Mission Xp
All The Swedish Christianity | Den svenska kristenheten
Österns Assyriska Kyrka
Av Michael Mammoo fick jag e-adress till Ken
Joseph i Japan. Han visste något om den nestorianska kyrkan i Kina. Hans
Granqvist hade haft ett seminarium om Morerna i Spanien och vi kom att
tala om hur assyriska kristna tidigt tvingades fly österut på grund av
dogmatiska stridigheter.
Med fader Daniel - i Österns Assyriska kyrka - hade jag under hösten intressanta samtal i kyrkan intill Sofiakyrkan på Klostergatan. Den svenska kristenheten har verkligen bredd i sin design och ger en kalejdoskopisk fascination och därmed en nyfikenhet att vilja lära mera. Varje kyrka och del av kristenheten är bärare av kyrkohistoria i mer eller mindre mån. Den blir alltmer levande i möten vi har med dess representanter. Michael Mammoo och f. Daniel är två av mina möten som exemplifierar detta.
Österns Assyriska kyrka är namnet, men kallas också Nestorianska kyrkan, Persiska kyrkan, Östsyriska kyrkan, Kaldeens Syriska kyrka (i Indien), Den heliga Katolska Assyriska kyrkan i Öst. Dessa våra nestorianska bröder och systrar kom att tidigt gå med evangelium till Kina. Det som särskilt fascinerar är upptäckten att en kyrka fanns byggd år 638 e.Kr i den kinesiska staden Sian.
Rymden fylls av änglaröster:
Ära, ära vare Gud!...
... Stjärnan som står klar i öster bär om nyfödd konung bud,
visar väg för vise män som vill hylla Konungen. (Psb. 129:5, Text: Eva Norberg)
Läs mera om Österns Assyriska Kyrka och nestorianerna i Kina i följande
LÄNKAR :
- Om "Church of the East" i den inofficiella sajten nestorian.org
Läs om kyrkan i Kina och om staden Sian
Med fader Daniel - i Österns Assyriska kyrka - hade jag under hösten intressanta samtal i kyrkan intill Sofiakyrkan på Klostergatan. Den svenska kristenheten har verkligen bredd i sin design och ger en kalejdoskopisk fascination och därmed en nyfikenhet att vilja lära mera. Varje kyrka och del av kristenheten är bärare av kyrkohistoria i mer eller mindre mån. Den blir alltmer levande i möten vi har med dess representanter. Michael Mammoo och f. Daniel är två av mina möten som exemplifierar detta.
Österns Assyriska kyrka är namnet, men kallas också Nestorianska kyrkan, Persiska kyrkan, Östsyriska kyrkan, Kaldeens Syriska kyrka (i Indien), Den heliga Katolska Assyriska kyrkan i Öst. Dessa våra nestorianska bröder och systrar kom att tidigt gå med evangelium till Kina. Det som särskilt fascinerar är upptäckten att en kyrka fanns byggd år 638 e.Kr i den kinesiska staden Sian.
Rymden fylls av änglaröster:
Ära, ära vare Gud!...
... Stjärnan som står klar i öster bär om nyfödd konung bud,visar väg för vise män som vill hylla Konungen. (Psb. 129:5, Text: Eva Norberg)
Läs mera om Österns Assyriska Kyrka och nestorianerna i Kina i följande
LÄNKAR :
- Om "Church of the East" i den inofficiella sajten nestorian.org
Läs om kyrkan i Kina och om staden Sian
- Läs också Orthodoxa Metropolitdömet i Hong Kong
& South-East Asia och dess website med en artikel "China of T'ang
Dynasty, Nestorians and the "Heretical" Byzantium" av professor Michael Kordosis
- Läs också artikeln "Christian Designs Found ..." i Keikyo.com och om dateringen 638 e.Kr som omvärderar den kinesiska kyrkans historia. Se också galleriet med bilder.
- Läs också artikeln "Christian Designs Found ..." i Keikyo.com och om dateringen 638 e.Kr som omvärderar den kinesiska kyrkans historia. Se också galleriet med bilder.
- Om nestorianerna och Kina i den anglikanska och spännande bloggen med speciell svensk anknytning Confessing Reader.
FOTNOT
Michael Mammoo är svensk-assyrisk författare och har på svenska bl.a. skrivit:
- Julklappen - En kort saga på assyriska och svenska
- Ninos och modersmålet - En kort saga på assyriska och svenska
Update Prayer
TURKEY - in God´s heart

TURKIET betecknas som den största onådda nationen i världen. En gång var detta område kristendomens centrum men det blev med tiden ett starkt fäste för islam. Den kristna befolkningen har minskat från 22 % till 0,2 % sedan år 1900 - de flesta av dessa kristna är inte turkar utan tillhör etniska minoriteter. Det är fortfarande få av landets cirka 70 miljoner muslimer som någonsin har hört evangeliet.
Den kristna kyrkan som helhet har minskat på grund av utflyttningen bland minoritetsgrupper som armenier, greker och assyrier, medlemmar i den gamla öst - kyrkan. Kristna räknas ofta som en andra klassens medborgare på grund av deras etniska och religiösa bakgrund. Smutskastningskampanjer i TV och andra medier mot missionärer och lokala troende har varit vanliga inslag under senaste åren. De evangeliskt troende är få, uppskattningsvis omkring 3000 bland turkar och kurder med muslimsk bakgrund. Hur som helst så pågår en tillväxt i den inhemska församlingen vilket ger upphov till tacksägelse.
Nyckeln finns hos turkarna själva
Den Turkiska kyrkan växer fram mer och mer. År 1960 fanns det mindre än 10 kända troende från muslimsk bakgrund; Idag finns det omkring 25 turkisk talande församlingar i flera av landets provinser, främst i landets västra delar. Den långsiktiga målsättningen är att på sikt få se minst en församling i var och en av landets 80 provinser. Det finns idag hundratals utländska troende som bor i Turkiet och på olika sätt försöker kommunicera evangeliet och främja utvecklingen av Kyrkan. Men nycklarna till framtidens församlingstillväxt tror jag finns hos de troende turkarna själva. En turk som älskar Jesus, lever i Ordet och i det nätverk av relationer på platsen där den bor, är de bästa verktygen i Guds hand.
Tretton nycklar att be för…
v Turkiska ledare, medan de söker för att arbeta tillsammans, grundlägga sin egen identitet och planera sin egen framtid. Ett nationellt samråd för de turkiska ledarna grundades 1990.
v De troende, som ofta blir isolerade på grund av fruktan och förtryck från familjer och vänner och misstänksamhet från andra troende. De flesta går igenom en svår identitets kris sedan de kommit till tro på Kristus. Det är vanligt att man faller tillbaka igen eller att man kompromissar genom äktenskap med en icke troende, vilket ofta leder till problem. Be om: varma, innerliga församlingar som förmedlar mod, en känsla av tillhörighet och som lever i glädjefylld tillbedjan.
v Uthållighet. Att flytta ut ur landet är en vanlig väg för att slippa förföljelse, hitta ett bra välbetalt jobb eller att finna en utländsk man eller kvinna att gifta sig med. De troende behöver bo kvar i landet för att en stark, växande församling ska bli en verklighet i Turkiet.
v Mod under förföljelse. En våg av arresteringar av troende skedde 1988, detta ledde till förhör och domstolsförhandlingar, men varje domstolsfall fick avslag eller så lades det ner. Detta har ökat de troendes mod i att leva ut sin kristna tro. Smutskastningskampanjer i olika medier och ibland från myndigheter skapar tryck och osäkerhet.
v Frimodig evangelisation. Turkiska troende håller på att ta över en del ledarskaps funktioner som utländska troende tidigare har haft och andra har startat egna projekt utifrån egna visioner. Be om: en allt starkare vision i det turkiska ledarskapet, för att se en levande församling planterad i varje provins av Turkiet.
v Målsättningen om en levande, växande församling i var och en av de 80 provinserna - omkring 15 provinser har idag en församling. Be speciellt för provinserna i östra Anatolien och de längs Svartahavskusten.
v Laglig rätt att registrera sig som församling. Denna möjlighet håller sakta på att växa fram genom ett antal domstolsfall, men jämställdhet för alla religioner är ännu inte nådd. På detta område sker mycket i dessa dagar genom olika EU-anpassningar.
v Ledarskapsträning, vilket har varit svårt att starta upp i Turkiet; ett program har startats upp i Ankara och Istanbul. Bibelskola har öppnats i Istanbul och Izmir.
v Kurderna, är en majoritet i östra och sydöstra Turkiet. Regeringens förtryck mot kurdernas språk och politiska rättigheter (det blev lagligt att tala kurdiska så sent som 1991) har gjort det extra känsligt att nå dem med evangeliet. Många kurder i norra delen är aleviter (detta är en gren inom islam som ställer Jesus högt). Omkring 25 % av alla turkar i väst Europa är kurder. Det kan idag finnas några hundratal evangeliskt troende bland kurderna. Be om att man på ett taktfullt sätt ska kunna nå ut till dem, att bibeln och övrig litteratur ska översättas.
v I Turkiet bor också andra muslimska minoritets grupper, de utgör 1,8 % av befolkningen. Inga av dessa folk har blivit evangeliserade. Många bor i små gemenskaps grupper, men de börjar i allt högre grad tala turkiska.
v Iranska flyktingar, som flydde undan våldet och islamiska extremister vid revolutionen 1979. Upp till 500 000 lever fortfarande i Turkiet - många i Istanbul. Några av dessa flyktingar har gett respons på evangeliet och några små farsi-talande församlingar har grundats i Istanbul och Ankara.
v Flyktingar från kommunist länder i central Asien; många kommer från onådda länder som Afghanistan, Uzbekistan, Kazakstan, Kirgistan, Turkmenistan och andra länder.
v Universitets studerande. Det finns omkring 500 000 studenter på ca 350 universitet och "colleges". Från länder i mellanöstern, Centralasien och forna sovjetstaterna kommer dessutom varje år studenter för att läsa vid olika universitet i Turkiet. Alla dessa utbildningscentra utgör mötesplatser för unga människor, att finna vägar att kommunicera evangelium i dessa miljöer är en utmaning för den framväxande kyrkan.
Hur kan vi Be för utländska arbetare?
v Fler arbetare, skickligjorda och utrustade för tältmakeri tjänst i landet - bättre möjligheter att dela evangeliet är svårt att finna i Turkiet.
v Det rätta arbetssättet och strategin, som möjliggör att fler och fler tar emot evangelium. De flesta missionärerna är engagerade som lärare, studenter, inom affärsverksamhet, eller befinner sig i landet på vanligt turistvisum.
v Relationerna med nationella troende - för många utlänningar i ett område kan kväva utvecklingen av ett inhemskt ledarskap. Målet måste vara att se ett nationellt ledarskap utvecklas.
v De cirka 20 organisationerna som verkar i landet med en speciell börda och kallelse för turkarna. Samverkan, vishet och glädje i uppgifterna är a och o.
v Stärkt vision för att evangelisera hela nationen. Mycket lite mission har utförts i östra Anatolien, längs med Svarta havskusten och i de inre provinserna. Be om de rätta strategierna för evangelisation och församlingsplantering i dessa områden.
Visste du att.....
Ø berget Ararat där Noaks ark strandade ligger i östra Turkiet.
Ø att platsen Haran, dit Abraham vandrade från staden Ur, är belägen i sydöstra delen av landet
Ø de troende började kallas för kristna i Antiokia, dagens Turkiet.
Ø Paulus utförde en stor del av sin tjänst i Mindre Asien, nuvarande västra Turkiet
Ø Alla de 7 Nya Testamentliga församlingarna som nämns i uppenbarelseboken var belägna i detta rikt historiska land.
Vad hände sedan?
När den unga kyrkan framgångsrikt hade evangeliserat och planterat församlingar i detta område av världen, började deras iver och spontanitet sakta falla in i former. När sedan Kristendomen blev statsreligion under 300-talet blandades politik och religion allt mera samman. Mycket av saltet i sann kristen efterföljelse gick förlorad på vägen och när sedan Seljukerna, de muslimska turkarna, drog in från central Asien på 700-talet så var kyrkan för svag för att stå emot. Många kristna drogs sig tillbaka in i isolerade miljöer och delade inte evangeliet med sin muslimska omgivning. Inre slitningar inom kyrkan och korstågen från Väst-kyrkan under medeltiden har ytterligare bidragit till spända relationer med muslimer under historiens lopp.
De tragiska händelserna i samband med första världskrigets folkmassmord ledde till att den kristna församlingen så gott som utrotades. Att vara turk idag är det samma som att vara muslim, när någon väljer att följa Jesus kan det ofta uppfattas som förräderi mot familj och nation.
Ett spirande hopp!
v Turkiska ledare, medan de söker för att arbeta tillsammans, grundlägga sin egen identitet och planera sin egen framtid. Ett nationellt samråd för de turkiska ledarna grundades 1990.
v De troende, som ofta blir isolerade på grund av fruktan och förtryck från familjer och vänner och misstänksamhet från andra troende. De flesta går igenom en svår identitets kris sedan de kommit till tro på Kristus. Det är vanligt att man faller tillbaka igen eller att man kompromissar genom äktenskap med en icke troende, vilket ofta leder till problem. Be om: varma, innerliga församlingar som förmedlar mod, en känsla av tillhörighet och som lever i glädjefylld tillbedjan.
v Uthållighet. Att flytta ut ur landet är en vanlig väg för att slippa förföljelse, hitta ett bra välbetalt jobb eller att finna en utländsk man eller kvinna att gifta sig med. De troende behöver bo kvar i landet för att en stark, växande församling ska bli en verklighet i Turkiet.
v Mod under förföljelse. En våg av arresteringar av troende skedde 1988, detta ledde till förhör och domstolsförhandlingar, men varje domstolsfall fick avslag eller så lades det ner. Detta har ökat de troendes mod i att leva ut sin kristna tro. Smutskastningskampanjer i olika medier och ibland från myndigheter skapar tryck och osäkerhet.
v Frimodig evangelisation. Turkiska troende håller på att ta över en del ledarskaps funktioner som utländska troende tidigare har haft och andra har startat egna projekt utifrån egna visioner. Be om: en allt starkare vision i det turkiska ledarskapet, för att se en levande församling planterad i varje provins av Turkiet.
v Målsättningen om en levande, växande församling i var och en av de 80 provinserna - omkring 15 provinser har idag en församling. Be speciellt för provinserna i östra Anatolien och de längs Svartahavskusten.
v Laglig rätt att registrera sig som församling. Denna möjlighet håller sakta på att växa fram genom ett antal domstolsfall, men jämställdhet för alla religioner är ännu inte nådd. På detta område sker mycket i dessa dagar genom olika EU-anpassningar.
v Ledarskapsträning, vilket har varit svårt att starta upp i Turkiet; ett program har startats upp i Ankara och Istanbul. Bibelskola har öppnats i Istanbul och Izmir.
v Kurderna, är en majoritet i östra och sydöstra Turkiet. Regeringens förtryck mot kurdernas språk och politiska rättigheter (det blev lagligt att tala kurdiska så sent som 1991) har gjort det extra känsligt att nå dem med evangeliet. Många kurder i norra delen är aleviter (detta är en gren inom islam som ställer Jesus högt). Omkring 25 % av alla turkar i väst Europa är kurder. Det kan idag finnas några hundratal evangeliskt troende bland kurderna. Be om att man på ett taktfullt sätt ska kunna nå ut till dem, att bibeln och övrig litteratur ska översättas.
v I Turkiet bor också andra muslimska minoritets grupper, de utgör 1,8 % av befolkningen. Inga av dessa folk har blivit evangeliserade. Många bor i små gemenskaps grupper, men de börjar i allt högre grad tala turkiska.
v Iranska flyktingar, som flydde undan våldet och islamiska extremister vid revolutionen 1979. Upp till 500 000 lever fortfarande i Turkiet - många i Istanbul. Några av dessa flyktingar har gett respons på evangeliet och några små farsi-talande församlingar har grundats i Istanbul och Ankara.
v Flyktingar från kommunist länder i central Asien; många kommer från onådda länder som Afghanistan, Uzbekistan, Kazakstan, Kirgistan, Turkmenistan och andra länder.
v Universitets studerande. Det finns omkring 500 000 studenter på ca 350 universitet och "colleges". Från länder i mellanöstern, Centralasien och forna sovjetstaterna kommer dessutom varje år studenter för att läsa vid olika universitet i Turkiet. Alla dessa utbildningscentra utgör mötesplatser för unga människor, att finna vägar att kommunicera evangelium i dessa miljöer är en utmaning för den framväxande kyrkan.
Hur kan vi Be för utländska arbetare?
v Fler arbetare, skickligjorda och utrustade för tältmakeri tjänst i landet - bättre möjligheter att dela evangeliet är svårt att finna i Turkiet.
v Det rätta arbetssättet och strategin, som möjliggör att fler och fler tar emot evangelium. De flesta missionärerna är engagerade som lärare, studenter, inom affärsverksamhet, eller befinner sig i landet på vanligt turistvisum.
v Relationerna med nationella troende - för många utlänningar i ett område kan kväva utvecklingen av ett inhemskt ledarskap. Målet måste vara att se ett nationellt ledarskap utvecklas.
v De cirka 20 organisationerna som verkar i landet med en speciell börda och kallelse för turkarna. Samverkan, vishet och glädje i uppgifterna är a och o.
v Stärkt vision för att evangelisera hela nationen. Mycket lite mission har utförts i östra Anatolien, längs med Svarta havskusten och i de inre provinserna. Be om de rätta strategierna för evangelisation och församlingsplantering i dessa områden.
Visste du att.....
Ø berget Ararat där Noaks ark strandade ligger i östra Turkiet.
Ø att platsen Haran, dit Abraham vandrade från staden Ur, är belägen i sydöstra delen av landet
Ø de troende började kallas för kristna i Antiokia, dagens Turkiet.
Ø Paulus utförde en stor del av sin tjänst i Mindre Asien, nuvarande västra Turkiet
Ø Alla de 7 Nya Testamentliga församlingarna som nämns i uppenbarelseboken var belägna i detta rikt historiska land.
Vad hände sedan?
När den unga kyrkan framgångsrikt hade evangeliserat och planterat församlingar i detta område av världen, började deras iver och spontanitet sakta falla in i former. När sedan Kristendomen blev statsreligion under 300-talet blandades politik och religion allt mera samman. Mycket av saltet i sann kristen efterföljelse gick förlorad på vägen och när sedan Seljukerna, de muslimska turkarna, drog in från central Asien på 700-talet så var kyrkan för svag för att stå emot. Många kristna drogs sig tillbaka in i isolerade miljöer och delade inte evangeliet med sin muslimska omgivning. Inre slitningar inom kyrkan och korstågen från Väst-kyrkan under medeltiden har ytterligare bidragit till spända relationer med muslimer under historiens lopp.
De tragiska händelserna i samband med första världskrigets folkmassmord ledde till att den kristna församlingen så gott som utrotades. Att vara turk idag är det samma som att vara muslim, när någon väljer att följa Jesus kan det ofta uppfattas som förräderi mot familj och nation.
Ett spirande hopp!
Under senare delen av 1900-talet och in i det nya millenniet har vi
sett en positiv utveckling som föder tacksamhet. Det jag kortfattat har
försökt beskriva ovan är en ringa begynnelse på vad vi önskar se växa
fram i denna på så många sätt vackra nation.
Guds kärlek får den turkiska kyrkan att åter vibrera av liv.
Turkiet är inte en förlorad nation. Herren utgjuter av sin Ande och sin
kärlek i hjärtat hos sitt folk. I flera år har det uthålligt såtts.
Detta såningsarbete behöver givetvis fortsätta och utökas, för
möjligheten finns att nå Turkiets muslimer med evangelium. En ny skörd
håller på att samlas in och kyrkan växer så sakta på nytt.
Martin Ström
Martin Ström
Emerging Catholic Church...

Picture: Who is the person able to doctor like this? or...is it just the truth?
'EMERGING' ROMAN CATHOLIC MOVEMENT...
A good catholic gives the truth abouth the Vatican. And mr Joshua LeBlanc knows. In his blog Dei Gratia: Define Oxymoron he gives the answer.
What says the Catholic church and its swedish biskop Anders Arborelius say about the emerging church about this emerging church picture? Prophetic or ...
Pognophilia

BILD/FOTO: Pognography
NU ÄR DET ÄNTLIGEN KLARGJORT... hur man urskiljer olika slags messias- och jesustroende i Den svenska kristenheten, ja, utöver hela det globala fältet!
Det hela började med ett resonemang över några glas Beer. Så kom man att tala om Beards. Den ene gick hem typograf som han var och skissade skäggens ikonografiska realitet. Wilf heter innovatören av skapelserna och skisserna som äntligen kan bidra till var och det kristna ledarskapet ser ut...
Se: The Complex Christ: Pognophilia:
Growing Beards for the love of Jesus
Cleave på Pomomusings har sina funderingar om Growing Beards...
VAD VI MÅ FUNDERA på torde vara följande knäckfrågor:
- Hur ser ledaren ut i genderperspektivet?
- Var är den rakade att placeras på den kyrkliga ID-kartan?
- Var ska Arne Olsson placeras?
- och alla pentekostala väckelsekristna från Pingst till Santa? [...och VEM "äger" s.m.s dessa frågor?]
2005 Nobel Lucia Prize to HAKET Rinkeby Husby

Picture: ace-clipart
WORTHY WEBSITE AWARD
The Nobel Lucia Prize December 13th 2005
SWEDEN
Hereby M'Xp proudly presents the Swedish webpage HAKET Rinkeby-Husby
and their just received M'Xp Nobel Lucia Prize for Year 2005.
MOTIVERING
Ungdomsgruppen HAKET - dess grupp och ledare - har på ett synnerligen förtjänstfullt skapat ett ansikte utåt med sin hemsida.
Den är en strålande sida i det globala Sverige.
Den är skapad av unga pionjärer i det globala Rinkeby-Husby.
Den är ett riktigt glimrande Light-House.
HAKET är hyfsat coolt i design och innehåll.
De vet vad Teens är.
De vet vad Street är.
De vet vad TeenStreet är.
De vet sin mission i både Cyber- & Reality World.
Deras lokala plats i det Globala Sweden med sitt internationella Network gör att Den svenska kristenheten med HAKET har ännu ett tacksägelseämne i bönekammaren från Rinkeby/Husby/Kista till Smögen och Koster, och från Smygehuk till Treriksröset. HAKET stärker hoppet och tilltron inför Morgondages Globala Sverige.
Ungdomsgruppen HAKET - dess grupp och ledare - har på ett synnerligen förtjänstfullt skapat ett ansikte utåt med sin hemsida.
Den är en strålande sida i det globala Sverige.
Den är skapad av unga pionjärer i det globala Rinkeby-Husby.
Den är ett riktigt glimrande Light-House.
HAKET är hyfsat coolt i design och innehåll.
De vet vad Teens är.
De vet vad Street är.
De vet vad TeenStreet är.
De vet sin mission i både Cyber- & Reality World.
Deras lokala plats i det Globala Sweden med sitt internationella Network gör att Den svenska kristenheten med HAKET har ännu ett tacksägelseämne i bönekammaren från Rinkeby/Husby/Kista till Smögen och Koster, och från Smygehuk till Treriksröset. HAKET stärker hoppet och tilltron inför Morgondages Globala Sverige.
Se: Global Sweden - och "svenska krusbär"... om Kista Valley, Global living & Haket
A Katz - (1:2) En utmaning att leva ett autentiskt kristet liv
***
BÖNEHUS NORDEN
På apostolisk grund
En utmaning till att leva ett autentiskt kristet liv
Arthur Katz
På apostolisk grund
En utmaning till att leva ett autentiskt kristet liv
Arthur Katz
Kapitel 1
Apostoliskt tjänande - ett prästsinne
Avsnitt 02
Leviternas avskiljande
I Tredje Mosebok, kapitel 8, finner vi en beskrivning av leviternas invigning och avskiljande. När man läser igenom stycket, kan man inte undgå att känna sig ställd inför något främmande och uråldrigt. Man möter något som är helt och hållet skiljt från allt som kan kallas modernt och man skyndar över raderna som om de borde förbli höljda i tidens dunkel utan att alls betyda något för någon av oss här och nu. Denna hållning är naturligtvis felaktig. Allt i denna text är fullt ut relevant för vår tid; det är kanske till och med mera användbart för oss än för den generation till vilken den först var ämnad.
Den begynner med detta dyrbara tilltal: "Herren talade till Mose." Detta följs av ett: "Han sade, han befallde." Detta upprepas sedan gång på gång; han befallde. . . han befallde. . . Det är som om Gud alldeles från början vill fästa våra sinnen vid det gudomliga i det som sedan följer. Det finns inget i denna text, i dessa befallningar och förordningar som skulle kunna ha vuxit fram ur mänskliga funderingar och tankar. Hela detta arrangemang är fullständigt gudomligt till sin natur och står i direkt motsats till allt köttsligt. Det vi finner här är närmast en beräknande attack på människors sinne för god smak. Allt som vi möter här har sitt ursprung i Guds hjärta och motsäger allt mänskligt, och just därför har det så mycket större värde och visar oss så mycket mer.
Man känner en viss utmattning just bara genom att läsa igenom detta kapitel. Hur känner sig då den som måste ta del i det praktiska uppfyllandet av dessa Guds befallningar? Detta slaktande, allt blod, viftoffer och spisoffer, och så detta väntande vid öppningen till uppenbarelsetältet - alltsammans närmast absurt och ett slöseri med tid. När allt var över, och dessa män satt i sina blodiga kläder utanför uppenbarelsetältets ingång hade allt bleknat, detta som först verkade tilltalande och vördnadsbjudande i prästrollen och i detta att få bära titel, detta hade bleknat och gått upp liksom i rök. Sätter vi oss med dessa män en stund botar det oss effektivt från att förhålla oss romantiskt till prästroll och prästsinne. Denna roll är nedsmetad med blod, ännu mera blod och det intill utmattning. Innehållet och detaljrikedomen i dessa befallningar ligger långt bortom det ordinära.
Herren talade till Mose. Han sade: "För fram Aron och hans söner tillsammans med honom, deras kläder och smörjelseoljan samt syndofferstjuren och de två baggarna och korgen med de osyrade bröden. Samla sedan hela menigheten vid ingången till uppenbarelsetältet." 3 Mos 8:1-3.
Vi behöver lägga märke till att hela menigheten skulle vara närvarande för att se hela detta förfarande, se och lära genom detta praktiska förevisande. Guds tilltal till det samlade folket fanns inte i prästernas ord men i det de gjorde och i det som de fick vara med om. De hade en fördel i förhållande till oss. Vi kan inte, som de, betrakta hur offerdjuren slaktades och hur man samlade upp deras blod i stora kärl för att sedan spillas och stänkas på tabernaklet, på verktyg och utrustning, på prästernas kläder och för att smetas på prästernas öron, tummar och stortår. Något måste hända med den som ser allt detta. Något måste röra vid det innersta i en sådan betraktares samvete, något måste skrivas där i fråga om synd och synder och hur sådant tas bort och plånas ut. Någon måste stå som medlare mellan Gud och syndare. Och någon måste betala med sitt liv för att syndaren ska kunna återföras till livet och få del av liv. Livet finns i blodet säger texten.
Så är det med det nytestamentliga prästfolket; vi kommer inte att kunna fatta och verkligen uppskatta djupet i det som Gud vill åstadkomma om vi inte kan få tag om sådant som föregick och förebildade det. Man finner att några väsentliga beståndsdelar av prästuppgiften beskrivs i tidigt skede för att sedan föras in i och inneslutas i Nya testamentet. Melkisedeks prästroll är ett sådant exempel; denna förebild försvinner inte med inträdet av nytestamentliga verkligheter. Dess innehåll, dess djupaste mening förs över till nytestamentlig grund och bevarar där det innehåll som gavs åt den sedan den första begynnelsen.
Mose gjorde som Herren hade befallt honom, och menigheten samlades vid uppenbarelsetältets ingång. Och Mose sade till menigheten: "Detta är vad Herren har befallt mig att göra". Han förde fram Aron och hans söner och tvättade dem med vatten. Och han satte livklädnaden på Aron och spände på honom bältet, klädde på honom kåpan, satte fast efoden med efodens skärp och fäste med det ihop alltsamman på honom. Han satte på honom bröstskölden och lade urim och tummim i skölden. 3 Mos 8:4-8.
Hur pass villiga är vi att avklädas för att sedan tvås och tvättas i Ordet? Är vi villiga att ta den förödmjukelse det innebär att avklädas inför människor, det avklädande som är oumbärligt innan någon del av prästklädseln kan bäras? Mose tvådde Aron och dennes söner innan han kunde klä dem. Detta innebar ett offentligt förödmjukande. Hela Israel såg dessa första steg i helgandet. Ödmjukande och ödmjukhet ligger med i roten till prästens tjänande.
Prästklädernas olika delar hölls på plats med vackert vävda skärp. Man kunde inte snabbt komma i och ur denna dräkt. Prästtjänsten är inget som utförs bakom pulpet och talarstol, och som man hänger upp på en krok när man kommer hem. Prästrollen är inget som kan klä sig i för att man tycker att den är tilltalande. Till den hör en noggrann och krävande förberedelse som man inte kan genomgå med lättvindighet eller med ett ytligt kynne.
Han satte också turbanen på hans huvud och framtill på turbanen satte han den skinande plattan av guld, det heliga diademet, så som Herren hade befallt Mose. 3 Mos 8:9.
Aron bar ett diadem vilket vilade mot hans panna, och som gjorde sig påmint vid varje steg han tog. Vi borde låta oss påminnas ofta om denna guldplatta med dess text, "Helgad åt Herren". Vid varje rörelse vi gör borde dessa ord göra sig påminda: "Helgad åt Herren, icke längre din egen, helgad åt Herren." Som prästfolk skulle vi inte kunna göra något, inte göra den minsta lilla gest utan att denna text rörde sig över våra tankar och handlingar - avskild och helgad för Herrens räkning.
Påminnelsen måste komma ideligen, därför att våra huvuden med alla dess tankar och infall alltid väntar på sitt tillfälle att vika av till sitt eget, till sin favoritsyssla, till sina vanor och inkörda spår. Våra sinnen står alltid i behov av att föras till och återföras till kunskap om heligheten i Gud. Det skulle finnas mycket mindre buller, mycket mindre skrammel, mycket mindre själisk aktivitet och så kallad tjänst, mycket mindre iver att visa upp sig på podier och i talarstolar om denna gyllne vikt finge vila över våra pannor och våra ambitioner. Låt oss vara öppna för denna tyngd och soliditet över de mått och steg vi tar. Endast då, endast klädd så, endast förberedd på detta sätt kunde prästen ta emot smörjelse. Detta ska vi se närmare på i nästa avsnitt.
Inledningen och föregående delar av kapitel 1 sänds på begäran - Intercessors.Network@comhem.se
----------
De artiklar som distribueras till Bönehus Norden
kan användas fritt och sändas vidare för att verka fram mera bön.
Notera dock att de inte får reproduceras på hemsidor.
Låt dina vänner ta del av dem och föreslå dem att länka sig till Bönehuset.
Dessa bönehus är i hög grad relaterade till och understödda av Intercessors Network
med dess förgreningar i 120 nationer.
***********
Första prioritet:
Be för var och en i auktoritetsposition; 1 Tim 2:1-4
Lars Widerberg
Intercessors Network
Intercessors.Network@Comhem.se
Storskiftesgatan 87
58334 Linköping, Sverige
Telefon + Fax: 013 213630
Mobil: 0709 349850
Postgiro: 922937-8
Apostoliskt tjänande - ett prästsinne
Avsnitt 02
Leviternas avskiljande
I Tredje Mosebok, kapitel 8, finner vi en beskrivning av leviternas invigning och avskiljande. När man läser igenom stycket, kan man inte undgå att känna sig ställd inför något främmande och uråldrigt. Man möter något som är helt och hållet skiljt från allt som kan kallas modernt och man skyndar över raderna som om de borde förbli höljda i tidens dunkel utan att alls betyda något för någon av oss här och nu. Denna hållning är naturligtvis felaktig. Allt i denna text är fullt ut relevant för vår tid; det är kanske till och med mera användbart för oss än för den generation till vilken den först var ämnad.
Den begynner med detta dyrbara tilltal: "Herren talade till Mose." Detta följs av ett: "Han sade, han befallde." Detta upprepas sedan gång på gång; han befallde. . . han befallde. . . Det är som om Gud alldeles från början vill fästa våra sinnen vid det gudomliga i det som sedan följer. Det finns inget i denna text, i dessa befallningar och förordningar som skulle kunna ha vuxit fram ur mänskliga funderingar och tankar. Hela detta arrangemang är fullständigt gudomligt till sin natur och står i direkt motsats till allt köttsligt. Det vi finner här är närmast en beräknande attack på människors sinne för god smak. Allt som vi möter här har sitt ursprung i Guds hjärta och motsäger allt mänskligt, och just därför har det så mycket större värde och visar oss så mycket mer.
Man känner en viss utmattning just bara genom att läsa igenom detta kapitel. Hur känner sig då den som måste ta del i det praktiska uppfyllandet av dessa Guds befallningar? Detta slaktande, allt blod, viftoffer och spisoffer, och så detta väntande vid öppningen till uppenbarelsetältet - alltsammans närmast absurt och ett slöseri med tid. När allt var över, och dessa män satt i sina blodiga kläder utanför uppenbarelsetältets ingång hade allt bleknat, detta som först verkade tilltalande och vördnadsbjudande i prästrollen och i detta att få bära titel, detta hade bleknat och gått upp liksom i rök. Sätter vi oss med dessa män en stund botar det oss effektivt från att förhålla oss romantiskt till prästroll och prästsinne. Denna roll är nedsmetad med blod, ännu mera blod och det intill utmattning. Innehållet och detaljrikedomen i dessa befallningar ligger långt bortom det ordinära.
Herren talade till Mose. Han sade: "För fram Aron och hans söner tillsammans med honom, deras kläder och smörjelseoljan samt syndofferstjuren och de två baggarna och korgen med de osyrade bröden. Samla sedan hela menigheten vid ingången till uppenbarelsetältet." 3 Mos 8:1-3.
Vi behöver lägga märke till att hela menigheten skulle vara närvarande för att se hela detta förfarande, se och lära genom detta praktiska förevisande. Guds tilltal till det samlade folket fanns inte i prästernas ord men i det de gjorde och i det som de fick vara med om. De hade en fördel i förhållande till oss. Vi kan inte, som de, betrakta hur offerdjuren slaktades och hur man samlade upp deras blod i stora kärl för att sedan spillas och stänkas på tabernaklet, på verktyg och utrustning, på prästernas kläder och för att smetas på prästernas öron, tummar och stortår. Något måste hända med den som ser allt detta. Något måste röra vid det innersta i en sådan betraktares samvete, något måste skrivas där i fråga om synd och synder och hur sådant tas bort och plånas ut. Någon måste stå som medlare mellan Gud och syndare. Och någon måste betala med sitt liv för att syndaren ska kunna återföras till livet och få del av liv. Livet finns i blodet säger texten.
Så är det med det nytestamentliga prästfolket; vi kommer inte att kunna fatta och verkligen uppskatta djupet i det som Gud vill åstadkomma om vi inte kan få tag om sådant som föregick och förebildade det. Man finner att några väsentliga beståndsdelar av prästuppgiften beskrivs i tidigt skede för att sedan föras in i och inneslutas i Nya testamentet. Melkisedeks prästroll är ett sådant exempel; denna förebild försvinner inte med inträdet av nytestamentliga verkligheter. Dess innehåll, dess djupaste mening förs över till nytestamentlig grund och bevarar där det innehåll som gavs åt den sedan den första begynnelsen.
Mose gjorde som Herren hade befallt honom, och menigheten samlades vid uppenbarelsetältets ingång. Och Mose sade till menigheten: "Detta är vad Herren har befallt mig att göra". Han förde fram Aron och hans söner och tvättade dem med vatten. Och han satte livklädnaden på Aron och spände på honom bältet, klädde på honom kåpan, satte fast efoden med efodens skärp och fäste med det ihop alltsamman på honom. Han satte på honom bröstskölden och lade urim och tummim i skölden. 3 Mos 8:4-8.
Hur pass villiga är vi att avklädas för att sedan tvås och tvättas i Ordet? Är vi villiga att ta den förödmjukelse det innebär att avklädas inför människor, det avklädande som är oumbärligt innan någon del av prästklädseln kan bäras? Mose tvådde Aron och dennes söner innan han kunde klä dem. Detta innebar ett offentligt förödmjukande. Hela Israel såg dessa första steg i helgandet. Ödmjukande och ödmjukhet ligger med i roten till prästens tjänande.
Prästklädernas olika delar hölls på plats med vackert vävda skärp. Man kunde inte snabbt komma i och ur denna dräkt. Prästtjänsten är inget som utförs bakom pulpet och talarstol, och som man hänger upp på en krok när man kommer hem. Prästrollen är inget som kan klä sig i för att man tycker att den är tilltalande. Till den hör en noggrann och krävande förberedelse som man inte kan genomgå med lättvindighet eller med ett ytligt kynne.
Han satte också turbanen på hans huvud och framtill på turbanen satte han den skinande plattan av guld, det heliga diademet, så som Herren hade befallt Mose. 3 Mos 8:9.
Aron bar ett diadem vilket vilade mot hans panna, och som gjorde sig påmint vid varje steg han tog. Vi borde låta oss påminnas ofta om denna guldplatta med dess text, "Helgad åt Herren". Vid varje rörelse vi gör borde dessa ord göra sig påminda: "Helgad åt Herren, icke längre din egen, helgad åt Herren." Som prästfolk skulle vi inte kunna göra något, inte göra den minsta lilla gest utan att denna text rörde sig över våra tankar och handlingar - avskild och helgad för Herrens räkning.
Påminnelsen måste komma ideligen, därför att våra huvuden med alla dess tankar och infall alltid väntar på sitt tillfälle att vika av till sitt eget, till sin favoritsyssla, till sina vanor och inkörda spår. Våra sinnen står alltid i behov av att föras till och återföras till kunskap om heligheten i Gud. Det skulle finnas mycket mindre buller, mycket mindre skrammel, mycket mindre själisk aktivitet och så kallad tjänst, mycket mindre iver att visa upp sig på podier och i talarstolar om denna gyllne vikt finge vila över våra pannor och våra ambitioner. Låt oss vara öppna för denna tyngd och soliditet över de mått och steg vi tar. Endast då, endast klädd så, endast förberedd på detta sätt kunde prästen ta emot smörjelse. Detta ska vi se närmare på i nästa avsnitt.
Inledningen och föregående delar av kapitel 1 sänds på begäran - Intercessors.Network@comhem.se
----------
De artiklar som distribueras till Bönehus Norden
kan användas fritt och sändas vidare för att verka fram mera bön.
Notera dock att de inte får reproduceras på hemsidor.
Låt dina vänner ta del av dem och föreslå dem att länka sig till Bönehuset.
Dessa bönehus är i hög grad relaterade till och understödda av Intercessors Network
med dess förgreningar i 120 nationer.
***********
Första prioritet:
Be för var och en i auktoritetsposition; 1 Tim 2:1-4
Lars Widerberg
Intercessors Network
Intercessors.Network@Comhem.se
Storskiftesgatan 87
58334 Linköping, Sverige
Telefon + Fax: 013 213630
Mobil: 0709 349850
Postgiro: 922937-8
A. Katz En utmaning att leva ett autentiskt kristet liv (1:1)
BÖNEHUS NORDEN
På apostolisk grund
En utmaning till att leva ett autentiskt kristet liv
Arthur Katz
På apostolisk grund
En utmaning till att leva ett autentiskt kristet liv
Arthur Katz
Kapitel 1
Apostoliskt tjänande - ett prästsinne
Avsnitt 01
Tjänandets hemlighet
Prästrollen, prästens arbete ligger till grund för allt gott i Guds rike. Tillståndet i den moderna församlingen, över vilket man i så hög grad klagar och sörjer, har sin rot i frånvaron av prästsinne och prästattityd. Om någon hade ställt frågorna "Vad är din sanna uppgift? Till vad tror du att du är kallad?" till mig under min uppväxt som orolig Brooklyngrabb, mitt i mina försök att få saker att hänga ihop i ett förvirrande universum, visste jag trots min ateistiska okunnighet att det verkliga svaret var att jag ville stå som präst. Jag hade säkerligen inte kunnat mobilisera mod nog att säga det. Nu förstår jag betydligt bättre vad mitt hjärta redan visste om prästens sinnelag och centrala roll.
Apostoliskt tjänande - ett prästsinne
Avsnitt 01
Tjänandets hemlighet
Prästrollen, prästens arbete ligger till grund för allt gott i Guds rike. Tillståndet i den moderna församlingen, över vilket man i så hög grad klagar och sörjer, har sin rot i frånvaron av prästsinne och prästattityd. Om någon hade ställt frågorna "Vad är din sanna uppgift? Till vad tror du att du är kallad?" till mig under min uppväxt som orolig Brooklyngrabb, mitt i mina försök att få saker att hänga ihop i ett förvirrande universum, visste jag trots min ateistiska okunnighet att det verkliga svaret var att jag ville stå som präst. Jag hade säkerligen inte kunnat mobilisera mod nog att säga det. Nu förstår jag betydligt bättre vad mitt hjärta redan visste om prästens sinnelag och centrala roll.
Vi löper stor risk att ta till oss ytterligare ett stycke religiöst vokabulär. På samma sätt som vi har förts in i det 'karismatiska' sättet att tala leds vi nu att använda ett 'apostoliskt' språk. Vi fångar upp ytterligare en räcka fraser och klichéer som inte visar något annat än att vi lärt in ett yttre beteende, ny jargong och teknik. Att gripa tag i dessa heliga och oföränderliga ting och göra om dem till ännu en tarvlig, religiös formalitet hör till det mest eländiga av öden.
Om vi ska bära gudslivets vitalitet och friskhet i ord, i handling och i närvaro, och vara en församling som står i Guds eviga syften krävs något väsentligt och kritiskt, nämligen en verklig insikt i Guds verklighet. Detta är det enda som kan rädda oss från att vara blott och bart religiösa tekniker. Vi är, för att nå in i gudslivets realiteter, befallda att betrakta och begrunda Jesus, Heb 3:1. "Heliga bröder, ni som har fått del av en himmelsk kallelse, se på Jesus, den apostel och överstepräst som vi bekänner oss till."
Det finns en obrytbar koppling mellan den apostoliska uppgiften och prästrollen. Man lägger ner mycken möda på att söka det apostoliska, men bristerna i medvetenheten om sådant som hör till prästsinnet är iögonenfallande. Vi kanske kan försöka oss på att genomföra sådant som hör till andra uppgifter och kallelser av annat slag utan att låta prästsinnet få framträdande position - jag tvivlar på att det är möjligt - men det apostoliska är oskiljaktigt länkat till prästsinnet. Det som finner sitt uttryck i Jesu himmelska kallelse, det som gör den himmelsk till dess inre väsen måste med nödvändighet vara väsentlig del också i vår kallelse.
Om inte Gud får utrymme att lägga ner och inrätta verkligt prästsinne hos oss kommer vi inte att ha del i en kallelse som är sant himmelsk. Ordet "himmelsk" syftar inte till plats och rum, men till sinnelag och sätt, mentalitet och attityd. Det refererar till karaktärsdrag så svåra att definiera, men som inte kan skjutas åt sidan som oviktiga eller meningslösa när de kommunicerats till och rört vid oss. Om begreppet präst inte blir mer än en romantisk benämning med dimhöljd mening kommer vårt agerande att vara lika otydligt. Ordet har tömts på himmelskt innehåll på grund av att vi inte finner präster vilka har förmåga att förmedla denna erfarenhetsdimension. En synonym för ordet himmelsk är ordet verklig. Det som är fyllt av verklighet är också himmelskt. Det krävs ett prästsinne för att kunna se detta, för att ha känsla för detta. Det krävs ett prästsinne för att kunna introducera detta i en värld som är främmande för allt himmelskt. Det jordiska står emot de himmelska tingen, människor förgås på grund av avsaknaden av präster.
Under lång tid ansåg jag att undervisningen om prästernas klädesplagg och utrustning, ordningen och reglementet för prästuppgiften och allt det övriga som hörde till prästrollen var ganska tråkig och ointressant. Men nu är jag övertygad om att evighetens välbehag och härlighet vilar över allt som hör hit. Prästsinnet måste föregå och vila över den apostoliska vandringen. Vi är i allra största behov av att Herren låter prästsinnets Ande vila över oss, röra vid oss och förvandla varje aspekt av våra liv, vår hållning och vårt tjänande.
Vi måste ha lärt oss att tjäna Gud innan vi kan tjäna människor. Om vi saknar känsla för Guds helighet, den helighet som återfinns i det heliga i tabernaklet eller i templet där prästrollen uttrycks i fullständigt utgivande intill döden, då kommer vårt tjänande och agerande att kännas sprött, innehållsfattigt och plastartat. Ett Guds rop ljuder angående prästrollens återinsättande, den uppgift vilken ensam kan rädda oss från varje form av aktivitet som bär sken av att verkas i hans namn.
***********
Första prioritet:
Be för var och en i auktoritetsposition; 1 Tim 2:1-4
Lars Widerberg
Intercessors Network
Intercessors.Network@Comhem.se
Storskiftesgatan 87
58334 Linköping, Sverige
Telefon + Fax: 013 213630
Mobil: 0709 349850
Global Sweden - och "svenska krusbär"...
DEN SVENSKA KRISTENHETEN - En internationell global församling
Rinkeby, Husby och Kista är ett område i Sverige som på ett sätt är
ett Sverige i tvärsnitt. Området har 120 språk representerade. Här
pulserar det av liv och rörelse. Att leva här är att leva globalt. Den
svenska kristenheten som finns representerad här är också en
internationell församling.
>> Gå till Rinkebykyrkan och ta en titt. Läs vad DAGEN skriver: Kärleken är nyckeln. Missa heller inte att gå till ungdomssidan Haket.
>> Gå till Husbykyrkan och se vilken internationell global församling Den svenska kristenheten är.
>> Gå till AfterworkChurch i Kista.
Sveriges Silicon Valley också församlingsmässigt. År 2015 räknar man
med att 60.000 arbetar vid Kista Valley, alltså dubbelt så många som
idag. Här finns också IT-universitet med 5.000 studenter.
Student i Sverige 1808-1815 var Carl Jonas Love Almqvist, född i Eds socken norr om Stockholm, som skrev om 'svenska krusbär': - "Vad bjuder oss uppriktigt Afrika? Vad visa kan Amerika? Vad Asien? Vad allt Europa? Jag trotsar öppet alltihopa. Men Skandinavien - det är alladar! Blott Sverige svenska krusbär har." [Carl Jonas Love Almqvist: "Om svenska rim", 1838]
Sverige är globalt. Sverige är inte svenskt. Lika lite som svenska krusbär och ...
Den svenska miljön - i Rinkeby-Husby - erbjuder också möjlighet att vara med om en ny 1-årig internationell missionskurs, kallad Global Sweden. - Nyfiken? Gå till Rinkebykyrkan/Husbykyrkans hemsidor där det finns namn för kontakt och info.
Student i Sverige 1808-1815 var Carl Jonas Love Almqvist, född i Eds socken norr om Stockholm, som skrev om 'svenska krusbär': - "Vad bjuder oss uppriktigt Afrika? Vad visa kan Amerika? Vad Asien? Vad allt Europa? Jag trotsar öppet alltihopa. Men Skandinavien - det är alladar! Blott Sverige svenska krusbär har." [Carl Jonas Love Almqvist: "Om svenska rim", 1838]
Sverige är globalt. Sverige är inte svenskt. Lika lite som svenska krusbär och ...
Den svenska miljön - i Rinkeby-Husby - erbjuder också möjlighet att vara med om en ny 1-årig internationell missionskurs, kallad Global Sweden. - Nyfiken? Gå till Rinkebykyrkan/Husbykyrkans hemsidor där det finns namn för kontakt och info.
DEN SVENSKA KRISTENHETEN - En internationell global församling.
Svenska krusbär är idag inte bara svenska utan internationella krusbär. Den svenska kristenheten är inte längre bara svensk, utan en global internationell församling...med mångfaldig rikedom och närvaro från Afrika, Amerika, Asien, Europa - samt Australien, som Love Almqvist inte räknade med trots sin magisterexamen...
Mera om >> Love Almqvist
Svenska krusbär är idag inte bara svenska utan internationella krusbär. Den svenska kristenheten är inte längre bara svensk, utan en global internationell församling...med mångfaldig rikedom och närvaro från Afrika, Amerika, Asien, Europa - samt Australien, som Love Almqvist inte räknade med trots sin magisterexamen...
Mera om >> Love Almqvist
John 'Pounce' Parton - A historical Anglican...

Bild: Newcastle Light-House
JOHN PARTON TILL HISTORIEN
Svensk-Anglikansk kyrko- & kriminalhistoria
År 1968 kom rev. fader John Parton till Sverige. John kom från Australien till Sverige och blev svensk kyrkohistorias förste anglikanske präst att tjänstgöra som präst i Svenska kyrkan. Biskop Åke Kastlund hade gett honom "stiftsvisum".
Första dagen 1968 i Örebro och i Längbro
församling. Dag 2 reste han med Kyrkans Ungdom på ungdomsläger på
Gotland. Där upptäckte han ett djur han aldrig sett. Han tog upp det och
la det i sin mössa och gick till ungdomarna för att få svar på vad
detta var. Det visade sig vara en igelkott. Fader John fick sitt första
minne för livet. Liten igelkott visste besked i tacksamhet. Den lämnade
sina högst personliga gästbokskrumelurer i form av gotländskt
igelkottsurin, i fader Johns huvudbonad.
Åter till fastlandet och Örebro. John bodde sin första tid hos en av kollegorna i Längbro. Där fick han dela sitt anglikanske prästlivet med sin svenskkyrklige kollega. Den svenska gästfamiljen chockades mer än en gång av fader John. De som känner f. John i känguruland vet varför han ibland går under namnet Pounce. John kunde slå till med sitt direkta spontana sätt att vara. John slog till med att låta gästfamiljen chockas av hans eminenta hobby. Han hade med sig en del LP-skivor som han i full volym lät dåna. Tåg. I anglikansk tradition är det inte helt ovanligt att den klerikala befolkningen har tåg som hobby; ljud; spårvidd etc. I lägenheten på Tornfalkgatan i Längbro dånade det ena anglosachsiska tågexemplaret efter det andra. Grannarna från Frälsningsarmén Knut och Karin måste ha undrat vilken Centralstation som plötsligt dånat in i trapphuset.
Åter till fastlandet och Örebro. John bodde sin första tid hos en av kollegorna i Längbro. Där fick han dela sitt anglikanske prästlivet med sin svenskkyrklige kollega. Den svenska gästfamiljen chockades mer än en gång av fader John. De som känner f. John i känguruland vet varför han ibland går under namnet Pounce. John kunde slå till med sitt direkta spontana sätt att vara. John slog till med att låta gästfamiljen chockas av hans eminenta hobby. Han hade med sig en del LP-skivor som han i full volym lät dåna. Tåg. I anglikansk tradition är det inte helt ovanligt att den klerikala befolkningen har tåg som hobby; ljud; spårvidd etc. I lägenheten på Tornfalkgatan i Längbro dånade det ena anglosachsiska tågexemplaret efter det andra. Grannarna från Frälsningsarmén Knut och Karin måste ha undrat vilken Centralstation som plötsligt dånat in i trapphuset.
En dag kom John glad från affären med en burk
inlagd fisk. Som han öppnade. Och stupade på. Kraftuttrycken lät inte
vänta på sig. Han rusade ned till affären och bad dem ta tillbaka
fisken. "Den är ju rutten!" - var Johns förtvivlade besked. Det var
surströmming.

En annan dag predikade han på sitt mjuka
stillsamma sätt. SFI fanns inte på den tiden. Alla hjälptes åt. Den här
gången hade väl korrekturläsaren missat genomgången. I predikan fanns
det en del kraftuttryck som John hade hört på stan och som han använde -
och som han inte visste var olämpliga i predikstolen. Man vred sig
kyrkbänkarna. Andra log. Konfirmanderna trivdes och skrattade. De äldre
skruvade på sig i bänkarna och tittade på varann och undrade vad som
pågick i deras kyrka… "Nu får det väl vara nog…"
En annan dag 1972 åkte John till kyrkvärden i S:t Mikaels kyrka i Örebro. Kyrkvärden var också polis. Hemma på köksbordet hade John sett en del handlingar som var ovanliga. John hade förbarmat sig över en australiensare han mött som inte hade nånstans att bo. Från Kumla meddelades samtidigt om en massrymning. Av John hade kyrkvärden fått ritningar som beskrev Kumla inifrån och ut. Det visade sig att Johns inneboende var hjärnan bakom rymningen. I Svensk kriminalhistoria kan man läsa om denna massrymning av 15 interner, där "en präst i Örebro" också var inblandad. Den prästerliga delaktigheten bestod alltså enbart i att den s.k. hjärnan bakom rymningen fått hjälp med temporärt husrum efter ett sammanträffande med John.
Läs VLT om: Den stora flykten från Kumla
En annan dag 1972 åkte John till kyrkvärden i S:t Mikaels kyrka i Örebro. Kyrkvärden var också polis. Hemma på köksbordet hade John sett en del handlingar som var ovanliga. John hade förbarmat sig över en australiensare han mött som inte hade nånstans att bo. Från Kumla meddelades samtidigt om en massrymning. Av John hade kyrkvärden fått ritningar som beskrev Kumla inifrån och ut. Det visade sig att Johns inneboende var hjärnan bakom rymningen. I Svensk kriminalhistoria kan man läsa om denna massrymning av 15 interner, där "en präst i Örebro" också var inblandad. Den prästerliga delaktigheten bestod alltså enbart i att den s.k. hjärnan bakom rymningen fått hjälp med temporärt husrum efter ett sammanträffande med John.
Läs VLT om: Den stora flykten från Kumla
Numera lever fader John i Newcastle stift
i Canberra med svensk hustru Lisbeth, som följde med när John återvände
till Australien. Pounce slog till i Sverige på många sätt. Vi som
drabbades av hans tillslag är både glada och tacksamma för de år han gav
Sverige och Svensk kristenhet.
Inom Kriminalvårdsverket glöms heller aldrig John 'Pounce' Parton. De som drabbades och minns är bl.a. kriminalvårdsdirektör Ringius, hans efterträdare Lennart Wilson och Åke Perselli samt förstås professor Leif G.W. Persson.
Den svenska kristenheten rymmer en hel del spännande materia, vilket inte minst bidrag utifrån världen bidragit med. Vi tänker på Ansgar, Luther och t.ex John 'Pounce' Parton från Australien...
Dag Selander
Inom Kriminalvårdsverket glöms heller aldrig John 'Pounce' Parton. De som drabbades och minns är bl.a. kriminalvårdsdirektör Ringius, hans efterträdare Lennart Wilson och Åke Perselli samt förstås professor Leif G.W. Persson.
Den svenska kristenheten rymmer en hel del spännande materia, vilket inte minst bidrag utifrån världen bidragit med. Vi tänker på Ansgar, Luther och t.ex John 'Pounce' Parton från Australien...
Dag Selander
Partners - together Ahead OM 4:4

Picture: OM TeenStreet 1999
MÅLSÄTTNING
"OM:s roll i Kristi kropp är att motivera, utveckla och utrusta människor för världsevangelisation samt stödja församlingar och hjälpa till att grunda församlingar speciellt bland de onådda i Mellanöstern, Syd- och Centralasien och i Europa."
Grundstenarna för arbetet är:
Att känna och ära Gud
Att leva underordnande Guds vilja
Att vara öppna, ärliga och förlåtande
Att tjäna på ett uppoffrande sätt
Att älska och visa uppskattning för människor
Att evangelisera världen
Att återspegla mångfalden i hela den kristna kyrkan
Att be för världen
Att betona församlingens betydelse
Utifrån mål och grund inbjudes församlingen att söka vidare bland programmen Global Challenge, Global Action, Global Service & TeenStreet.
OM teamet kommer gärna ut till församlingens ledarskap eller grupper för att tala om det som varje församling skulle vilja aktualisera bland unga och äldre i kyrkan. OM:s team åker regelbundet runt till kyrkor vaer helst de befinner sig på den andliga eller geografiska kartan. Alla hälsas välkomna att ta kontakt.
Adress och telefon OM
Hur ser de ut?
Bilder på var och en i OM-teamet.
Se mera:
om mål och grundstenar.
OM teamet kommer gärna ut till församlingens ledarskap eller grupper för att tala om det som varje församling skulle vilja aktualisera bland unga och äldre i kyrkan. OM:s team åker regelbundet runt till kyrkor vaer helst de befinner sig på den andliga eller geografiska kartan. Alla hälsas välkomna att ta kontakt.
Adress och telefon OM
Hur ser de ut?
Bilder på var och en i OM-teamet.
Se mera:
om mål och grundstenar.
Partnership in Visions... OM 3:4

Bild:OM TeenStreet 1999
OM arbetar som partner tillsammans med enskilda församlingar, vilka ges stöd och support allt efter behov och egna visioner.
De visioner OM formulerat sammanfattas enligt följande korta rubriker:
VISIONER
* Fokus på de onådda
* Arbeta tillsammans med församlingar
* Ta väl hand om våra medarbetare
* Träna och utrusta världskristna
* Mobilisera nästa generation
* Globalisera vårt arbete
| må | ti | on | to | fr | lö | sö |
|---|---|---|---|---|---|---|
|
1
|
2
|
3
|
4
|
|||
|
5
|
6
|
7
|
8
|
9
|
10
|
11
|
|
12
|
13
|
14
|
15
|
16 | 17 | 18 |
| 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
| 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | |







Inga kommentarer:
Skicka en kommentar