ll The Swedish Christianity | Den svenska kristenheten
(53) Cross over - För 100 år sedan
Bild: Får & lamm - Foto: aarinfreephoto.com
[Obsevera: Bilden visar att dessa får har en herde! Se de nyfödda lammens rygg!]
(53) C r o s s o v e r - F ö r 1 0 0 å r s e d a n
- För 100 år sedan var nästan alla länder i Afrika och Asien stängda för evangelium och där fanns knappast någon missionär alls. Inte mindre än 25.000 protestantiska missionärer finns nu där.
- För 100 år sedan var Bibeln översatt på 65 språk eller dialekter; nu är den översatt på över 500.
- För 100 år sedan fanns inga infödda medarbetare; nu finns det över 112.000 präster, evangelister, frälsningsofficerare, bibelkvinnor och andra infödda medhjälpare.
- För 100 år sedan fanns det inte en enda kvinnlig missionär; nu är dessas antal över 6.500.
- För 100 år sedan hade man endast öppnat några få missionsskolor; nu finns det över 25.000 protestantiska skolor och läroverk med tillsammans omkring 2.000.000 elever.
- För 100 år sedan fanns det inte ett enda sjukhus, barnhem eller någon annan stödjande inrättning; nu har missionen 200 sjukhus samt över 500 barnhem och asyler.
- För 100 år sedan bedrevs så gott som ingen mission med det tryckta ordet; nu har man 160 missionsförlag och tryckerier, och på missionsfälten utges 400 olika kristliga tidskrifter.
- För 100 år sedan måste Adoniram Judson, William Carey och Robert Morrison arbeta sju till tio år för att vinna en enda själv för Kristus; nu intages årligen 120.000 protestantiska kristna i Herrens församling.
Och så säger man att kristendom är en död religion!
[ :Saxat ur Trosvittnet 39/1920, sid 426, "Missionens storartade framsteg"]
Bilden längst upp på sidan: 'Fårtackan och hennes två lamm' erinrar oss om Evangeliets ord:
När Jesus såg folkskarorna, förbarmade han sig över dem, eftersom de var rivna och slagna, som får utan herde. Och han sade till sina lärjungar: 'Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd'.
Texten i Matt 9:36-38 gäller fältet 1820 för 100 år sedan, liksom för 1920 och det i Piet Retief, White River och Barberton, liksom idag.
Den som vet något om hur får som är utan herde verkligen har det och beter sig, hur de upplever sig utan hjälpare, hur de upplever sig övergivna, hur oroliga och ängsliga de är, hur de springer mot varje mänsklig varelse som rör sig i området, hur de liksom bräkande tigger om relation osv, den vet också vad Herren Jesus menar när han talar orden om "som får utan herde". Personligen har jag sett detta. Den erfarenheten griper djupt tag i hjärtats djupaste skikt av vad Herren Jesus menar... för dem för 100 år sedan, för dem på 1920-talet, för dem som finns runt om oss i den lokala och globala närmiljön just idag.
"Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd" - det är Missionens kungsväg...
(52) Cross over - Är Herren din del?
Bild: My portion Källa: duluthcofc.org/images
(52) C r o s s o v e r - Ä r H e r r e n d i n d e l ?
Brev från Ernst sommaren 1923:
Herren är min del, det säger
mig min själ. Klagov. 3:24
VILKEN TRYGGHET är det icke att kunna säga så. Under den tid jag varit i Afrika [drygt 1½ år] har jag sammanträffat med flera som inte vetat hur det varit med deras själ. En gång frågade jag en svart skolflicka om hon var troende. Hon svarade: "Jag vet inte, men jag går till kyrkan om söndagarna." Sorgligt nog måste många säga att de inte vet hur det är med deras själ. Dock finns det sådana som, med profeten kan säga: "Herren är min del".
FÖR EN TID SEDAN DÖPTE JAG en sjuk kvinna vid ett kvartalsmöte och gav henne nattvarden. Fjorton dagar senare flyttade hon lycklig över gränsen. Innan hon gick bad hon och talade om Gud med dem som var i kraalen. Hon behövde inte fråga någon om Herren var hennes del. Hon blev tvagen i Lammets blod och nu sjunger hon den nya sången "Lammets sång".
LAMMETS SÅNG finner vi några strofer av i Uppb.15:3-4: "Stora och underbara äro dina verk, Herre Gud, du Allsmäktige; rättfärdiga och rätta äro dina vägar, du folkens konung. Vem skulle icke frukta dig, Herre, och prisa ditt namn? Du allena är helig och alla folk skola komma och tillbedja inför dig. Ty dina domar hava blivit uppenbara".
VI SKA ALLA EN GÅNG stå ansikte mot ansikte med Jesus, vår Frälsare. De som är tvagna i Lammets blod ska träda fram med frimodighet, men de ogudaktiga ska stå där med skam.
JESAJA SÄGER OSS att de ska jämra sig, ja, deras händer ska sjunka ned, deras hjärtan ska bli förfärade; de gripas av ångest såsom en barnaföderska; häpen stirrar den ene på den andre; röda såsom eldslågor äro deras ansikten. Ett rop skall också ljuda från dem, men icke ett segerrop eller segersång. Nej, ett rop till berg och högar: "Fallen över oss och skylen oss för hans ansikte, som sitter på stolen, och för Lammets vrede". Det ska bli värre för de otrogna på Herrens stora dag än det var för filistéerna, när Herren tuktade dem. Då sågo fäderna sig icke om efter barnen, så maktlösa stodo de. Måtte det bli en allvarlig fråga för var och en: Är Herren min del?
SE INTE PÅ LÄSARNAS FEL och brister utan se på Jesus. Du frågar kanske: "Ska vi inte se på och läsa dem?" Jo, men det kan hända att om du endast läser dem, så läser du dig till döds. Fråga själarnas herde, om du är med på den levande vägen och har ditt namn skrivet i himmelen, eller du endast går omkring och sprider andlig liklukt omkring dig.
I BREV OCH TIDNINGAR FRÅN HEMLANDET ser vi hur ogudaktigheten tilltar. Så är det också här i Afrika. Här i Piet Retief ordnar församlingsmedlemmar av en viss kyrka dans i stadshuset för att få medel till att betala kyrkan som byggdes förra året. Konsertbesök av församlingsmedlemmar i stadshuset är lika allmänna som kyrkobesök. Vid sådana tillfällen är prästen ledaren. Om ledaren går före med sådana exempel så är det ju inte underligt om medlemmarna är slöa, ja, andligen döda. Borde man inte fråga sig: "Är Herren är min del?" För övrigt tror jag ej mycket på dans-, biograf- och konsertbesökares frälsning. Är Herren min del, behöver jag inte dricka ur världens usla brunnar. Tillfredsställelse för själen finns endast hos Jesus. Du, min vän, som läser dessa rader, har du alla dina källor i Gud? Varom icke, så börja att dricka ur den levande källan, Kristus. Där skall du finna tillfredsställelse för tid och evighet.
Eder i Kristus förenade
Ernst Andersson
Kartbild: Mpumalanga (f.d. Transvaal) Källa: routes.co.za/mp/pietretief/
Avstånd fågelvägen:
Piet Retief - White River 250 km
Piet Retief - Barberton 50 km
Piet Retief - Swaziland 10 km
Piet Retief - Machadodorp 200 km
(51) Cross over - Opinionen om Missionen
Bild: Nelson Mandela Källa: images.amazon.com
(51) C r o s s o v e r - O p i n i o n e n o m M i s s i o n e n
Vad säger opinionen i Sydafrika vid denna tid om mission och missionärerna? Den politiska dagliga engelskspråkiga tidningen Natal Viiness skriver i en ledare om missionen år 1923. Uttalandet har ett starkt värde då tidningens ledarskribent är känd för stor sakkännedom och som inte har den ringaste orsak att vara partisk för mission.
En anledning till ledaren är den wesleyanska missionens i Sydafrika hundraårsjubileum. Ledaren är synnerligen intressant då den ger ett beaktansvärt erkännande åt den kristna missionen bland Sydafrikas infödda - Zulufolket, andra bantustammar och hottentotter m.fl.
SYDAFRIKAS MISSIONÄRER
Det är omöjligt att till fullo uppskatta det väldiga och vittomfattande inflytande som missionsarbetet bland de infödda haft på Sydafrikas historia. Det finns de som förklarar sig tro att de infödda skulle haft det mycket bättre om aldrig några missionssällskap funnits och de infödda lämnats i sin ursprungliga hedendom. Sådana människor skulle antagligen känna sig högst förolämpade om de själva utpekades som hedningar, men ändock är det omöjligt att försona deras hållning med en kristen bekännelse. Sanningen är den att - trots många misstag och tillkortakommanden - har de hängivna och självuppoffrande missionärernas arbete bland de infödda inte endast varit till en oerhörd hjälp för de infödda själva, utan också för hela landet.
Det var de som gav den första impulsen till de inföddas upplyftande och till utveckling inte endast av kristendom utan även av civilisation, och det är inte för mycket att säga, att utan dem skulle de inföddas ställning i dag varit beklagansvärd mer än någon kan föreställa sig. Där det blivit misslyckanden har dessa haft sin orsak - inte missionärernas undervisning - utan i det motarbetande inflytande från dessa vita som bringat hån och förakt över sin egen religion. Den infödde har alltför ofta varit benägen att med sig själv införliva lasterna av de européer, med vilka han kommit i beröring, hellre än deras dygder. Men säkerligen är detta ett fel, inte av dem som söka bibringa dem dygderna, utan av dem som genom sitt exempel lärt dem lasterna.
När vi européer med våra fördelar av uppfostran och århundradens civilisation bakom oss, talar om de inföddas tillkortakommanden, ofta, som vi sagt, orsakade genom kontakten med vår egen ras borde vi skämmas. Vi borde ärligt erkänna att om missionärernas exempel och undervisning inte ofta underminerats av sämre individer bland oss, skulle de inföddas förhållande varit oerhörd annorlunda. Enligt vår uppfattning är det något föraktligt i en mans hållning, som, när en bildad inföding begår en förbrytelse, tillskriver detta missionärernas undervisning. Varför inte använda samma argument, då det gäller vita förbrytare? Sanningen är, att brotten bland de infödda skulle vara oberäkneligt flera och större om inte missionsarbetets inflytande funnes, och européerna i allmänhet är förståndiga nog att erkänna detta. Det må vara sant, att den gammaldags hedniske infödingen hade många goda egenskaper, men det är en ren förblindelse att anse honom som en ädel typ av manlighet vid vars sida "skolkaffern" är en ömklig urartning. Människor som talar i den stilen vet mycket litet av vad som hände i de inföddas områden när hendingarnas grymheter och passioner hade fritt lopp, obehindrade av europeisk kontroll.
Vi tror att den Wesleyanska Metodistkyrkan har alla skäl att fira 100-årsminnet av missionens början bland de infödda med stolthet och tacksamhet, och att hela nationen står i djup tacksamhetsskuld till misisonärerna från alla missionssällskap, som, ofta med fara för sina liv, och med prövningar och umbäranden, om vilka den närvarande generationen inte har något begrepp, förde till hendingarna evangelii ljus och beredde vägen för ett civiliserat liv. Det var de, som först fullgjorde statens skyldighet att dra försorg om uppfostran och skolor och de gjorde det på kyrkans bekostnad samt med mycket litet erkännande från staten och folket. Om deras kritiker visste, vad som ofta var förknippat med fullföljande av detta arbete, skulle de vara mindre tadelsjuka och kritiska.
Sydafrikas hela historia skulle troligen ha varit ändrad till det sämre, om inte dessa mäns strävan varit, och nu, ett århundrade efter sedan den största av missionskyrkorna, ledd av en av sina största män, begynte sitt stora verk, borde vi alla hålla deras minne i ära och önska en fortgående framgång i det väldiga företaget, som de påbörjade.
John Wesley wrote these Thoughts on Methodism on 4 August 1786:
I am not afraid that the people called Methodist should ever cease to exist either in Europe or America. But I am afraid, lest they should only exist as a dead sect, having the form of religion without the power. And this undoubtedly will be the case, unless they hold fast both the doctrine, discipline and zeal with which they first set out.
Fotnot:
Nelson Mandela tillsammans med Kofi Annan är något av denna Wesleyrörelsens frontgestalter eftersom de båda tillhör Metodistkyrkan.
(50) Cross over - Missionärsbröllop på svenska
Bild: Barberton nya kyrkan Foto: SAM:s arkiv / Jfa
(50) C r o s s o v e r - M i s s i o n ä r s b r ö l l o p p å s v e n s k a
Missionärsbröllop hör inte till det alldagliga här ute. När därför ett sådant nyligen ägde rum väckte det ett berättigat intresse bland både svarta och vita. Det var missionärerna Einar Hober och Anna Nordahl som den 19 augusti detta år 1923 sammanvigdes för att med varandra dela ljuvt och lett i det avlägsna främmande landet.
Missionärer är tunnsådda i denna del av landet och därför när inte mindre än 13 missionärer var samlade och det kära svenska språket hördes vart man vände sig, så var det om ett hörn av hembygden stack in i det främmande landet.
Redan på fredagskvällen samlades de första. Det var syskonen från Helgelseförbundet som verkar i dessa bygder som då anlände. Och alla tycktes ha bröllopsglädje med sig, när de kom. Och på lördagen kom broder Hjelm och broder Andersson från Piet Retief.
Men de svarta får inte glömmas för vår egen glädje att ha fått träffa varandra. Så därför utlyste vi ett möte på kvällen och de infödda fyllde kapellet till sista platsen. Sång och vittnesbörd avlöste vartannat och vi fick också glädjen att bedja med några som ville lämna sig åt Gud. Hela söndagen var avskild för de svarta. Och mera folk än kapellet kunde rymma var samlat hela dagen.
Det var en högtidsdag något påminnande om de oförgätliga kvartalsmötena i Jönköping som nedtecknaren av dessa rader alltid skall minnas med tacksamhet och heliga känslor. - Man ser dessa möten i annat skimmer, då man har omkring tusen mil dit, än man gör, då man har en halv mil dit.
Emellertid, måndagen, högtidsdagarnas stjärna, kom - och gick… och lämnade kvar ett ljust minne. Klockan elva på f.m. var kapellet fyllt till trängsel och då psalmen "Jag lyfter mina händer" uppstämdes, inträdde brud och brudgum och gick fram till plattformen där de sammanvigdes av missionär Hjelm. Då vigseln var över och samtliga närvarande hade gratulerat och lyckönskat de nygifta, utrymdes kapellet och fotografi togs till minne av den heliga stunden.
Sedan samlades vi till bröllopsmiddag, så svensk som det möjligen kan åstadkommas i det avlägsna Afrika. Den svenska bordsflaggan som nyligen gjort sitt inträde i Afrika prydde sin plats och det riktigt tog tag i oss litet var vid åsynen av den präktiga Smålandsosten, Vaggeryds spisbröd och ansjovisburken…
Efter middagen upplöstes telegram både från Sverige och från vänner härute som inte fick tillfälle vara med. Och de nygifta fick lyssna till flera tal, råd och lyckönskningar.
Samma eftermiddag skildes det lilla svenska sällskapet åt för att återgå var och en till sina olika uppgifter, strider och segrar. Och de nygifta påbörjade sin till det blivande arbetsfältet i White River för att följande dag anlända dit. Må Herrens välsignelse över dessa syskon och över det förbund de nu knutit.
Över till Sherlock Holmes och dr Watson för ett kort ögonblick:
-
Texten ovan står att läsa i Trosvittnet Nr 42 den 18 oktober 1923.
- Den som undertecknat rapporten från bröllopet är "En som var med".
Känns det igen? Jo, det precis så som Hulda skrev vid ett annat tidigare tillfälle, i Sandsjöbygden, eller hur? - Fotot på kyrkan i Barberton har ingen närbild av fotot efter vigseln på de tretton missionärerna. Men Sherlock Holmes vet att berätta och avslöja:
- På den främre raden sitter Einar och Anna i mitten omgivna på var
sin sida av Arvid Wikströms barn, till vänster sitter sedan fru Wikström
och längst ut till vänster Ernst Andersson, ute på högre sidan från
mitten räknat sitter Arvid Wikström och längst ute till höger… gissa
vem?
Jo, Hulda. På den bakre raden står K.A.Hjelm i mitten omgiven av sex andra missionärer. - Och vad är det Hulda säger i brevet som är en nyckel till det vi söker? Jo följande säger hon ju:
Dels säger Hulda : Och på lördagen kom broder Hjelm och broder Andersson från Piet Retief.
Dels minns hon tillbaka till Stora Missionshuset:
[…] en högtidsdag något påminnande om de oförgätliga kvartalsmötena i Jönköping som nedtecknaren av dessa rader alltid skall minnas med tacksamhet och heliga känslor. - Man ser dessa möten i annat skimmer, då man har omkring tusen mil dit, än man gör, då man har en halv mil dit.
Nu frågar jag dig Dr Watson: Nu ser du sammanhanget, eller hur? - Nja, jag är inte helt säker på att jag ser något avslöjande… - "Elementärt min käre Watson!"
Visst ser du väl att Ernst och Hulda för det första har en relation den 19 augusti 1923, det är ju bara fotot ett indicium för, eller hur? För det andra nämner hon av de ankommande vännerna enbart vigselförrättaren Hjelm och vem mera? Jo, "broder Andersson"!
Sedan återstår att finna sanningen om när deras relation började utvecklas… Om det var under året 1922 redan eller om det kanske var redan på den gamla goda tiden då båda var i Småland.
När var de båda på plats i den regionen? Vi har att grunna på det lite, Hulda åkte till St Paul 1916, så det är sista året hon kan ha träffat Ernst i Stora Missionshuset, men då hade han inte gått i Himlabackens stjärnenatt veckan före påsk 1918!
Så, dr Watson vi kan nog nu klart anse det vara klarlagt att de båda börjat titta på varandra efter det att Ernst kommit hit till Transvaal januari månad förra året 1922. Det är nog kvartalsmötena som varit de tillfällen de tagit till vara att se och upptäcka varandra. Men ännu har de ju själva inget antytt om detta, dr Watson. Vi får vara tålmodiga och följa utvecklingen.
Men var vaken, dr Watson!
Ulf Ekman & Peter Halldorf om Mission...
Svenska Evangeliska Alliansen [SEA] hemsida fortsätter
att bygga broar mellan olika kristna i Sverige och skapa relationer
tvärs över gamla gränsdragningar. SEA lyfter upp centrala kristna frågor
till samtal och debatt, för att inspirera, stimulera och ibland
provocera till en tydlig och trovärdig kristen livshållning.
SEA inbjuder till samtalskväll "Mission och kontemplation" med två färgstarka kristna personligheter med temat:
M i s s i o n o c h k o n t e m p l a t i o n
Ett samtal mellan Peter Halldorf & Ulf Ekman som äger rum måndagen den 12 september kl 19:00, Citykyrkan Stockholm
Samtalskväll om den kristna kallelsen och det dynamiska spänningsfältet mellan:
SEA inbjuder till samtalskväll "Mission och kontemplation" med två färgstarka kristna personligheter med temat:
M i s s i o n o c h k o n t e m p l a t i o n
Ett samtal mellan Peter Halldorf & Ulf Ekman som äger rum måndagen den 12 september kl 19:00, Citykyrkan Stockholm
Samtalskväll om den kristna kallelsen och det dynamiska spänningsfältet mellan:
-
aktion - reflektion
-
mission - kontemplation
-
agerandet utåt - resan inåt
-
mötet med den Helige - mötet med samhällets olycksbarn
-
den enskilda avskildheten - uppdraget att göra alla folk till lärjungar
(49) Cross over - Årskonferens Piet Retief 1923
Kartbild: Mpumalanga (f.d. Transval) Källa: routes.co.za/mp/pietretief
(49) C r o s s o v e r - Å r s k o n f e r e n s P i e t R e t i e f 1 9 2 3
VÄDERRAPPORT PIET RETIEF:
Idag 17/8 Onsdag: soligt, +25C, NV vind, Solen går upp: 6.24am, Solen går ned: 5.37pm, Dagens längd: 11h 12 m, Natt: +14C, Imorgon 18/8 Torsdag: soligt, +23C, Natt: +10C
K.A.Hjelm har bett Einar Hober att under april månad sända SAM Jönköping följande rapport från Konferensen i Piet Retief:
Till Trosvittnets läsare!
Enligt uppdrag vill jag meddela från vår konferens. Vi erhöllo inbjudning att komma till Piet Retief för vår sedvanliga årskonferens och onsdagen den 7 februari sutto vi på tåget som förde oss allt närmare målet för vår resa. Att resa med tåget i Afrika är ej utan risk under regntiden. Förra veckans ymniga regnfall spolade bort flera broar, däribland en på den sträcka vi nu hade att passera, då ett tåg stannade endast femton meter från den gapande avgrunden. Nu var bron emellertid provisoriskt reparerad, och vi kunde passera om än med sakta fart. I Ermelo steg broder Hjelm på tåget, emedan han varit där på kvartalsmöte, och i hans sällskap ankommo vi till Piet Retief på torsdagsmiddagen. Här var broder Andersson [dvs. Ernst] oss till mötes, och snart voro vi framme vid missionsstationen där vi fröjdades att se våra där varande kamrater, alla friska och bevarade genom Guds nåd. Systrarna Nordahl [Anna] och Björklund [Hulda] kunde ej komma, emedan verksamheten kvarhöll dem på deras plats i White River. […]
Hälsningar sändes till hemmavarande kamrater, likaså till kämpande bröder och systrar i Kina och Indien. […]
K.A.Hjelm skriver i april-maj från årskonferensen i Piet Retief:
Vi hade den årliga konferensen med de infödda här i Piet Retief den 23 och 24 mars, då omkring ett fyrtiotal evangelister och medarbetare voro närvarande från olika utstationer och delar av landet. Flera anlände med tåg, åtskilliga till häst och andra gående till fots. En del voro gamla med grått hår, emedan de varit troende och med i verksamheten 15 till 18 år, andra däremot unga. Det är en glädjande och uppmuntrande syn att se en så stor skara av svarta afrikaner i evangeliets tjänst tjänande Herren och missionen. Måtte de alla bli själavinnare! I de flesta fall är det de mest ledande, som komma till konferenserna, ty om alla de infödda medarbetarna skulle komma, så skulle det uppgå till hundratal.
Konferensförhandlingarna försiggingo i det hela i all frid och endräkt, en god ande förnams, kärlek och enighet fick råda. […]
Bland andra ärenden på programmet beslöts att åtskilliga evangelister skulle sändas till nya platser samt andra omflyttas, enär de varit på platserna i många år, varför det nog är tjänligt såväl för dem själva som för församlingarna och folket i allmänhet att de få andra platser.
Evangelisten Josaya Nkambule skall sändas till en ny plats i Carolina distrikt och Jim Ngwenya skall stå för församlingen och verksamheten på Entuluka i stället för Josaya Nkambule.
Evangelisten Salomon Rumalo från Ekukanyeni utstation skall flyttas till en ny plats på andra sidan Dnhelofloden i Piet Retiefs distrikt. Evangelisten David Sidu kommer att flyttas till Ekukanyeni för att övertaga Salomon Rumalos plats och förestå verksamheten där.
En ny plats, Ekupileni, föreslogs såsom plats för en evangelist, då där är mycket folk, men någon lämplig sådan kunde vi ej få för närvarande. En ny evangelist antogs vid namn Samuel Sihlalá, och han skall sändas till Morgenzen, en mindre stad, för att bo och verka där. Nämnda stad tillhör Emelo distrikt.
I stället för den infödde pastorn Filipu Ngcobo skulle infödde pastorn Samuel Dhlamini hålla kvartalsmöten hos Amandebele-stammen, enär den senare har närmare dit.
Missionär Andersson skall hålla kvartalsmötena i Amersfort distrikt, dit han har omkring 60 engelska mil. Fem sådana möten skola hållas varje kvartal. Till Machadodorp skulle en ny evangelist sändas, men denne är ute på arbete och skall först gifta sig, ty vi antaga icke gärna några ogifta evangelister.
Likaså planeras att sändas en evangelist till Andrina, en mindre stad i Middelburg distrikt och en för Swaziland och hövdingen Ungiti.
Verksamhet har påbörjats vid en guldgruva uppe vid "Nigel", Johannesburg, ibland Shangansfolket, och en evangelist måste placeras där.
Varje morgon och kväll hade vi möten, då eller två utvaldes att tala. På morgonen voro mötena i skolsalen och på kvällarna i kyrkan, då folk från staden och trakten omkring infunno sig.
Söndagen den 25 hade vi ett riktigt stormöte, då folk från utstationerna anlände. Kyrkan fylldes till sista plats, till och med gångarna runt omkring plattformen och trapporna voro fullsatta. Även utanför kyrkan placerades stolar, så att de kunde sitta där. Vi ha ej haft så mycket folk samlat, sedan kyrkan invigdes. Ordet förkunnades med ande och kraft av sex stycken vittnen och vi fingo böja knä med två hedningar, som ville bliva Kristi efterföljare. Herren vare lov! […]
---
Gideon Wikström har för mera än ett halvår sedan vädjat i skrivelse till Jönköping om förhållandena i och kring Barberton.
"Nu är det med stor glädje som vi på sista tiden fått mottaga flera nya missionärer på vårt fält, och om något år torde dessa ha kommit så långt i språket att de kunna utplaceras i landet. Men först måste vi ha medel till de erforderliga stationerna att placera dem på. Jag vill därför framlägga för styrelsen en begäran att under min vistelse i Sverige få söka göra en insamling på 15.000 kr för uppförande av en ny missionsstation i Afrika. […]
Styrelsen sammanträder i slutet på året, 1922, och beslutar att rekommendera insamlingen. Man skriver: "Vi hava hittills endast två missionsstationer i Afrika och känna det som en av Gud given förmån att få uppleva en tredje. I White River bo systrarna Anna Nordahl och Hulda Björklund i ett tillfälligt uppfört skjul, och det är av vikt att de snarast få bättre bostad."
(48) Cross over - SKM:s Ida Granqvist
Bild: Robert Moffat Foto: higherpraise.com/ preachers/moffat.htm
(48) C r o s s o v e r - S K M:s I d a G r a n q v i s t
Hulda och Anna påminner varann om Ida Granqvist som hade en orm till fotapall, då hon satt och skrev på stationen Emtulva och först trodde det var hunden hon stödde fötterna på. Historien stärkte deras tro i de skiftande ute runt kraalerna i White River. Hulda berättade för Anna om att hon åkte ut i samma veva som Ida Granqvist som varit i Afrika sedan 1908 men hemma under kriget. Hennes kunskap och beläsenhet var uppmuntrande för inte bara Hulda och Anna, då de t.ex. läste hennes gripande skildring av Tolv missionshjältar på Afrikas jord. Det var ett föredrag hon hade i Göteborg 1920 som fanns tryckt i missionstidningen som spreds ute på fältet. Afrikamissionärerna hon berättade om var tolv.
MELVILLE COX
som dog efter fyra månaders verksamhet fick sluta sitt liv på Pepparkusten och vars sista ord var: "Låt tusen människor dö, innan vi övergiva Afrika."
BERNHARD JANSEN
var västkustnegrernas missionär i Sierra Leone. Där var själva utskummet samlat, men han visste att Evangelium är Guds kraft till frälsning. Först kommo några få hedningar, sedan strömmade de till och efter tre år voro de Gudssökande över ett tusen. I sju år stod Jansen där tills han 1826 dog på resa till England. Nu har Sierra Leone 50.000 kristna.
ANDERS RIIS
stod på Guldkusten i Baselmissionens tjänst. Han var ensam i fyra år. Efter tio syntes ingen frukt men åtta missionärer hade givit sina liv. I sju år höll Riis ut utan att få samla in någon kärve för evighetens skörd. Tjugo år efter denna missionär startade voro två vunna, nu går antalet upp till över 20.000 kristna.
JAMES HANNINGTON
är Ugandas store missionär, kallad biskopen med lejonhjärtat. Första gången han närmade sig kusten kunde fartyget icke komma på mindre avstånd än en kilometer. Följeslagarna färdades i kanoter, men Hannington kunde inte vänta utan kastade sig i havet och simmade i land. Så har nog icke någon annan afrikamissionär landstigit på sin längtans kust. Blott ett par månader fick han verka där, innan de svartas spjut stuckos i hans hjärta. Han var då endast 31 år gammal. Innan han dog bad han dem hälsa Ugandas kung, att han köpt vägen till Uganda med sitt blod. Några veckor därefter hade 53 unga män vunnits för Kristi sak.
ALEXANDER MACKAY
är Ugandas apostel som ingen annan. Han höll troget ut, görande sin gärning med döden för ögonen dag för dag. Snart bröt förföljelsen ut, och Mackays unga kristna dogo med lovsång på sina läppar. Men han hoppades, där icke hopp fanns. I tolv år stod han i arbetet ensam utan någon vid sin sida. Men det som är svårt är värt att utföra, det som är lätt är redan gjort, voro hans ord. Man ville att han skulle fara hem, men han vägrade och stupade på sin post, med Afrikas namn i feberyrsel på sina läppar.
JOHAN LUDVIG KROPF
är Ostafrikas missionär. Han är tyskarnas store missionär som drömde om en rad missionsstationer i Afrika från öster till väster. Han var Ostafrikas upptäckare, dess Livingstone. Han fick skriva hem om det snötäckta Kilimandjaro under ekvatorn, åt vilket budskap de lärde i Europa i förstone logo. Kropf och hans kamrat Redmann angrepos tid efter annan av feber. Snart kom förstlingen, en stackars krympling som drack orden från hans läppar. Redmann stod där ute i arbetet i 20 år, då drog han blind och svag hem att dö. Namnen Kropf och Redmann äro två i Afrika vitnade arbetares.
JOHAN VAN DER KEMP
är namnet vi möter i Sydafrika och hottentotternas apostel. Det var en lidandets väg han gick från början till slut. Han blev en hottentott i allt för att vinna dem, i mat och klädedräkt, han ingick till och med äktenskap med en hottentottska, hans kärlek var utan gräns. Boerna rasade mot honom, brände hans kyrka och sökte taga hans liv. Till sist fick han en församling på några hundra kristna. Det kan sägas, att van der Kemp bokstavligen led hottentotterna fram till Kristus.
ROBERT MOFFAT
är missionären med ansiktet med det längsta vita skägget och den soliga blicken, nära 90 år gammal, innan han fick lägga sitt huvud till vila efter att ha verkat i 3 och 50 år som betjuanernas apostel. Genom tålamod och tro vann han dem till sist. Under det andra tiotalet av sin verksamhet fick han se sin kyrka fyllas. Han är en av de väldigaste skördemännen i den stora afrikasådden, som sått med rop och tårar men som skall få skära sina kärvar med jubel.
HANS PALUDAN SCHREUDER
är Zululandets apostel och nordmannen utan like. Det var ett hårdarbetat fält. Zuluerna kände blott till två ting: att synda och att slå ihjäl; det sista räknades icke som någon synd, utan som en ädel mannagärning. Han trodde, att Guds ord skulle visa sin kraft trots allt, år efter år gick utan en skymt av frukt. Det dröjde 15 år innan han fick skriva hem till Norge om det första dopet. Vi voro trötta att vänta, men Herren vet att tala till de trötta i rätt tid - var de svar han fick från hemförsamlingen. Station efter station byggde Paludan Schreuder där ute så gott som ensam, även vår svenska kyrkas missionsstation. Så småningom började en kristen församling komma till stånd, och det såg löftesrikt ut, men så utbröt zulukriget 1878 och sopade bort frukterna av ett trettioårigt arbete. Men biskopen började om från början, och nu vittnar den ena blomstrande norska församlingen efter den andra om hans ståtliga verk där. Han predikade för sista gången nyårsdagen 1881 och dog några veckor efteråt.
FRANCOIS COILLARD
är Zembesi underman, ung än under vita hår, med det brinnande hjärtat, som gick ut i den franska missionens tjänst som 18-åring. Visa mig ett hörn av världskartan för vilken Kristus icke dött, säger han. Vi skola hålla ut kosta vad det vill. Och de höllo ock stånd. En två meter bred torvhydda var det enda han och hans hustru hade som tillflykt. Ett halvt steg från döden - det skulle kunna sättas som motto över många av de Coillardska färderna.
FRED ARNOT
- är det ett okänt namn, är det icke en dag för tidigt att det blir känt. Han verkade i Centralafrika väster om Bangveolosjön. Han gick från stam till stam, från by till by. Förut hade han steg för steg banat sig väg till fot genom Orangefristaten, Transvaal och den ödsliga Kalahariöknen. Nätterna tillbragte han under bar himmel, alltid ensam, oftast omgiven av vilda djur. Under två års tid var han utan varje förbindelse med yttervärlden, utan en tidning eller ett brev. Här gäller ordet om de heligas tålamod och tro.
DAVID LIVINGSTONE
är namnet som alla känna lika väl som en av de heliga gestalterna i Bibeln, Afrikas okrönte konung.
Detta är de tolv missionshjältarna på Afrikas jord som Ida Granqvist påminner sina yngre kollegor och missionsvänner om. Afrika har stora namn och minnen att gömma. Afrikakärlek sjunger fram ur dessa gestalter. Älskar också den kristna hemförsamlingen Afrika, Guds fattiga och mörka Afrika, och vill du i någon mån bli dessas efterföljare? är Ida Granqvists undran och får nickande bifall från Hulda och Anna i sin enkla plåtskjulsbostad...
(47) Cross over - Mission Field News 1923
Bild: två afrikanske trolldoktorer Foto: SAM:s arkiv / Jfa
(47) C r o s s o v e r - M i s s i o n F i e l d N e w s 1923
Det är nu Herrens år 1923.
Transvaal, Sydafrika, är platsen för våra två vänner från Vassnöden, Strömsberg, i Jönköping och N. Sandsjö, Bodafors, i Nässjö.
Hulda är här sedan nyåret 1921 och detta år i tjänst på en missionsstation i vardande. Hulda bor och verkar alltså i White River med Anna som ledare för arbetet, medan Arvid är vikarie åt sin bror Gideon Wikström som är hemma i Sverige. Hulda är tf missionsledare här på sitt tredje år.
Ernst är här sedan januari 1922. Platsen är missionsstationen Piet Retief som är ett centrum för SAM:s mission i Sydafrika. Ernst är en högra hand i vardande på stationen under "biskopens" stav och supervision. Ernst, redan lite av "stiftsadjunkt" är här redan på sitt andra år.
De har varken mobiltelefon, dator, dagstidning eller Aktuellt och Rapport, men vad de har är varandra och varandras kontakter och det välsignade nätverk detta är. Den kommunikation de har om och kring vad som händer på de olika missionsstationerna i Transvaal utbyter de framför allt vid de regelbundna kvartalsmötena och konferenserna. Där utbyts muntliga kunskaper och kommunikationer, men också missionsnytt från hela Afrika och från hela världen via tidningar och tidskrifter. Förutom missionsinformation ger också kvartalsmötena och konferenserna goda och välsignade relationsmöten medarbetare emellan.
-----------------
--------------
Rubriker och notiser de läser 1923 på var sitt håll är bland annat följande:KFUM's 17e NATIONALKONFERENS
I Norrköping under ledning av förbundsordf. Prins Bernadotte som hälsade alla sjuttio ombud välkomna. Närvarande var prins Aksel av Danmark, prinsessan Margareta, prinsessorna Märta och Astrid samt prinsessan och grevinnan Bernadotte, världsförbundets sekreterare d:r Karl Fries, samt representanterna för Norge, Danmark och Tyskland. Talade gjorde KFUM's ordf E. Ahrén, I. Svartling samt sjöng gjorde hr A. Sagner. I S:t Olaikyrkan hölls tal av kyrkoherdarna J. Sjöholm, Norrköping, och Cl. Törner, Vadstena.
STOR ANDLIG LIVAKTIGHET
Råder i Estland och på de estniska öarna. På flera platser har under vintern pågått kraftiga väckelser, särskilt på Dagö. Nästan hela byar har där kommit till tro på Herren. Hela Estland tycks stå inför en kraftig besökelsetid.
SJU AV HELGELSEFÖRBUNDETS MISSIONÄRER
Skulle avrest från Göteborg till Kina förra veckan. Plats kunde ej erhållas varför resan uppskjutes till slutet av augusti.
AVLIDEN KONGOMISSIONÄR
I sitt tillfälliga hem i Lindesberg avled nyligen Baptistsamfundets missionär, fru Hedvig Svärd, född Johansson, maka till den bekante missionären Arvid Svärd.
NÄSTA ÅR 1924
Ha hundra år förflutit sedan den norske lekmannapredikanten Hans Nilssen Hauge slutade sina dagar. På Akers kyrkogård förtäljer en enkel minnessten, rest av en trofast vän, var han ligger begraven. En författare säger att det norska kristenfolket åt vilka han vigde sitt liv och all sin väldiga kraft, har glömt att resa en bautasten på hans grav. Denna glömska ämnar man nu gottgöra och resa en minnessten på hans födelsegård, Hauges Minde, som är Inre Missionens egendom.
NÖDEN I RYSSLAND
Synes ha väckt en stark längtan efter sann evangelisk kamp. På många ställen synes det gry mot dag, och tecken tyda på att soluppgången från höjden även skall uppgå över detta så hårt misshandlade land.
DET SYRISKA BARNHEMMET
I Palestina som före kriget verkade till så mycken välsignelse har nu åter överlämnats i tyska händer och förestås av den bekante pastor Theodor Schneller.
KATOLSKA PRÄSTER FÄNGSLADE I RYSSLAND
Enligt uppgift av ärkebiskop Söderblom hava 16 katolska präster blivit anklagade och fängslade i Ryssland, bl.a. ärkebiskop J. Cieplak. De anklagas för att ha bildat en organisation samt hotas med dödsstraff eller minst 5 års fängelse. Ärkebiskopen har dömts till döden.
IDA GRANQVIST SVENSKA KYRKANS MISSIONÄR
I Afrika berättar: Jag satt och skrev som vanligt vid skrivbordet och hade suttit så en god stund och haft det ljuvligt och stilla. Kom så att böja mig ned för att ta upp ett papper som fallit på golvet. Då fick jag se, att som pall under fötterna hade jag en hopringlad orm! Jag hade tyckt, att det känts så mjukt och skönt; men "Trofast", den lilla hunden här på Emtulva, hade för någon timma sedan legat under köksbordet; jag trodde att han låg kvar. När jag nu i en fart steg upp, ringlade den långa ormen ut sig och rann bort, utan att ha gjort mig något ont. Försök gjordes att få tag på den; men fruktlöst. Ett litet hål i rummets ena hörn upptäcktes sedan, vilket antagligen tjänstgjort som både ingång och utgång för den krypande gästen. Sedan allt kommit i gängor igen, satte jag mig ned och läste den psalm i Psaltaren som har till överskrift: "Tryggheten under den Högstes beskärm". Och så fortsatte jag mitt arbete, där jag avbrutit det, med hjärtat fullt av tack och lov till Gud.
BIBELN PÅ 713 SPRÅK
Bibeln finns f.n. översatt helt eller delvis till 713 språk, vilka talas av omkring sju tiondelar av jordens befolkning. Mången gång har språket genom bibelöversättningen för första gången fixerats i skrift och språkvetenskapen och den historiska forskningen därigenom berikats. Av världslitteraturen finnes ingen bok som ens tillnärmelsevis är spridd på så många språk som Bibeln.
JULLÅDORNA TILL KINA
Packades och avsändes från expeditionen förra veckan. Även i år ha missionsvännerna rikligen ihågkommit missionärerna och barnhemsbarnen därute i Fjärran Östern.
PÅ SVENSKA KYRKANS MISSIONSFÄLT
Hava under året döpts 1.079 hedningar. Antalet kristna utgjordes vid årets slut 32.386, därav 22.616 i Indien och 9.770 i Afrika. Till dopet förbereddes 2.309 personer. I 432 skolor undervisades 19.432 elever. Under året hava 19 nya missionärer antagits. Missionärernas antal utgjorde vid årsskiftet 119.
TILL OST-TURKESTAN
Avreste den 21 juli från Göteborg missionärerna John Törnqvist, Gottfrid Palmberg, Ingeborg Palmberg, Sigrid Larsson och John Andersson, alla anställda i Sv. Missionsförbundets tjänst. Från London avresa 27 juli.
MISSIONEN I AFRIKA
Icke mindre än 119 protestantiska missionssällskap beräknas nu arbeta i Afrika med 5.365 infödda predikanter och omkring 2.000.000 församlingsmedlemmar.
MISSIONÄRSAVSKILJNING I FILADELFIA ÖREBRO
Söndagen den 16 augusti avskildes i Örebro Otto Norberg och Ragnar Fallqvist för missionsarbetet i Indien.
MISSIONSSEKR. A.P.FRANKLIN
Har av styrelsen för Sv. Alliansmissionen beviljats tjänstledighet från 1 oktober till årets slut, vid vilken tid han formellt avgår från sin befattning. Till efterträdare har förordnats missionär Emil Johnson till nästa nyår.
BREV FRÅN BARNHEMMET SARATSI
Innerligt älskade och vördade vän! Frid! Må den Treenige Guden rikligen välsigna Eder med kroppsligt välbefinnande! Eder flicka mottog för några månader sedan blommigt tyg och en docka från Eder, och blev i sanning glad. Mycken tack för Edert kärleksfulla hjärta! När jag ser gåvorna, så påminnes jag om Eder outsägliga kärlek. Er flicka är ett litet barn och kan därför ej löna Er, men hoppas bli ett Herrens redskap, när hon vuxit upp, och i stället för Er bli hans tjänare i Kina. Detta är Er flickas önskan! Vördnadsfull lycko- och fridshälsning!
Lilla flickan Nai-ling bugar sig.
A.W. Tozer, Christ The eternal Son - Preface
***
A.W. TOZER
CHRIST, THE ETERNAL SON
Preface
IF DR. A.W. TOZER ever became impatient with his fellow Christians during his lifetime, it was because they showed too little inclination to think and to ponder and to meditate on eternity!
In the sermon which constitutes the first chapter of this book, Dr. Tozer was apparently chiding his hearers when he said: "If you do not engage in deep thinking, it may not seem so amazing, but if you have given yourself to frequent thoughtful consideration, you are astonished at the bridging of the great gulf between God and not God."
Later, he spoke of his own practice of thoughtful meditation when he said: "I admit that I like to dream and dwell in my thoughts upon those ages long past."
In the third chapter, speaking of sensitivity to divine truth, Dr. Tozer said: "We must meditate on the eternal nature of God in order to worship as we should."
Then he added, openly chiding this time: "Now, if you have one of those mousetrap minds, open and shut, you will casually remark: 'It is all quite simple-that is the attribute of God called eternity. You will find it in a footnote on page 71 in So and So's Systematic Theology. Now, let's go out and have a soda.'"
In these chapters you will also find Dr. Tozer's confession of his basic "spiritual philosophy." Simply, it was this: "Everything is wrong until Jesus sets it right!"
Introduction
THOUGHTS ON THE
MYSTICISM OF JOHN, THE APOSTLE
I BELIEVE I HAD ANTICIPATED that it was going to be a pleasure to expound this beautiful and high-soaring Gospel of John. However, I must confess that in my preparation and study a sense of inadequacy has come over me-a feeling of inadequacy so stunning, so almost paralyzing that I am not at this juncture able to call it a pleasure to preach.
Perhaps this will be God's way of reducing the flesh to a minimum and giving the Holy Spirit the best possible opportunity to do His eternal work. I fear that sometimes our own eloquence and our own concepts may get in the way, for the unlimited ability to talk endlessly about religion is a questionable blessing.
One of the great Bible expositors of the past, A. T. Robertson, has given us this brief assessment of the Gospel of John:
"The test of time has given the palm to the fourth Gospel over all the books of the world. If Luke's Gospel is the most beautiful, John's Gospel is supreme in its height and depth and reach of thought.
"The picture of Christ here given is the one that has captured the mind and heart of mankind. The language of this Gospel has the clarity of a spring, but we are not able to sound the depths of the bottom of it. Lucidity and profundity-that is, it is so clear that you can see through it; but so deep that you cannot see clear through it."
I think that is wonderfully stated.
Now, this John who has given us this Gospel is surely the mystic of the New Testament. I started to say that this John was the mystic of the New Testament-but we must be very careful not to put a was where God put an is for there are no past tenses with the children of God.
Jesus argued for immortality on the grounds that God is not the God of the dead, but of the living, for the dead are past.
When we talk about a dead man we say was, but when we talk about a living man, we say is. Therefore, it is not really theologically proper to say that John was the mystic of the New Testament. We say, rather, that John is the mystic of the New Testament, even as Paul is the theologian of the New Testament.
Now, this naturally brings together two closely related words: mysticism and theology. I mention these words here because in the minds of some people there is an idea that there is a contradiction between mysticism and theology, between the mystic and the theologian.
Somehow the mystic has earned himself a doubtful reputation, or rather, he has had a doubtful reputation earned for him. That is why so many people feel that they must shy away from anyone who is said to be a mystic.
But John is the mystic of the New Testament even as Paul is the theologian-and I want you to know and understand that in Paul's theology there is much mysticism and in John's mysticism there is much theology.
So, in acknowledging that, we do not have a contradiction. We have the one complementing and supplementing the other.
The man Paul possessed an unusual intellect and God was able to pour into his great mind and spirit the great basic doctrines of the New Testament. For God's purposes Paul was able then to think them through and reason them out and set them down logically; thus he holds that reputation as theologian.
But in the mind of John, God found something different altogether-He found a harp that wanted to sit in the window and catch the wind. He found that John had a birdlike sense about him that wanted to take flight all the time.
Thus, God allowed John, starting from the same premises as the theologian Paul, to mount and soar and sing.
Shakespeare in one of his sonnets drew this word picture:
Like to the lark at break of day,
Arising from sullen earth
Sings hymns at heaven's gate.
Some may read this Gospel and then say, "John was"-but John is, still is like the lark that rises at the break of day and shakes the dew of the night from his wings and soars to heaven's gate, singing, singing. He does not really soar any higher than Paul, but he sings just a little bit sweeter and thus gets our rapt attention a little more quickly.
So, in the New Testament, Paul is the theologian who lays foundations strong, and John gets on the parapet, flaps his wings and takes off. That is why it is difficult to preach from John's heights.
Paul and John do not contradict one another; they do not cancel each other out. They complement each other in such a way that we may describe it by saying that Paul is the instrument and John is the music the instrument brings.
John gives us a beautiful portrait of the eternal Christ, starting with those stark words. In the beginning And that is where we start with Christianity: not with Buddha and not with Mohammed; not with Joseph A. Smith and not with Mrs. Mary Baker Eddy; not with Father Divine and not with Madame Lavasky. All of these and the countless others like them had a beginning and they all had an ending.
But our Christian life commences with Him who had no beginning and never can have any ending, namely, the Word who was with the Father in the beginning, the Word who was God and the Word who is God!
About Intercessors Network
Intercessors engaged in this prayer operation in more than 5000 prayer groups and churches in 120 nations.
The networking factor increases and multiplies the number to a degree beyond estimation.
Please, take part as watchmen reporting events in need of prayer cover – send articles found on the web and elsewhere or your own writings.
The articles sent to the Network may be freely circulated via e-mail; display on web sites not allowed.
Encourage your friends to partake in intercession and tell them about the possibility to link up to Intercessors Network.
--------------
A.W. TOZER
CHRIST, THE ETERNAL SON
Preface
IF DR. A.W. TOZER ever became impatient with his fellow Christians during his lifetime, it was because they showed too little inclination to think and to ponder and to meditate on eternity!
In the sermon which constitutes the first chapter of this book, Dr. Tozer was apparently chiding his hearers when he said: "If you do not engage in deep thinking, it may not seem so amazing, but if you have given yourself to frequent thoughtful consideration, you are astonished at the bridging of the great gulf between God and not God."
Later, he spoke of his own practice of thoughtful meditation when he said: "I admit that I like to dream and dwell in my thoughts upon those ages long past."
In the third chapter, speaking of sensitivity to divine truth, Dr. Tozer said: "We must meditate on the eternal nature of God in order to worship as we should."
Then he added, openly chiding this time: "Now, if you have one of those mousetrap minds, open and shut, you will casually remark: 'It is all quite simple-that is the attribute of God called eternity. You will find it in a footnote on page 71 in So and So's Systematic Theology. Now, let's go out and have a soda.'"
In these chapters you will also find Dr. Tozer's confession of his basic "spiritual philosophy." Simply, it was this: "Everything is wrong until Jesus sets it right!"
Introduction
THOUGHTS ON THE
MYSTICISM OF JOHN, THE APOSTLE
I BELIEVE I HAD ANTICIPATED that it was going to be a pleasure to expound this beautiful and high-soaring Gospel of John. However, I must confess that in my preparation and study a sense of inadequacy has come over me-a feeling of inadequacy so stunning, so almost paralyzing that I am not at this juncture able to call it a pleasure to preach.
Perhaps this will be God's way of reducing the flesh to a minimum and giving the Holy Spirit the best possible opportunity to do His eternal work. I fear that sometimes our own eloquence and our own concepts may get in the way, for the unlimited ability to talk endlessly about religion is a questionable blessing.
One of the great Bible expositors of the past, A. T. Robertson, has given us this brief assessment of the Gospel of John:
"The test of time has given the palm to the fourth Gospel over all the books of the world. If Luke's Gospel is the most beautiful, John's Gospel is supreme in its height and depth and reach of thought.
"The picture of Christ here given is the one that has captured the mind and heart of mankind. The language of this Gospel has the clarity of a spring, but we are not able to sound the depths of the bottom of it. Lucidity and profundity-that is, it is so clear that you can see through it; but so deep that you cannot see clear through it."
I think that is wonderfully stated.
Now, this John who has given us this Gospel is surely the mystic of the New Testament. I started to say that this John was the mystic of the New Testament-but we must be very careful not to put a was where God put an is for there are no past tenses with the children of God.
Jesus argued for immortality on the grounds that God is not the God of the dead, but of the living, for the dead are past.
When we talk about a dead man we say was, but when we talk about a living man, we say is. Therefore, it is not really theologically proper to say that John was the mystic of the New Testament. We say, rather, that John is the mystic of the New Testament, even as Paul is the theologian of the New Testament.
Now, this naturally brings together two closely related words: mysticism and theology. I mention these words here because in the minds of some people there is an idea that there is a contradiction between mysticism and theology, between the mystic and the theologian.
Somehow the mystic has earned himself a doubtful reputation, or rather, he has had a doubtful reputation earned for him. That is why so many people feel that they must shy away from anyone who is said to be a mystic.
But John is the mystic of the New Testament even as Paul is the theologian-and I want you to know and understand that in Paul's theology there is much mysticism and in John's mysticism there is much theology.
So, in acknowledging that, we do not have a contradiction. We have the one complementing and supplementing the other.
The man Paul possessed an unusual intellect and God was able to pour into his great mind and spirit the great basic doctrines of the New Testament. For God's purposes Paul was able then to think them through and reason them out and set them down logically; thus he holds that reputation as theologian.
But in the mind of John, God found something different altogether-He found a harp that wanted to sit in the window and catch the wind. He found that John had a birdlike sense about him that wanted to take flight all the time.
Thus, God allowed John, starting from the same premises as the theologian Paul, to mount and soar and sing.
Shakespeare in one of his sonnets drew this word picture:
Like to the lark at break of day,
Arising from sullen earth
Sings hymns at heaven's gate.
Some may read this Gospel and then say, "John was"-but John is, still is like the lark that rises at the break of day and shakes the dew of the night from his wings and soars to heaven's gate, singing, singing. He does not really soar any higher than Paul, but he sings just a little bit sweeter and thus gets our rapt attention a little more quickly.
So, in the New Testament, Paul is the theologian who lays foundations strong, and John gets on the parapet, flaps his wings and takes off. That is why it is difficult to preach from John's heights.
Paul and John do not contradict one another; they do not cancel each other out. They complement each other in such a way that we may describe it by saying that Paul is the instrument and John is the music the instrument brings.
John gives us a beautiful portrait of the eternal Christ, starting with those stark words. In the beginning And that is where we start with Christianity: not with Buddha and not with Mohammed; not with Joseph A. Smith and not with Mrs. Mary Baker Eddy; not with Father Divine and not with Madame Lavasky. All of these and the countless others like them had a beginning and they all had an ending.
But our Christian life commences with Him who had no beginning and never can have any ending, namely, the Word who was with the Father in the beginning, the Word who was God and the Word who is God!
A. W. Tozer
These Articles by A.W. Tozer are published
by license from Intercessors Network
---
About Intercessors Network
Intercessors engaged in this prayer operation in more than 5000 prayer groups and churches in 120 nations.
The networking factor increases and multiplies the number to a degree beyond estimation.
Please, take part as watchmen reporting events in need of prayer cover – send articles found on the web and elsewhere or your own writings.
The articles sent to the Network may be freely circulated via e-mail; display on web sites not allowed.
Encourage your friends to partake in intercession and tell them about the possibility to link up to Intercessors Network.
--------------
Give the king knowledge of Your way of judging, O God
and the spirit of your righteousness to the king’s son to control his actions.
Psalms 72:1 Amplified version.
*******************************
PRIORITY NUMBER ONE:
PRAY FOR MEN IN AUTHORITY, 1 TIM 2:1-4
Lars Widerberg
Intercessors Network
Storskiftesgatan 87
S-58334 Linkoping, Sweden
Intercessors.Network@Comhem.se
Phone + Fax: +46 13 213630
and the spirit of your righteousness to the king’s son to control his actions.
Psalms 72:1 Amplified version.
*******************************
PRIORITY NUMBER ONE:
PRAY FOR MEN IN AUTHORITY, 1 TIM 2:1-4
Lars Widerberg
Intercessors Network
Storskiftesgatan 87
S-58334 Linkoping, Sweden
Intercessors.Network@Comhem.se
Phone + Fax: +46 13 213630
Mission - Definition
Vad är mission?
Tolv teser
1 - Mission är inte en känsla av solidaritet med folk i fjärran länder
Mission är att leva med Kristus och vara människa bland människor
2 - Mission är inte en särskild aktivitet utanför Sveriges gränser
Mission är att Guds rike förkunnas och demonstreras överallt
3 - Mission är inte en sysselsättning för några utvalda kristna
Mission är hela Kyrkans uppdrag i världen
4 - Mission är inte en fråga om pengar
Mission är en fråga om närhet till Kristus
5 - Mission är inte tröttsamma utmaningar eller TV-galor
Mission är följa Kristus och betjäna människor
6 - Mission är inte kulturimperialism eller export av samfund
Mission är att Kristus får bli Herre över allt och alla överallt
7 - Mission är inte bara förkunnelse
Mission är att se till hela människan
8 - Mission är inte bara socialt engagemang
Mission är ett nytt liv som sträcker sig in i evigheten
9 - Mission är inte behjärtansvärda projekt i enstaka länder
Mission är att Gud blir förhärligad bland alla folk & språk
10 - Mission är inte en paulinsk uppfinning
Mission är Guds hjärtesak sedan evigheter
11 - Mission är inte en välgörenhetsprocess utan mål eller slut
Mission är evangelium till alla folk - sen ska änden komma
12 - Mission är inte något jag väljer
Mission är Kristi kärlek som inte lämnar mig något val
Tolv teser
1 - Mission är inte en känsla av solidaritet med folk i fjärran länder
Mission är att leva med Kristus och vara människa bland människor
2 - Mission är inte en särskild aktivitet utanför Sveriges gränser
Mission är att Guds rike förkunnas och demonstreras överallt
3 - Mission är inte en sysselsättning för några utvalda kristna
Mission är hela Kyrkans uppdrag i världen
4 - Mission är inte en fråga om pengar
Mission är en fråga om närhet till Kristus
5 - Mission är inte tröttsamma utmaningar eller TV-galor
Mission är följa Kristus och betjäna människor
6 - Mission är inte kulturimperialism eller export av samfund
Mission är att Kristus får bli Herre över allt och alla överallt
7 - Mission är inte bara förkunnelse
Mission är att se till hela människan
8 - Mission är inte bara socialt engagemang
Mission är ett nytt liv som sträcker sig in i evigheten
9 - Mission är inte behjärtansvärda projekt i enstaka länder
Mission är att Gud blir förhärligad bland alla folk & språk
10 - Mission är inte en paulinsk uppfinning
Mission är Guds hjärtesak sedan evigheter
11 - Mission är inte en välgörenhetsprocess utan mål eller slut
Mission är evangelium till alla folk - sen ska änden komma
12 - Mission är inte något jag väljer
Mission är Kristi kärlek som inte lämnar mig något val
"Vad är mission? Tolv teser"
av Mats Tunehag
(Saxat ur Världen idag 050815)
av Mats Tunehag
(Saxat ur Världen idag 050815)
Vad är mission? Tolv teser - Mission (Nr 11)
V a d ä r m i s s i o n ? T o l v t e s e r - M i s s i o n (Nr 11)
V A D Ä R M I S S I O N ? T O L V T E S E R
1 Mission är inte en känsla av solidaritet med folk i fjärran länder
Mission är att leva med Kristus och vara människa bland människor
2 Mission är inte en särskild aktivitet utanför Sveriges gränser
Mission är att Guds rike förkunnas och demonstreras överallt
3 Mission är inte en sysselsättning för några utvalda kristna
Mission är hela Kyrkans uppdrag i världen
4 Mission är inte en fråga om pengar
Mission är en fråga om närhet till Kristus
5 Mission är inte tröttsamma utmaningar eller TV-galor
Mission är följa Kristus och betjäna människor
6 Mission är inte kulturimperialism eller export av samfund
Mission är att Kristus får bli Herre över allt och alla överallt
7 Mission är inte bara förkunnelse
Mission är att se till hela människan
8 Mission är inte bara socialt engagemang
Mission är ett nytt liv som sträcker sig in i evigheten
9 Mission är inte behjärtansvärda projekt i enstaka länder
Mission är att Gud blir förhärligad bland alla folk & språk
10 Mission är inte en paulinsk uppfinning
Mission är Guds hjärtesak sedan evigheter
11 Mission är inte en välgörenhetsprocess utan mål eller slut
Mission är evangelium till alla folk - sen ska änden komma
12 Mission är inte något jag väljer
Mission är Kristi kärlek som inte lämnar mig något val
---
"Vad är mission? Tolv teser" av Mats Tunehag är saxat ur Världen idag 15 augusti 2005 under KOMMENTAR sidan 2.
---
Kort presentation Mats Tunehag:
- · "Drabbad av Guds vision" av Mats Tunehag, Falun, 1988, ISBN 91 7038 480 0, är kanske en av de mest betydelsefulla svenska böckerna om mission under senare år.
- · Lidelse och passion, predikan i Johanneskyrkan >> om mission
- · Ett antal artiklar Johanneskyrkan.org >> 12 artiklar
- · Utrikesredaktör Världen idag >> Se redaktion
-
· Ordf i Svenska Evangeliska Alliansen >> SEA hemsida
(46) Cross over - White River 14/04/1923
Bild: White River - från senare år Foto: SAM:s arkiv / Jfa
(46) C r o s s o v e r - W h i t e R i v e r 14/04/1923
Det var Påskdagen 1922 som Hulda & Anna kom till White River för att tjänstgöra som ledare på missionsstationen i vardande medan Arvid Wikström vikarierade för sin bror på Barberton.
Nu skriver Hulda en missionsrapport hem till Sverige efter ett år på White River daterat den 14 april 1923:
Älskade missionsvänner och förebedjare!
Strömmar av frid!
Med underbara gärningar bönhör Du oss i rättfärdighet, Du vår frälsnings Gud. Du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran. Ps. 65:6
Tiden går fort även på denna ensliga plats. Har nu varit här snart ett helt år, och det är som blott några månader. Ur djupet av mitt hjärta vill jag tacka Eder kära vänner för all Eder kärlek och omtanke för mig i form av brev och gåvor. Och särskilt får jag tacka för "julgåvorna". Jag säger: "det är nåd, bara nåd".
Skulle önska att Ni finge känna vilken glädje och fröjd det är att få vara med och bringa frälsningens budskap till dessa i okunnighet och synd sjunkna hendingar. Men jag förstår, att Ni i någon mån känna glädje, eljest skulle Ni för länge sedan upphört att offra och bedja för missionen och dess arbetare. Gud välsigna varje trogen uppoffrare! Herren behöver Eder.
När man ser tillbaka på den tiden, vilken vi varit här, hur underbart Herren har hjälpt ur mången fara, både på det andliga området såväl som på det lekamliga, då blir det så varmt därinne och man utbrister som "psalmisten": Du Gud bönhör oss i rättfärdighet. Själafienden är icke overksam i vår tid. Han försöker skingra Guds lilla skara, att de icke skola komma till mötena, och ibland lyckas han. Men Gud vare tack som giver oss seger genom Herren Jesus. Skaror ha icke samlats till mötena, men några ha regelbundet kommit varje söndag. O, vilken fröjd är det icke att se dessa svarta troendes ansikten, vilka äro rentvagna i Lammets blod. Men större skall glädjen bliva, när vi skola möta dem en dag hemma hos Gud. Tänk vilken underbar dag, ej några frestelser skola då möta dem eller oss mera, nej, vi äro evigt bärgade hos Gud.
White River-fältet är mycket stort, låt vara, att det icke är så tätt befolkat, men det är många människor i varje gård, och de flesta äro råa, arma och okunniga hedningar, vilka aldrig ha hört något om Guds kärlek, och huru skola de kunna omvända sig om icke genom tron på predikan av Guds ord. Det finns visserligen några församlingar, men då äro de svarta i regel ledare. De svarta ha icke förmåga att vara ledare, emedan de icke själva veta, vad som är rätt eller orätt. Detta folket är lättlett, både till det som är gott och ont. T.ex. om en ledare säger: "Det är all right att leva i månggifte, röka och dricka", strax har han en stor skara efterföljare. Det är ju gott för kött och blod att slippa göra några eftergifter, och så en dag få vara bland den "blodtvagna" skaran. Arma folk som ska bliva så vilselett! Just sådana ledare ha dessa församlingar i White River.
Folket är mycket fattigt här uppe och särskilt under eftervintern och våren ha de knappast något att äta. Det är förvånansvärt huru litet de kunna leva av. I en svart mans förstånd ingår icke att spara, utan så fort det börjar bliva litet frukt, äta de av den, och då är det otroligt vad de kunna äta mycket. De kunna sitta vid sina trefotade grytor mest jämt. Det är icke så överallt. I städerna ha de ju sitt arbete som måste göras.
För några dagar sedan kom en man upp och beklagade sig för att hans hus och allt hans bohag hade brunnit upp. Tyckte det var synd om mannen, men kunde just ingenting göra åt den saken. När allt kom omkring bestod hans bohag av några säckar, och huset var ett jordhus. Stackars människor! De tycka nog, de äro rika om de änskönt icke ha mera än några säckar.
Eder i arbetet lyckliga
Hulda Björklund
| må | ti | on | to | fr | lö | sö |
|---|---|---|---|---|---|---|
| 1 |
2
|
3
|
4
|
5
|
6
|
7
|
|
8
|
9
|
10
|
11
|
12
|
13
|
14
|
|
15
|
16
|
17
|
18 | 19 | 20 | 21 |
| 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 |
| 29 | 30 | 31 | ||||
- :: News Bill ::
- :: Q&A M'Xp ::
- Ernst & Hulda
- Intercessors Network
- Jerusalem
- M'Xp Update
- Mission
- Only Christianity
- Operation Mission
- Preaching Teaching
- Swedish Christianity
- Vision
- Walk n' Talk
- Worthy Website Award
- Xp Moreover
- (53) Cross over - För 100 år sedan
- (52) Cross over - Är Herren din del?
- (51) Cross over - Opinionen om Missionen
- (50) Cross over - Missionärsbröllop på svenska
- Ulf Ekman & Peter Halldorf om Mission...
- (49) Cross over - Årskonferens Piet Retief 1923
- (48) Cross over - SKM:s Ida Granqvist
- (47) Cross over - Mission Field News 1923
- A.W. Tozer, Christ The eternal Son - Preface
- Mission - Definition
- Vad är mission? Tolv teser - Mission (Nr 11)
- (46) Cross over - White River 14/04/1923
- Deconstruction - Profetiskt (Nr 16)
- Operation Mission [OM]
- (45) Cross over - Från Påsk till Mikkelsmäss 1922
- (44) Cross over - Hulda´s White River
- (43) Cross over - Piet Retief 24 april 1922
- Profetiska preferenser - Profetiskt (Nr 15)
- Utmaning i Äventyr & Pionjärskap
- (42) Cross over - Mfundisi i Kvällssamtal
- Vecka: 53 2005
- Vecka: 34 2005
- Vecka: 33 2005
- Vecka: 32 2005
- Vecka: 31 2005
- Vecka: 30 2005
- Vecka: 29 2005
- Vecka: 28 2005
- Vecka: 27 2005
- Vecka: 26 2005
- Vecka: 25 2005
- Vecka: 24 2005
- Vecka: 23 2005
- Vecka: 22 2005
- Vecka: 21 2005
- Vecka: 20 2005
- Vecka: 19 2005
- Vecka: 18 2005
- Vecka: 17 2005
- Vecka: 16 2005
- Vecka: 15 2005
- Vecka: 14 2005
- Vecka: 13 2005
- Vecka: 12 2005
- Vecka: 11 2005
- Vecka: 10 2005
- Vecka: 9 2005
- Vecka: 8 2005
- Vecka: 7 2005
- Vecka: 6 2005
- Vecka: 5 2005
- Vecka: 4 2005
- Vecka: 3 2005
- Vecka: 2 2005
- Vecka: 1 2005
- Vecka: 53 2004
- Adventisterna
- Alliansmissionen
- EFK
- EFS
- Folk & Språk
- Frälsningsarmén
- HCJB Web Club
- Husförsaml/Cellkyrkan
- Intercessors Network
- KatolskaKyrkan.se
- Kyrkliga Förbundet
- Laestadianerna
- LivetsOrd
- Ljus i Öster
- Lutherska Bekännelsekyrkan
- Metodistkyrkan
- Mission. Bibeltrogna Vänner
- Missionskyrkan
- Missionsprovinsen
- Oasrörelsen
- Operation Mission
- Ortodoxa kyrkan
- Pingströrelsen Sverige
- Radio HCJB
- SOKU Syr ort kyrkans unga
- Svenska Baptistsamfundet
- Svenska kyrkan
- Svenska Kyrkans Mission
- Svenska Missionsrådet
- Sveriges Kristna Råd
- Syrian Orthodox Church
- Syrianska Noturo
- TeenStreet
- The Encounter
- Ungdom Med Uppgift
- Vineyard Sverige
- Vännernas samfund
- www Annonsplatsen.com
- www Immigrant-Institutet
- www InternetStart
- www Toppensidor.com
- www Webblogg.se Portalen
- xp Crossnet
- xp Dagen
- xp Kyrka och Folk
- xp Kyrkans Tidning
- xp Världen idag
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar