 2005
- Vecka: 35 2005
- Vecka: 34 2005
- Vecka: 33 2005
- Vecka: 32 2005
- Vecka: 31 2005
- Vecka: 30 2005
- Vecka: 29 2005
- Vecka: 28 2005
- Vecka: 27 2005
- Vecka: 26 2005
- Vecka: 25 2005
- Vecka: 24 2005
- Vecka: 23 2005
- Vecka: 22 2005
- Vecka: 21 2005
- Vecka: 20 2005
- Vecka: 19 2005
- Vecka: 18 2005
- Vecka: 17 2005
- Vecka: 16 2005
- Vecka: 15 2005
- Vecka: 14 2005
- Vecka: 13 2005
- Vecka: 12 2005
- Vecka: 11 2005
- Vecka: 10 2005
- Vecka: 9 2005
- Vecka: 8 2005
- Vecka: 7 2005
- Vecka: 6 2005
- Vecka: 5 2005
- Vecka: 4 2005
- Vecka: 3 2005
- Vecka: 2 2005
- Vecka: 1 2005
- Vecka: 53 2004
- * Flickr Photos ***
- * GÄSTBOK ***
- * NEWS BILL ***
- * NoticeBoard ***
- :: Dagen
- :: Israel Länkar
- :: Kyrkans Tidning
- :: Vatikanradion
- :: Världen idag
- Alliansmissionen
- Apg 29
- Bed.nu
- Bibelskolan.com
- Biblicum
- Brogren
- Cellkyrkan
- Crossnet
- Diakrisis
- EFK
- EFS
- Folk & Språk
- Frälsningsarmén
- HCJB Web Club
- Högkyrklig.nu
- Intercessors Network
- Invandrarkyrkor/Immi.se
- Kalin
- Katolsk Observatör
- KatolskaKyrkan.se
- Kristna organisatiuoner
- Kyrka och Folk
- Kyrkliga Förbundet
- Kyrksajten
- Kyrktorget
- Laestadianerna
- LivetsOrd
- Ljus i Öster
- Logosmappen
- Luth.Nätbibelskola
- Lutherska Bekännelsekyrkan
- Metodistkyrkan
- Mission. Bibeltrogna Vänner
- Missionskyrkan
- Missionsprovinsen
- Oasrörelsen Sverige
- Operation Mercy
- Operation Mission
- Ortodoxa kyrkan
- Pingströrelsen Sverige
- Profetiskt & Aktuellt
- Radio HCJB
- Sjundedagsadventisterna
- SOKU Syr ort kyrkans unga
- Svenska Baptistsamfundet
- Svenska kyrkan
- Svenska Kyrkans Mission
- Svenska Missionsrådet
- Sveriges Kristna Råd
- Syrian Orthodox Church
- Syrianska Noturo
- TeenStreet
- The Encounter
- TIdens Tecken
- Touchstone
- Ungdom Med Uppgift
- Vatikanen
- Vineyard Sverige
- Vännernas samfund
- www Nyligen.se
- www Svenskasidor.nu
| BlogRankers.com Webring |
|---|
| Join|Ring Hub|Random|Prev|Next |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar