Mission Xp
All The Swedish Christianity | Den svenska kristenheten
APRIL 26 INTERCESSION
READING - John chapter 6:1-36
- I am the bread of life. (V.35)
- I am the bread of life. (V.35)
REFLECTION - The Daily Bread
- I am the bread of life. He who comes to me will never go hungry, and he who believes in me will never be thirsty. - The Daily Bread gives you Life into Eternity…
- I am the bread of life. He who comes to me will never go hungry, and he who believes in me will never be thirsty. - The Daily Bread gives you Life into Eternity…
ETT APOSTOLISKT MANIFEST av Art Katz
APOSTOLISK FÖRSAMLING och gemenskap, apostoliskt
tänkesätt och förståelse, apostolisk tro och förväntan hör till denna
tid - ändtiden - i vilken vi just nu lever. Om detta skriver Art Katz
här nedan i artikeln 'Ett apostoliskt manifest'. - Läs intervju med Art Katz.
DSr
***
ETT APOSTOLISKT MANIFEST
av Art Katz
I denna sena tid är det nödvändigt att församlingen begynner att grundligt fundera över de ting som utgör Himlens rättesnöre, enligt vilket den måste låta sig korrigeras och förändras. Jag är övertygad om att det finns ett apostoliskt särmärke med vilket en sann församling kan urskiljas och efter vilket den formas till att vara ett med sin ursprungsbild, ett formande som tar särskild fart i denna avslutningarnas fas. Ingen människa kan skapa en definitiv och allt omfattande sammanfattning av ordet 'apostolisk', av dess inre väsen, och ge en uttömmande bild av en församling vilken verkar i detta väsen. Men låt denna text ange riktning, låt den vara ord på vägen, ord som berör vår tanke och som förändrar vårt förhållningssätt och vårt beteende.
Det vi lägger fram kommer att ställa församlingen inför en absolut norm, ett oavvisligt krav. Om vi omfattar och tar det till oss på rätt sätt kommer det att föra oss in i ett motsatsförhållande till många ting. Det kommer att kräva heloffer, därför att det äger ett slutgiltighetens syfte i Gud. Vi kommer inte att nå den verklighet som formar en församling till att vara församling, utan att vi medvetet väljer dessa ting. Om det är så att delar av det som kommer fram verkar främmande och dunkelt, må då dess ande komma oss till del, må själva kärninnehållet nå våra hjärtan och finna väg in i vår tankevärld.
Under lång tid har jag oroats i min själ i fråga om de karismatiska gåvornas bruk i våra församlingar. Vi har satt vårt hopp till att dessa gåvor skulle kunna förnya våra samfund och bygga upp de heliga, som om dessa gåvor vore hjälpmedel för att stärka våra religiösa egenintressen. Dessa gåvor har på många sätt brukats felaktigt, de har utsatts för grovt missbruk och därför har vi tappat bort och förlorat ur sikte det grundläggande syfte vilket Gud angivit när han sände sin Ande. Jag började fundera över det sammanhang i vilket Herren ville att gåvorna skulle brukas och ur dessa tankar sprang en utsaga fram som beskriver den apostoliska församlingens natur.
Dessa gåvor och detta Andens verk måste ses i relation till en tro som är verksam i ett apokalyptiskt, i ett eskatologiskt perspektiv. Med detta menar jag en radikal förväntan om en ände, ett avslutande, ett sammanfattande av denna tidsålder, Konungens återkomst och etablerandet av Riket här på jorden utifrån ett bokstavligt Jerusalem. Den sammanslutning av troende som har tagit tag i den sortens tro, den enda verkliga tron, kommer att märkas ut av mörkrets makter som en grupp vilken måste fruktas, motarbetas och bekämpas. Dessa makter kommer att se dem som ett hot mot det religiösa systemet i dess helhet och kommer att ge luft åt all sin ilska och illvilja gentemot dem.
Andens verk, det goda som han är beredd att förmedla, hans vägledning och fostran kommer att vara en verksam, kritisk faktor vilken kommer att väcka dessa makters motstånd. De kommer att tvingas att lägga märke till varje grupp av människor som medvetet och viljeinriktat förstår och tar till sig Guds syften och den plan enligt vilken denna tidsålder kommer att avslutas. Detta är en församling som har tagit sig bortom räckan söndagsmöten och den typ av kristendom vilken är sysselsatt med förmåner och välsignelser. Detta är en församling som medvetet söker att vara en grupp i vilken Guds eviga och slutgiltiga syften får utrymme och når en fullbordan. Detta märker omedelbart ut dem som ett sammanhang som måste motarbetas. Ett sådant motstånd föder behov av Guds visdom och ledning, vilket förmedlas genom Andens närvaro i gåvornas form.
Dessa sammanhang kommer att finna sig själva gå motströms, med världen som motståndare. De kommer att skapa ömmande samveten. De kommer att vara pilgrimer, vandrare på jord vilka är förvånansvärt friade från inställsamhet, från den förförelse och de lockelser som verkar med kraft i världen. De befinner sig i världen men de är inte bundna till den. De ser världen sådan den är, ett system som med all makt verkar mot livet och som reducerar människor till konsumenter och handelsvaror.
Den apostoliska samfälligheten låter sig inte komma i beröring med världen annat än då den måste och då med all reservation. Den ser världen tydligt definierad med dess system och falska värdegrund och den vägrar konstant att erkänna något som tillhör den sfären, den ger sig inte till något som hör dit. Därför är ett sådant sammanhang, i den mån den är fri från världens inflytande och dess värdegrund, en budbärare och i sig självt ett uttalande om det rike som ska komma. Det bär på en försmak av och förebådar den frihet som kommer att kunna upplevas i världen när Konungen regerar, då när allt falskt kommer att vara utraderat.
Den grad av frihet som församlingen upplever bestämmer också den förmåga till befrielse som hon kan erbjuda dem som är snärjda och förslavade av systemet. Hon är kapabel att befria och frigöra dessa världens bedragna offer inte bara genom evangeliets proklamation, vilket i sig är av största vikt, men genom den frihet hon själv kan visa upp, genom det hon är i sig själv. Man fylls av häpnad inför sådana människor och än mer över den gemenskap och samverkan sådana människor uppvisar. Den som förs i kontakt med dem som vilar i denna märkvärdiga frihet från världens inflytande med dess värderingar och all tillgjordhet, denne har funnit en öppen dörr till en verkligt befriande upplevelse, därför att dessa utgör bevis för att det existerar ett alternativ.
Ett tillgodogörande av denna verklighet är inte möjligt utanför en samverkande gemenskap. Denna världens makter, dess mörker, dess gäcksamhet och illfundighet, gör det nödvändigt att hela Kristi kropp håller sig alert. Dessa makters verksamhet måste mötas med den styrka som följer dem som med samstämt sinne ber och söker råd inför Gud. Ett sådant levande samspel, ett sådant integrerat liv, kommer att i grund motarbetas av mörkrets makter. Dessa makter kan bara besegras med en annorlunda vishet, ett folk som har friats från dess inflytande och som förstår hur skändliga och ondskefulla makterna är.
Den sortens vandrande kan inte nås av enskilda individer, oberoende av en gemenskap av likasinnade heliga vilka har slutit sig samman i syfte att nå fram i ett sådant företag. Det är fullt klart att det krävs mer än söndagsmöten och någon veckosamling. Vi behöver en tät gemenskap, ett "i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra" - Apg 2:46. Vi kommer att behöva vännernas råd och finnas i ett sammanhang där all slags synd kan identifieras och kännas igen redan i dess begynnelsestadium. Detta kan endast bli en verklighet där det finns ett samspel och en samhörighet uttryckt i praktisk gemenskap utifrån medvetna val och målsättningar.
Detta kommer inte att vinna människors uppskattning men vi kommer inte att räknas som maktfaktor inför mörkrets välde om vi om vi inte nekar oss anseende i människors ögon. Dessa makter vet när sådana val görs: "Jesus känner vi, och Paulus också men vilka är ni", Apg 19:15. Om vi vägrar att gå i denna riktning enligt denna kallelse dömer vi oss till att spela kristet liv, harmlöst, utan udd och betydelse i det kosmiska drama i vilket församlingen är placerad. Detta drama innebär en medvetenhet om att vi rör oss mot en klimax vilken just står för dörren; ett avslut är nära förestående, en fullbordan kommer.
Den som nått fram till denna insikt, vet och agerar; han har hört upp med att planera för pensionering. Man ser inte längre på existensen här som vore den "den bästa av alla världar" och där det som händelsevis är galet kommer att kunna rättas till med tiden som hjälp. Man kommer också att kunna förstå därför att mörkrets makter, vilka vet att deras tid är kort, blir allt våldsammare och ondskefullare i sin opposition mot dem som skaffat sig denna medvetenhet. Om vi inte har någon blick för änden kommer våra dagar att vara utan värde, prosaisk monotoni utan betydelse.
Här har vi det som bestämmer en apostolisk samfällighet, en apostolisk gemenskap. Den är en sändande gemenskap, därför att den äger den enda verklighet som Gud anförtror någon med i syfte att förmedlas vidare. En sådan gemenskap har något att kommunicera och förmedla utifrån sitt eget gemensamma liv. Det är bara i ett sådant sammanhang som handpåläggning blir något mer än ceremoni och "biblisk" rutin. Med utsändandet tar de utsända med sig verklighetens och auktoritetens dimension.
Andens gåvor är därför funktionell utrustning mitt i ett svallande hav av aktiv fientlighet; församlingens uppgift är brådskande och inbjuder världens motstånd. Den autenticitet och verklighetsförankring som dessa makter är tvungna att erkänna har att göra med vårt sanna avskiljande - den är den enda auktoritet som de behöver böja sig för. När det enda vi har att komma med är en serie tanklösa knäfall vid en botbänk och lite krokodiltårar gäspar dessa makter oss i ansiktet. De är fullt på det klara med när någon i sanning har överlåtit sig och ett liv slutgiltigt och fullständigt har lagts ner inför Gud. Ett sådant folk lever medvetet och offervilligt som utvalt frälsningsverktyg i Guds hand för Israels folks sak.
Allt detta är grundläggande i den apostoliska synen på församlingen. En församling som passar in i den beskrivning jag nu gjort, klarar att känna igen och omfatta sin kallelse och uppgift i relation till Israels upprättelse mitt i dess ändtidsvånda. Detta seende utesluter varje tanke på att församlingen skulle kunna fly undan den tid då den behövs allra mest, då när dess närvaro är ämnad att innebära frälsning för judarna i 'Jakobs nöd', Jer 30:7. Detta synsätt kan inte förvisas som ett betydelselöst bihang till församlingens lära. Det finns med som centralt tema i Guds primära ändamål med församlingen.
När vi nu kommer till insikt om dessa perspektiv, förstår vi behovet av en uppoffrandets livshållning. Israels återupprättelse är Konungens sak. Israels återupprättelse är herradömets sak. Gud upprättar inte Israel för att de förtjänar ett hemland efter alla dessa år i diasporan, i förskingringen, men därför att deras återupprättelse hör till Konungens ankomst, så att "lag må utgå från Sion och Herrens ord från Jerusalem - Jes 2:3; en återlöst och återupprättad nation. Detta är anledningen till att mörkrets makter uppträder med ohejdad aggression och galenskap mot allt som har att göra med det judiska folkets räddning, frälsning och återlösning i dessa sista dagar.
Det judiska folkets upprättelse är ett och det samma som Guds Rikes sak och dessa mörkrets makter är falska, inkräktande herrar över denna värld. De vill inte avstå och ge upp det de vunnit genom sitt intrång, det de utan avbrott njutit av under långa tidsåldrar. Konungens återkomst, som den som sitter på Davids tron på Sions berg i det återlösta och återupprättade Israel, gör en ände på dessa makters välde.
Vi måste lära känna detta slutdrama annars kommer vi inte att kunna förstå det raseri som vältrar sig in över judarna i ändens tid. Dessa mörkrets makter kommer i sin förvrängda vishet att inse att det enda sättet att avvända hotet mot deras vanstyre är att radera ut judarna, dessa vilkas återvändande till hemlandet gör slut på deras välde.
"Jakobs nöd", Jer 30:7, det tidsavsnitt som utgör slutet på denna tidsålder och som öppnar för Israels Konung och hans styre över nationerna kommer att innebära en sållning och ett näpsande. Församlingen måste skaffa sig insikt om och låta sig beredas i enlighet med de optimala krav som denna uppgift ställer och med hela sin vilja omfatta detta skeende som det centrala i hennes existens. Vi måste medvetet, med all vår vilja gripa oss an denna uppgift. Man når inte fram till detta genom att flyta med strömmen.
Vi måste arbeta oss fram till insikt om vad dessa sista dagar innebär för Israels folk och den roll och funktion församlingen innehar i relation till dem. Det är så att människors evighetsdestination till stor del bestäms av vad vi gör med "dessa mina minsta bröder", Matt 25:40. Judarna kommer att vara "de minsta" i de dagarna. De mest framstående och framgångsrika judar vilka just nu lyfts och bärs av denna värld kommer att finna sig vara utslängda i bara skjortan bland folken i de kargaste och bedrövligaste omständigheter.
Vi måste få tag i profetisk förståelse och sedan fälla ett avgörande huruvida vi ska vara verksam faktor till befrielse i den tiden. Detta val, denna ståndpunkt, omfattandet av detta mandat bär med sig omvandlande potential in i församlingen. Varje del av tron förs till en helt ny klarhet, en ny nivå av medvetenhet, till en förnyad verklighet när detta nyckelsammanhang passats in i församlingens medvetande som en del i dess primära varande.
Allt som har att göra med antisemitism, varje skugga av antijudiskhet som vi trodde att vi hade gjort oss av med kommer att spolas upp till ytan. En grundlig genomsköljning kommer att äga rum med djup och intensitet i Guds helgande arbete. Gud säger till Israel: "Jag skall föra er in i folkens öken, och där skall jag gå till rätta med er, ansikte mot ansikte. Jag skall låta er gå fram under staven och föra er in i förbundets band." Hes 20:35, 37.
Något händer med en kvarleva, en återstod av judar i de sista dagarnas sållning som verkar som faktor i deras återvändande till Sion som Herrens förlossade; evig glädje skall kröna deras huvuden, deras sorg och suckan har flytt bort. Det blir inget sådant återvändande om det inte finns en församling som redan nu väntar detta och förebereder sig för att kunna verka som Guds frälsningsverktyg för detta folk i de dagar som strax är här. När detta ska äga rum kommer det att ske plötsligt.
Det är nödvändigt att detta perspektiv befinner sig centralt i vårt varande och verkande. För detta behöver vi Herrens strategiska direktiv, vilka förmedlas av Anden via betrodda lemmar i kroppen, vilkas profetior inte hör hemma bland allsköns själiska övningar för att dra uppmärksamhet till dem själva. Istället låter dessa sig göras till pålitliga uttryck för Herrens visdom och vilja i avgörande moment i beslutsfattandet.
Kan du se vad det är vi hittills har visat upp och haft till salu? Vi är inte ens på det klara med om en profetia kommer från Anden eller om den har hemort i en människas fantasi. Denna diffusa hållning kan inte accepteras i den tid som nu kommer, då Guds allvar når högsta nivå i hans församling. För vår kallelses skull, i kriser och vid vägskäl, måste vi höra från Gud genom profetiskt tal, genom tungotal och uttydning och genom visdomens ord. Vi behöver dessa Guds Andes gåvor i verksamhet, satta i sitt sammanhang så som Gud ämnat och tänkt. Den församling som placeras i detta hörande är den församling vilken medvetet låtit sig föras till denna allvarets plats i honom; vilkens lemmar har prövats och lärt känna varandra tillräckligt för att kunna avgöra om det ord som kommer har sitt ursprung i Gud eller om det kommer ur en människas tankevärld.
Det är inte en tillfällighet att bönen och tillbedjandet i en sådan gemenskap speglar sanningshalten i denna verklighet, därför att andakt, gudfruktighet och bedjande inte är lyxartiklar - de tillhör alla den andliga vapenarsenalen. Dessa verktyg bär aldrig på en större verklighet än vi själva äger. De har inte större betydelse än den sanning vi står i inför Gud. Det är inte teknik eller metod som fordras, men ett uttryck för tillbedjan vilken härleds ur erfarenheten av Guds återlösande handlande i våra liv.
Vi skäms inte över att bli tillrättavisade, och när vi tar emot sådan från en broder eller en syster gläds vi över den befrielse och den frihet som följer helgelsens verkningar vilka legat färdiga i väntan på sitt tillfälle. Gud verkar inte i våra liv på våra villkor. Han spelar inte med i våra spel. Han väntar in det som är sant, verkligt och uppriktigt, han väntar på att man gör upp med synd och korruption, väntar på att man känns vid sina behov. Endast i sådana omständigheter kan vi erfara Herrens nåd.
Vårt bedjande står i direkt förhållande till det mått av verklighet vilket vi har nått, och den sorten har styrka nog att röra vid Himlen. Den har flyttats ut från den ytliga, blandade skara av kristna vilkas främsta fokus ligger på dem själva och vilkas andliga egocentricitet aldrig har brutits sönder. Vi kan föra in egoismen i församlingen och låta den vara lika djup som någonsin i världen. Allt vi gjort är att byta objekt. I världen handlade det om köttslig förnöjelse och materiella ting. I kyrkan är det fortfarande själv-centrering och jag-fixering: 'Vad tyckte du om mötet?' 'Hurdan var talaren?' Denna själviskhet är en inrotad kraft som endast kan krossas när vi själva har flyttats undan som mål för vårt intresse och omsorg och ersatts med Gud, Gud i den apostoliska meningen.
Denna gemenskap är inte tanklös eller naiv, den vet att församlingen måste gå genom lidanden innan den når fram till härligheten. Svårigheter och prövningar är nödvändiga för denna typ av gemenskap. Så förhåller det sig, men inte därför att vi skulle vilja såra varandra eller vara varandras hot eller irritationsmoment. Det är så, därför att gemenskapens medlemmar alla befinner sig i olika skeden av sin mognad och alla har olika bakgrund. Det som särskiljer en sådan församling som jag talar om är dess vilja att bära en sådan vånda.
Denna gemenskap bär en medvetenhet om evigheten. Dess hållning och beteende har sitt fäste i det eviga, i insikten om domar som står för evigt och om den lön som väntar. Denna samfällighet är på det klara med att Herren kommer, han som belönar och som ger åt var och en efter deras gärningar. Den vet att den har sitt liv och sitt hopp i denna förväntan inför evigheten. Det som oroar dem är att de ofta försöker komma undan med något mindre, något annat än det som ger rum för Guds härlighet och är benägna att välja en livsstil i bekvämlighet vilken varken utmanar eller blir andra till tjänst.
Dessa församlingars förbön bär autenticitet därför att den är ett uttryck för troheten och sannfärdigheten i det gemensamma livet. Denna verklighetsförankring, detta liv i gemenskap påverkar inte bara dess tillbedjan, det verkar också fram en förmåga att se klart, en förmåga att bedöma och döma. Deras bedömningsförmåga är betydligt mera distinkt, de kan sära på och skilja bort sådant som en ytlig kristen låter sig luras av. Denna gemenskap förstår att identifiera mörkrets makter och dess verk och lär sig att föra strid mot dem. Denna brottningskamp är en konfrontation av den oundvikliga sorten och en lika oundviklig och slutgiltig överlåtelse till Gud är det enda sättet att segra i denna kamp. Denna kamp hör inte den enskilde kristne till i dess främsta uttryck. Den engagerar församlingen, den församling som kan se dessa makters sammangaddning och som kan ta upp den andliga striden med hjälp av ett bedjande förankrat i gemenskapens inre verklighet.
En sådan gemenskap låter sig formas genom ömsesidig disciplin, den förs till balans, den är offervillig. Den låter sig böjas för Andens ledning vilken kommer till uttryck i dess mitt, bekräftad inför alla i ett aktivt igenkännande. Denna ledning, detta ledande, står oberoende av yttre stöd men visar sin äkthet i verklig mognad. Verklig auktoritet vilar på ett igenkännande, en ömsesidighet, och relaterandet till sådan ledning är ett kritiskt moment i fråga om gemenskapens karaktär och andliga verklighet. Om vi fortsätter att vara, självständiga, självsvåldiga individualister som dyker upp på söndagar, men som väljer våra egna vägar utan att verkligen rådgöra med andra, utan att ens vilja vara öppna, om vi fortsätter så kommer ingen att ta oss på allvar. All andlig härsmakt, god såväl som ond, förstår om vi har gett oss till Herren.
Om vår överlåtelse endast är ytlig och tillfällig, om vi har ställt oss utanför dess verkan, om det finns områden vilka vi inte vill placera under Guds hand, då uteblir den apostoliska karaktären, den församlingens styrka som fordrar respekt och erkännande bland fiendens härsmakt. Vi måste låta riskera en överlåtelse till varandra, till varandras liv, sådana vi nu är i all svaghet och till den auktoritet som Herren vill låta uttrycka mitt i denna svaghet. Ett ledarskap kommer alltid att uppvisa svaghet, men gemenskapen förser med aspekter av verkligheten vilka kompenserar denna svaghet hos får såväl som hos herdar. Vi kommer inte att kunna finna några ursäkter för att undandra oss överlåtelsen till gemenskapen och till den auktoritet som Gud har lagt ner i den genom de människor han samlat i den.
Det verkliga provet, viket visar om vi har omfattat den verklighet till vilken Gud har kallat oss består i den attityd som våra barn intar till den. Känner barnen att det vi representerar är värt deras uppmärksamhet och deras deltagande? Eller håller de fast i våra kjolar och bälten bara för att vi kräver det? Har vi nått en ställning där den verklighet vi hävdar verkligen gör intryck som något som är värt deras deltagande, istället för att vara en vuxenkultur som vi åtnjuter på deras bekostnad?
I avsaknad av denna verklighet har det blivit alltför enkelt att skapa barn- och ungdomsprogram med dess mångfaldiga uttryck i hopp om att hålla kvar dem in någon slags relation därför att den verklighet som innefattas i Guds syften och som skulle ha fört dem till verklig gemenskap undanhålles dem. Vi har inte varit villiga till den helöverlåtelse som en sådan gemenskap fordrar. Våra barn visar oss genom sitt missnöje och sin irritation att vi inte har nått fram till Guds mått och att vi inte har någon ambition att göra så. De erkänner, respekterar och reflekterar den verklighet och den närhet familjen har bestämt och gett sig till.
Om vi fattar beslut i den riktning och av den sort som angivits kommer vi att få uppleva avklädanden av det ena eller andra slaget. Vi förs in i en himmelsk verklighet som känner till ett belönande vilket gör våra förluster lätta att bära - 'vår bedrövelse, som varar ett ögonblick och väger föga, bereder åt oss, i översvinnligen rikt mått, en härlighet som väger översvinnligen tungt och varar i evighet', 2 Kor 4:17. Gud kommer att låta oss bli prövade i vårt yrke, vad gäller vårt rykte och på många andra områden.
Församlingen befinner sig i ett upprättelsens skede, in i sådant som hörde till dess första tid. Vårt studerande av Bibeln håller på att förändras från att ha varit ett förnöjande och mentalt stimulerande intresse av uppenbarelsen. Bibelläsandet och studerandet finner ett allt rikare mått av omedelbarhet, brev och texter skrivna direkt för oss, därför att vi finner oss leva i den knivskarpa ytterligheten i den yttersta tiden på samma sätt som den första församlingen kände den.
Bibelstudier som en harmlös sysselsättning en kväll mitt i veckan - om vi nu ens uppehåller en sådan rutin - är ett mått på hur långt bort från det apostoliska sammanhanget vi förts, hän mot något av betydligt vekare karaktär. När vi återvänder till den verklighet som den första församlingen kände, då kommer gudsordet att äga övertygande styrka, förmåga att tränga igenom och ha en omedelbarhet vilket det för närvarnade inte har i våra liv. Vi kommer att föras från de traditionella bibelstudierna till att bli instruerade för ett vandrande på Herrens vägar och i ett handlande styrt av hans syften. Allt detta grundas i och utformas enligt våra val.
Den gemenskap som jag beskriver är en samfällighet som strävar efter det evigas lön och krona, som inte anser martyrskapet värt att frukta, som tvärtom ser det som ett privilegium. Om inte denna tidsålder får sitt slut i ett martyrium, tillhör vi de mest bedragna av alla. Att vänta detta springer inte upp ur ett romantiskt drömmande men utgör en realistisk beredskap inför de konsekvenser vilka följer den överlåtelse som hör ändtiden till. Den livsstil en sådan gemenskap väljer, följer ur ett realistiskt bearbetande av dessa tankar.
En gemenskap av denna sort måste i verklig mening ha skiljt sig från världens sätt och uppehålla detta avskiljande i dagligt liv. Den måste vara en medveten kontinuitet av gångna tiders apostoliskhet. Den måste bära med sig en medvetenhet om den sky av vittnen, dessa som uthärdade under allt motstånd, till och med till döds, dessa som inte fann någon lön under sin livstid, dessa som inte når fram till fullheten oss förutan. Detta är apostoliskt tänkesätt, apostolisk förståelse, apostolisk tro och apostolisk förväntan.
Källa: BÖNEHUS NORDEN 2006-04-25 Lars Widerberg, Intercessors Network - Kontakt: e-postadress, Adr.: Storskiftesgatan 87, 58334 Linköping, Sverige, Telefon + Fax: 013 213630, Mobil: 0709 349850
ETT APOSTOLISKT MANIFEST
av Art Katz
I denna sena tid är det nödvändigt att församlingen begynner att grundligt fundera över de ting som utgör Himlens rättesnöre, enligt vilket den måste låta sig korrigeras och förändras. Jag är övertygad om att det finns ett apostoliskt särmärke med vilket en sann församling kan urskiljas och efter vilket den formas till att vara ett med sin ursprungsbild, ett formande som tar särskild fart i denna avslutningarnas fas. Ingen människa kan skapa en definitiv och allt omfattande sammanfattning av ordet 'apostolisk', av dess inre väsen, och ge en uttömmande bild av en församling vilken verkar i detta väsen. Men låt denna text ange riktning, låt den vara ord på vägen, ord som berör vår tanke och som förändrar vårt förhållningssätt och vårt beteende.
Det vi lägger fram kommer att ställa församlingen inför en absolut norm, ett oavvisligt krav. Om vi omfattar och tar det till oss på rätt sätt kommer det att föra oss in i ett motsatsförhållande till många ting. Det kommer att kräva heloffer, därför att det äger ett slutgiltighetens syfte i Gud. Vi kommer inte att nå den verklighet som formar en församling till att vara församling, utan att vi medvetet väljer dessa ting. Om det är så att delar av det som kommer fram verkar främmande och dunkelt, må då dess ande komma oss till del, må själva kärninnehållet nå våra hjärtan och finna väg in i vår tankevärld.
Under lång tid har jag oroats i min själ i fråga om de karismatiska gåvornas bruk i våra församlingar. Vi har satt vårt hopp till att dessa gåvor skulle kunna förnya våra samfund och bygga upp de heliga, som om dessa gåvor vore hjälpmedel för att stärka våra religiösa egenintressen. Dessa gåvor har på många sätt brukats felaktigt, de har utsatts för grovt missbruk och därför har vi tappat bort och förlorat ur sikte det grundläggande syfte vilket Gud angivit när han sände sin Ande. Jag började fundera över det sammanhang i vilket Herren ville att gåvorna skulle brukas och ur dessa tankar sprang en utsaga fram som beskriver den apostoliska församlingens natur.
Dessa gåvor och detta Andens verk måste ses i relation till en tro som är verksam i ett apokalyptiskt, i ett eskatologiskt perspektiv. Med detta menar jag en radikal förväntan om en ände, ett avslutande, ett sammanfattande av denna tidsålder, Konungens återkomst och etablerandet av Riket här på jorden utifrån ett bokstavligt Jerusalem. Den sammanslutning av troende som har tagit tag i den sortens tro, den enda verkliga tron, kommer att märkas ut av mörkrets makter som en grupp vilken måste fruktas, motarbetas och bekämpas. Dessa makter kommer att se dem som ett hot mot det religiösa systemet i dess helhet och kommer att ge luft åt all sin ilska och illvilja gentemot dem.
Andens verk, det goda som han är beredd att förmedla, hans vägledning och fostran kommer att vara en verksam, kritisk faktor vilken kommer att väcka dessa makters motstånd. De kommer att tvingas att lägga märke till varje grupp av människor som medvetet och viljeinriktat förstår och tar till sig Guds syften och den plan enligt vilken denna tidsålder kommer att avslutas. Detta är en församling som har tagit sig bortom räckan söndagsmöten och den typ av kristendom vilken är sysselsatt med förmåner och välsignelser. Detta är en församling som medvetet söker att vara en grupp i vilken Guds eviga och slutgiltiga syften får utrymme och når en fullbordan. Detta märker omedelbart ut dem som ett sammanhang som måste motarbetas. Ett sådant motstånd föder behov av Guds visdom och ledning, vilket förmedlas genom Andens närvaro i gåvornas form.
Dessa sammanhang kommer att finna sig själva gå motströms, med världen som motståndare. De kommer att skapa ömmande samveten. De kommer att vara pilgrimer, vandrare på jord vilka är förvånansvärt friade från inställsamhet, från den förförelse och de lockelser som verkar med kraft i världen. De befinner sig i världen men de är inte bundna till den. De ser världen sådan den är, ett system som med all makt verkar mot livet och som reducerar människor till konsumenter och handelsvaror.
Den apostoliska samfälligheten låter sig inte komma i beröring med världen annat än då den måste och då med all reservation. Den ser världen tydligt definierad med dess system och falska värdegrund och den vägrar konstant att erkänna något som tillhör den sfären, den ger sig inte till något som hör dit. Därför är ett sådant sammanhang, i den mån den är fri från världens inflytande och dess värdegrund, en budbärare och i sig självt ett uttalande om det rike som ska komma. Det bär på en försmak av och förebådar den frihet som kommer att kunna upplevas i världen när Konungen regerar, då när allt falskt kommer att vara utraderat.
Den grad av frihet som församlingen upplever bestämmer också den förmåga till befrielse som hon kan erbjuda dem som är snärjda och förslavade av systemet. Hon är kapabel att befria och frigöra dessa världens bedragna offer inte bara genom evangeliets proklamation, vilket i sig är av största vikt, men genom den frihet hon själv kan visa upp, genom det hon är i sig själv. Man fylls av häpnad inför sådana människor och än mer över den gemenskap och samverkan sådana människor uppvisar. Den som förs i kontakt med dem som vilar i denna märkvärdiga frihet från världens inflytande med dess värderingar och all tillgjordhet, denne har funnit en öppen dörr till en verkligt befriande upplevelse, därför att dessa utgör bevis för att det existerar ett alternativ.
Ett tillgodogörande av denna verklighet är inte möjligt utanför en samverkande gemenskap. Denna världens makter, dess mörker, dess gäcksamhet och illfundighet, gör det nödvändigt att hela Kristi kropp håller sig alert. Dessa makters verksamhet måste mötas med den styrka som följer dem som med samstämt sinne ber och söker råd inför Gud. Ett sådant levande samspel, ett sådant integrerat liv, kommer att i grund motarbetas av mörkrets makter. Dessa makter kan bara besegras med en annorlunda vishet, ett folk som har friats från dess inflytande och som förstår hur skändliga och ondskefulla makterna är.
Den sortens vandrande kan inte nås av enskilda individer, oberoende av en gemenskap av likasinnade heliga vilka har slutit sig samman i syfte att nå fram i ett sådant företag. Det är fullt klart att det krävs mer än söndagsmöten och någon veckosamling. Vi behöver en tät gemenskap, ett "i hemmen bröt de bröd och höll måltid med varandra" - Apg 2:46. Vi kommer att behöva vännernas råd och finnas i ett sammanhang där all slags synd kan identifieras och kännas igen redan i dess begynnelsestadium. Detta kan endast bli en verklighet där det finns ett samspel och en samhörighet uttryckt i praktisk gemenskap utifrån medvetna val och målsättningar.
Detta kommer inte att vinna människors uppskattning men vi kommer inte att räknas som maktfaktor inför mörkrets välde om vi om vi inte nekar oss anseende i människors ögon. Dessa makter vet när sådana val görs: "Jesus känner vi, och Paulus också men vilka är ni", Apg 19:15. Om vi vägrar att gå i denna riktning enligt denna kallelse dömer vi oss till att spela kristet liv, harmlöst, utan udd och betydelse i det kosmiska drama i vilket församlingen är placerad. Detta drama innebär en medvetenhet om att vi rör oss mot en klimax vilken just står för dörren; ett avslut är nära förestående, en fullbordan kommer.
Den som nått fram till denna insikt, vet och agerar; han har hört upp med att planera för pensionering. Man ser inte längre på existensen här som vore den "den bästa av alla världar" och där det som händelsevis är galet kommer att kunna rättas till med tiden som hjälp. Man kommer också att kunna förstå därför att mörkrets makter, vilka vet att deras tid är kort, blir allt våldsammare och ondskefullare i sin opposition mot dem som skaffat sig denna medvetenhet. Om vi inte har någon blick för änden kommer våra dagar att vara utan värde, prosaisk monotoni utan betydelse.
Här har vi det som bestämmer en apostolisk samfällighet, en apostolisk gemenskap. Den är en sändande gemenskap, därför att den äger den enda verklighet som Gud anförtror någon med i syfte att förmedlas vidare. En sådan gemenskap har något att kommunicera och förmedla utifrån sitt eget gemensamma liv. Det är bara i ett sådant sammanhang som handpåläggning blir något mer än ceremoni och "biblisk" rutin. Med utsändandet tar de utsända med sig verklighetens och auktoritetens dimension.
Andens gåvor är därför funktionell utrustning mitt i ett svallande hav av aktiv fientlighet; församlingens uppgift är brådskande och inbjuder världens motstånd. Den autenticitet och verklighetsförankring som dessa makter är tvungna att erkänna har att göra med vårt sanna avskiljande - den är den enda auktoritet som de behöver böja sig för. När det enda vi har att komma med är en serie tanklösa knäfall vid en botbänk och lite krokodiltårar gäspar dessa makter oss i ansiktet. De är fullt på det klara med när någon i sanning har överlåtit sig och ett liv slutgiltigt och fullständigt har lagts ner inför Gud. Ett sådant folk lever medvetet och offervilligt som utvalt frälsningsverktyg i Guds hand för Israels folks sak.
Allt detta är grundläggande i den apostoliska synen på församlingen. En församling som passar in i den beskrivning jag nu gjort, klarar att känna igen och omfatta sin kallelse och uppgift i relation till Israels upprättelse mitt i dess ändtidsvånda. Detta seende utesluter varje tanke på att församlingen skulle kunna fly undan den tid då den behövs allra mest, då när dess närvaro är ämnad att innebära frälsning för judarna i 'Jakobs nöd', Jer 30:7. Detta synsätt kan inte förvisas som ett betydelselöst bihang till församlingens lära. Det finns med som centralt tema i Guds primära ändamål med församlingen.
När vi nu kommer till insikt om dessa perspektiv, förstår vi behovet av en uppoffrandets livshållning. Israels återupprättelse är Konungens sak. Israels återupprättelse är herradömets sak. Gud upprättar inte Israel för att de förtjänar ett hemland efter alla dessa år i diasporan, i förskingringen, men därför att deras återupprättelse hör till Konungens ankomst, så att "lag må utgå från Sion och Herrens ord från Jerusalem - Jes 2:3; en återlöst och återupprättad nation. Detta är anledningen till att mörkrets makter uppträder med ohejdad aggression och galenskap mot allt som har att göra med det judiska folkets räddning, frälsning och återlösning i dessa sista dagar.
Det judiska folkets upprättelse är ett och det samma som Guds Rikes sak och dessa mörkrets makter är falska, inkräktande herrar över denna värld. De vill inte avstå och ge upp det de vunnit genom sitt intrång, det de utan avbrott njutit av under långa tidsåldrar. Konungens återkomst, som den som sitter på Davids tron på Sions berg i det återlösta och återupprättade Israel, gör en ände på dessa makters välde.
Vi måste lära känna detta slutdrama annars kommer vi inte att kunna förstå det raseri som vältrar sig in över judarna i ändens tid. Dessa mörkrets makter kommer i sin förvrängda vishet att inse att det enda sättet att avvända hotet mot deras vanstyre är att radera ut judarna, dessa vilkas återvändande till hemlandet gör slut på deras välde.
"Jakobs nöd", Jer 30:7, det tidsavsnitt som utgör slutet på denna tidsålder och som öppnar för Israels Konung och hans styre över nationerna kommer att innebära en sållning och ett näpsande. Församlingen måste skaffa sig insikt om och låta sig beredas i enlighet med de optimala krav som denna uppgift ställer och med hela sin vilja omfatta detta skeende som det centrala i hennes existens. Vi måste medvetet, med all vår vilja gripa oss an denna uppgift. Man når inte fram till detta genom att flyta med strömmen.
Vi måste arbeta oss fram till insikt om vad dessa sista dagar innebär för Israels folk och den roll och funktion församlingen innehar i relation till dem. Det är så att människors evighetsdestination till stor del bestäms av vad vi gör med "dessa mina minsta bröder", Matt 25:40. Judarna kommer att vara "de minsta" i de dagarna. De mest framstående och framgångsrika judar vilka just nu lyfts och bärs av denna värld kommer att finna sig vara utslängda i bara skjortan bland folken i de kargaste och bedrövligaste omständigheter.
Vi måste få tag i profetisk förståelse och sedan fälla ett avgörande huruvida vi ska vara verksam faktor till befrielse i den tiden. Detta val, denna ståndpunkt, omfattandet av detta mandat bär med sig omvandlande potential in i församlingen. Varje del av tron förs till en helt ny klarhet, en ny nivå av medvetenhet, till en förnyad verklighet när detta nyckelsammanhang passats in i församlingens medvetande som en del i dess primära varande.
Allt som har att göra med antisemitism, varje skugga av antijudiskhet som vi trodde att vi hade gjort oss av med kommer att spolas upp till ytan. En grundlig genomsköljning kommer att äga rum med djup och intensitet i Guds helgande arbete. Gud säger till Israel: "Jag skall föra er in i folkens öken, och där skall jag gå till rätta med er, ansikte mot ansikte. Jag skall låta er gå fram under staven och föra er in i förbundets band." Hes 20:35, 37.
Något händer med en kvarleva, en återstod av judar i de sista dagarnas sållning som verkar som faktor i deras återvändande till Sion som Herrens förlossade; evig glädje skall kröna deras huvuden, deras sorg och suckan har flytt bort. Det blir inget sådant återvändande om det inte finns en församling som redan nu väntar detta och förebereder sig för att kunna verka som Guds frälsningsverktyg för detta folk i de dagar som strax är här. När detta ska äga rum kommer det att ske plötsligt.
Det är nödvändigt att detta perspektiv befinner sig centralt i vårt varande och verkande. För detta behöver vi Herrens strategiska direktiv, vilka förmedlas av Anden via betrodda lemmar i kroppen, vilkas profetior inte hör hemma bland allsköns själiska övningar för att dra uppmärksamhet till dem själva. Istället låter dessa sig göras till pålitliga uttryck för Herrens visdom och vilja i avgörande moment i beslutsfattandet.
Kan du se vad det är vi hittills har visat upp och haft till salu? Vi är inte ens på det klara med om en profetia kommer från Anden eller om den har hemort i en människas fantasi. Denna diffusa hållning kan inte accepteras i den tid som nu kommer, då Guds allvar når högsta nivå i hans församling. För vår kallelses skull, i kriser och vid vägskäl, måste vi höra från Gud genom profetiskt tal, genom tungotal och uttydning och genom visdomens ord. Vi behöver dessa Guds Andes gåvor i verksamhet, satta i sitt sammanhang så som Gud ämnat och tänkt. Den församling som placeras i detta hörande är den församling vilken medvetet låtit sig föras till denna allvarets plats i honom; vilkens lemmar har prövats och lärt känna varandra tillräckligt för att kunna avgöra om det ord som kommer har sitt ursprung i Gud eller om det kommer ur en människas tankevärld.
Det är inte en tillfällighet att bönen och tillbedjandet i en sådan gemenskap speglar sanningshalten i denna verklighet, därför att andakt, gudfruktighet och bedjande inte är lyxartiklar - de tillhör alla den andliga vapenarsenalen. Dessa verktyg bär aldrig på en större verklighet än vi själva äger. De har inte större betydelse än den sanning vi står i inför Gud. Det är inte teknik eller metod som fordras, men ett uttryck för tillbedjan vilken härleds ur erfarenheten av Guds återlösande handlande i våra liv.
Vi skäms inte över att bli tillrättavisade, och när vi tar emot sådan från en broder eller en syster gläds vi över den befrielse och den frihet som följer helgelsens verkningar vilka legat färdiga i väntan på sitt tillfälle. Gud verkar inte i våra liv på våra villkor. Han spelar inte med i våra spel. Han väntar in det som är sant, verkligt och uppriktigt, han väntar på att man gör upp med synd och korruption, väntar på att man känns vid sina behov. Endast i sådana omständigheter kan vi erfara Herrens nåd.
Vårt bedjande står i direkt förhållande till det mått av verklighet vilket vi har nått, och den sorten har styrka nog att röra vid Himlen. Den har flyttats ut från den ytliga, blandade skara av kristna vilkas främsta fokus ligger på dem själva och vilkas andliga egocentricitet aldrig har brutits sönder. Vi kan föra in egoismen i församlingen och låta den vara lika djup som någonsin i världen. Allt vi gjort är att byta objekt. I världen handlade det om köttslig förnöjelse och materiella ting. I kyrkan är det fortfarande själv-centrering och jag-fixering: 'Vad tyckte du om mötet?' 'Hurdan var talaren?' Denna själviskhet är en inrotad kraft som endast kan krossas när vi själva har flyttats undan som mål för vårt intresse och omsorg och ersatts med Gud, Gud i den apostoliska meningen.
Denna gemenskap är inte tanklös eller naiv, den vet att församlingen måste gå genom lidanden innan den når fram till härligheten. Svårigheter och prövningar är nödvändiga för denna typ av gemenskap. Så förhåller det sig, men inte därför att vi skulle vilja såra varandra eller vara varandras hot eller irritationsmoment. Det är så, därför att gemenskapens medlemmar alla befinner sig i olika skeden av sin mognad och alla har olika bakgrund. Det som särskiljer en sådan församling som jag talar om är dess vilja att bära en sådan vånda.
Denna gemenskap bär en medvetenhet om evigheten. Dess hållning och beteende har sitt fäste i det eviga, i insikten om domar som står för evigt och om den lön som väntar. Denna samfällighet är på det klara med att Herren kommer, han som belönar och som ger åt var och en efter deras gärningar. Den vet att den har sitt liv och sitt hopp i denna förväntan inför evigheten. Det som oroar dem är att de ofta försöker komma undan med något mindre, något annat än det som ger rum för Guds härlighet och är benägna att välja en livsstil i bekvämlighet vilken varken utmanar eller blir andra till tjänst.
Dessa församlingars förbön bär autenticitet därför att den är ett uttryck för troheten och sannfärdigheten i det gemensamma livet. Denna verklighetsförankring, detta liv i gemenskap påverkar inte bara dess tillbedjan, det verkar också fram en förmåga att se klart, en förmåga att bedöma och döma. Deras bedömningsförmåga är betydligt mera distinkt, de kan sära på och skilja bort sådant som en ytlig kristen låter sig luras av. Denna gemenskap förstår att identifiera mörkrets makter och dess verk och lär sig att föra strid mot dem. Denna brottningskamp är en konfrontation av den oundvikliga sorten och en lika oundviklig och slutgiltig överlåtelse till Gud är det enda sättet att segra i denna kamp. Denna kamp hör inte den enskilde kristne till i dess främsta uttryck. Den engagerar församlingen, den församling som kan se dessa makters sammangaddning och som kan ta upp den andliga striden med hjälp av ett bedjande förankrat i gemenskapens inre verklighet.
En sådan gemenskap låter sig formas genom ömsesidig disciplin, den förs till balans, den är offervillig. Den låter sig böjas för Andens ledning vilken kommer till uttryck i dess mitt, bekräftad inför alla i ett aktivt igenkännande. Denna ledning, detta ledande, står oberoende av yttre stöd men visar sin äkthet i verklig mognad. Verklig auktoritet vilar på ett igenkännande, en ömsesidighet, och relaterandet till sådan ledning är ett kritiskt moment i fråga om gemenskapens karaktär och andliga verklighet. Om vi fortsätter att vara, självständiga, självsvåldiga individualister som dyker upp på söndagar, men som väljer våra egna vägar utan att verkligen rådgöra med andra, utan att ens vilja vara öppna, om vi fortsätter så kommer ingen att ta oss på allvar. All andlig härsmakt, god såväl som ond, förstår om vi har gett oss till Herren.
Om vår överlåtelse endast är ytlig och tillfällig, om vi har ställt oss utanför dess verkan, om det finns områden vilka vi inte vill placera under Guds hand, då uteblir den apostoliska karaktären, den församlingens styrka som fordrar respekt och erkännande bland fiendens härsmakt. Vi måste låta riskera en överlåtelse till varandra, till varandras liv, sådana vi nu är i all svaghet och till den auktoritet som Herren vill låta uttrycka mitt i denna svaghet. Ett ledarskap kommer alltid att uppvisa svaghet, men gemenskapen förser med aspekter av verkligheten vilka kompenserar denna svaghet hos får såväl som hos herdar. Vi kommer inte att kunna finna några ursäkter för att undandra oss överlåtelsen till gemenskapen och till den auktoritet som Gud har lagt ner i den genom de människor han samlat i den.
Det verkliga provet, viket visar om vi har omfattat den verklighet till vilken Gud har kallat oss består i den attityd som våra barn intar till den. Känner barnen att det vi representerar är värt deras uppmärksamhet och deras deltagande? Eller håller de fast i våra kjolar och bälten bara för att vi kräver det? Har vi nått en ställning där den verklighet vi hävdar verkligen gör intryck som något som är värt deras deltagande, istället för att vara en vuxenkultur som vi åtnjuter på deras bekostnad?
I avsaknad av denna verklighet har det blivit alltför enkelt att skapa barn- och ungdomsprogram med dess mångfaldiga uttryck i hopp om att hålla kvar dem in någon slags relation därför att den verklighet som innefattas i Guds syften och som skulle ha fört dem till verklig gemenskap undanhålles dem. Vi har inte varit villiga till den helöverlåtelse som en sådan gemenskap fordrar. Våra barn visar oss genom sitt missnöje och sin irritation att vi inte har nått fram till Guds mått och att vi inte har någon ambition att göra så. De erkänner, respekterar och reflekterar den verklighet och den närhet familjen har bestämt och gett sig till.
Om vi fattar beslut i den riktning och av den sort som angivits kommer vi att få uppleva avklädanden av det ena eller andra slaget. Vi förs in i en himmelsk verklighet som känner till ett belönande vilket gör våra förluster lätta att bära - 'vår bedrövelse, som varar ett ögonblick och väger föga, bereder åt oss, i översvinnligen rikt mått, en härlighet som väger översvinnligen tungt och varar i evighet', 2 Kor 4:17. Gud kommer att låta oss bli prövade i vårt yrke, vad gäller vårt rykte och på många andra områden.
Församlingen befinner sig i ett upprättelsens skede, in i sådant som hörde till dess första tid. Vårt studerande av Bibeln håller på att förändras från att ha varit ett förnöjande och mentalt stimulerande intresse av uppenbarelsen. Bibelläsandet och studerandet finner ett allt rikare mått av omedelbarhet, brev och texter skrivna direkt för oss, därför att vi finner oss leva i den knivskarpa ytterligheten i den yttersta tiden på samma sätt som den första församlingen kände den.
Bibelstudier som en harmlös sysselsättning en kväll mitt i veckan - om vi nu ens uppehåller en sådan rutin - är ett mått på hur långt bort från det apostoliska sammanhanget vi förts, hän mot något av betydligt vekare karaktär. När vi återvänder till den verklighet som den första församlingen kände, då kommer gudsordet att äga övertygande styrka, förmåga att tränga igenom och ha en omedelbarhet vilket det för närvarnade inte har i våra liv. Vi kommer att föras från de traditionella bibelstudierna till att bli instruerade för ett vandrande på Herrens vägar och i ett handlande styrt av hans syften. Allt detta grundas i och utformas enligt våra val.
Den gemenskap som jag beskriver är en samfällighet som strävar efter det evigas lön och krona, som inte anser martyrskapet värt att frukta, som tvärtom ser det som ett privilegium. Om inte denna tidsålder får sitt slut i ett martyrium, tillhör vi de mest bedragna av alla. Att vänta detta springer inte upp ur ett romantiskt drömmande men utgör en realistisk beredskap inför de konsekvenser vilka följer den överlåtelse som hör ändtiden till. Den livsstil en sådan gemenskap väljer, följer ur ett realistiskt bearbetande av dessa tankar.
En gemenskap av denna sort måste i verklig mening ha skiljt sig från världens sätt och uppehålla detta avskiljande i dagligt liv. Den måste vara en medveten kontinuitet av gångna tiders apostoliskhet. Den måste bära med sig en medvetenhet om den sky av vittnen, dessa som uthärdade under allt motstånd, till och med till döds, dessa som inte fann någon lön under sin livstid, dessa som inte når fram till fullheten oss förutan. Detta är apostoliskt tänkesätt, apostolisk förståelse, apostolisk tro och apostolisk förväntan.
Källa: BÖNEHUS NORDEN 2006-04-25 Lars Widerberg, Intercessors Network - Kontakt: e-postadress, Adr.: Storskiftesgatan 87, 58334 Linköping, Sverige, Telefon + Fax: 013 213630, Mobil: 0709 349850
NTGateway - Dropping a Biblical Hint
A LINK A DAY about The Holy Scriptures is to be found in NT Gateway Weblog.MARK GOODACRE is the editor; and an Associate Professor in New Testament in the Dept of Religion at Duke University, North Carolina, USA
The post is a link about historical Jesus: Books, Articles, Reviews. Looking around the other days you will find daily links about the Revelation; today 05/04/06: "Messianic Hopes and Messianic Figures in Late Antiquity" and "Jewish Burial Traditions and the Resurrection of Jesus".
This
Mark Goodacre's blog for academic New Testament studies and related
material is to recommend every Bible reader open for wider perspectives:
NT GatewayREFLECTION Every hint and link that draws to deeper study in the Scriptures is good and blessning. When life more and more seems to be reigned and ruled by the High Society n' Nano Time Speed it's blessed to just go aside and rest with some reading in the Bible...
Foot-note:
About the Garden Photo says Mark: - The picture is the new bridge that leads into the Sarah P. Duke Gardens, and shows the wisteria in Sarah Duke Gardens.
Wenyi Wang & Gao Zhisheng
WHAT WOULD PROMPT a New Yorker with a medical
degree from the University of Chicago to yell at Chinese president Hu
Jintao during a state ceremony and risk facing likely arrest and
prosecution? - See the GetReligion Post below - also with the cited Post
WENYI WANG ROCKS by Michelle Malkin. -
Read all the article What makes Falun Gong so angry?
in GetReligion
Read all the article What makes Falun Gong so angry?
in GetReligion
UPDATED NEWS
from Gao Zhisheng
with Comments on the Washington event
and on Sujiatun etc.
by Gao Zhisheng
R E F L E C T I O N
As readers we can lift all the suffering peoples in Prayer asking
the LORD to give Grace and Mercy to the persecuted falungong people, to
the christians and all the other inside the wall of China.
APRIL 25 INTERCESSION
READING - John chapter 5:24-47
- You have… crossed over from death to life (V.24)
- You have… crossed over from death to life (V.24)
REFLECTION - Eternal life
- I tell you the truth, whoever hears my word and believes him who sent me has eternal life and will not be condemned; he has crossed over from death to life. - Hearing... faith... eternal life...
- I tell you the truth, whoever hears my word and believes him who sent me has eternal life and will not be condemned; he has crossed over from death to life. - Hearing... faith... eternal life...
Lika rättigheter?
Lika värde betyder inte lika rättigheterNär vi diskuterar äktenskap och förslaget om könsneutralt äktenskap, skriver Mats Tunehag på en ledarsida 21/4 - så måste vi inse det självklara att äktenskap både innesluter och utesluter, alla får inte gifta sig med alla hur som helst när som helst. Äktenskap, adoption av barn och kyrklig välsignelse är ingen "mänsklig rättighet" för alla när och hur som helst.
REFLEKTION
Den svenska kristenheten känner till att
ett samtal om familj och äktenskap med våra "halvbröder" muslimerna är
en dialog som det blir ljusårs avstånd till när samma ämne debatteras
med lobbyismen för homofila rättigheter.
Läs Mats Tunehag på ledarsidan i Världen idagHar du mobiltelefon?
Mobilfunderingarna nedan är från 2001 och det är David Keller som
delar med sig. David arbetar i missionsorganisationen OM, Råslätt i
Jönköping. 2001 hade David ingen egen mobil, idag 2006 har han.
/Dag Sr
[ Mobilen till höger tillhör editor; bara ljud & sms
Pris: 300:- SEK ]
[ Mobilen till höger tillhör editor; bara ljud & sms
Pris: 300:- SEK ]
***
HAR DU MOBILTELEFON?
Det verkar som om de flesta svenskar har en mobiltelefon. Och de
använder dem när som helst, oberoende av vad de håller på med. Jag antar
att det är en av de stora fördelarna med dem - var du än är och vad du
än gör, så kan du få kontakt!
Kanske
jag lägger märke till dem just för att jag inte själv har någon. De är
fortfarande dyra i drift, så hittills har vi inte köpt någon.Men nu funderar vi allvarligt på att införskaffa en, och det beror på att vi blev strandsatta på motorvägen en kall kväll i mars när vår bil gick sönder. Om vi hade haft en mobiltelefon den kvällen, hade det besparat oss mycket tid och trassel.
Bönen är lik en mobiltelefon, fast bättre!
Vad sägs om en sådan här modell:
- Helt utan avgifter
- Inbyggd "hands free"
- Världsvid täckning
- Garanterat fri från tekniska problem
Du har den alltid med dig och du kan inte förlägga den. Du kan
använda den på vilken plats som helst och i vilken upptänklig situation
som helst. Helt utan batterier som skulle behöva laddas upp ibland. Och
du behöver inte ens prata för att använda den!
Sådan är bönen.
Men alla de här fördelarna är värdelösa om vi inte använder bönen
och ber. Idén med mobiltelefonen är att du ska kunna ta den med
dig och använda den när och var som helst. Detsamma gäller bönen.
Vi kan be var vi än är och vad vi än gör. Inte bara i kyrkan eller hemma
utan var som helst.
Men alla de här fördelarna är värdelösa om vi inte använder bönen
och ber. Idén med mobiltelefonen är att du ska kunna ta den med
dig och använda den när och var som helst. Detsamma gäller bönen.
Vi kan be var vi än är och vad vi än gör. Inte bara i kyrkan eller hemma
utan var som helst.
Tar vi vara på den möjligheten? Jag vill utmana oss att använda våra
"böne"-mobiltelefoner oftare. De är inte bara till för akuta situationer.
De kan ge oss daglig personlig kontakt med levande Gud! Nästa
gång du ser någon använda sin mobil, så ta några ögonblick för att
själv få kontakt!
"böne"-mobiltelefoner oftare. De är inte bara till för akuta situationer.
De kan ge oss daglig personlig kontakt med levande Gud! Nästa
gång du ser någon använda sin mobil, så ta några ögonblick för att
själv få kontakt!
Bönen är förresten inte bara envägskommunikation. Mottagardelen
är lite svårare att aktivera, men den aktiveras genom
regelbunden användning och ett lyssnande hjärta.
är lite svårare att aktivera, men den aktiveras genom
regelbunden användning och ett lyssnande hjärta.
Källa: Omega 2001/3.
REFLEKTION
Davids mobilfunderingar från 2001 kan uppdateras av de egenskaper en mobil modell 2006 har.
Se t.ex. 3G-smartphone. P990i tar effektiv kommunikation till nya höjder. Har du någonsin önskat att du kunde lämna datorn på kontoret när du ska ut och resa? Det kan du nu. P990i har allt du behöver för att sköta arbetet och kommunicera med vänner och arbetskamrater var du än är. Du har ständig åtkomst till Internet, Push E-mail som levererar e-posten direkt till telefonen och möjlighet att ordna videokonferenser för verkligt effektiv kommunikation.
Jämfört också med denna 3G-smartphone P990i är bönen vida mycket mer i prestanda och resurser.
Om Epoch Times & Kinas desinformation...
KINAS DESINFORMATION om vad Falun Gong är... och
KINAS DESINFORMATION om vad The Epoch Times är... har inte gjort det lättare för omvärlden att se vad som är sanning och inte sanning. Omvärlden har under de senaste 6-7 åren försetts med ett hav av desinformation från Kina.
Den kinesiska propagandaapparaten har förvirrat omvärlden att se vad som är lögn och vad som är sanning.
Dessutom har propagandan förstärkts av västvärldens jakt efter ekonomiska fördelar med den växande kinesiska marknaden. Marknadens girighet har varit en stark partner för nedtystandet av mörka bestialiska sanningar - om allt från förföljelser till koncentrationsläger av Treblinka-karaktär.
- Faktum är att
den kristne advokaten Gao Zhisheng i Beijing står upp för orättvisor,
brott mot Human Rights och kriminella dåd oavsett om brottsoffren är
buddhister, falungong-anhängare, fattiga bönder från landsbygden eller
kristna från den underjordiska kyrkan. - Faktum är att tidningen The Epoch Times sedan flera år i praktiken är det enda oberoende mediet som rapporterat inifrån Kina.
R E F L E K T I O NAlltflera börjar i dagarna se och höra om allt från förföljelser, de kriminella handlingar, folkmord, som pågått och pågår i Kina.
The Epoch Times har under flera år skrivit om denna verklighet, och nu börjar all den informationen på allvar slå igenom och nå fram i Väst.
Nedan redovisas dokument om Falun Gong och The Epoch Times:
OM FALUN GONG
C-SPAN Washington intervjuade Erping Zhang, talesman för Falun Gong, med anledning av protestaktionen som dr Wang genomförde i samband med presidenternas Hu och Bush presskonferens i Washington förra veckan.
C-Span
re-broadcasted it again 1/2 hour later. All the topics were covered
including organ harvisting, labor camps, and the persecution, and Dr.
Wenyi's background. Many people called in. Reporter from a big Chicago
newspaper called us. He has tears in his eye when he watched the
interview.See: Interview (28 min) with Erping Zhang about dr Wang from Washington. - Info about C-SPAN
OM EPOCH TIMES
Reporter without Borders kallar The Epoch Times för "Independent Daily" maj 2005. Falun Gong-utövare startade tidningen för att täcka ett växande behov av opartisk rapportering om Kina, speciellt om mänskliga rättigheter. Idag har Epoch Times vuxit till en media med bred publik och intresseområden. Den är avskild från Falun Gong som har sin egen media. Epoch Times har fått flera utmärkelser som indirekt visar att den är en oberoende media. Dessa utmärkelser ges inte till propaganda media.
Reporter without Borders kallar The Epoch Times för "Independent Daily" maj 2005. Falun Gong-utövare startade tidningen för att täcka ett växande behov av opartisk rapportering om Kina, speciellt om mänskliga rättigheter. Idag har Epoch Times vuxit till en media med bred publik och intresseområden. Den är avskild från Falun Gong som har sin egen media. Epoch Times har fått flera utmärkelser som indirekt visar att den är en oberoende media. Dessa utmärkelser ges inte till propaganda media.
* Om Epoch Times, se den svenska editionen
* Kommunistpartiets förtryck av Epoch
Times avslöjat. Journalist flydde från Kina och exponerade förföljelsen,
Hai Ning, Epoch Times, 2/9 2005.
The Epoch Times
UTMÄRKELSER
· On World Human Rights Day, December 10, 2005, Zheng Yichun, an Epoch Times journalist and scientist from China, was awarded the Dr. Rainer Hildebrandt medal, a major Human Rights recognition. Zheng was unable to attend the award ceremony in Berlin, as he was sentenced to seven years in prison in China in September 2005. He is one among several other Epoch Times journalists jailed in China for reporting truthfully on various topics concerning the Chinese communist regime.
Se: Award 10 Dec 2005
· In September 2005 the National Ethnic Press and Media Council of Canada (NEPMCC) honoured The Epoch Times for its editorial content and noted that the paper was a "Strong defender of human rights and democratic values."
Se: NEPMCC
· In August 2005, the Asian American Journalists Association (AAJA) honoured The Epoch Times' editorial series "Nine Commentaries on the Communist Party" with a top award under the "Asian American Issues: Online" category.
Se: AAJA
· Mitt Romney, Governor of Massachusetts, USA: "The Epoch Times, by helping Chinese immigrants adjust to the challenges and reap the reads of living the United States, performs a valuable service to us all. Democracy, personal freedom and human rights are values we cherish. We applaud The Epoch Times' coverage and commitment to these values."
· Gordon Campbell, Premier of British Columbia: "More than half a million Chinese-speaking people from around the world depend on The Epoch Times each week for reputable and culturally relevant news, and Chinese-Canadians from coast to cost have found this publication to be an invaluable resource. I would like to commend The Epoch Times for their dedication to helping new arrivals acclimate to life in Canada."
· Sonny Perdue, Governor of Georgia, USA: "Georgia's and Atlanta's Chinese Citizens are a viable part of our community, and I extend my gratitude for the meaningful way in that you contribute to our culture and economic life. I applaud the Epoch Times (Southeast US Edition) for the great source of information it provides to the Chinese community, and I extend my best wishes for its continued success."
· Dr. Ying-Jeou Ma, Mayor of Taipei: "Gratitude to this modest weekly for its spreading out tremendous goodwill to this society."
The Epoch TimesUTMÄRKELSER
· On World Human Rights Day, December 10, 2005, Zheng Yichun, an Epoch Times journalist and scientist from China, was awarded the Dr. Rainer Hildebrandt medal, a major Human Rights recognition. Zheng was unable to attend the award ceremony in Berlin, as he was sentenced to seven years in prison in China in September 2005. He is one among several other Epoch Times journalists jailed in China for reporting truthfully on various topics concerning the Chinese communist regime.
Se: Award 10 Dec 2005
· In September 2005 the National Ethnic Press and Media Council of Canada (NEPMCC) honoured The Epoch Times for its editorial content and noted that the paper was a "Strong defender of human rights and democratic values."
Se: NEPMCC
· In August 2005, the Asian American Journalists Association (AAJA) honoured The Epoch Times' editorial series "Nine Commentaries on the Communist Party" with a top award under the "Asian American Issues: Online" category.
Se: AAJA
· Mitt Romney, Governor of Massachusetts, USA: "The Epoch Times, by helping Chinese immigrants adjust to the challenges and reap the reads of living the United States, performs a valuable service to us all. Democracy, personal freedom and human rights are values we cherish. We applaud The Epoch Times' coverage and commitment to these values."
· Gordon Campbell, Premier of British Columbia: "More than half a million Chinese-speaking people from around the world depend on The Epoch Times each week for reputable and culturally relevant news, and Chinese-Canadians from coast to cost have found this publication to be an invaluable resource. I would like to commend The Epoch Times for their dedication to helping new arrivals acclimate to life in Canada."
· Sonny Perdue, Governor of Georgia, USA: "Georgia's and Atlanta's Chinese Citizens are a viable part of our community, and I extend my gratitude for the meaningful way in that you contribute to our culture and economic life. I applaud the Epoch Times (Southeast US Edition) for the great source of information it provides to the Chinese community, and I extend my best wishes for its continued success."
· Dr. Ying-Jeou Ma, Mayor of Taipei: "Gratitude to this modest weekly for its spreading out tremendous goodwill to this society."
APRIL 24 INTERCESSION
READING - John chapter 5:1-23
- The Son can do only what he sees his Father doing (V.19)
- The Son can do only what he sees his Father doing (V.19)
REFLECTION - In the Father's will
- The Son can do nothing by himself; he can do only what he sees his Father doing, because whatever the Father does the Son also does. For the Father loves the Son and shows him all he does. Yes, to your amazement he will show him even greater things than these. - He wants us to move in that direction…
- The Son can do nothing by himself; he can do only what he sees his Father doing, because whatever the Father does the Son also does. For the Father loves the Son and shows him all he does. Yes, to your amazement he will show him even greater things than these. - He wants us to move in that direction…
Islam & judendom - i ett släktskapsperspektiv
ISA - ISAK - ISMAEL…
Isa, Isak, Ismael… personer som hör samman. Om dem samtalar vi en
fredagseftermiddag i det mångkulturella Råslätt, en stadsdel söder om
Jönköping. Tre namn, Isa, Isak, Ismael, förenar fem vänners samvaro och
samtal. Omar, Ibrahim, Mikael, Qasim, Dag över en kopp te och juice med
dadelkakor från Saudiuarabien.
Om Isa och de messiastroende
Mina muslimska vänner säger att det är en märklig värld vi lever just nu, när vi muslimer ibland får stå upp till försvar för vad som står i Boken och för den kristna tron. Vad man bl.a avser är alla flytande besked som ges av kyrkans företrädare. Miraklen som ifrågasätts.
Om 11/9
Har det varit svårt att vara muslim efter terrorattentatet den 11 september 2001 mot World Trade Center? Det är många, många som känt av detta som något mycket svårt. Det är som om ett hat emot oss. Särskilt första åren var det tungt. Mänskors blickar såg förbi oss.
.
Om att se varandra
Om Muhammedbilderna
Vi tittar på en nyutkommen bok "Koranen og profeten Muhammeds liv" av Kåre Bluitgen. En familjebok för skolbarn i Danmark. Boken avbildar också Muhammed, fast inte på ett förlöjligande sätt som i Jyllands-Posten. Vi jämför boken med Barnens Bibel, och de bilderna är mera lämpade än det respektlösa avbildandet i Bluitgens bok. Respektlöst, är omdömet om den danska boken.
Om Isak
Vad sägs om att judar idag får höra tillmälena "hund" och "apa" och att folket ska slaktas så att Medelhavets vatten färgas rött? undrar jag. Mina muslimska vänner säger att hatet inte hör hemma i Koranen. Det hat gentemot judarna som vi hör talas om hänger samman med de senaste århundradena av politisk kamp. Vi är överens om att antisemitismen finns historiskt alltsedan Farao Ramses I:s tid i Egypten.
.Om att se varandra
Många av Isa- eller messiastroende har upplevt det så viktigt att
låta de muslimska vännerna få en liten aning om att vi håller av dem.
Att se på och möta dem med goda blickar och ord. Att hälsa med Salam
eller Hej. I månget hjärta har det fallit tårar för att - på grund av
11/9-attentatet - många muslimer känt oro och rädsla, bara för att vara
muslim.
Om Muhammedbilderna
Vi tittar på en nyutkommen bok "Koranen og profeten Muhammeds liv" av Kåre Bluitgen. En familjebok för skolbarn i Danmark. Boken avbildar också Muhammed, fast inte på ett förlöjligande sätt som i Jyllands-Posten. Vi jämför boken med Barnens Bibel, och de bilderna är mera lämpade än det respektlösa avbildandet i Bluitgens bok. Respektlöst, är omdömet om den danska boken.
Vad sägs om att judar idag får höra tillmälena "hund" och "apa" och att folket ska slaktas så att Medelhavets vatten färgas rött? undrar jag. Mina muslimska vänner säger att hatet inte hör hemma i Koranen. Det hat gentemot judarna som vi hör talas om hänger samman med de senaste århundradena av politisk kamp. Vi är överens om att antisemitismen finns historiskt alltsedan Farao Ramses I:s tid i Egypten.
Om Ismael och Isak
R E F L E K T I O N
* När vi som Jesusbekännare samtalar med muslimer används med fördel namnen Isa eller Messias om Jesus, och 'Messiastroende' i stället för 'kristen' (eftersom det ordet är historiskt negativt så belastat genom korstågen och andra skeenden).
* När Abrahams ättlingar möts till samvaro och samtal i ett mångkulturellt Råslätt finns där en närhet som värmer; det är en närhet närmare än det Den svenska kristenheten kan ha med en sekulariserad svensk medborgare. Är det inte märkligt att en messiastroende har större frändskap till en muslim än en sekulariserad Medelsvensson eller sekulariserad kyrklig företrädare…
* Aposteln Paulus skriver: Om roten är helig, är grenarna heliga. Och du som är ett vilt olivträd, har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets rot. Jesus säger: Frälsningen kommer från judarna. (Rom 11, Joh 4).
Tanken om att orsaken till striden mellan islam och judendom finns
att söka redan hos Abraham och hans sätt att lösa problemet med Saras
barnlöshet och att Ismael hyste avund gentemot Isak, den tanken lämnas
kvar utan samtal. Den andliga strid som råder i det osynliga (inte den
politiska striden) härleds måhända ur ett ismaeliskt avund mot Isak.
Om Isa, Isak, Ismael
De tre hör samman i en nära släktskap med Abraham som gemensam släkting. Isatroende kan därför möta ismaeltroende, muslimer, med särskild respekt som varandras halvbröder, medan Isatroende och Isak-folket hör än närmare samman, i de 3 x 14 släktleden från Abraham till Kristus (Matt 1).
De tre hör samman i en nära släktskap med Abraham som gemensam släkting. Isatroende kan därför möta ismaeltroende, muslimer, med särskild respekt som varandras halvbröder, medan Isatroende och Isak-folket hör än närmare samman, i de 3 x 14 släktleden från Abraham till Kristus (Matt 1).
* När vi som Jesusbekännare samtalar med muslimer används med fördel namnen Isa eller Messias om Jesus, och 'Messiastroende' i stället för 'kristen' (eftersom det ordet är historiskt negativt så belastat genom korstågen och andra skeenden).
* När Abrahams ättlingar möts till samvaro och samtal i ett mångkulturellt Råslätt finns där en närhet som värmer; det är en närhet närmare än det Den svenska kristenheten kan ha med en sekulariserad svensk medborgare. Är det inte märkligt att en messiastroende har större frändskap till en muslim än en sekulariserad Medelsvensson eller sekulariserad kyrklig företrädare…
* Aposteln Paulus skriver: Om roten är helig, är grenarna heliga. Och du som är ett vilt olivträd, har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets rot. Jesus säger: Frälsningen kommer från judarna. (Rom 11, Joh 4).
Fotnot
Foton: Holy Land Photos
LÄS MERA
* Om judendom ur judiskt perspektiv, * Om judiska församlingen i Stockholm,
* Om judendom ur kristet perspektiv,
* Om islam ur islamskt perspektiv, * Om islam Islamiska org,
* Om islam från ett kristet perspektiv.
Foton: Holy Land Photos
LÄS MERA
* Om judendom ur judiskt perspektiv, * Om judiska församlingen i Stockholm,
* Om judendom ur kristet perspektiv,
* Om islam ur islamskt perspektiv, * Om islam Islamiska org,
* Om islam från ett kristet perspektiv.
APRIL 23 INTERCESSION
READING - John chapter 4:31-54
- Open your eyes and look at the fields! They are ripe for harvest. (V.35)
- Open your eyes and look at the fields! They are ripe for harvest. (V.35)
REFLECTION - Harvest time
- Do you not say, 'Four months more and then the harvest'? I tell you, open your eyes and look at the fields! They are ripe for harvest. Even now the reaper draws his wages, even now he harvests the crop for eternal life, so that the sower and the reaper may be glad together.
- Do you not say, 'Four months more and then the harvest'? I tell you, open your eyes and look at the fields! They are ripe for harvest. Even now the reaper draws his wages, even now he harvests the crop for eternal life, so that the sower and the reaper may be glad together.
PlayStation or Game over?
CHURCH OF FOOLSFör en gammal man som en annan är, tycks Church of Fools vara något för Teens och Generation X, men inte riktigt ändå för mig som tillhör Generation XXX... Fast, vänta lite, kanske...
Efter en snabbtitt in i Church of Fools kan det vara på sin plats med Konsument-upplysning:
VDN: Metodistkyrkan borgar för kvalitet. Varning: Se upp för reklamen bara. Irritera dig inte på den. Kanske ett och annat OK för den som har råd. Annars OK...
Här gäller inte nanotid! ... Här gäller att ha mycket gott om tid. ... Ta alltså med 'Gott-om-Tid' för en mycket speciell Webbsajt. Den som är road av sånt här kommer inte att ångra sig! Välkommen till: Church of Fools
KOMMENTARER tas tacksamt emot kring frågan: VAD SÄGER JUST DU om denna sajt? /DSr
Falun Gong & Kina - Varför?
Genocide av många slag, Nazitidens förföljda judafolk, Indiens kastlösa - som t.ex. daliterna-, Romerna, Resandefolket är några exempel på människor som behandlats omänskligt. De har inte bemötts på det sätt som människans värdighet kräver. Idag 2006 pågår utrotning av människor som tillhör rörelsen Falun Gong. Artikeln "Falun Gong & Kina - Vad säger Den svenska kristenheten?" ställer frågor och visar på fakta som faktiskt föreligger; - præterea censeo CCP Dictaturam esse delendam.
Se: M'Xp om Falun Gong.
World Trade Center 11/9 - på våning 81 och överlevde...
SUJO JOHN var den 11 september 2001
på 81:a våningen och jobbade i ett av tornen i World Trade Center.
Bara några våningar längre upp kraschade ett flygplan in i byggnaden.
Flygplansspillror föll in och slog upp ett tio våningar djupt hål i
golvet och lokalen började brinna.
Sujo John lyckades springande ta sig ner alla de 81 trapporna. Ute ur den brinnande byggnaden rusade han till det andra tornet. Där arbetade hans fru. Han nådde fram till tornet - just som det också rasade samman!
Sujo John började ropa ut till Gud om beskydd. Uppmanade folk omkring honom att åkalla namnet Jesus. När tornet rasat han med en klunga människor. En enda överlevde, utan en skråma på kroppen, Sujo John. Senare visade det sig att hans fru klarat sig. Hon kom sent till jobbet; fem minuter efter första flygkraschen.
Efter denna mirakulösa händelse har Sujo John berättat om sin upplevelse på många tv- och radiostationer. Han har rest över hela USA och flera andra länder och talat på skolor och i kyrkor.
Sujo John är uppväxt i Calcutta, Indien, men bor idag i Texas.
REFLECTION
- For you have been my refuge, a strong tower against the foe. I long to dwell in your tent forever and take refuge in the shelter of your wings. For you have heard my vows, O God; you have given me the heritage of those who fear your name.
- He alone is my rock and my salvation; he is my fortress, I will not be shaken. My salvation and my honor depend on God; he is my mighty rock, my refuge. Trust in him at all times, O people; pour out your hearts to him, for God is our refuge. Lowborn men are but a breath, the highborn are but a lie; if weighed on a balance, they are nothing; together they are only a breath.
[Källa: Ps 61:4-5, Ps 62:6-9]
Fotnot
Sujo John berättar sin historia i Uppsala, Livets Ord, den 26 april.
The Ministry of Quiet Living
The Intercessors Network's E-letter of Friday 21/04/06 talks about
the subject 'After years blasting Israel, Europe changes its tune after
Hamas victory' written by William Echikson.
After that article there is A sling shot by Lars Widerberg about Prayer and Quiet living.
After that article there is A sling shot by Lars Widerberg about Prayer and Quiet living.
Dag Selander
***
The Ministry of Quiet Living
Humility, Waiting and Godliness; these words gather among the great Christian words, capturing the essence and produce of a life lived before the face of the Father.
The people of the Lord are regarded as and positioned as guardians and practitioners of the rare art of waiting. Their duty and final joy is to serve by giving away the most precious item, for which they have been set apart as custodians, giving away the most precious item, the only item they own and have the possibility to spend namely time itself, a life, months and years to be invested, invested in worship.
The praying community, a nation set apart from among nations, set apart for the sake of communion. The praying community, set apart to become the community of the cross of Christ. This intimate gathering, closely attached to matters of the cross, holds a key role in the work of putting man to final rest. Theirs is an overcoming which brings rest and which is brought in as a mighty weapon of God against man's efforts to overcome and win the battle for life which reflects the hectic, pressurising procedures and technicalities of the natural life.
One man named Simon stands forever as a marker in the ways of the Ministry of Quiet Living. He belonged to the company of committed, who had wisely learnt the art of waiting on God. This man was looking for the consolation of Israel, he waited for the one would comfort Israel, waiting anxiously, looking for God to console and to comfort. And he did not miss the mark, perfectly on time, time redeemed to the uttermost simply because of quietness and patience.
Ours is the role of waiting for God. Ours is the role of quiet living. The title of old Simon and his friends is perfectly applicable to intercessors of the twenty-first century. Our role is one and the same as theirs, to live peacefully in the earth and therefore called the Quiet ones in the Earth. We are set apart to pray, thereby creating quiet living with godliness and gravity.
The strategic measurements of this Ministry of Quiet Living begin by rest, continue in waiting and end gloriously in tranquillity. The strategic measurements of this Ministry of Quiet Living include adherence to His voice, Seek my face; it adds a continuous seeking for His wisdom and a dwelling day and night in meditation on His works and statutes. This ministry is service, a servant's steadfast waiting on the Lord. Its strength is its helplessness. Its pride is its humility. Its glory is obvious in its lack of self-appraisal. Its impact is permanent because of its silence.
Let us order our efforts and duties in prayer according to the patterns of this ministry. . .
Humility, Waiting and Godliness; these words gather among the great Christian words, capturing the essence and produce of a life lived before the face of the Father.
The people of the Lord are regarded as and positioned as guardians and practitioners of the rare art of waiting. Their duty and final joy is to serve by giving away the most precious item, for which they have been set apart as custodians, giving away the most precious item, the only item they own and have the possibility to spend namely time itself, a life, months and years to be invested, invested in worship.
The praying community, a nation set apart from among nations, set apart for the sake of communion. The praying community, set apart to become the community of the cross of Christ. This intimate gathering, closely attached to matters of the cross, holds a key role in the work of putting man to final rest. Theirs is an overcoming which brings rest and which is brought in as a mighty weapon of God against man's efforts to overcome and win the battle for life which reflects the hectic, pressurising procedures and technicalities of the natural life.
One man named Simon stands forever as a marker in the ways of the Ministry of Quiet Living. He belonged to the company of committed, who had wisely learnt the art of waiting on God. This man was looking for the consolation of Israel, he waited for the one would comfort Israel, waiting anxiously, looking for God to console and to comfort. And he did not miss the mark, perfectly on time, time redeemed to the uttermost simply because of quietness and patience.
Ours is the role of waiting for God. Ours is the role of quiet living. The title of old Simon and his friends is perfectly applicable to intercessors of the twenty-first century. Our role is one and the same as theirs, to live peacefully in the earth and therefore called the Quiet ones in the Earth. We are set apart to pray, thereby creating quiet living with godliness and gravity.
The strategic measurements of this Ministry of Quiet Living begin by rest, continue in waiting and end gloriously in tranquillity. The strategic measurements of this Ministry of Quiet Living include adherence to His voice, Seek my face; it adds a continuous seeking for His wisdom and a dwelling day and night in meditation on His works and statutes. This ministry is service, a servant's steadfast waiting on the Lord. Its strength is its helplessness. Its pride is its humility. Its glory is obvious in its lack of self-appraisal. Its impact is permanent because of its silence.
Let us order our efforts and duties in prayer according to the patterns of this ministry. . .
APRIL 22 INTERCESSION
READING - John chapter 4:1-30
- If you knew the gift of God… you would have asked him (V.10)
- If you knew the gift of God… you would have asked him (V.10)
REFLECTION - Living water
- If you knew the gift of God and who it is that asks you for a drink, you would have asked him and he would have given you living water. - Gift of the Living water…
- If you knew the gift of God and who it is that asks you for a drink, you would have asked him and he would have given you living water. - Gift of the Living water…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar